Sällan skådad fägring

Hovdala slott 

strax utanför Hässleholm är väl värt ett besök bland annat för

Sällan skådad fägring - finaste porslinet ur slottets gömmor 

sommarens utställning som är en hyllning till det dukade bordet. Antika tallrikar, karotter, bordssilver och vackra glas har plockats fram ur slottets glömda skåp och skrymslen. Besökaren får njuta av bord dukade med porslin från flera århundraden. Fajanser, kinesiskt porslin och bordssilver från Malmö Konstmuseum, samt bordslinne och Fröknarna (Elsa och Eva) Ehrenborgs  handmålade kaffeservis från Hovdala slott.

Den lilla mycket instruktiva foldern berättar bl. a. att redan de gamla romarna dukade sina bord.

På medeltiden kom linneduken i flera lager. När det ena lagret sölats ner togs det andra fram under en paus mellan rätterna. På 1600 - talet kom servettbrytningen på modet.

Gästerna tog med egna bestick ända fram på 188 - talet.

Skånska glasbruket i Perstorp levererade med all säkerhet glas till Hovdala.

Slutet av 1800 - talet var de stora middagarnas tid läser man vidare i broschyren, som också beskriver olika slag av porslin.

Det är en njutning att vandra mellan montrarna med deras utsökt arrangerade innehåll på Stora stallets vind och känna historiens vingslag och i andanom höra sorlet från gästerna vid olika slag av tillställningar.
Systrarna Ehrenborg var mycket kunniga i matlagning och bakning och man kan vara övertygad om att det vankades sju sorters hembakade kakor till kaffet och hallonsaften i bersån eller på verandan.

Utställningen är ett samarbete mellan Malmö Konstmuseum och Hovdala slott med benäget stilsäkert bistånd av Inger Frigell.

Öppet:

Tisdag - söndag kl 11 - 17

Utställningen pågår t.o.m. 2 september

Fri entré

Terrinen med lock utanpå foldern kommer liksom bilden från Malmö Konstmuseum.

Sommar, sommar, sommar

Nu är det sommar på riktigt! Ja, eller borde vara det.

Det första Sommar är avlyssnat. Anja Pärson visade att hon är lika strong privat som i skidbacken.

Ett annat säkert sommartecken är Sommarföljetongen.

Karin Thunberg har  intervjuat 

Mons Kallentoft som skrivit Vattenänglar (som kommer ut i augusti). 
Den går som sommarföljetong i SvD.

Som vanligt börjar jag med friskt mod och har nu läst två av de inalles 51 avsnitt som utlovats och så här långt verkar det lovande.

Vattenänglar är den sjätte Malin Fors - romanen. 

Ett nytt sommartecken är Sommaryoga i SvD Näringsliv.

Yogaläraren Carina Njord har valt ut åtta yogaövningar som presenteras under åtta sommarsöndgar.

Tanken är att man ska samla ihop övningar till ett helt Yogapass.

Första övningen: Nadi Shodhana Pranayama (näsborrsandning).
Att andas rätt gör skillnad.

Blacklands

Mörk jord är Belinda Bauers debutroman från 2011 som hon fick The Gold Dagger för. 
Blacklands är originaltiteln.

Den var inte tänkt som kriminalroman från början utan skulle handla om en pojke och hans mormor. Och 12 - årige Steven Lamb har en mormor. En dyster mormor med käpp. Han har också en mamma och en lillebror. En skugga vilar över den lilla familjen. Stevens morbror Billy Peters försvann spårlöst för 18 år sedan. Alla misstänker massmördaren Arnold Avery som sitter i Longmoorfängelset på Dartmoorheden.

Steven beslutar sig för att gräva (bokstavligen och bildligen) fram sanningen. Han inleder en egendomlig brevväxling med Avery, som vädrar morgonluft.

Sedan är bollen satt i rullning. Och det går snabbare och snabbare mot den otäcka upplösningen. Belinda Bauer har skrivit en riktigt otäck roman. Den lilla inskränkta byn Shipcott på Exmoorheden känner jag igen från Skuggsida,Belinda Bauers andra roman som jag läste först.
Vad skulle engelsmännen ta sig till utan sina hedar? Det blir en speciell stämning när handlingen förläggs till hedar med doftande ljung, ärttörne, mjuka kullar och dalar. Eller piskande regn, blåst och tjocka dimmor. 
I september kommer Belinda Bauers tredje bok på svenska 
Ni älskar dem inte.

An Accident of Hope

I dagens understreckare recenserar Axel Englund en ny biografi om den amerikanska poeten  

Anne Sexton. Hon föddes i Massachusetts 1928 och dog för egen hand 1974, 45 år gammal. 

