Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk är en direkt fortsättning på Vredens tid.
Den är också del två i en trilogi. Tredje delen, Den felande länken, kommer 2011 på Massolit förlag.
I Nirvanaprojektet problematiseras den berättelse som byggt upp i Vredens tid.
Det är fortfarande ett väldigt spännande, välkonstruerat och svindlande tankebygge.
Jämfört med Vredens tid blir det kanske lite forcerat här och där och en eller annan piruett hade kanske kunnat strykas. Stefan Tegenfalk säger i en intervju att han inte är så intresserad av kärleksromaner och poesi. Och det märks. Jonna de Brugges kärlekshistoria känns konstruerad och känns som härtill är jag nödd och tvungen.
Samarbetet mellan den rutinerade Walter Gröhn och Jonna de Brugge utvecklas däremot ytterligare. De är - för att tala med Anne på Grönkulla - besläktade själar.
De tekniska beskrivningarna är fascinerande. Mördarmaskinen Mjasník har en inbyggd spioncentral i sin MacBook. Kartläggningen av mobiltelefontrafik får en att rysa och tänka på kartläggning av människor i allmänhet. Finns det något som är privat längre?
Man ser fram emot del tre. Hur ska det gå för utredarna, den botfärdige rövaren, den iskalla hjärnan bakom kapningen av värdefull forskning och poliserna som halkar på gränsen till kriminalitet. Kraven är höga på del tre, Den felande länken.
Men man kan har anledning att hoppas att upplösningen blir lika spännande som de första två delarna i trilogin
onsdag 22 december 2010
tisdag 21 december 2010
Ska det finnas sprit på Systemet?
Eller behövs det verkligen böcker på biblioteket? Det är
BJÖRN WIMAN
i DN som undrar.
Delvis som svar på JonasThentes rättmätiga vrede i artikeln 14/12. Läs HÄR
Konsten att slå in öppna dörrar
Biblioteken i det digitala rummet. ? !
Det förefaller som om biblioteken ska fortsätta att göra det de redan gör, nämligen följer med i utvecklingen - implementerar det som är nytt och användbart och behåller det som är "gammalt" och användbart. Jag tycker att biblioteken ska lyssna på sina användare och på olika sätt försöka dra till sig nya utan att för den skull slå knut på sig och börja med verksamheter som andra är bättre på och sälja ut själva biblioteksidén.
Det förefaller som om biblioteken ska fortsätta att göra det de redan gör, nämligen följer med i utvecklingen - implementerar det som är nytt och användbart och behåller det som är "gammalt" och användbart. Jag tycker att biblioteken ska lyssna på sina användare och på olika sätt försöka dra till sig nya utan att för den skull slå knut på sig och börja med verksamheter som andra är bättre på och sälja ut själva biblioteksidén.
söndag 19 december 2010
Intressant om nytolkningar
Ulf Eriksson, poet, prosaist och kritiker, skriver apropå nyöversättningen av Emily Dickinson, Shakespeare och Rilke så här om nya tolkningar.
Och det gäller naturligtvis även prosan.
Självaste Jane Austen är ju föremål för nyöversättning och nyss kom Buddenbrooks.
En författare som det vore dags att nyöversätta är Thomas Hardy (1840 - 1928).
Hans romaner filmas ideligen men de svenska översättningarna av Thomas Hardys romaner kom under första hälften av 1900-talet på olika förlag.
Ett djärvt försök att intressera vårt största bokförlag bemöttes med största möjliga tystnad.
Det kanske är något av de små, energiska bokförlagen som ska tilltalas?
De kanske bemödar sig om ett hövligt "tack, men nej" i alla fall???
Och det gäller naturligtvis även prosan.
Självaste Jane Austen är ju föremål för nyöversättning och nyss kom Buddenbrooks.
En författare som det vore dags att nyöversätta är Thomas Hardy (1840 - 1928).
Hans romaner filmas ideligen men de svenska översättningarna av Thomas Hardys romaner kom under första hälften av 1900-talet på olika förlag.
