"Vi tolererar inga förlorare" är titeln på Britt - Marie Mattssons nya roman.Ja, för det står uttryckligen att det är en roman. Och den handlar om familjen Kennedy och uppbyggnaden av den märkliga klanen.
Förord - som är någon sorts programförklaring - finns liksom litteraturförteckning. Det kunde lika gärna funnits med ett personregister.
Britt - Marie Mattsson är inte ute efter en omvärdering av den mäktiga familjen som alltsedan 1952 alltid har haft någon representant i kongressen.
"Här gråter ingen!" - "Inget gnäll!" De nio barnen fostrades ganska hårt och utan kärleksfulla ömhetsbetygelser. Det ställdes krav på dem och de kom också att ställa höga krav på sig själva.
Fadern, Joe, var den hårdför affärsman och kvinnokarl. Modern, Rose, tycktes ha framfött dessa nio barn under sjutton år utan några större ansträngingar.
Och var de väl födda, så fanns det folk som tog hand om dem.
Hon var mycket sträng i sin katolska religiositet och krävde att alla barnen valde fruar och män som också var katoliker.
Joe hade en speciell relation till dottern Kathleen, kallad Kick. Hon kunde ta sig friheter och hade ett avspänt förhållande till honom.
Rose hade också en svaghet. Det var den lilla föräldralösa flicka som Rose funnit på ett sjukhus och tagit under sitt beskydd. Missie kallades hon och var en favorit i hela familjen. Rose kunde till och med krama om henne!
Efter en lite trevande start när jag tyckte att det blev för mycket av faktaredovisning tar sig berättelsen och ganska snart hade jag glömt dagens pensum och dragits med av författarens egen fascination av den dramatiska familjen Kennedy. Britt - Marie Mattson skriver rappt och ledigt och hon lyckas få ihop alla trådar.
Men jag förstår om kritiker kan få problem med den här romanen.
Faktion kallas det väl.
Det kommer ytterligare två böcker om klanen Kennedy under hösten och i våras kunde man se en TV-dokumentär.
Inlägg
