Om ljudböcker/e-böcker/pappersböcker

Sondmatad med litteratur

Så känner Lina Kalmteg i sin krönika om att läsa ljudböcker.
Uppläsaren - hur bra hon/han än är - gör en tolkning.
Om det gäller en översatt bok har läsaren ju två steg mellan sig och läsningen (min anmärkn.)
Jag håller med Lina Kalmteg. Jag vill ha den ensamma tolkningen och upplevelsen.
e-böcker duger också.
Naturligtvis finns det sammanhang när ljudboken kan vara enda alternativet och då är det ju en helt annan sak

Hör göken gal i hagen

Idag hörde jag göken för första gången i år.
Jag kom att tänka på ramsan från barndomen:

Norrgök sorggök
Södergök dödergök
Östergök tröstergök
Västergök bästergök

Dagens gök var bestämt en västergök.

Bilden är lånad härifrån

The House at Sea´s End

Tredje delen i serien om den sympatiska
Ruth Galloway, forensisk arkeolog,
Huset vid havets slut av Elly Griffiths.
RG har fått ett mera komplicerat privatliv och vardagen är inte alltid så enkel.
Kriminalkommissarie Harry Nelson har det inte heller så lätt med vackra fru hårfrisörskan Michelle och de två tonårsdöttrarna i vilkas händer han blir som vax.
Det gäller däremot inte Nelsons personal.
Det känner honom mera som en tvär chef.
Havet, ebb och flod är mäktiga komponenter i denna spännande berättelse om det förflutna som inte blivit avslutat och där det fortfarande finns människor som önskar att sanningen inte ska komma fram.
Till slut lämnar Elly Griffiths (elakt) sina läsare i sticket.
NÄR kommer nästa del?
Hur ska det gå för vännen Ruth Galloway?

Nu blev det väldigt mycket!

Vaggsång

Kim Thúy föddes 1968 i Saigon. När hon var tio flydde familjen över ett flyktingläger i Malaysia som båtflyktingar och hamnade i Kanada där de mottogs med översvallande välvilja.
Fadern, yngst av tio barn, hade förmågan att leva helt i nuet. Man skulle inte sakna något som varit, tyckte han.
Modern, äldst av många syskon, var en skräckinjagande dotter, syster och mor som släppte loss från alla plikter när hon var femtiofem. Då började hon dansa.
Föräldrarna lämnade inget materiellt arv efter sig trots att de från början varit välbärgade, men de gav barnen verktyg att leva rika liv.
I Kanada möter två kulturer precis som i det land de lämnat.
Kim Thúy utbildar sig till advokat och översättare och återvänder en tid till Vietnam. Nu lever hon med man och två barn i Montreal. Hon säger att hon lärt sig att resa med lätt bagage. Hon flyttar gärna och när hon gör det tar hon bara böcker med sig.
I Ru (som betyder vaggsång) varvas den stora familjens historia med landets. Familjen var också delad i två; en vietnamesisk och en kinesisk. Bron mellan de olika världarna var den charmerande morbror Två som kraftigt fördömdes av sin syster för sitt lössläppta leverne.
Vietnams kvinnor bar Vietnam på sina krökta ryggar under de koniska hattarna medan männen och sönerna bar vapen på sina.
Kim Thúy berättar sin historia vackert, vemodigt och poetiskt. Det återhållsamma språket kontrasterar ofta mot det dramatiska innehållet och gör ett starkt intryck på läsaren. Jag tycker mycket om den här boken.
Ru är en berättelse som gör att man tar fram kartan och rekapitulerar Vietnams historia. Och det är nyttigt!

Mellan hägg och syrén

Visa

Jag såg att häggen blommade, det kom en doft från den.

Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!

Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.

Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.

Alf Henrikson 1947

Bild: Wikipedia

Sköna maj välkommen!

Komm, lieber Mai, und mache

die Bäume wieder grün
und lass mir an dem Bache
die kleinen Veilchen blühn!
Wie möchte ich doch so gerne
ein Veilchen wieder sehn,
ach, lieber Mai, wie gerne
einmal spazieren gehn!

Zwar Wintertage haben
wohl auch der Freuden viel:
man kann im Schnee eins traben
und treibt manch Abendspiel,
baut Häuserchen von Karten,
spielt Blindekuh und Pfand,
auch gibt's wohl Schlittenfahrten
aufs liebe freie Land

Doch wenn die Vögel singen
und wir dann froh und flink
auf grünem Rasen springen,
das ist ein ander Ding!
Jetzt muss mein Steckenpferdchen
dort in dem Winkel stehen,
denn draussen in dem Gärtchen
kann man vor Schmutz nicht gehn.

Am meisten aber dauert
mich Lottchens Herzeleid,
das arme Mädchen lauert
recht auf die Blumenzeit.
Umsonst hol ich ihr Spielchen
zum Zeitvertreib herbei,
sie sitzt in ihrem Stühlchen
wie's Hühnchen aus dem Ei.

Ach, wenn's doch erst gelinder
und grüner draußen wär!
komm, lieber Mai, wir Kinder,
wir bitten gar zu sehr!
O komm und bring vor allem
uns viele Veilchen mit,
bring auch viele Nachtigallen
und schöne Kuckucks mit.

Text: Christian Adolf Overbeck (1775)
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1791)

Dieses Lied war in Preußen vor dem ersten Weltkrieg für den Schulunterricht in der vierten Klasse vorgeschrieben ( Zentralblatt der preußischen Regierung von 1912)

Ur Volksliederarchiv