Anne Sexton gick under många år i samtalsterapi och som minnesstöd för Anne Sexton spelades samtalen in under flera år.

Dessa band har fått förnyad aktualitet när de nu använts av 

Dawn M Skorczewski i den nyutkomna biografin

An Accident of Hope: The Therapy Tapes of Anne Sexton.

Axel Englund drar intressanta paralleller mellan generationskamraterna Betty Draper ( i TV - serien Mad Men) och Anne Sexton. Båda upplevde samma svårigheter att leva upp till hemmafruidealet.

Båda drabbas av förlossingsdepression och tvingas söka psykiatrisk hjälp. Anne Sexton träffar då på doktor Martin Orne som först uppmanar henne att börja skriva lyrik. Det är också Orne som initierar inspelningarna och anteckningarna eftersom han förstår att AS inte minns vad som avhandlats i tidigare samtal. En mycket okonventionellt och lyckosam metod både för terapin och Sextonforskningen.

Axel Englund tycker att hemmafruidealet har en kuslig aktualitet idag vilket man också kan bli varse om man läser Anne Sextons obekväma dikter som kom ut för ett halvt sekel sedan. 

Self in 1958

What is reality?
I am a plaster doll; I pose
with eyes that cut open without landfall or nightfall
upon some shellacked and grinning person,
eyes that open, blue, steel, and close.
Am I approximately an I. Magnin transplant?
I have hair, black angel,
black angel-stuffing to comb,
nylon legs, luminous arms
and some advertised clothes.

I live in a doll’s house
with four chairs,
a counterfeit table, a flat roof
and a big front door.
Many have come to such a small crossroad.
There is an iron bed,
(Life enlarges, life takes aim)
a cardboard floor,
windows that flash open on someone’s city,
and little more.

Someone plays with me,
plants me in the all-electric kitchen,
Is this what Mrs. Rombauer said?
Someone pretends with me –
I am walled in solid by their noise –
or puts me upon their straight bed.
They think I am me!
Their warmth? Their warmth is not a friend!
They pry my mouth for their cups of gin
and their stale bread.

What is reality
to this synthetic doll
who should smile, who should shift gears,
should spring the doors open in a wholesome disorder,
and have no evidence of ruin or fears?
But I would cry,
rooted into the wall that
was once my mother,
if I could remember how
and if I had the tears. 

Porträtt av Heidi

I essäsamlingen Om konsten att älska skriften tecknar psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell ett porträtt av sin mångfacetterade och motsägelsefulla mamma Heidi född Runeberg. Hon tog tidigt avstånd från sina egna föräldrar och gifte sig först med sin bullrige, koleriske fars raka motsats, författaren och målaren 

Rabbe Enckell. De delade litterära intressen och estetiska värderingar och samarbetade framgångsrikt.

1940 skilde de sig. Heidi hade träffat Oscar Parland, psykoanalytiker och författare. Nu hade Heidi valt en man av faderns kaliber och äktenskapet blev stormigt. Enligt Mikael Enckell var Oscar Parland dock inkännande och hänsynsfull som styvfar.

Heidi kallade sig själv gökmamma. Hon tyckte mycket om spädbarn och njöt av amningen. Men sedan blev det besvärligt och då såg hon gärna att någon annan tog över. En sak förmedlade hon till sina barn och det var känslan för litteratur.

Hon älskade Dickens (särskilt Pickwickklubben), Proust, Dante, Holberg, Frank Heller och Freud. Heidi Parland var också mycket intresserad av psykoanalys.

Hushållsarbete och persedelvård vägrade hon. Däremot översatte hon och skrev litteraturkritik.

Mikael Enckell söker samband och orsaker. Han ser fördelarna och väjer inte för det negativa. Porträttet av modern, som inte ville kallas mamma utan Heidi är analytiskt och måttfullt. Och lite ledset. 

Rabbe Enckell har skrivit om sin hustru i Ett porträtt. 1931.

Oscar Parland skildrar spelet mellan de tre i Förvandlingar. 1945 

En essä ägnas åt Helen af Enehjelms essäistik, som Mikael Enckell anser vara förbisedd. Irène Némirovsky och George Eliot är andra litterära kvinnor som 
uppmärksammas.

"Blicken flyttas från texten inåt: vad hör jag där för ackompanjemang till det lästa?"

Höstens böcker 2012

Svensk bokhandels Höstens böcker innehåller 506 sidor vuxenböcker; 23 fler än 2011.

Omslaget är gjort av Maria Kask, grafisk formgivare och illustratör från Göteborg. Hon vill förmedla en stämning av regnhimmel och dröm. Eiffeltornet betecknar Maria Kasks egen längtan till Frankrike.

