Tematrio - Läströtthet

Lyrans TEMATRIO
handlar om läströtthet och hur en botar den. Berätta om tre bra böcker/aktiviteter att ägna sig åt vid ett akut fall av läströtthet!

1. Hur skulle det vara att vända på steken? Skriv istället, vetja! Tag hjälp av Bodil Malmsten, Så gör jag eller Göran Hägg, Författarskolan eller On writing av Stephen King! Författarskolor brukar vara lika mycket för läsare.

2. Barbro Lindgrens underbara trilogi Vems lilla mössa flyger, Korpen flyger och Vad lever man för är allåldersböcker. Har en lite sinne för det absurda och tycker om det kantstötta så är detta perfekt läsning. Särskilt för den som är lästrött.

3. Lyrik finns för alla tillfällen i livet; alltså även för den som är lästrött. Läs till exempel LIKNÖJD FAUNA av Aase Berg. Ett par smakprov:
Arg dammtuss                                    
ser rött            
Nu jävlar
-
Samhörighet betyder
att alla lyssnar
inte på varandra
bara samtidigt

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Den innebär att man delar med sig av det man just läser. No spoilers är enda regeln!

 "Gud vare evigt lof för att Du är så nöjd med mig - vad det är ljuft att veta sig vara till den grad älskad af den man så hjertligt värderar." De orden finns att läsa i ett brev från Helena, född Billberg men i första äktenskapet gift Hollström, i Alnaryd i Blekinge till fästmannen Vilhelm Faxe i Lund, daterat till den 15 augusti 1806. Citatet speglar hur viktigt det var för en kvinna att bli bekräftad av en man. Brevet skrevs för mer än tvåhundra år sedan, men uppfattningen att en kvinnas värde var beroende av mäns gillande kan kännas tidlös. Trots konstaterandet att Helena Hollström gladdes över erkännandet från den blivande maken avslöjar hennes övriga brev från samma år att hon var en självständig kvinna. Hon ansvarade för en gård och ordnade så småningom med auktion och försäljning av både hus och kreatur."
Ur förordet sidan 7 i Kvinnors röster. Livsöden från det moderna Sveriges framväxt av Eva Helen Ulvros. Fler smakebitar HÄR
                                                  

Veckans bokbloggsfråga

BARNBOKSBLOGGEN lägger varje vecka ut en bokbloggsfråga. 
Vecka 17 är frågan:
Hur viktigt är det för dig att äga dina böcker? Köper du alla böcker du läser eller lånar du hellre? När det gäller de böcker som du vill äga, är det då viktigt för dig att ha samtliga böcker i en serie och att ha dem i samma format (pocket/inbunden, samma utgåva osv)?
Jag behöver absolut inte äga alla böcker jag läser. Men när jag inte står ut med väntetider i biblioteksköer köper jag om böckerna inte är för dyra.
Ibland vet jag meddetsamma att jag vill äga en viss bok. Senast var det Hjältinnor av Kate av Zambreno. Den handlar om kvinnorna som gömde sig bakom sina mera kända män, trots att de mycket väl hade kunnat stå i rampljuset själva. Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt - Brattström ville jag absolut äga liksom hennes Kulturmannen.
Om jag vill äga en serie är det ju trevligast att ha alla delarna i samma utförande. Men innehållet är ju det viktiga så det är ingen katastrof om så inte är fallet. Till exempel har jag ett bundet ex av första delen i Knausgårds serie Min kamp och resten i pocket. 

Bokbloggsjerka 29 april - 2 maj

Annika ber oss i sin BOKBLOGGSJERKA  att berätta om en eller flera böcker som utspelar sig i våra hemtrakter. 

Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 

Nässlorna blomma skrevs 1935 av nobelpristagaren Harry Martinson från Jämshög i Blekinge. Den handlar om hans sorgliga barndom med en fader som dog tidigt och en moder som försvann till Amerika och barn som auktionerades ut i socknen och fick slita ont. Ljuspunkten i Harry Martinsons liv var skolan. Jag vill gärna tro att sjön på bilden är Immeln, som ligger alldeles intill författarens föräldrahem.

