Grannsamverkan

Buthler Öhrlund

d.v.s. Dag Öhrlund, svensk författare, journalist och fotograf och

Dan Buthler, dansk författare och civilekonom med inriktning motmarknadsföring och internet, debuterade 2007 med den uppmärksammade thrillern mord.net.
(Jacob Colt. 1)

Grannen (Jacob Colt. 4) kom ut 2010. Nu har den kommit i pocket.

Det är en fristånde fortsättning på  En nästan vanlig man (Jacob Colt. 2), 2008.

I september 2012 kommer den tredje fristående delen, Återvändaren. Förlaget är Massolit.

Grannen är i sina bästa stunder en otäckt spännande

katt- och - råtta - lek mellan kommissarie Jacob Colt och psykopaten Christopher Silfverbielke något påminnande om Sherlock Holmes hjärnkamp med professor Moriarty fast mycket råare och med

sado - masochistiska och brutala sexuella inslag.

Christopher Silfverbielke är ondskan personifierad. Han snortar kokain och ägnar sig energiskt åt död och förödelse. Han har en anteckningsbok med en att - göra lista över sina "åtaganden". 

Silfverbielke är ute efter hämnd och upprensning. Det finns alldeles för mycket av öldrickande, rapande white trash i träningsbyxor här i världen. 

Han är den granne ingen vill ha i sitt postnummerområde, står det utanpå boken. Men Grannens grannar förefaller både blinda och döva. Ibland är de precis lika korkade som Silfverbielke tycker att de är. 

Hans Ecker är Silfverbielkes f. d. kompanjon. Han sitter i fängelse på tio år.

Ingen blir mera häpen än han, när han plötsligt blir fritagen under en transport. Och det av en man som han trodde sig ha slagit ihjäl! 
Inom kort kommer han att tycka att fängelsevistelsen var rena himmelriket på jorden... 

Jacob Colt är lika sympatisk som Ecker och Silfverbielke är motbjudande. 
Och Jacob Colt är bekymrad. Vart har människors empati och naturliga spärrar tagit vägen?  Hur ska han och medarbetarna lösa härvan av obegripliga mord?
Jag tror att man skulle ha läst En nästan vanlig man först.
Kanske skulle ett och annat klarna då. Och del tre måste ju läsas. Annars får man ju inte veta vem som vinner till slut. Eller , jo. Men man kan inte vara alldeles säker...

Charles Dickens 200 år

Två nya böcker om jubilaren Charles Dickens.

Vardagsord. Tidningsmannen Dickens. I urval av Jan Myrdal. Leopard förlag.

Household Words. A Weekly Journal conducted by Charles Dickens.

Tidskriften var tänkt att roa, informera och medvetandegöra den läsande lägre medelklassen.

Skolfrågor låg den samhällsintresserade Dickens varmt om hjärtat. Det var viktigt med kunskaper.

Förorening av luft och vatten bekymrade honom och han pläderade för offentliga avgiftsfria bibliotek. Äktenskapet som kvinnofängelse  är en annan rubrik; han gör läsarundersökningar och intresserar sig för hur slavarna i Virginia och Puerto Rico har det. Hans journalistik känns fräsch ännu idag.

I sällskap med Dickens av Britt Dahlström är en helt annan slags bok innehållande presentationer och citat ur Dickens romaner från Pickwickklubben till Mysteriet Edwin Drood.

Britt Dahlström har haft Dickens som ständig följeslagare genom större delen av livet bl. a. som forskarämne. Hon är aktiv medlem i Dickenssällskapet. Med I sällskap med Dickens vill Britt Dahlström visa på Dickens humor, hans skarpa samhällskritik och hans  oförglömliga gestalter.

Dickens är tillsammans med Shakespeare Storbritanniens mest läste författare och han är översatt till en mängd språk. Tidigast ut var man i Tyskland!
David Copperfield är den mest lästa av Dickens romanen idag och kanske den man kan rekommendera en ny läsare att välja först. 
Dickens satte själv David Copperfield högst bland romanerna. Det är i den han lagt ner mest av sig själv.

