söndag 31 oktober 2010
Faust på Folkoperan
En lysande föreställning på Folkoperan!
En bearbetning av Goethes Faust; underbar musik av Charles Gounod: översättning och regi av Mira Bartov. Folkoperans orkester, som häckade alldeles under taket, leddes förtjänstfullt av Jonas Dominique. Intelligent scenografi och modern kostym av Monika Frelin.
Marguerite sjöngs/spelades denna kväll av Charlotta Larsson, lirico - spinto-sopran, med en underbart vacker röst och ett dramatiskt utspel. Hon var nog den som fick mest uppmärksamhet av alla de duktiga sångarna. Inte nog med att de kan sjunga - de kan agera också.
Folkoperans Faust dröjer sig kvar hos åskådaren. Länge känns det som.
Etiketter:
Charles Gounod,
Faust,
Folkoperan,
Goethe
torsdag 28 oktober 2010
Hushållsnytt
I Waruhusets stora fönster visas sedan några dagar den senaste dammsugaren, som tycks skola vara något alldeles enastående å området, i det att den icke blott onödiggör alla agenter, då den genom sin sinnrika konstruktion säljer sig själv, utan därtill, såsom hr Vestlund demonstrerar, kan användas till praktiskt talat allting, eller som sifon, insekts- och öronspruta, fläkt och soppkylare, ja t. o. m. massageapparat och högtalare, varjämte den naturligtvis också rengör mattorna; detta sistnämnda å så sätt, att den suger, medan den blåser, medan man springer med den. Sugaren har överallt väckt odelat uppseende, och lära här i samhället hr och fru borgmästarinnan vara livligt spekulativa å en dylik för det Sjökvistska hushållet.
Ur Grönköping i helg och söcken av Nils Hasselskog. 1928
onsdag 27 oktober 2010
tisdag 26 oktober 2010
Mitt japanska projekt
På läsbordet just nu (bland allt annat):
Monica Braw, Trollsländans land. Japansk historia
Kaj Falkman, Den japanska hemligheten
Hiroshige
Japan i våra västerländska hjärtan av Monica Braw
Understreckare 2009-11-26
Karl Steinick om Trollsländans land
Understreckare 2010-10-26
Oktober
I TOMRUMMET
Oktobers stora bubbla
av tystnad
ligger över skogarna.
Och inte ens ett fågelrop.
Den som andas långsamt
kan höra existensens dova
orgelpunkt, celloton,
surrande kondensator
i kraftledningsgatan
Ur Om begagnadet av elden av Lars Gustafsson, Atlantis, 2010
Kommentar: Jag trodde att det var transformatorn som surrade i kraftledningsgatan?
Men han har säkert rätt, Lars Gustafsson. Det har han nog alltid.
Ur Om begagnadet av elden av Lars Gustafsson, Atlantis, 2010
Kommentar: Jag trodde att det var transformatorn som surrade i kraftledningsgatan?
Men han har säkert rätt, Lars Gustafsson. Det har han nog alltid.
måndag 25 oktober 2010
Lovande läsning - än så länge
Kristina Ohlsson, analytiker på Rikspolisstyrelsen och författare, född 1979, beskriver sig på sin BLOGG så här (bl. a.) i ett eget alfabet:
Danstokig, elitistisk, fantasifull, intelligent, janteanti, kapitalist, otålig, rolig, traditionsknarkare, USA-vänlig, yrkesförvirrad, Åhus, ödmjuk!
Jag har just börjat läsa hennes senaste deckare, Tusenskönor, 2010. Radarparet Fredrika Bergman och Alex Recht förekom tydligen redan i den första deckaren, Askungar, 2009.
I Tusenskönor dukar Kristina Ohlsson upp flera olika fall och läsaren är lika undrande som utredningsgruppen. Det är välskrivet och de olika karaktärerna beskrivs omsorgsfullt som levande människor med yrkesliv och privatliv: sorger och glädjeämnen.
Kristina Ohlsson har redan fått Sydsvenska deckarpriset Stabilo.
Hon är också nominerad till årets bästa svenska kriminalroman av DECKARAKADEMIEN.
Vinnaren utses 20 november på DECKARBIBLIOTEKET i Eskilstuna.
Får se om Tusenskönor överlever slutet!
Dansk läsecirkel.
Vi är några stycken som läser Dengang med hunden av Pia Juul. Ett par noveller blev det första gången: De gales hjem och En flinker fyr.
På stapplande danska läste vi varsitt stycke av respektive novell. Lyckligtvis har vi en dansk kvinna med i cirkeln och hon är vänlig nog att rätta till våra värsta uttalsfel.
När vi läst novellerna diskuterades innehållet; vad står där; vad står där inte; hur gör Pia Juul för att berätta så mycket med så få ord?
I den ena novellen, En flinker fyr är och förblir man oviss om utgången. Det handlar också om relationer. Så är det ofta hos Pia Juul.
I den andra, De gales hjem, är det människans grundläggande ensamhet och hemlöshet som är temat. Detta är också något genomgående hos författarinnan.
De korta novellerna inbjuder till omläsning. Man blir ofta förbryllad. Ibland gör slutet att något enstaka ord i tidigare skede i novellen får en annorlunda och avgörande betydelse.
Pia Juul åstadkommer stora rörelser med små medel.
Hon är en väldigt skicklig och spännande författare som det är värdefullt att närma sig på originalspråket.
Arrangör: Föreningen Norden
På stapplande danska läste vi varsitt stycke av respektive novell. Lyckligtvis har vi en dansk kvinna med i cirkeln och hon är vänlig nog att rätta till våra värsta uttalsfel.
När vi läst novellerna diskuterades innehållet; vad står där; vad står där inte; hur gör Pia Juul för att berätta så mycket med så få ord?
I den ena novellen, En flinker fyr är och förblir man oviss om utgången. Det handlar också om relationer. Så är det ofta hos Pia Juul.
I den andra, De gales hjem, är det människans grundläggande ensamhet och hemlöshet som är temat. Detta är också något genomgående hos författarinnan.
De korta novellerna inbjuder till omläsning. Man blir ofta förbryllad. Ibland gör slutet att något enstaka ord i tidigare skede i novellen får en annorlunda och avgörande betydelse.
Pia Juul åstadkommer stora rörelser med små medel.
Hon är en väldigt skicklig och spännande författare som det är värdefullt att närma sig på originalspråket.
Arrangör: Föreningen Norden
Etiketter:
Dengang med hunden,
Föreningen Norden,
Pia Juul
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)