Veckans ord på B

enligt O: Dags för andra bokstaven och nya veckans ord. Fem ord som du ska associera med böcker. Du kan använda fem ord till ett verk eller presentera upp till fem stycken dvs ett för varje ord. Eller varför inte presentera ett gäng författare som du förknippar med orden. Att blanda går självklart 
alldeles utmärkt. Inga krav på att namn eller verk börjar på någon speciell bokstav och inte heller något krav på att det är kvinnor som skrivit böckerna eller är huvudpersoner i dem. Så fri som en styrd utmaning kan bli alltså, förutom att jag tänker mig ett fokus på böcker och inte på kultur i allmänhet.
Vilka böcker, författare eller annat litterärt förknippar du Veckans ord  med? Svara i en kommentar eller i din blogg. 

begåvad    CHARLOTTE BRONTË ansågs vara den mest begåvade och olyckliga 
                av systrarna Brontë. Och vi läser ju fortfarande Jane Eyre, Shirley
                       och Villette

beundra    VÄGMÄRKEN 
                Jag undrar ofta hur FN hade utvecklats om Dag Hammarskjöld 
                fått fortsätta som generalsekreterare. Naturligtvis undrar jag 
                också   över vad som egentligen gjorde att planet störtade i Kongo  
                       1961

bov           Den värsta skurken jag vet är Ville Vessla i Åke Holmbergs böcker
                om Ture Sventon. Hans förmåga att bara försvinna är ju en otrolig
                tillgång i ett gebit som hans. Smala blankputsade skor är ett
                kännetecken. Johan Ulveson gestaltade Vesslan i Julkalendern

bröllop      HEMSÖBORNA av August Strindberg. Jag tänker på det rysliga   
                bröllopet när Sif Ruud gifter sig med
                Allan Edwall som flörtar med pigorna och prästen är berusad

bur           DEN BLÅ DAGBOKEN av James A Levine handlar om flickorna längs  
                "burarnas gata" i Mumbai. Klicka på titeln om du vill veta mer om  
                den smarta flickan Baku som skriver dagbok om sitt liv bakom

Skillnadens trädgård

2004, när Sara Bäckmo arbetade på Sveriges Television med Barnkanalen, hittade hon sitt drömhus i den lilla byn Bökebacken i Småland. Efter mycket om och men blev huset och 2500 kvadratmeter tomt hennes. Sara döpte huset till Skillnaden. Hon hade under en tid tillverkat kläder till sig själv under namnet Skillnaden af Sara. Huset var ganska omodernt, men det dög gott att bo i och det var ju hennes drömhus. Sedan mötte hon sin drömman och nu har de tre små barn. Huset har moderniserats något men den stora renoveringen får vänta tills barnen blivit större. Sara och hennes man vill inte renovera bort barnaåren. Sara anlägger en stor trädgård som sedan bara blir större. Hela året kan familjen äta sådant de odlar själva. Enligt deras beräkningar kan de halvera sina matkostnader flera månader om året och minska dem de andra månaderna. Såscheman, recept och faktarutor och mycket annat tillhandahålls  i den vackra boken Skillnadens trädgård. Ett ekologiskt trädgårdsskafferi, Roos Tegnér, 2016. Maria Fors Östberg har tagit de fina bilderna.
Sara Bäckmos blogg i Land HÄR.

Top Ten Tuesday

THE BROKE AND THE BOOKISH:
April 26: Top Ten Bookworm Delights

 

Lånad bild

  1. New editions of classics
  2. Finding new - and old - good authors
  3. Excellent wordings and aphorisms
  4. When one good book leads  to other good books
  5. Nice covers
  6. When the train is late and I have a good book 
      in my bag
  7. When books "talk" to each other and I know what 
      they are talking about
  8. Discuss reading with other Bookworms
  9. Hard, square - shaped Christmas - and 
      Birthdaysgifts
10. Reading in the middle of a dark, stormy night 
      when everybody else is sleeping, 
      not having to get up in the morning

Tematrio - Parrelationer

Tiden det tar av Hanne Ørstavik har inspirerat LYRAN till temat parrelation (de måste så klart inte alls bestå av man/kvinna bara för att jag har det i mina exempel). Berätta om tre "starka" romaner som handlar om parrelationer.
1. Poeten Nina Södergrens bidrag till POESI PÅ VÄG tycker jag vittnar om en slitstark parrelation.

