En officer men ingen gentleman

Pierre Loti ( 1850 - 1923) var Julien Viauds författarpseudonym.

Egentligen skrev PL postumt. Han påstod att han dog på ett tidigt stadium och att en ny PL skrev romanerna!

Pierre Loti var sjöofficer - och tydligen en duglig sådan - i fyrtio år. Tjugo år av dem på sjön. Havet ställdes hela tiden mot äktenskap och familjeliv. Havet var en oberörd kraft, en omänsklig öken. Pierre Loti älskade att resa och  skriva om sina resor.  Och han älskade sina otaliga äventyr med kvinnor, som han sedan skrev om  i romaner och dagböcker.

1891 kom Pierre Loti in i Franska Akademien i kamp med bl. a. Emile Zola. Egentligen var han en egocentrisk lymmel (min anmärkning) som i många år skrev bestsellers, som lästes och älskades av både män och kvinnor - framförallt av kvinnorna. Pierre Loti var besatt av sin barndom, kvinnor och döden. Han ville vara vacker och sminkade sig gärna och klädde ut sig. "Pierre Loti skulle ha trivts bland kroppsbyggarna i vår tids gym; han spände gärna arm - och benmuskler för besökare", påpekar Per Wästberg. 
Liksom den excentriska skådespelerskan Sarah Bernardt hade han sinne för det makabra. Hos Loti är man alltid i slutet av sommarlovet; han finner vällust i sorgen och föregriper den egentliga, obönhörliga förlusten.
Per Wästberg skriver med överdådig briljans om Pierre Loti i essän Barndomen, kvinnorna och döden i samlingen Berättarnas öden.

Namnet Pierre Loti har av någon anledning alltid funnits i mitt medvetande liksom romanen Islandsfiskare. Men jag ha aldrig läst varken den eller något annat av denne författare. Men nu är nyfikenheten ordentligt väckt, så vem vet...

Henri Rousseau gjorde bilden

Magasinerad

Vandring med favoriter av Helen af Enehjelm, 1945

Innehållsförteckningen är rena poesin:

Katherine Mansfields nostalgi

Edgar Allan Poe och körsbärsträdet

Jane Austen och hennes syster Cassandra

Emily är ett vackert namn

  Den engelska Emily

  Den amerikanska Emily

Stendhal, den borne författaren

Lyrik är alltid lyrik

Den Strindbergska våren

Loppisfynd. 

Dikterna om Strindberg . Ett urval av Harald Svensson. Med inledning av Torsten Eklund.

FIB:s lyrikklubbs årsbok 1963.

I detta urval en femtedel av de 250 dikter om Strindberg som litteraturamatören och Strindbergskännaren Harald Svensson hade i sin samling.
Oscar Levertin, Olof Lagercrantz, Ola Hansson, Alexander Blok, Verner von Heidenstam, Alf Henrikson, m.fl. har lämnat bidrag.
Margit Holmberg, författare och kompositör är den enda kvinnan i samlingen av kända och mindre kända män

UNDER STRINDBERGS FÖNSTER
Den sjuke diktarens bostad
går jag sakta förbi.
Det sjunger i morgonluften
av solsken och fågelskri.

Det står ett fönster öppet
är det måhända hans?
Strömmar nu in till honom
morgonens friska glans?

Sitter han nu i stolen
åldrad, avtärd och blek.
Följa hans trötta ögon
solskenets muntra lek?

Minnes han Röda rummets
Mosebacke-vår?
Skådar han nu i minnet
hur isen i havsbandet går?

Han som skildrat som ingen,
Vår svenska, stockholmska vår,
tänker man på sina egna
solstormiga ungdomsår.

Hans älskade, gamla Stockholm
sorlar därutanför.
En doftande fläkt av våren
hans tunga panna berör.

Det är den Strindbergska våren,
trotsig solstark och öm,
som böljar in genom fönstret
på luftens blånande ström.

Erik Lindorm

1912

Vem är narren? Vem är kung?

LYSANDE Frödingtolkningar av 5 - mannagruppen Qualander.

I ett välmatat program presenteras Fröding i ord och ton. 

Den kongeniala tonsättningen har gruppen till stora delar gjort själv.

Instrumentationen förefaller till en början  lite häpnadsväckande , men snart inser man hur lyckad den är. 

Eller vad sägs om tuba, elgitarr, akustisk gitarr, trummor, altflöjt, dragspel och fiol?

