Mördaren är död

Ja, inte går det upp mot
Rönndruvan glöder.
Men Stewe Claeson betyder alltid njutbar läsning. I
Mördaren är död känner sig läsaren lite osäker. Bara titeln kan ju få en att undra. Undertitel: Roman om ett brott och om Hallands söner.
Johannes Halland har sex söner. De är alla medelålders när de möts för att begrava sin far. Författarens språkrör är den näst äldste sonen Jens.
Han reflekterar över sina föräldrar, syskonen och förhållandena inom familjen med utgångspunkt i Tolstojs berömda ord om att alla lyckliga familjer är lika varandra medan de olyckliga är olyckliga på olika sätt. Känner familjemedlemmar varandra? Är de sex bröderna varandras närmaste bara för att de är bröder. "Vad är det jag ska känna eller tänka eller göra bara för att du råkar vara min bror?"
tänker Martin. ..."Släkt är en tunn fernissa."
Liksom i Mordet på Halland av danska Pia Juul kommer själva brottet i andra hand.
Mördaren är död och Mordet på Halland är så tillvida inga vanliga deckare.
Miljön är Skåne. Dödsannonsen finns i Sydsvenskan och Nordvästra Skånes Tidningar. Jens inspekterar vägbygge utan för Hässleholm.
Tidsmarkörerna anger att det hela utspelar sig 2009.
Visst är det spännande med det hemliga skrinet och faderns efterlämnade brev.
Och visst är det så att barn inte tror att föräldrarna haft något liv som inte föregått familjelivet. Egentligen är varje människa en ö. Vemodigt, men sant.

Fallet Courrier

Alphonse Courrier är en iakttagande och reflekterande man med en livsplan som han följer till punkt och prickar. Han har en inkomstbringande järnhandel; han gifter sig förmånligt med den vackra Agnès från en grannby och de får två söner. Alphonse tycker också att Agnès är en harpya och när hon ler visar hon det rosa tandköttet. I hemlighet har järnhandlaren en älskarinna, Adèle Joffre, den fulaste, klumpigaste och sämst klädda kvinnan i byn. Det konstiga är att byn som annars håller rätt på allting missar detta förhållande. Byn är som kören i det grekiska dramat. Byn gillar, ogillar och kommenterar minsta avvikelse från det vanliga, vardagliga.
Fallet Courrier är ett tragiskt kammarspel skrivet av Marta Morazzoni.
Berättarjaget vet det mesta men inte allt.
Byn vilar på osäker vulkanisk grund. I överförd betydelse växer en katastrof fram i det tysta för att slutligen lamslå den oförberedda byn.
En intelligent och skickligt skriven roman som inbegriper ett engagemang av läsaren.
Marta Morazzani är född 1955 i Milano. För Fallet Courrier fick hon det prestigefyllda Campiellopriset.

Översättning: Ingrid Börge
Carlssons förlag

Loppisfynd

Omnia mutantur, nihil interit

Allt förändras, intet förgås. Ett av många latinska citat i Janusstenen, andra delen i serien om arkeologen Ruth Galloway, av Elly Griffiths. De romerska gudarna Janus - in- och utgångens gud; gränsernas gud, Terminus och Hekate, som ofta avbildas med tre ansikten, korsvägarnas och häxkonsternas gudinna, spelar stor roll i Griffiths berättelse. Någon försöker på olika sätt skrämma livet av Ruth Galloway eller åtminstone hindra henne att fortsätta sina efterforskningar. Kriminalkommissarien Harry Nelson, hårdför spaningsledare i yrkeslivet är som vax i hustruns och döttrarnas händer på hemmaplan. Han och Ruth Galloway arbetar efter en del initiala svårigheter (i Flickan under jorden) fint tillsammans.
Ruth Galloways personliga förhållanden tilldrar sig läsarens extra intresse. Man vill gärna följa upp hennes livsprojekt vilket närmas blir möjligt i Huset vid havets slut. Ruth Galloway känns som en ny, mycket trevlig bekantskap.
Översättare: Carla Wiberg Minotaur förlag.

Kvinna för sin kvast

Bilden är lånad.

"Skärtorsdag
Namnet skärtorsdag kommer av verbet skära i betydelsen rena. Det var syndaförlåtelsens dag, en reningsdag genom nattvardens instiftande.

Skärtorsdagen

Skärtorsdagsnatten
var i folktron häxornas natt. Häxorna flyger på smorda kvastar till Blåkulla för att umgås med djävulen och hans anhang.

Skydda djuren
Man måste stänga dörrar och spjäll och plocka undan alla redskap som häxorna kunde tänkas använda för sin blåkullafärd på skärtorsdagen: hötjugor, spadar, ugnsrakor, bakspadar och kvastar. För att skydda kreaturen mot påskkäringarna målade man kors på fähusdörren eller la stål i ladugårds-
tröskeln. Annars kunde häxorna tjuvmjölka kreaturen eller använda dem till riddjur vid flygturen till Blåkulla.

Häxornas natt
Att dessa föreställningar knutits till natten före långfredagen är inte svårt att förstå. På skärtorsdagsnatten höll Jesus påskmåltiden för sina lärjungar och instiftade nattvarden. Senare på natten förråddes Jesus av Judas och Jesu lidande började. Enligt folktron släpptes alla onda makter fria i samma stund som Frälsaren blev dömd. Därför ansågs skärtorsdagsnatten vara häxornas natt. Man kunde skydda sig mot påskkäringarna genom att skrämma dem med skott och påsksmällare " Källa: Nordiska Muséet

skärtorsdagen, dagen före långfredagen, då Jesus tvättade lärjungarnas fötter (Johannesevangeliet 13:1–15) och instiftade nattvarden (Matteusevangeliet 26:17–30)
Källa: NE

Varför inte en gul bok till påsk?

Jag hittade Erik Lindegrens essä- och recensionssamling Tangenter i hyllan. Den lyste starkt och bestämt gul. En riktig påskbok! Och varför inte? Essän är en mycket trevlig genre helt i min smak. Den förenar nytta med nöje. Det ska en essä göra säger Virginia Woolf i essän som handlar om Virginia Woolf som essäist. Framför allt ska essän roa. Jag tror att Woolf och Lindegren är lite samma andas barn.
En essä handlar om Malte Laurids Brigge av denne - för mig - så obegriplige Rilke. Desto intressantare. Gunnar Ekelöf kallas en modern mystiker och Stravinskij jämförs med Picasso inom måleriet och Eliot inom litteraturen. Rabbe Enckells program om att all produktivitet rör sig om de skärpta sinnenas glädje är i lika hög grad en målares credo som en diktares. En sträv Matisse, tycker Lindegren.

Dymmelonsdag

Dymmelonsdagen, onsdagen före påsk, då påskfriden inleddes. Namnet kommer av att metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag ersattes av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande. Noteringar finns också om att klockorna bands för att inte kunna göra ljud. 13 augusti 1823 upphävdes föreskriften som påbjöd att ingen musik skulle spelas från fastlagssöndagen fram till påskdagen. I folklig tradition har dymmelonsdagen (ursprungligen genom missuppfattning) kommit att kallas även för askonsdagen, vilken enligt kyrklig definition infaller i veckan efter fastlagssöndagen.

Uppgifterna är tagna från Wikipedia