Tid och minne

Redan på sidan 75 i vinnaren av Booker priset 2011 Känslan av ett slut av Julian Barnes är huvudpersonen Anthony (Tony) Webster hunnit bli pensionär. 

Borta är den sorglösa tiden då Tony och hans närmaste tre vänner överlägset och med ungdomlig aningslöshet betraktade världen. Nu har de mera eller mindre tappat kontakten med varandra. Tony,som aldrig varit någon karriärist eller för den delen deltagit i livet med något större engagemang är nöjd med att pyssla i sin lägenhet och låna ut böcker på sjukhuset.

En flickvän från unga år, Veronica, kan fortfarande förbrylla  och Tony har svårt att komma över den förödmjukelse hennes familj utsatte honom för. Exhustrun, den moderligt trygga, rättframma och raka Margaret, har han vänskaplig kontakt med. 

Dottern, Susie, anser han sig ha goda förbindelser med. Det betyder i klartext att hon skickar en rad per mejl någon gång. (Tony befattar sig inte med SMS.)

Så ser det ut när Tony genom ett fullständigt oväntat arv ställs ansikte mot ansikte med sig själv och sitt föga ärofulla förflutna.

Floden börjar rinna uppför. Minnet som mestadels består av fläckar och lappar kan plötsligt överraska. Vad är det man minns och hur? Minnet är vanskligt. Det förändras med tiden

Minnets mekanismer  och tiden intresserar Julian Barnes.

Känslan av ett slut handlar inte om det slut man i förstone tror. 
Julian Barnes har skrivit en avskalad, blottläggande  roman som är helt lysande; elegant och sparsmakat! 

Rent psykologiskt är karaktärerna mycket trovärdiga.

Och storyn blir thrillerartad i och med det förbryllande arvet. Läsaren är lika frågande som Tony själv.

Språket stämmer väl med innehållet och översättaren Mats Hörmark har helt säkert gjort ett bra arbete.

Julian Barnes är född 1946. Han bor i London och slog igenom med Flauberts papegoja 1986. Tre gånger tidigare har han varit nominerad till Bookerpriset. Det var inte en dag för tidigt att han fick det.

Ett solens barn

Collings förlag

i Malmö har startat en ny serie som kallas  
Collings Vintage.

Lagom till Mors dag (25/5) kom novellen Den nya Isabel  (Marriage à la Mode) i nyöversättning av Camilla Jacobsson. Författararinnan Katherine Mansfield  

( 1888 - 1923) levde kort men intensivt. 

Hon flyttade från Nya Zeeland och lämnade platsen för sin och den älskade broderns lyckliga barndom bakom sig för gott; hon gifte sig två gånger och fick ett barn som var dött vid födseln. 1915 stupade hennes älskade bror i kriget och det satte djupa spår hos KM.

Lungsoten tvingade henne att tillbringa alltmer tid på sanatorier i bergen och villor vid havet.

I essän Katherine Mansfields nostalgi skriver 

Helen af Enehjelm inkännande och beundrande om henne.

Katherine Mansfield skrev noveller, dagböcker och stora mängder brev. 

Helen af Enehjelm pekar på skillnaderna i brev och dagböcker. I breven skriver hon en sak beroende på sin uppfostran och respektive mottagare. I dagböckerna kommer det fram hur det verkligen står till.

Hennes vänner vittnar om hur hon hela tiden - även när hon är som sjukast - vidgar deras medvetande.

Katherine Mansfield ville genom att förstå sig själv också förstå andra. 

Hon skriver:

"Jag vill arbeta på så sätt att jag arbetar med mina händer och mina känslor och min hjärna. Jag vill ha en trädgård, ett litet hus, gräs, djur, böcker, tavlor, musik. Och ur detta, uttrycket för detta, vill jag skriva (också om jag råkar skriva om hyrkuskar, det gör detsamma)."

Kartusianklostret i Parma

I Vandring med favoriter av  
Helen af Enehjelm hittar jag en essä om Stendhal med rubriken

Den borne författaren. Av Enehjelms två favorittitlar, Rött och svart och Kartusianklostret i Parma sätter hon den senare först.

Stendhal (1783 - 1842) var liten, tjock och ganska ful och hade ingen större framgång hos kvinnor. 
Han skrev om allt som han drömde om att uppleva i livet. Många av de kvinnokaraktärer han bygger upp beskriver den kvinna Stendhal skulle varit om inte om varit om.

Egentligen hette han Henri Beyle men adlade sig sedan på egen hand och kallade sig de Beyle för att sedan ta sig namnet Stendhal som han valde av en slump efter en plats i Tyskland. På så sätt blev den berömde författaren inte släkt med sin far. Eller rättare sagt tvärtom. Det fanns nämligen fyra  personer som Henri Beyle tyckte riktigt illa om; sin far, sin moster, kusin Pierre samt en abbé som med sin mörka religiositet gjort livet surt för honom under uppväxten.

Stendhal älskade Italien lika mycket som han avskydde födelseorten Grenoble.

Han prövade olika yrken som militär, specerihandlare och diplomat innan han slutligen blev författare. 