I sällskap med Dickens är utgiven av En bok för alla

 

Sällan skådad fägring

Hovdala slott 

strax utanför Hässleholm är väl värt ett besök bland annat för

Sällan skådad fägring - finaste porslinet ur slottets gömmor 

sommarens utställning som är en hyllning till det dukade bordet. Antika tallrikar, karotter, bordssilver och vackra glas har plockats fram ur slottets glömda skåp och skrymslen. Besökaren får njuta av bord dukade med porslin från flera århundraden. Fajanser, kinesiskt porslin och bordssilver från Malmö Konstmuseum, samt bordslinne och Fröknarna (Elsa och Eva) Ehrenborgs  handmålade kaffeservis från Hovdala slott.

Den lilla mycket instruktiva foldern berättar bl. a. att redan de gamla romarna dukade sina bord.

På medeltiden kom linneduken i flera lager. När det ena lagret sölats ner togs det andra fram under en paus mellan rätterna. På 1600 - talet kom servettbrytningen på modet.

Gästerna tog med egna bestick ända fram på 188 - talet.

Skånska glasbruket i Perstorp levererade med all säkerhet glas till Hovdala.

Slutet av 1800 - talet var de stora middagarnas tid läser man vidare i broschyren, som också beskriver olika slag av porslin.

Det är en njutning att vandra mellan montrarna med deras utsökt arrangerade innehåll på Stora stallets vind och känna historiens vingslag och i andanom höra sorlet från gästerna vid olika slag av tillställningar.
Systrarna Ehrenborg var mycket kunniga i matlagning och bakning och man kan vara övertygad om att det vankades sju sorters hembakade kakor till kaffet och hallonsaften i bersån eller på verandan.

Utställningen är ett samarbete mellan Malmö Konstmuseum och Hovdala slott med benäget stilsäkert bistånd av Inger Frigell.

Öppet:

Tisdag - söndag kl 11 - 17

Utställningen pågår t.o.m. 2 september

Fri entré

Terrinen med lock utanpå foldern kommer liksom bilden från Malmö Konstmuseum.

Sommar, sommar, sommar

Nu är det sommar på riktigt! Ja, eller borde vara det.

Det första Sommar är avlyssnat. Anja Pärson visade att hon är lika strong privat som i skidbacken.

Ett annat säkert sommartecken är Sommarföljetongen.

Karin Thunberg har  intervjuat 

Mons Kallentoft som skrivit Vattenänglar (som kommer ut i augusti). 
Den går som sommarföljetong i SvD.

Som vanligt börjar jag med friskt mod och har nu läst två av de inalles 51 avsnitt som utlovats och så här långt verkar det lovande.

Vattenänglar är den sjätte Malin Fors - romanen. 

Ett nytt sommartecken är Sommaryoga i SvD Näringsliv.

Yogaläraren Carina Njord har valt ut åtta yogaövningar som presenteras under åtta sommarsöndgar.

Tanken är att man ska samla ihop övningar till ett helt Yogapass.

Första övningen: Nadi Shodhana Pranayama (näsborrsandning).
Att andas rätt gör skillnad.

Blacklands

Mörk jord är Belinda Bauers debutroman från 2011 som hon fick The Gold Dagger för. 
Blacklands är originaltiteln.

Den var inte tänkt som kriminalroman från början utan skulle handla om en pojke och hans mormor. Och 12 - årige Steven Lamb har en mormor. En dyster mormor med käpp. Han har också en mamma och en lillebror. En skugga vilar över den lilla familjen. Stevens morbror Billy Peters försvann spårlöst för 18 år sedan. Alla misstänker massmördaren Arnold Avery som sitter i Longmoorfängelset på Dartmoorheden.

Steven beslutar sig för att gräva (bokstavligen och bildligen) fram sanningen. Han inleder en egendomlig brevväxling med Avery, som vädrar morgonluft.

Sedan är bollen satt i rullning. Och det går snabbare och snabbare mot den otäcka upplösningen. Belinda Bauer har skrivit en riktigt otäck roman. Den lilla inskränkta byn Shipcott på Exmoorheden känner jag igen från Skuggsida,Belinda Bauers andra roman som jag läste först.
Vad skulle engelsmännen ta sig till utan sina hedar? Det blir en speciell stämning när handlingen förläggs till hedar med doftande ljung, ärttörne, mjuka kullar och dalar. Eller piskande regn, blåst och tjocka dimmor. 
I september kommer Belinda Bauers tredje bok på svenska 
Ni älskar dem inte.

An Accident of Hope

I dagens understreckare recenserar Axel Englund en ny biografi om den amerikanska poeten  

Anne Sexton. Hon föddes i Massachusetts 1928 och dog för egen hand 1974, 45 år gammal. 