Kärleken överraskade mig.
Som när man ställt undan
och glömt att vattna
en gammal kaktus.
Den tror att den ska dö
och börjar  blomma. 

2. Trilogin om Kristin Lavransdotter; Brudkronan, Husfrun, Korset av Sigrid Undset som fick Nobelpriset 1928, mycket för denna roman, som tilldrar sig på 1300 - talet. Egentligen handlar det om flera starka parrelationer. Kristins och faderns varma kärlek till varandra trots deras motsättningar; Kristins stora kärlek till den förföriske Erlend Nikulaussen och den försmådde friaren Simon Darres livslånga kärlek till Kristin. 

3. BROR OCH SYSTER av George Eliot. Den här romanen handlar om flickors/kvinnors levnadsvillkor under 1800 - talet och en systers självuppoffrande kärlek till sin bror. Georges Eliots egen kärlek till en gift man var också av det trofasta starka slaget

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakbit utav det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

"Det var inget fel på höken. Hon var inte sjuk. Hon var ett litet barn. Hon somnade för att det är vad småbarn gör. Jag var inte heller sjuk. Men jag hade förlorat en förälder och var fruktansvärt känslig, och jag förstod inte vad som höll på att hända med mig. I åratal hade jag fnyst åt Whites idé om att träna en hök var som ett slags övergångsrit. Överdrivet, hade jag tänkt. Stolligt. För så var det inte. Det visste jag. Jag hade flugit massor av jaktfåglar och var förtrogen med varje steg i träningen av dem. Men även om jag var förtrogen med de olika stegen, var jag inte förtrogen med personen som gick igenom dem. Jag var en spillra av mitt forna jag. Någonstans djupt inom mig fanns det något som försökte bygga upp sig igen och förlagan satt på min hand. Höken var allt jag ville vara: ensam, behärskad, sorglös och oemottaglig för de skador man som människa tillfogas. Jag höll på att förvandlas till en hök."
Från sidan 107 i H som i hök av Helen Macdonald. 
Fler smakebitar HÄR. 

UKON

Ulf Karl Olov Nilsson, UKON, är hyllad poet, psykolog och psykoanalytiker. Han har bland annat fått Göteborgs-Postens litteraturpris, Svenska Akademiens Kallebergerstipendium och varit nominerad till Augustpriset. Glömskans bibliotek - en essä om demens, vansinne och litteratur är populärvetenskapligt uppbyggd, initierad, personligt hållen och rör sig kring bland annat följande frågor: Vad innebär det att glömma och dö i någon annans namn? Blir man en ny minnessvagare, tröttare och mer förvirrad version av sig själv när man drabbas av demens, eller blir man en annan? Hur ska man förstå vansinnesdåd? Hur talar en människa om sig själv under tiden han blir lobotomerad? Lobotomi utfördes under 40 - och 50 - talen och under lokalbedövning. Blir man friskare av kultur och hur skulle ett poesins apotek kunna se ut? Har psykosen ett eget språk? Och har traumat det? UKON höll ett mycket fängslande föredrag om sin senaste bok Glömskans bibliotek. Ulf Karl Olov Nilsson läste fallbeskrivningar, berättade och avslutade med att läsa ett urval dikter. Han läste alldeles utmärkt och med humor. Han avslöjade stolt att han finns representerad i den nya stora samlingen med svensk dikt från alla tider som kommer inom kort. Däremot nämnde han ingenting om sin utmärkta och mycket roliga roman om Henrik VIII Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek.

Bokbloggsjerka 22 - 25 april

Annika undrar i sin BOKBLOGGSJERKA 22 - 25 april:
Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).
Lätt som en plätt. Jag väntar otåligt på Avd. för grubblerier av Jenny Offill.
Så många pålitliga personer har sagt att jag måste läsa den. Den handlar om en kvinna som har som plan att bli ett konstnärsmonster. Mycket mer vet jag inte. Och jag står i bibliotekskön (tills tålamodet tryter och jag köper den).
En annan bok som jag är väldigt sugen på och som jag däremot just hämtat hem ifrån biblioteket är H som i hök av Helen Macdonald. Jag har förstått att den innerst handlar om hennes sorgearbete efter faderns bortgång.