Alla spelar i stort sett allt.

Qualander - namnet betyder ungefär dåre - har verkligen trängt in i Frödings texter och lyfter fram dem på ett nytt sätt.

Berikad vacklar man hemåt i den underbara majnatten i en praktfull solnedgång.

Knäpp gitarren,
strängen slå,
vem är narren,
vem är narren
av oss två?

Jag är narren,
du är kung,
knäpp gitarren,
knäpp gitarren,
sjung!

Rör på strängen,
det är vår,
glad på ängen,
glad på ängen
blomman står.

Över ljungen
står en tall
högst i dungen,
högst i dungen
all.
 

Hög på hästen
red en kung
upp till festen,
sprang av hästen
ung,
 
tog, du dansens
giga hör,
kyss av landsens,
kyss av landsens
mör.
 
Hör du strängens
hårda skorr,
nu är ängens,
nu är ängens
blomma torr.
 
Storm kring branten,
tallen brast,
hör diskanten,
hör diskanten
viner vasst.
 
Knäpp gitarren,
vilt i ring
virvla barren,
virvla barren
kring.
 
Trött och sprungen
är gitarrn,
nu är kungen,
nu är kungen
narrn.
 
Hör gitarrens
brustna röst,
det är narrens,
det är narrens
tröst. 

En visa om mig och narren Herkules ur Stänk och flikar (1898) av Gustaf Fröding

Vinn sommarläsning!

Vinn sommarläsning hos

och dagarna går

Frihet av Jonathan Franzen

                                      

eller Moderspassion   av Majgull Axelsson
                                                                          

Pocketrea

Agneta Pleijel, Syster och bror (2009)  är tredje delen i en serie om den egna släkten. Drottningens chirurg (2006) är den första delen. 

2007 kom andra delen Kungens komediant

Jag har läst Drottningens chirurg och den tyckte jag riktigt mycket om.

Däremot är jag osäker på Kungens komediant.

Sommarsquash Tokolosh! av Rachel Zadok ser i pocketutgåva ut som konfetti. Oemotståndlig, alltså. Den tilldrar sig i Transvaal i södra Sydafrika. Den svarta tjänsteflickan Nomsa spelar en framträdande roll i romanen ända fram till sitt gåtfulla försvinnande. En saknad far, en mor som förser sin dotter med myter och skrämmande sagor påverkar starkt Faiths barndom på åttiotalet.

Säga vad man vill om Per Wästberg, men han är en fantastisk stilist. Därför blev jag glad när jag hittade Berättarnas öden för en struntsumma.Här blandas kända med (för mig, åtminstone) okända berättare. Den första essän jag råkade slå upp handlar om Karen Blixen i Afrika, vilket passar mig utmärkt med tanke på att min danska läsecirkel högläser Skygger på græsset. 

"Genom att förvandla sin existens till berättelser kan hon utan bitterhet och skuld se sitt öde i ansiktet och uppfylla gudarnas avsikt med henne" skriver Per Wästberg. Och visst är Karen Blixen en gudabenådad berättare.

Rider Haggard i Afrika, Stanleys dagbok, Bill den förträfflige, Lenin, Saul Bellow, Jolo, Pierre Loti återfinns bland de kända namnen. Men vem är Sarah Austin? Matthew Henson? Valery Larbaud, Joseph Cornell och  Einar Hylander?  Ja, den som läser Per Wästbergs essäer och porträtt i urval får se!

En bildad liberal mexikan

Nyligen dog den mexikanske författaren och ständige kandidaten till Nobelpriset i litteratur,

Carlos Fuentes, 83 år gammal.

Han blev aldrig särskilt uppmärksammad i Sverige.

Jag har aldrig läst honom heller.

Men efter att ha läst Mats Gellerfelts 

understreckare i fredagens SvD känner jag mig inspirerad att göra det. 

Jöran Mjöberg var också en hängiven "fuentit" som vittnar om Fuentes fängslande och kraftfulla författarskap. Fuentes var dessutom skicklig på muntlig framställning och kolossalt beläst. Och påläst.

Koncentrerad Fuenteshistoria från A till Z är titeln på Jöran Mjöbergs entusiastiska artikel.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta varken Gellerfelt eller Mjöberg.
Och min nyfikenhet är definitivt väckt.

bilden lånad från pbs.org