Jag kommer osökt att tänka på Paulus´ första brev till korintierna kap 13 där det står så här: "Om jag talade människors och änglars tungomål men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal" när jag läser
Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? av Maria Zennström.
Titeln tål att tänka på. Handlar det om att få eller ge? Maria i dagboksromanen reflekterar över kärlekens väsen. Hon har insupit rädsla för närhet med modersmjölken. När någon kommer för nära bränns det och hon drar sig undan. Maria har liksom författarinnan en svensk och en rysk förälder. Hon är också utbildad filmregissör och det är väl det som gör att hon alltid beskriver människors utseenden och kroppar
- särskilt mäns - men också den åldrande moderns.
Modern har hon ett komplicerat förhållande till alltsedan barndomen. Men det varierar.
Maria är en väl bibehållen 44-åring när hon kommer på att hon vill ha ett barn. Den man hon hoppas ska bli far drar sig undan. Maria söker spermadonatorer och när desperationen tilltar anlitar hon också insemineringskliniker (hur hon nu finansierar det).
Maria förefaller vara mer uppfylld av tanken på att föda ett barn än att egentligen ha detta barn.
På ett avväpnande uppriktigt sätt redovisar Maria sina tankar, sin ensamhet, sina kärleksförhållanden, barndomsminnen, saknaden efter den döde fadern, moderns bortvändhet, alla sina kärlekar och längtan efter barn. Maria väjer inte för det som är mindre smickrande för henne själv. Jag håller henne räkning för den dagliga kampen med livet. Hon går till en terapeut, hon får akupunktur, hon deltar i samtalsterapi, kort sagt gör hon vad hon kan och lite till. Det händer inte mycket utåt sett. Dramatiken utspelar sig på ett inre plan.
Det kunde blivit outhärdligt självcentrerat, men det känns inte så. De impressionistiska bilderna av Stockholm, Petersburg och naturen är svalkande andrum.
Författarinnans tillit till läsaren är total.
Eller? Blir jag lika manipulerad som terapeuten?
Maria Zennström har just fått Aftonbladets litteraturpris för sitt modiga författarskap.
torsdag 13 januari 2011
onsdag 12 januari 2011
Tragik på Kungliga Biblioteket
Per Svensson om serien i tre delar BIBLIOTEKSTJUVEN i SVT 1 klockan 20.00 onsdag 12/1.
Repris 13/1 och 16/1
I rollerna bl. a. Gunilla Röör, Lil Terselius, Maria Kulle och Gustaf Skarsgård.
Martin Aagård i Aftonbladet tycker att KB-mannen John Manneus är en
MADAME BOVARY I KULTURKOFTA
och att det finns flera skurkaktiga bibliotekarier...
(det är ju inte konstigt. Så dåliga löner som bibliotekarier har)
tisdag 11 januari 2011
Samhällets olycksbarn
Susanna Alakoskis första roman, Svinalängorna, fick Augustpriset 2007, blev teater och lovprisad film. Den handlar om en finsk familj där föräldrarna är missbrukare.
Perspektivet är dotterns, Leenas.
Håpas du trifs bra i fengelset är en mörkare skildring av en knarkares, Samis, hårda liv.
Perspektivet är systerns, Annis.
Syskonen står på varsin sida i samhället. Anni är en av dem som lyckats. Sami tillhör de utslagna.
Annis engagemang i Samis liv dikteras av hennes stora kärlek till brodern. De har samma bakgrund med föräldrar som söp, slogs, skrek, svor och svek. Men Sami har inte Annis styrka. Han är orolig i skolan och hamnar i observationsklass. Och det är egentligen här den verkliga utförsresan tar sin början. Insiktsfullt berättar Susanna Alakoski om Sami och hans knarkande, stjälande, ljugande och manipulerande. Annis situation som nära anhörig och medberoende; hennes sorg , ilska, förtvivlan och envisa hopp kommer säkert många andra anhöriga att känna igen. Och över huvud taget speglar boken många människors helvete och samhällets tillkortakommanden och/eller brist på intresse.
Susanna Alakoskis ord bränner som svetslågor.
En starkt berörande bok. Håpas du trifs bra i fengelset borde stå på diverse kurslistor,
Perspektivet är dotterns, Leenas.
Håpas du trifs bra i fengelset är en mörkare skildring av en knarkares, Samis, hårda liv.
Perspektivet är systerns, Annis.
Syskonen står på varsin sida i samhället. Anni är en av dem som lyckats. Sami tillhör de utslagna.
Annis engagemang i Samis liv dikteras av hennes stora kärlek till brodern. De har samma bakgrund med föräldrar som söp, slogs, skrek, svor och svek. Men Sami har inte Annis styrka. Han är orolig i skolan och hamnar i observationsklass. Och det är egentligen här den verkliga utförsresan tar sin början. Insiktsfullt berättar Susanna Alakoski om Sami och hans knarkande, stjälande, ljugande och manipulerande. Annis situation som nära anhörig och medberoende; hennes sorg , ilska, förtvivlan och envisa hopp kommer säkert många andra anhöriga att känna igen. Och över huvud taget speglar boken många människors helvete och samhällets tillkortakommanden och/eller brist på intresse.
Susanna Alakoskis ord bränner som svetslågor.
En starkt berörande bok. Håpas du trifs bra i fengelset borde stå på diverse kurslistor,
Etiketter:
Håpas du trifs bra i fengelset,
Skönlitteratur,
Susanna Alakoski
söndag 9 januari 2011
En dikt av Bruno K Öijer
Främmande
När jag vrider om nyckeln
till min lägenhet
känner jag ibland att jag tränger mig på
att jag kommit hem för tidigt
och utan att förvarna
jag står kvar
väntar innan jag öppnar dörren
det främmande osynliga
måste hinna ställa tillbaka stolarna
och plocka undan
ta med sej alla sina saker
innan jag går in
och låtsas att jag ingenting ser
ingenting vet
Ur Dimman av allt. 2001
När jag vrider om nyckeln
till min lägenhet
känner jag ibland att jag tränger mig på
att jag kommit hem för tidigt
och utan att förvarna
jag står kvar
väntar innan jag öppnar dörren
det främmande osynliga
måste hinna ställa tillbaka stolarna
och plocka undan
ta med sej alla sina saker
innan jag går in
och låtsas att jag ingenting ser
ingenting vet
Ur Dimman av allt. 2001
lördag 8 januari 2011
Läsecirkel VT 2011
I läsecirkeln ska vi under våren läsa följande böcker - som alla finns i trevliga pocketutgåvor.
Alakoski, Susanna, Håpas du trifs bra i fengelset (på begäran)
Oksanen, Sofi, Utrensning
Greene, Graham, Brighton Rock
Toole, John Kennedy, Dumskallarnas sammansvärning
I den danska bokcirkeln läser vi högt och diskuterar
Helle, Helle, Rødby - Puttgarden
Hur man (inte) läser statistik
Kalle Güttler, ledamot i Sveriges författarförbunds biblioteksråd, bl. a. har läst statlig statistik rörande biblioteksverksamheten i Nacka och ger goda råd och anvisningar till Tobias Nässén, moderat ordförande i kulturnämnden, om hur man rätt läser statistik.
Läs HÄR
Bild:Ku.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)