 

Ny läsutmaning

Ny läsutmaning från enligt O: 
"Jag har svårt att komma ur alfabetet, kanske för att det känns skönt med en lagom begränsad utmaning som inte behöver hålla på i åratal. Kanske för att jag har dålig fantasi, eller i behov av struktur. Känner jag för det blir det kanske ett varv till, men just nu planerar jag bara för en alfabetsomgång med veckans ord. Varje vecka presenterar jag fem ord som du ska associera med böcker. Du kan använda fem ord till ett verk eller presentera upp till fem stycken dvs ett för varje ord. Eller varför inte presentera ett gäng författare som du förknippar med orden. Att blanda går självklart alldeles utmärkt. Inga krav på att namn eller verk börjar på någon speciell bokstav och inte heller något krav på att det är kvinnor som skrivit böckerna eller är huvudpersoner i dem. Så fri som en styrd utmaning kan bli alltså, förutom att jag tänker mig ett fokus på böcker och inte på kultur i allmänhet.
Vilka böcker och författare förknippar du med veckans ord? Jag ser fram emot att se vilka strategier ni använder och hur ni motiverar era val. Stort lycka till."
Det här är veckans ord:

alltid   Alltid Amber av Kathleen Winston. Minns bara titeln från tidiga tonårens läsning. Den och Solen är mitt öde av Marguerite Steen. Amber minns jag enbart för flicknamnet Amber, som jag tyckte var exotiskt.
alkohol Århundradets kärlekssaga ligger nära till hands. Märta Tikkanens skildring av sitt äktenskap med en alkoholist.

alldaglig Den fula ankungen av H C Andersen fick det bli trots att det kanske finns en gradskillnad mellan alldaglig och ful. Det sitter för övrigt i betraktarens öga. Just nu ruvar en andhona i vår trädgård. Hon spelar död när jag försöker titta till henne. Undrar hur länge hon kan lura katten och skatorna?

analfabet Analfabeten av Ivar Lo - Johansson. Romanen är en hyllning till Lo - Johanssons far. Jag har läst flera böcker av Ivar Lo - Johansson, men inte denna. Det vore något att ge ut i ny, snygg pocketupplaga!
associera När jag tänker på böcker och läsning idag associerar jag till att Charlotte Brontë skulle fyllt 200 år idag.

Aurore Bunge

I Kulturmannen av Ebba  Witt - Brattström läser jag en essä med titeln Hatobjekt nr 1. Den handlar om en av det moderna genombrottets kvinnor, Anne - Charlotte Leffler,  och hennes novell Aurore Bunge, skriven 1883, och romanen, En sommarsaga. 
Båda handlar om kvinnors villkor i slutet av 1800 -talet. I novellen möter vi Aurore Bunge, en uttråkad, utlevad societetsskönhet som festat och dansat sig igenom de senaste tio åren. Hon närmar sig trettio och inser att hon kanske snart måste gifta sig. En blyg, tråkig, rik friare förklarar sig under en bal och Aurore lovar att tänka på saken. Under samma bal friar även den fattige kvinnotjusaren baron Gripenfeldt. Han är ute efter någon som kan underhålla honom och betala hans skulder. Han avvisas direkt. Nu bär det sig inte bättre än att Aurore under en storm kommer att tillbringa några dagar och nätter ensam på en fyr med den mycket manlige fyrvaktaren.  Det Aurore Bunge har gjort uppfattas som så graverande för sin tid och i sin klass att hon inte längre har råd att välja bland friarna. Hennes förgrymmade mor tar hand om arrangemangen. Jag kan tycka att  Aurore Bunge är släkt med Berta Funcke (1885) skriven av Stella Kleve . Samma sysslolösa, uttråkade, ytliga societetskvinnor; drivhusplantor fångna av tid, klass och först och sist kön. Anne Charlotte Leffler själv levde länge i ett vitt äktenskap med en man som dessutom motsatte sig hennes skrivande. Kärleken mötte hon i Italien i en matematikprofessors skepnad. 

