Alldeles oförtjänt bortglömd

Jane Sydney Auer Bowles föddes i en judisk familj 1917 i New York. På grund av en ridolycka där hon skadade ett knä blev hon så småningom lam i benet. Hon gick i skola i Schweiz och när hon kom tillbaka till New York gifte hon sig 1938 med kompositören Paul Bowles.
Jane Bowles hade börjat skriva men det gick långsamt. Hon gav ut en roman, Two serious ladies 1943 och en pjäs, In the Summer House
som också spelades på Broadway 1953.
Utöver det skrev hon noveller.
That´s it.
Uppmuntrad av hennes framgångar började Paul Bowles också skriva. Och han var snabbare vilket stressade hustrun ytterligare.
1948 bodde de båda i Tanger i Marocko och umgicks i avant-gardistiska kretsar. Jane Bowles hade problem med humörsvängningar och sprit. När hon var 40 fick hon en stroke. Det hela slutade tragiskt på ett sjukhem i Malaga 1973.
Två allvarligt sinnade damer kom ut på svenska 1967 i översättning av Eva Thomson - Roos.
Den liknar ingenting annat och låter sig svårligen beskrivas. Den måste läsas.
De två allvarligt sinnade damerna är Christina Goering, välbeställd men egendomlig ungmö och mrs Copperfield, prydlig hustru som visar sig ha oanade talanger för äventyr. Christina Goering har bestämt sig för att göra en omvälvande förändring i sitt liv och därefter bejaka allt som händer. Frieda Copperfield har nog inte tänkt så mycket på saken. Det bara blir så.
De båda damerna liksom byter plats med sig själva på något sätt. Ibland vill man bara ropa Nej! Nej! Nej! Men de skulle inte ha lyssnat i alla fall.
Jane Bowles skriver intelligent och konstnärligt; med ironi och dyster humor.
Jag förstår att Truman Capote och Tennessee Williams och flera andra stora författare i tiden beundrade Janer Bowles.

Nu hoppas jag bara att jag får se Jane Bowles´enda pjäs In the Summer House som har premiär på Dramaten den 25 /2! Läs mer HÄR

Ensam är stark

Mara Lees alldeles nyutkomna roman, Salome, handlar om
14-åriga Elsa, hennes familj, plötsligt påkomna fosterbror Johannes, skolan, närmaste umgänge och stenhårda baletträning.
Tonårsvärlden är skoningslös, mamma är cementgrå - en blandning av gråsten och pragmatism - och hon luktar is.
Veronica - väninnan som kom efter tiden med pastellfärger och hästsvansar - är dödssjuk. Miriam som konkurrerar om rollen som Salome i baletten är ömsom för ömsom emot. Om man ska tro pojkvännerna så är Elsa söt men mager.

Johannes, den opriviligierade fosterbrodern, är föremål för Elsas speciella hat. (Eller är det kanske något helt annat än hat?) Och hon gör honom illa. Mycket illa. Men varför säger Johannes ingenting? Det gjorde ju han i Bibeln.
Mara Lee f. 1973 har skrivit en alldeles utmärkt roman - in- och medkännande och med en fantastisk förmåga att skildra vad som rör sig i tonårshuvuden. Och hon tycks veta mycket om balett och hur man tänjer på kroppens gränser. Dans är ingen verklighetsflykt.
Tiden är 80-tal och miljön är ett samhälle någonstans i närheten av Hässleholm och Kristianstad med en otroligt kvalicificerad balettskola. Husorganet är Norra Skåne!
Mara Lee har själv vuxit upp i norra Skåne.
"... hela min kropp ligger utspridd på den stjärnbelysta gatan..." tänker Elsa när hon vandrar hemåt i natten
"...Minnen är per definition sorgsna även de ljusa..." är en annan reflektion.
Mara Lees språk är en ren njutning. Man kan ana att hon skrivit poesi tidigare.
Salome griper tag från första stund. Och man är inte klar med den för att man läst sista sidan.
Läs en intervju med Mara Lee HÄR
Recension i Expressen av AMANDA SVENSSON
ANN LINGEBRANDT om Salome i HD
Bilden till höger är John and Salome av Aubrey Beardsley. Från The Victorian Web

Hear, hear

ANNINA RABE
tycker att det är dags att återupprätta litteraturens självförtroende.


INGRID
håller med

INKY FINGERS
tycker att man ska låna böcker på biblioteken


bilden lånad av unt

Bortgift i Kurdistan

Official website Arkan Asaad

Stjärnlösa nätter. Självbiografisk roman av Arkan Asaad.
Rena mardrömmen! Inte blir det bättre av att det till dels är självförvållat. 19-årige Amàr trasslar in sig i en härva av lögner under flera år sedan han mot sin vilja blivit bortgift med sin kusin under ett besök i Kurdistan.
I Sverige har han levt ett jämförelsevis bekymmerslöst liv med sina vänner och det vill han gärna fortsätta med. Visserligen har hemförhållandena inte varit så bra med en despotisk far som är alkoholiserad och misshandlar sin hustru. Men när hon begär skilsmässa stannar alla barnen hos sin far och tar avstånd från modern.
Kulturer, traditioner och generationer bryts mot varandra. Stackars unge Amàr har mycket att kämpa mot. Och han får betala. Dyrt.
Stjärnlösa nätter är en tankeväckande bladvändare som lever helt på sin berättelse.

Minimalistiskt

2005 fick Helle Helle de danska litteraturkritikernas pris för årets bästa roman, Rødby - Puttgarden. 2009 fick hon Per - Olof Enquists pris för samma roman. Den handlar om två systrar, Tine och Jane, som bor i Rødby och säljer parfym på färjorna mellan Rødby och Puttgarden.
Det handlar om vardagens små händelser, omtanken om varandra och grannarna, små glädjeämnen, minnen av "vores mor" och uppväxten.
Männen i systrarnas liv är av mer tillfällig natur och mindre betydelse. Det är tradition i familjen.
Ordknappt och avskalat enligt Hemingways isbergsteknik. Det mesta finns mellan raderna och lämnas åt läsaren att uppdaga.
Det är så skickligt!
Helle Helle skriver om det hon är välbekant med. Hon tycker att det är svårt att skriva, men när det fungerar bra upphävs tid och rum för skapandet av annan tid och annat rum. Helle Helle har gått den berömda författarskolan i Köpenhamn som skapades av Poul Borum.
Läs mer:
Mainstream eller minimalistiskt

Murakami x 3

Inte nog med att Norwegian Wood förhandsvisas på Cinemateket under februari och mars.

Radions bokcirkel låter Babben Larsson, Johanna Tydell och Lars Gustafsson diskutera med Radions Marie Lundström
Fågeln som vrider upp världen
med början 21 mars.

Läs mer HÄR

Under mars kommer också 1Q84 del 1 och 2 på svenska.

Tuff brud i lyxförpackning

Kul med klassiker i pocket. Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette (1634 - 1693) är utgiven av Albert Bonnier Förlag. Klassiker.
Översättning och kommentar av Eva Alexandersson. I Birgit Munkhammars förord kan man bl. a. läsa att det egentligen var Nicolas Sarkozy som fick fart på fransmännens läsning av Prinsessan de Clèves. Han hade flera gånger uttalat sig nedsättande om den och då ryckte fransmännen ut till försvar. Det gjordes en knapp med texten Jag läser prinsessan de Clèves och det blev ett motto för klassikerläsning.
Lotta Kühlhorn har gjort omslaget. I bästa Djävulen bär Prada-stil