Familjeflicka goes enfant terrible

1864 föddes Mathilda Kruse på gården Oskarsfarm utanför Sösdala mellan Hässleholm och Höör. Redan i sjuårsåldern vet hon att hon ska bli författarinna. Som tioåring är hon en flitig dagboksskriverska.
Efter studierna reser hon och kommer i kontakt med den dekadenta franska litteraturen.
I Köpenhamn uppmuntras hon av den ökände författaren Herman Bang. Han ger henne pesudonymen Stella Kleve och uppmuntrar henne att ge ut sin första roman Berta Funcke (1885) och skrev till och med ett förord i den. Vilket inte gjorde saken bättre - tvärtom.
Det blev skandal. En ung, naiv, oerfaren flicka skriver en bok om flickors/kvinnors undertryckta erotiska känslor. Om flirtationer.
Novellen Pyrrhussegrar med samma ämne kom tidskriften Framåt på fall.
Den moraliska upprördheten var oerhörd. Inte ens kvinnosakskvinnorna var nöjda.
Med tiden byter Mathilda Kruse land, civilstånd, efternamn och litterär form.
Hon blir Mathilda Malling, gift med den danske köpmannen Peter Malling, och kommer så småningom att skriva historiska romaner och familjeromaner. Det betyder inte nödvändigtvis att hon uppgivit sina idéer. Men serverar dem på annat sätt, i annan form.
Kvinnors situation är alltid föremål för Mathilda Mallings intresse.
Kanske skulle Mathilda Malling fått lite större utrymme i boken.
Ann Lingebrandts Stella Kleve. Det moderna genombrottets enfant terrible i h:ströms serie Litterära profiler påminner om en författarinna som förtjänar att inte bli bortglömd. 1880- talet är en spännande tid inte minst för kvinnor.
De litterära och personliga motsättningarna i den lilla gruppen Det unga Skåne där Stella Kleve , Victoria Benedictsson, Ola Hansson och Axel Lundegård ingick
är intressanta att läsa om. De finns ju ofta dokumenterade på flera håll.
Stella Kleve är mycket en mycket lättillgänglig första bekantskap och något av en pageturner. Den spritter av liv och spänst. Och den är spännande. Och lite sorglig.
Ann Lingebrandt är engagerad och det smittar alltid av sig.

Vidareläsningslistan är inte mindre spännande.

h:ström text & kultur
2011

Ständigt denne Henry James

The Turn of the Screw på Läckö slott 15 juli - 5 augusti Musik Benjamin Britten (1913-1976). Libretto Myfanwy Piper efter en novell av Henry James från 1898. Svensk nyöversättning Catarina Gnosspelius.
		Foto: Julia Margaret Cameron (1815-1879) De föräldralösa barnen Flora och Miles lever på ett slott, ömt vaktade av hushållerskan Mrs Grose. En dag anländer en guvernant, anställd av barnens förmyndare för att ansvara för deras fostran. Det finns bara ett villkor: hon ska verka i tysthet, klara sig själv och aldrig någonsin kontakta honom. Det är sommar. Var dag tycks allt mer strålande. Barnen är förtrollande. De leker - såsom barn gör. Men något närmar sig. En främmande man syns i ett fönster. Miles beter sig underligt, Flora dras mot sjön. Något - eller någon - kommer närmre, närmre, närmre... Så växer historien fram om två spöken som lockar på barnen, får näring av och lever vidare genom dem. Brittens suggestiva, svävande - och ändå oerhört enkla - musik från 1954 rymmer barnramsor, folkvisor, dramatiska dissonanser och smärtsamt vackra melodier. Läs recension HÄR Eja, vore man där!

Skogsstjärnorna

SKOGSSTJÄRNORNA

Skogsstjärnorna frodas aldrig
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.

De är spensliga
men vet ingenting om den söta vekhet
du vill tillskylla sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens.

Harry Martinson. Ur Passad 1945.

Så här säger Linné om skogsstjärnan
""Jag vet ej, hvilket blommans behag det är, som med sin tjusningskraft så bländar ögat, att åskådaren vid dess åsyn tyckes nästan blifva förhäxad; kanske beror detta på symmetrien, all skönhets moder!".