Stendhal skrev reseskildringar, konstkritik och romaner. 

Det  litterära genombrottet kom med Rött och svart 1930.

Tre år innan han föll ihop på gatan och dog (det är ingen skam att dö på gatan bara man inte gör det med vilje, sa Stendhal) fick han stor litterär framgång med Kartusianklostret i Parma (1839) , vilken av många 

(till exempel Horace Engdahl) anses vara hans bästa roman. 

Nu är frågan om jag inte rent av lägger till Kartusianklostret i Parma på 

Lyrans läsutmaning - Sommarklassiker. 

Evt. på bekostnad av någon annan titel. Jag sover på saken.

Pingst

Idag är det pingstdagen. Det har gått femtio dagar sedan påskdagen.

Ordet pingst kommer från grekiskans pentekoste som betyder  femtionde. 

På Island talar man om Hvitsunnudagr och i England Whitsunday med hänsyftning på vita dopkläder.

I kristenheten var det vid denna tid som lärjungarna greps av den helige ande och började tala i tungor, d.v.s. på olika språk.

Pingsten är en av kyrkoårets äldsta högtider näst efter påsken.

Den har firats sedan 100-talet.

Man talar ofta om denna tid som "hänryckningens tid" efter en dikt av 

Esaias Tegnér, Nattvardsbarnen

"Pingst, hänryckningens dag var inne" börjar den. Det är för övrigt ett direkt lån från Goethes Reinecke Fuchs

"Pfingsten, das liebliche Fest, war gekommen"

 Enligt Wikipedia.

Annandag pingst har i alla tider varit helgdag. 
Men 2004 avskaffade Sveriges regering denna till förmån för Sveriges nationaldag 6 juni. Varför inte låta båda vara helgdagar? 
Och ställa till ett ordentligt firande 6 juni?
Fler helgdagar åt folket!

Bilden är lånad från Projekt Runeberg

Klassikersommar

Lyrans läsutmaning - Klassikersommar

100 klassiker valda av Lyran

Fetstila titel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren  

Kursivera de titlar du vill läsa 

* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

Jag kursiverar inte de jag vill läsa eftersom jag  vill läsa alla.  
Jag markerar däremot med rött de titlar jag tänker läsa i sommar.

1. Chinua Achebe: Allt går sönder +

2. Carl Jonas Love Almqvist:Drottningens juvelsmycke

3. Isabel Allende: Andarnas hus

4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn

5. Stina Aronson: Hitom himlen

6. Jane Austen: Stolthet och fördom +

7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot +

8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor

9. Samuel Beckett: I väntan på Godot

10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga

11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne  +

12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm  +

13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping  +

14. Giovanni Boccaccio: Decamerone delvis, i alla fall

15. Karin Boye: Kallocain

16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn

17. Fredrika Bremer: Hertha

18. Anne Brontë: Agnes Grey

19. Charlotte Brontë: Jane Eyre +

20. Emily Brontë: Svindlande höjder +

21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita. x   Har försökt

22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande

23. Albert Camus: Främlingen +

24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak

25. Cervantes: Don Quijote

26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta  +

27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin delvis.

28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe  +

29. Charles Dickens: Oliver Twist  +

30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff  +

31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna

32. Marguerite Duras: Älskaren

33. T S Eliot: Det öde landet  +

34. Euripides: Medea

35. William Faulkner: Absalom, Absalom

36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby  +

37. Gustave Flaubert: Madame Bovary  +

38. Flygare-Carlén, Emilie: Rosen på Tistelön  +

39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien

40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet +

41. André Gide: Den omoraliske

42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden  +

43. Maksim Gorkij: Min barndom  +

44. Graham Greene: Brighton Rock  +

45. Knut Hamsun: Markens gröda  +

46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk

47. Joseph Heller: Moment 22  +  men jag har sett filmen

48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet   +

49. Hermann Hesse: Stäppvargen   +

50. Homeros: Odysséen  +

51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem

52. Eyvind Johnson: Strändernas svall  +

53. James Joyce: Ulysses  vissa delar, med reader´s guide  +

54. Franz Kafka: Processen  +

55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!

56. Kleve, Stella (Malling, Mathilda): Bertha Funke  +

57. Pär Lagerkvist: Barabbas +

58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien +

59. Lidman, Sara: Lifsens rot

60. Väinö Linna: Okänd soldat +

61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan  +

62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook +

63. Harry Martinson: Nässlorna blomma +

64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd +

65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien  +

66. Molière: Tartuffe  +

67. Elsa Morante: Historien  +

68. Morrison, Toni: Älskade

69. Vladimir Nabokov: Lolita +

70. George Orwell: 1984 +

71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago   men jag har sett filmen