Jag saknar chefredaktören Lasse Winklers sammanfattande ledare. Han ägnar sig i stället helt åt att säga farväl till Svensk bokhandel. 

Ny chefredaktör blir Tove Leffler. Och hon säger ingenting.

Nu vidtar det vällustiga väljandet som på grund av materialets omfång måste göras i omgångar.

Två böcker om läsning hittar jag omedelbart.

Läsandets lust och magi. Utg. av bl.a. Svensklärarnas förening.

Den innehåller skönlitterära texter som väckt lust till läsning i klassrummet.

Litteratur för amatörer av Agneta Pleijel samlar en del av artiklar om författare och författarskap som hon skrivit alltifrån 60-talet till idag.

Detta borde skrivas i presens av Helle Helle handlar om distraktioner som kan dyka upp när man försöker skriva.

Rachel Joyce sägs vara en lovordad brittisk debutant. 

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd är den otympliga titeln.

Harold Fry går ut för att posta ett brev och väljer hela tiden en postlåda som ligger längre bort...

Tigrar i rött jämförs med The Great Gatsby, Timmarna, Revolutionary Road och Mad Men.Det verkar vara en spännande debutroman Liza Klaussmann skrivit

I augusti kommer en bok om Mormorsrutor och i november kommer en med samma titel.

Thrillerförfattaren Belinda Bauer kommer med två titlar under hösten.

Den som finner i oktober och

Ni älskar dem inte som CD-bok i september.

Nu ser du mig av S J Bolton kommer som CD-bok i september och kallas för ett modernt gotiskt mästerverk.

Det var allt för tillfället. Jag återkommer i ämnet.

Klassikersommar. 1

Nu har jag läst den första klassikern för sommaren.

Och det blev ingen av dem som fanns med på Lyrans klassikerlista i läsutmaningen Klassikersommar

och som jag tänkt att jag skulle läsa.

Det blev i stället  

Den eldröda bokstaven 

av  Nathaniel Hawthorne (1804 - 1864).

Författaren växte upp i mycket puritansk miljö i New England i den lilla staden Salem i närheten av den större staden Boston i delstaten Massachusetts. Hawthorne arbetade tidvis som tulltjänsteman, men han närde hela tiden en längtan efter att bli författare. Kultur var bara strunt i en puritans ögon, men Hawthorne verkade i det tysta. 

Han skrev mycket och var sin egen strängaste kritiker. När romanen  

The Scarlet Letter kom ut 1850 blev den en omedelbar framgång.  

Den eldröda bokstaven först 1954 på svenska. 

1950 - talet blev Hawthornes andra storhetstid.

Romanen handlar om den unga Hester Prynne som stöts ut ur det puritanska samhället eftersom hon fött ett utomäktenskapligt barn. Folkets dom är stenhård. Hon tvingas bära ett stort rött broderat A (adultress) fastsatt med en nål på bröstet. Hon och hennes dotter Pearl bosätter sig i en ensligt belägen stuga. Hester försörjer dem med sina konstbroderrier. Under sju (svåra) år kommer A:et att få andra betydelser såsom "able" och till slut "angel". Hester bär med stoiskt lugn sin bestraffning och sitt utanförskap. Hon griper tyst in när behov finns vid sjuk- och dödsbäddar.

Hela tiden tiger Hester om barnafaderns identitet. Inte heller röjer hon sin vetskap om den ondskefulle läkaren Roger Chillingworth.

Tidsmässigt är romanen förlagd till 1650-talet. Den är ödesmättad som en berättelse av Thomas Hardy men kanske inte fullt så tragisk.Hawthorne säger själv att romanen vilar på en verklig händelse och att de olika karaktärerna har levande förebilder. The Scarlet Letter är ett triangeldrama där kontrahenterna skildras med psykologisk skicklighet. Människorna känns inte omoderna

The Scarlet Letter har kallats den första amerikanska psykologiska romanen. Henry James hade Hawthorne som förebild och har också skrivit en biografi om honom. Hawthorne skriver i långa snirkliga meningar med många bisatser.

Det tar en stund att komma in i läsningen, men romanen är väl värd det.

Och varför inte lägga till Huset med de sju gavlarna när man ändå är igång?

Författaren växte upp i ett hus med sju gavlar.

Någon har kallat Hawthorne för sin tids Kafka. 

Och hans barn tyckte att pappa var världens bästa lekkamrat. 

Hawthorne hade också sinne för pengar och politik; god mat, vackra kvinnor och starka cigarrer!

En ganska trevlig karl, tycks det!