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish
April 19: Ten Books That Make me chuckle (or laugh)

Excellent Women  - Barbara Pym, one of "the finest examples of high comedy to have appeared in England during the past seventy-five years"
The Wind on the Moon  - Eric Linklater  (laugh) 

Pippi Longstocking  - Astrid Lindgren   (laugh)
I remember nothing and other reflections   - Nora Ephron
Oblomov   -  Ivan Gontjarov
I sällskap med Dickens   - Britt Dahlström

Embroideries   - Marjane Satrapi
Löfte i gryningen  - Romain Gary
Sånt är livet    -  Rosa Liksom

Confederacy of Dunces     - John Kennedy Toole    
( LOL and chuckle)

Tematrio - Kungligheter

Lyrans TEMATRIO handlar den här veckan egentligen om kungligheter, men det visar sig sedan att det av någon anledning går lika bra med borgmästare och fantasikungligheter. Summan av kardemumman är att vi nog har ganska fria händer.

1. A ROYAL AFFAIR. Drottningen, Caroline Mathilde av Storbritannien, förmäldes som 15 - åring med sin kusin, Kristian VII av Danmark. In kommer Johann Friedrich Struensee och vinner konungens förtroende och drottningens kärlek. Per Olov Enquist har skildrat detta i romanen Livläkarens besök. I filmen spelar Alicia Vikander rollen som Caroline Mathilde. Svärmor, som också var drottning,  vill jag inte ens tänka på.
2. Den röde Prins Eugen. Fasetter ur ett liv. Utställning på Waldemarsudde samt bok med samma titel. Jag visste inte mycket om denne prins innan, så jag blev mycket överraskad av att möta in intressant människa som var konstnär, konstsamlare, folkbildare, trädgårdsfantast och demokrat. Han var också mycket intresserad av musik och litteratur och umgicks med musiker  författare. Helena Nyblom hörde till dem och Verner von Heidenstam.

Bilden lånad av Rävjägarn

3. Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Ur Stänk och flikar av Gustav Fröding

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten inbjuder oss varje söndag att dela det vi just läser med andra bloggare i läsutmaningen En smakebit på søndag. En enda regel gäller: No spoilers!

"Den senaste flugan är farao. Kungen förbjuder spelet eftersom förlusterna är så stora. Men kungen är en vanemänniska som drar sig tillbaka tidigt om kvällarna, och när han har gått höjs insatserna vid drottningens bord. "Stackarn", kallar hon honom. Drottningen är den som dikterar modet. Hennes klänningar - ungefär hundrafemtio stycken per år - sys av Rose Bertin, en dyr men oumbärlig modist med lokaler på Rue Saint - Honoré. Klädseln vid hovet är ett slags portabelt fängelse, med sina valben, sina väldiga bågar, sina släp, sina styva brokader och bepansrade utsmyckningar. - -- Sant är att drottningen skulle vilja bryta sig lös ur detta och inleda en frihetens tidsålder: med skiraste tyll, mjukaste muslin, med enkla band och böljande tunikor."

Från sidan 73 i Frihet av Hilary Mantel, första delen i en trilogi om franska revolutionen. Fler smakebitar HÄR

Tjärdalsprovet

Nu har jag läst Tjärdalen av Sara Lidman. Mycket tack vare att den kom i ny läcker pocketutgåva i serien Albert Bonniers klassiker med inspirerande förord av landsmannen Stefan Lindberg. Och - inte minst - så ska den diskuteras i läsecirkeln. Det tog inte lång stund förrän jag var fast i Tjärdalen. Det är ett mäktigt ödesdrama som är obundet av tid och rum. Nu råkar det hela tilldra sig i Norrbottens inland i den lilla byn Ecksträsk. Romanen inleds med en charmerande scen där Agda möter morgonen på förstubron i bara linnet. Hon är glad och nöjd när hon går in för att väcka maken n´Nils. Det är en stor dag för dem. Nils ska tända tjärdalen som han arbetat med i ett helt år. Det är Nils som är huvudperson i en del av boken, men plötsligt är rollen övertagen av byns samvete och allt-i-allo, den rättrådige Petrus. Byborna har sina givna roller allesammans. Men det finns ett par stycken som står utanför kollektivet. Den ene är Jonas, Räven, som är allmänt illa omtyckt och osympatisk. Den andra är Vendla som är lätt förståndshandikappad. Jonas begår ett illdåd men faller på eget grepp. Svårt skadad bärs han hem, men sedan är det slut. Ingen ser till att han får hjälp. Vems är då skulden? Hur långt ska man ta vara på sin broder? Den rättrådige Petrus "råkar" göra fel och alla andra ser bort. Sara Lidmans älskade far står modell för Petrus i all sin mänsklighet. Tjärdalen är också tillägnad Andreas.
I Tjärdalen ställs många moraliska och existentiella frågor. Sara Lidmans språk är ömsom vardagligt ömsom högstämt. De dialektala orden är många liksom de bibliska referenserna. Tjärdalen kom ut 1953 och var Sara Lidmans debut. Århundradets debut, enligt Birgitta Holm. Sara Lidmans magnum epos är Jernbaneeposet i sju delar ifrån 1977 - 1999. Birgitta Holm har skrivit en utmärkt biografi Sara Lidman - i liv och text. 1998. Nina Björk skrev en fin artikel om Sara Lidman vid hennes död 2004. Mitt råd: Läs Tjärdalen!

