Bild: Sköna hem
"Ingeborg Ek var en av jordens arbetsammaste och ordentligaste människor. I fyra år hade hon tjänat kokerska i Lindhska huset. Hon hade hunsat köksan, satt skräck i slaktarn och aldrig gjort en hollandaise på mindre än tio gulor. Sedan blev hon gift med Assar Ek som föredrog rotmos med fläsklägg framför vol-au-venter. Hon hade tänkt gå bort som kalaskokerska en eller ett par kvällar i veckan, men lokförarn sa:
- Min hustru går inte bort och arbetar. Henne försörjer jag."
Så arbetar Ingeborg Ek i hemmet året om. Varje årstid har sina lagbundna sysslor. Framåt senhösten putsas silver och koppar.
"Allt detta (putsande) måste göras i god tid före julstädningen så att hon hann lägga lutfisken i blöt, baka julkakorna och klenäterna och stoppa köttkorv.
Sen städade hon och bytte hyllbårder och gardiner och dukar och sedan var det tid att lägga in sill och pressylta och lägga skinkan i blöt och baka vetebröd. Sen brukade hon i allmänhet inte minnas mer och hon kvicknade till igen när julskinkan började se urgröpt ut och det var bara lök och morotsbitar kvar i burken med glasmästarsill för då var det januari."
Ur Springkällan av Kerstin Ekman
tisdag 7 december 2010
Julstämning
För ett ensamt hjärta är vänliga ord
som ett vårregn
så säger turkarna
Leendet du sänder ut
vänder åter till dig
så säger man i Indien
Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Låt det bli snötyngda granar
vid en stockstuga i bergen igen
Tänd dom där ljusen
jag vill känna dofter av stearin
Håll grytan kokande, måla världen varm
Med den röda färgen igen
På väg till min älskling
Med en längtan nervig och het
På väg till min älskling
Med ett litet rött paket
Vänlighet behöver man aldrig ångra
så säger man i Grekland
Ett rep av kvinnohår binder lätt en elefant
så säger japanen
Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Låt klabbarna brinna
Låt mig få känna doften av nejlika igen
Sätt på kastrullerna och låt det lukta
av blossat vin
Låt stjärnorna tindra
och måla världen varm nu
med den röda färgen igen
På väg till min älskling...
En lång kyss under misteln
vill jag ha, ska han få
En briljant i en kedja av guld
en vacker gran och bara vi två
Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Ge mig en släde och en häst, några facklor
Och en lurvig fårskinnsfäll
Sätt ett sigill av lack
tvärs över den här kvinnans glada grin
Sjung stilla natt, måla världen varm nu
med den röda färgen igen
På väg till min älskling...
Låt det snöa
Låt det bli jul igen
Låt det snöa
Låt det bli jul igen...
Ulf Lundell, Låt det snöa
måndag 6 december 2010
Nu blommar det
Över en hyacint
Till - - - -
Du rara ört som ej din like
i färg, i glans, i täckhet har,
bland all din släkt i Floras rike
din fägring mest mitt öga drar.
På dina blad naturen spelar,
i konst, i prakt hon yttrar sig,
den fina balsamlukt du delar
förnöjer och förtjusar mig.
Med trogen omsorg jag dig sköter,
en lindrig luft du andas får,
en häftig il dig aldrig möter,
för hetta, köld du säker står.
Ett livligt väder på dig fläktar,
som tränger genom blad och knopp,
och när av värma du försmäktar,
en kylig flod dig friskar opp.
Men liksom du min hydda pryder
och dig i all din täckhet ter,
en grym förvandlings lag du lyder,
du vissnar, dör och finns ej mer.
Du hastigt all min möda glömmer
och ledsnar vid min ömma vård,
bland ringa stoft din fägring gömmer,
du är ju otacksam och hård?
Men skall jag på en blomma klandra,
det veka väsen klaga an,
dess öde är att sig förandra,
hon måste vara som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfalna,
jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna,
det måste vara som det är.
Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718 - 1763)
söndag 5 december 2010
Brighton Rock
Graham Greene, 1904 - 1991, var en produktiv och mångsidig författare. Dessutom var han journalist och kritiker. 1941 - 1944 var han hemlig agent i Afrika.
1938 kom hans psykologiska thrillerartade roman Brighton Rock ut.
(Rock is a type of hard stick-shaped boiled sugar confectionery most usually flavoured with peppermint or spearmint. It is commonly sold at tourist (usually seaside) resorts in the UK (like Brighton or Blackpool...)
Brighton Rock skrevs efter det att Graham Greene konverterat till katolicismen.
I berättelsen ställs också det goda mot det onda; rätt mot orätt. Det goda behöver inte alltid vara det rätta. Så enkelt är det inte.
Huvudperson är den unge, grymme Pinkie med de smala axlarna, som försöker ikläda sig den alltför stora rocken efter den hädangångne gängledaren Kite. Pinkie har stannat i utvecklingen och är känslomässigt störd. Pinkie är värnlös mot sin egen ondska.
Barndomsupplevelser gör att han känner äckel och avsky inför tillvaron och det finns ingen han älskar eller kan lita på. Visserligen gifter han sig med den ännu yngre Rose, men det är bara för att eliminera ett vittne. Ida Arnold är inte religiös, men det är hon som står för anständigheten och rättvisan och hon fungerar som det samvete Pinkie borde ha.
Den kidnappning som inleder romanen har sin verkliga motsvarighet, liksom några av personerna. Bebyggelsen i Brighton är sig däremot inte lik.
Havet finns evigt i bakgrunden. Flodvattnet mullrar in bland pållarna under piren.
Under ebb syns mänskliga gestalter leta bland spillrorna som vattnet lämnat kvar.
1947 filmade Brighton Rock för första gången; 2010 andra gången. Dame Helen Mirren spelar den oförvägna rättvisans gudinna, Ida Arnold. Det ska bli spännande att se om filmen kommer att göra boken rättvisa. Jag ser också fram emot läsecirkelns synpunkter framåt våren.
Young Scarface hette filmen i USA.
Brighton Rock har också blivit musical.
Boken är även utgiven med titeln: "Lagt kort ligger". Inte alldeles fel det heller.
Läs mer om Graham Greene - life and letters - här på GREENELAND
Etiketter:
Brighton Rock,
Graham Greene,
Moderna klassiker
Ouppmärksammat av Edith Södergran
SÖDERGRANFYND!
Visst är det så att om man vill gömma något så ska man placera det väl synligt?
I välkända dokument om Edith Södergran har Jonas Ellerström och
Agneta Rahikainen funnit två texter som tillkommit under sanatorievistelser i Nummela (1910) och Davos (1912 - 13) och som ingen har uppmärksammat tidigare. Ellerström och Rahikainen har översatt och kommenterat.
lördag 4 december 2010
Lustigt att tänka sig
1866 gick Brott och straff och Krig och fred som följetonger i samma ryska tidskrift, Ruskii Vestnik.
Fjodor Dostojevskij och Leo Tolstoj såg till att inte träffas och när Dostojevskij motvilligt gav Anna Karenina ett erkännande var det inget mindre än en sensation.
Ännu efter Dostovevskijs död fruktade Tolstoy att läsa något som skulle bevisa den andres mästerskap.
Efter notis signerad Magnus Ljunggren i dagens SvD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)