Det stora slaget om Henry James

2004 var verkligen "The Year of Henry James". Emma Tennant tjuvstartade visserligen 2002 med romanen Felony som skildrade förhållande mellan Henry James och amerikanskan Constance Fenimore Woolson. Men 2004 kom det fyra romaner där Henry James var huvudperson. Colm Tóibín var först med Mästaren och han överskuggade på alla sätt Author, Author av David Lodge som kom ett halvår senare. I Skönhetens linje av Alan Hollinghurst är Henry James föremål för en doktorsavhandling. Den sydafrikanske författaren Michiel Heyns hittade över huvud taget ingen förläggare till sin Henry James-roman.
David Lodge skrev senare en bok om hela "affären" Tóíbin - Lodge, The Year of Henry James:The Story of a Novel där han försöker förklara det hela med den dåliga timingen för hans egen roman. Läs mer HÄR

Feel-good i hängmattan

Maggie Ryan är änka och har tre ogifta döttrar. Det bekymrar henne mycket. Äktenskap rankas mycket högre än yrkesmässiga framgångar. I Bröllopsfixaren försöker Maggie på alla sätt föra samman sina döttrar med lämpliga ungkarlar.
Maggie tycker över huvud taget mycket om att ordna för andra. På gott och ont. Medkänslan med ensamma och sjuka är ett vackert drag där hennes talanger kommer till sin rätt.
Jag kan tycka att döttrarna är fördragsamma som inte blir argare än de blir.
Grace, den äldsta, fyller skamliga trettio utan en ring på fingret; mellandottern Anna, litteraturvetare och expert på William Butler Yates, har just blivit dubbelt sviken av en kollega. Yngsta dottern Sarah kämpar med ekonomin för att försörja sig och sin lilla dotter.
Romanen tilldrar sig i Dublin. Den är lite svår att bestämma tidsmässigt men det ska nog föreställa nutid. Sammanhållningen i familjen är god och omsorgen inkluderar även andra.
Bröllopsfixaren är en snäll och förutsägbar roman, visst, men lite underhållande läsning lämplig för dåsande i hägmattan.
Ändå tycker jag nog att En liten hattaffär på hörnet som kom 2008 är snäppet bättre.

Orig.:s titel: The Matchmaker

Översättare: Ingela Jernberg
Norstedts Förlag
Tryckår: 2011

En verkligt god bok

"Lilla My bor i Muminhuset tillsammans med Muminfamiljen".
Så börjar den här pekboken med trevligt svampiga, tjocka och tuggvänliga blad.
Färgerna är klara och distinkta och alla kanter är runda och mjuka.
Om ryggen håller kan Mumin förmodligen användas även efter tandsprickningen.
Boken är lätt att greppa även för mycket små händer.

Två om trädgård

Två mycket olika böcker om trädgård.
Henrik Valentins Om lusten att trädgårdera (2011) innehåller roliga och tänkvärda krönikor om olika aspekter av detta med trädgård och trädgårdsarbete.
Det är en entusiastisk och kunnig man som håller i pennan.
Modet att kasta en ros; Att döda mördarsniglar; Linnetanter och slashasar; Kan man ha för många rosoor?; Den sista trädgården är exempel på rubriker.
Boken innehåller inte en enda illustration, men väl en växtförteckning.
En charmig, lättläst bok.

The Bedside Book of the Garden (2008) är en bok av en helt annan karaktär. Den ska man umgås med över tid. Meningen med den är inte att jaga ut någon att arbeta i trädgården.
Nej, man rekommenderas snarare att reflektera och filosofera över olika infallsvinklar på ämnet trädgård. Huvudsyftet är att förmedla något av trädgårdens magi.
Författaren, Dr D. G. Hessayon, har skrivit en lång rad böcker i EXPERT gardening series. Några finns till och med översatta till svenska och är anpassade efter svenska förhållanden.
I korta kapitel berättar han om olika kända trädgårdar, trädgårdsmästare, trädgårdar Down Under, den första trädgårdsboken som kom på 300-talet före Kr., den första trädgårdstidskriften som kom betydligt senare liksom kvinnan i trädgården. Man får veta hur man ska tolka de latinska växtnamnen, hur man behandlar sniglar; violernas korta historia på de edwardianska vykorten, Linné, Mendel, Gertrude Jekyll, kejsarinnan Josephine och The Secret Life of a Garden Butterfly. Allt finns med.
Ordspråk och talesätt; folklore och illustrationer i svartvitt tryfferar denna guldgruva till bok