Anne Sexton gick under många år i samtalsterapi och som minnesstöd för Anne Sexton spelades samtalen in under flera år.

Dessa band har fått förnyad aktualitet när de nu använts av 

Dawn M Skorczewski i den nyutkomna biografin

An Accident of Hope: The Therapy Tapes of Anne Sexton.

Axel Englund drar intressanta paralleller mellan generationskamraterna Betty Draper ( i TV - serien Mad Men) och Anne Sexton. Båda upplevde samma svårigheter att leva upp till hemmafruidealet.

Båda drabbas av förlossingsdepression och tvingas söka psykiatrisk hjälp. Anne Sexton träffar då på doktor Martin Orne som först uppmanar henne att börja skriva lyrik. Det är också Orne som initierar inspelningarna och anteckningarna eftersom han förstår att AS inte minns vad som avhandlats i tidigare samtal. En mycket okonventionellt och lyckosam metod både för terapin och Sextonforskningen.

Axel Englund tycker att hemmafruidealet har en kuslig aktualitet idag vilket man också kan bli varse om man läser Anne Sextons obekväma dikter som kom ut för ett halvt sekel sedan. 

Self in 1958

What is reality?
I am a plaster doll; I pose
with eyes that cut open without landfall or nightfall
upon some shellacked and grinning person,
eyes that open, blue, steel, and close.
Am I approximately an I. Magnin transplant?
I have hair, black angel,
black angel-stuffing to comb,
nylon legs, luminous arms
and some advertised clothes.

I live in a doll’s house
with four chairs,
a counterfeit table, a flat roof
and a big front door.
Many have come to such a small crossroad.
There is an iron bed,
(Life enlarges, life takes aim)
a cardboard floor,
windows that flash open on someone’s city,
and little more.

Someone plays with me,
plants me in the all-electric kitchen,
Is this what Mrs. Rombauer said?
Someone pretends with me –
I am walled in solid by their noise –
or puts me upon their straight bed.
They think I am me!
Their warmth? Their warmth is not a friend!
They pry my mouth for their cups of gin
and their stale bread.

What is reality
to this synthetic doll
who should smile, who should shift gears,
should spring the doors open in a wholesome disorder,
and have no evidence of ruin or fears?
But I would cry,
rooted into the wall that
was once my mother,
if I could remember how
and if I had the tears. 

Porträtt av Heidi

I essäsamlingen Om konsten att älska skriften tecknar psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell ett porträtt av sin mångfacetterade och motsägelsefulla mamma Heidi född Runeberg. Hon tog tidigt avstånd från sina egna föräldrar och gifte sig först med sin bullrige, koleriske fars raka motsats, författaren och målaren 

Rabbe Enckell. De delade litterära intressen och estetiska värderingar och samarbetade framgångsrikt.

1940 skilde de sig. Heidi hade träffat Oscar Parland, psykoanalytiker och författare. Nu hade Heidi valt en man av faderns kaliber och äktenskapet blev stormigt. Enligt Mikael Enckell var Oscar Parland dock inkännande och hänsynsfull som styvfar.

Heidi kallade sig själv gökmamma. Hon tyckte mycket om spädbarn och njöt av amningen. Men sedan blev det besvärligt och då såg hon gärna att någon annan tog över. En sak förmedlade hon till sina barn och det var känslan för litteratur.

Hon älskade Dickens (särskilt Pickwickklubben), Proust, Dante, Holberg, Frank Heller och Freud. Heidi Parland var också mycket intresserad av psykoanalys.

Hushållsarbete och persedelvård vägrade hon. Däremot översatte hon och skrev litteraturkritik.

Mikael Enckell söker samband och orsaker. Han ser fördelarna och väjer inte för det negativa. Porträttet av modern, som inte ville kallas mamma utan Heidi är analytiskt och måttfullt. Och lite ledset. 

Rabbe Enckell har skrivit om sin hustru i Ett porträtt. 1931.

Oscar Parland skildrar spelet mellan de tre i Förvandlingar. 1945 

En essä ägnas åt Helen af Enehjelms essäistik, som Mikael Enckell anser vara förbisedd. Irène Némirovsky och George Eliot är andra litterära kvinnor som 
uppmärksammas.

"Blicken flyttas från texten inåt: vad hör jag där för ackompanjemang till det lästa?"