72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter

73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)  +

74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt

75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden  +

76. Cora Sandel: Alberte-serien +

77. Sapfo: Dikter och fragment

78. William Shakespeare: Macbeth  +

79. Mary Shelley: Frankenstein +

80. Sofokles: Konung Oidipus  +

81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv +

82. John Steinbeck: Vredens druvor +

83. Stendhal: Rött och svart  +

84. Bram Stoker: Dracula  +

85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde

86. August Strindberg: Röda rummet  +

87. Snorre Sturlasson (?): Egil Skallagrimssons saga

88. Jonathan Swift: Gullivers resor  +

89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken +

90. Anton Tjechov: Damen med hunden +

91. Lev Tolstoj: Anna Karenina

92. Mark Twain: Huckleberry Finn  +

93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter

94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar +

95. Voltaire: Candide +

96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt +

97. Woolf, Virginia: Mot fyren +

98. Wägner, Elin: Pennskaftet +

99. William Butler Yeats: Tornet

100. Émile Zola: Thérèse Raquin +

+ Loti. Pierre, Islandsfiskare
+ Haggard, Rider, Kung Salomos skatt 

En ordens Doré

Jag fortsätter att läsa Berättarnas öden av Per Wästberg. 

Och läshögen växer och växer. 

Flera av essäerna handlar om människor (inte bara författare) som i likhet med PW själv intresserat sig för Afrika.

Rider Haggard (1856 - 1925) föddes i Norfolk och dog i London.

Liksom Pierre Loti kom han tidigt till Afrika och arbetade där.

Han gjorde sig känd som författare till fantasifulla äventyrsromaner  som blev bestsellers och som översattes flitigt. Effekterna var grälla - inget finlir där, inte. Äventyrsberättelser vid lägerelden är för männen;  känslopjunk för kvinnorna, typ.

Men enligt C G Jung var det lättare för den psykologiska forskningen med den icke-psykologiska romanen.

Jag har inte läst något av Rider Haggard, men namnet har alltid funnits med liksom en romantitel, nämligen Kung Salomos skatt. Per Wästberg hittade honom i föräldrarnas bokhyllor.

Rider Haggard var en egocentrisk man som gifte sig med en fantasilös flicka som han beskrev som en tegelsten. Den stora kärleken, Lilly Jackson, gick hans näsa förbi. Fadern förbjöd honom helt enkelt.

Rider Haggard hade två romaner som betytt mycket för honom. Den ena var Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Den andra The Story of an African Farm (1883), den första bestsellern om Afrika av feministen Olive Schreiner. 1944 kom Farmen i Afrika på svenska.

Rudyard Kipling betydde mycket för Rider Haggard som trofast vän och författare.

Rider Haggard inspirerade i sin tur författare som C S Lewis, Joseph Conrad och Tolkien.

Att utforska främmande kontinenter var för männen i Rider Haggards romaner som ett erotiskt äventyr. De okända områdena symboliserade kvinnan som lockade och - framför allt - skrämde. 

På det närmaste biblioteket finns Kung Salomos skatt och Montezumas dotter. Den senare är placerad som ungdomsroman. 

Om man konsulterar Adlibris kan man se att Rider Haggards titlar kommer ut i nya upplagor hela tiden, vilken torde betyda att han fortfarande läses. Jag tänker låna Kung Salomos skatt och förmodligen köper jag pocketutgåvan av She, som jag uppfattar som typisk för Rider Haggards  författarskap.

En officer men ingen gentleman

Pierre Loti ( 1850 - 1923) var Julien Viauds författarpseudonym.

Egentligen skrev PL postumt. Han påstod att han dog på ett tidigt stadium och att en ny PL skrev romanerna!

Pierre Loti var sjöofficer - och tydligen en duglig sådan - i fyrtio år. Tjugo år av dem på sjön. Havet ställdes hela tiden mot äktenskap och familjeliv. Havet var en oberörd kraft, en omänsklig öken. Pierre Loti älskade att resa och  skriva om sina resor.  Och han älskade sina otaliga äventyr med kvinnor, som han sedan skrev om  i romaner och dagböcker.

1891 kom Pierre Loti in i Franska Akademien i kamp med bl. a. Emile Zola. Egentligen var han en egocentrisk lymmel (min anmärkning) som i många år skrev bestsellers, som lästes och älskades av både män och kvinnor - framförallt av kvinnorna. Pierre Loti var besatt av sin barndom, kvinnor och döden. Han ville vara vacker och sminkade sig gärna och klädde ut sig. "Pierre Loti skulle ha trivts bland kroppsbyggarna i vår tids gym; han spände gärna arm - och benmuskler för besökare", påpekar Per Wästberg. 
Liksom den excentriska skådespelerskan Sarah Bernardt hade han sinne för det makabra. Hos Loti är man alltid i slutet av sommarlovet; han finner vällust i sorgen och föregriper den egentliga, obönhörliga förlusten.
Per Wästberg skriver med överdådig briljans om Pierre Loti i essän Barndomen, kvinnorna och döden i samlingen Berättarnas öden.

Namnet Pierre Loti har av någon anledning alltid funnits i mitt medvetande liksom romanen Islandsfiskare. Men jag ha aldrig läst varken den eller något annat av denne författare. Men nu är nyfikenheten ordentligt väckt, så vem vet...

Henri Rousseau gjorde bilden