Majgull Axelssons senaste roman heter Moderspassion. Moderskap är ju en fråga man kan fundera över. Och moderspassion - är det något positivt eller negativt? Efter att ha tagit del av den här romanen vet jag inte riktigt. Vad skulle vara lagom? Hur mycket är det?
Minna - som är bokens egentliga huvudperson - är ensamstående mor till Sofia. Själv har hon under uppväxten funnit sin tillflykt hos sin moster Sally. Den alkoholiserade skådespelerskan Marguerite har en son som tar avstånd ifrån sina föräldrar. Anette, som arbetar på Minnas vägkrog, sviker sin dotter som morföräldrarna får ta hand om. Under en våldsam höststorm och en veritabel syndaflod i närheten av Arvika blir dessa människor sittande på Sallys Café & Restaurang utan att kunna ta sig därifrån. Och vi får ta del av deras livshistorier.
Hämnd är meningslöst. Det är sanningen som gäller. Dra fram allt i ljuset utan att rygga! Minna överger sitt mantra Bort! Undan! Väck! och når någon sorts försoning till slut.
Majgull Axelsson vet hur man berättar en historia och hennes språk är mycket njutbart. Moderspassion är man inte klar med när man slår ihop boken.
Nej, den får man fortsätta leva med. Som man gör med god litteratur.
fredag 12 augusti 2011
torsdag 11 augusti 2011
Regnvädersutflykt
Vad kunde passa bättre än ett
besök i Naturum en dag med oavbrutet regnande och en morgontemperatur på 13 grader?
Här var det gott om folk. Och varmt och förhållandevis torrt så länge man höll sig inomhus. Kul och lärorikt för stora och små. En lyckad satsning av Kristianstads kommun Läs vidare HÄR
onsdag 10 augusti 2011
Mystiske främlingen identifierad!
Läs på Wikipedia om Mindre snabelsvärmare
(Deilephilia porcellus. Porcellus betyder liten gris!)
"Om larven blir skrämd intar den en skräckställning genom att dra ihop de främre segmenten vilket gör att ögonfläckarna förstoras. Skulle inte detta hjälpa så spelar den död och blir alldeles slapp." Streetsmart, I say!
De stora ögonen är ju väldigt framträdande på min bild i inlägget från igår.
Och jag såg tydligt hur den stelnade i skräck när vi möttes under lönnen...
Laurentiusdagen
tisdag 9 augusti 2011
Regnvädersläsning
Under ett par regniga, åskiga och kalla dagar maratonläste jag 31 Dream Street av Lisa Jewell.
En handfull vinddrivna existenser huserar i ett stort, ruffigt hus i Finchley i norra London.
Toby Dobbs med de stora polisongerna och det vildvuxna håret är den empatisk hyresvärden åt en sångerska, en skådespelerska, en flygvärdinna som arbetar på Stanstead, en överbliven tonåring, en gammal författare plus sångerskans alla pojkvänner.
Mitt emot 31 Silversmith Road bor Leah och hennes pojkvän den indiska sjuksköterskan Armitabh. De fantiserar om invånarna i nr 31 och Leah, som är något av en busybody à la Emma Woodhouse, beslutar sig för att hjälpa Toby med saker och ting som han inte ens vet behöver göras..
Det handlar om ensamma övergivna människor men också om medmänsklighet, levnadsvisdom och värme. Och det saknas inte humor.
Jag tycker att 31 Dream Street var en riktigt bra feelgoodroman.
Lite roligt var det också att ha åkt bussen från Stanstead till Finchley och kunna känna sig lite "hemma" i området...
En handfull vinddrivna existenser huserar i ett stort, ruffigt hus i Finchley i norra London.
Toby Dobbs med de stora polisongerna och det vildvuxna håret är den empatisk hyresvärden åt en sångerska, en skådespelerska, en flygvärdinna som arbetar på Stanstead, en överbliven tonåring, en gammal författare plus sångerskans alla pojkvänner.
Mitt emot 31 Silversmith Road bor Leah och hennes pojkvän den indiska sjuksköterskan Armitabh. De fantiserar om invånarna i nr 31 och Leah, som är något av en busybody à la Emma Woodhouse, beslutar sig för att hjälpa Toby med saker och ting som han inte ens vet behöver göras..
Det handlar om ensamma övergivna människor men också om medmänsklighet, levnadsvisdom och värme. Och det saknas inte humor.
Jag tycker att 31 Dream Street var en riktigt bra feelgoodroman.
Lite roligt var det också att ha åkt bussen från Stanstead till Finchley och kunna känna sig lite "hemma" i området...
måndag 8 augusti 2011
Gåtfull modernist
Författaren och litteraturkritikern
Henrik Nilsson skriver i en understreckare om den i Sverige något förbisedde portugisiske modernisten
Fernando Pessoa
(1888 -1935). Först femtio år efter författarens död publicerades Orons bok i bokform - 1991 på svenska. Fernando Pessoa bygger upp ett märkligt universum med många olika heteronymer; Ricardo Reis , Alberto Caeiro och Bernardo Soares är tre av de vanligaste. Fernando Pessoa reser utan att resa egentligen och ofta blir det inåt. Nytt material har tillkommit och Henrik Nilsson tycker att det vore dags för en nyöversättning.
Läs hela Henrik Nilssons spännande artikel HÄR
Henrik Nilsson skriver i en understreckare om den i Sverige något förbisedde portugisiske modernisten
Fernando Pessoa
(1888 -1935). Först femtio år efter författarens död publicerades Orons bok i bokform - 1991 på svenska. Fernando Pessoa bygger upp ett märkligt universum med många olika heteronymer; Ricardo Reis , Alberto Caeiro och Bernardo Soares är tre av de vanligaste. Fernando Pessoa reser utan att resa egentligen och ofta blir det inåt. Nytt material har tillkommit och Henrik Nilsson tycker att det vore dags för en nyöversättning.
Läs hela Henrik Nilssons spännande artikel HÄR
Etiketter:
Fernando Pessoa,
Henrik Nilsson,
Modernismen,
Orons bok
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)