Ett djärvt försök att intressera vårt största bokförlag bemöttes med största möjliga tystnad.
Det kanske är något av de små, energiska bokförlagen som ska tilltalas?
De kanske bemödar sig om ett hövligt "tack, men nej" i alla fall???
Min flod flyter mot dig
Erik Blomberg blev den som introducerade Emily Dickinson på 1930-talet.
Litteraturkritikern Klara Johansson hade redan ögonen på henne och planerade en essä, men den blev tyvärr aldrig av.
Ann-Marie Vinde har valt ut och översatt 60 dikter av Emily Dickinson.
BOKVERKET heter förlaget.
Litteraturkritikern Klara Johansson hade redan ögonen på henne och planerade en essä, men den blev tyvärr aldrig av.
Ann-Marie Vinde har valt ut och översatt 60 dikter av Emily Dickinson.
BOKVERKET heter förlaget.
Kvinnan i vitt
Nalle Valtiala skriver om den amerikanska poeten Emily Dickinson (1830 -1886), kvinnan i vitt (nästan alltid klädd i svart) som lyckas glida undan alla tolkningsförsök. Läs HÄR
I november 2008 skriver Nalle Valtiala om
Christopher Benfey, A Summer of Hummingbirds
Om romantiska människoöden i 1800-talets USA (bl.a. Emily Dickinson)
"i lekfull pietet bevarade".
fredag 17 december 2010
Dumhet och förakt
Folkbibliotekens framtid? heter en ny skrift från Btj. Per Svensson har läst den. Vad han tycker kan läsas HÄR.
Tyvärr finns inte skriften på det närmsta biblioteket, men den kommer förhoppningsvis snarast att ställas till biblioteksanvändarnas förfogande.
Frågetecknet bådar inte gott.
Häpnadsväckande är att generalsekreteraren för Svensk Biblioteksföreningen, Niclas Lindberg (bild) och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin, som båda citeras i Per Svenssons artikel, tycks förakta såväl den tryckta boken som dem som använder den, d. v. s. biblioteksanvändarna.
Bokläsare anses vara konservativa människor!?
Hur vågar man ha någon som helst åsikt om det?
Jag tycker att det är lika aningslöst som nedlåtande.
De stackars bokläsande biblioteksanvändarna förstår inte sitt eget bästa. De borde vilja göra något annat. Ett sådant förmynderi!
Varför ska inte biblioteken vara bibliotek och erbjuda olika slags medier, möjligheter och möten? Självklart ska biblioteken följa med i utvecklingen men med klokhet och eftertanke och bibehållande av det som gör biblioteket till ett bibliotek och inte något annat.
Men för det krävs det bibliotekarier som vet varför de blivit bibliotekarier och inte tandläkare.
Tyvärr finns inte skriften på det närmsta biblioteket, men den kommer förhoppningsvis snarast att ställas till biblioteksanvändarnas förfogande.
Frågetecknet bådar inte gott.
Häpnadsväckande är att generalsekreteraren för Svensk Biblioteksföreningen, Niclas Lindberg (bild) och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin, som båda citeras i Per Svenssons artikel, tycks förakta såväl den tryckta boken som dem som använder den, d. v. s. biblioteksanvändarna.
Bokläsare anses vara konservativa människor!?
Hur vågar man ha någon som helst åsikt om det?
Jag tycker att det är lika aningslöst som nedlåtande.
De stackars bokläsande biblioteksanvändarna förstår inte sitt eget bästa. De borde vilja göra något annat. Ett sådant förmynderi!
Varför ska inte biblioteken vara bibliotek och erbjuda olika slags medier, möjligheter och möten? Självklart ska biblioteken följa med i utvecklingen men med klokhet och eftertanke och bibehållande av det som gör biblioteket till ett bibliotek och inte något annat.
Men för det krävs det bibliotekarier som vet varför de blivit bibliotekarier och inte tandläkare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)