Kaosutmaning 2016

Bokbloggsjerka 15 - 18 april

I Annikas
BOKBLOGGSJERKA 15 - 18 april ställs frågan:
"Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?"
Mitt enkla svar är att jag gärna läser biografier och memoarer av alla slag och allra helst om de på något sätt berör litteratur. Jag läser gärna memoarer i skönlitterär form. Men - i likhet med många av författarna - är jag lite skeptisk till hur minnet fungerar. Någon har sagt att en har de minnen en behöver och

att minnena förändras över tid. Alla som har syskon vet hur det fungerar med barndomsminnen. Ibland undrar en om en har vuxit upp i samma familj över huvud taget. Vem har då tolkningsföreträde? (Om någon tror att det är äldsta barnet så kan jag av erfarenhet upplysa om att det är fel. Likaväl som att de yngre syskonen tagit av en skridskor, skidor och böcker så lägger de också beslag på ens minnen genom att helt enkelt dissa dem. Totalt!) Dagböcker och brev är ju också en form av memoarer och där har jag en favorit i den ungerske författaren Sándor Márais, Dagbok 1984-1989, som är något av det vackraste jag läst. Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg är också en väldigt vacker roman på självbiografisk grund. Så finns det ju massor av utmärkta biografier över författare; Fredrika Bremer av Carina Burman; Sanningens vägar; Monica Lauritzens biografi om Anne - Charlotte Leffler, Ulla Isakssons och Erik - Hjalmar Linders stora Elin Wägner - biografi; Olof Lagercrantz Strindbergs - biografi, och så vidare. Ett inlägg om AUTOFIKTION.

Kvinnoalfabetet bokstaven Ö

enligt O:
"Det närmar sig slutet och nästa vecka hoppas jag att en ny veckoutmaning ska vara färdig att inleda. Idag är det bokstaven Ö som står i centrum och frågorna är följande":
Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Ö?
Hanne Ørstavik, norsk författare, född 1964. Hon är egentligen psykolog och det är något som märks i hennes romaner som är tolv stycken till antalet. Sju av dem är översatta till svenska. Det som händer i Ørstaviks romaner händer på det inre planet och i vardagsmiljöer. 
Finns det någon annan kulturpersonlighet på Ö som du gillar?

ALMA ÖHRSTRÖM föddes i skånska Räng och började måla sent i livet efter det att hennes man dött. Hennes naivistiska konst kännetecknas av färg och berättarglädje. Hon har kallats hjärtats målare. 
Vilket kulturellt verk av och/eller om en kvinna, med Ö i titeln vill du lyfta fram?
Öfver en hyacinth av Hedvig Charlotta Nordenflycht. Om författtarens olyckliga kärlek till Johan Fischerström

Du rara ört, som ej din like
i färg, i glans, i täckhet har,
bland all din släkt, i Floras rike,
din fägring mest mitt öga drar.
På dina blad naturen spelar,
i konst, i prakt hon yttrar sig;
den fina balsamlukt du delar
förnöjer och förtjusar mig...

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Ö som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?
PETRA ÖSTERGREN har skrivit fackböckerna Slå tillbaka - om kvinnligt självförsvar; Porr, horor och feminister, Att komma till ro med det allra värsta - om mordet på modern; F - ordet: mot en ny feminism, samt romanen Berättelsen om Esmara. Dessutom arbetar hon på sin doktorsavhandling som handlar om  den svenska sexköpslagens meningar och funktioner. 

Den lyckliga tiden

Den danske författaren och bildkonstnären Hans Scherfig (1905 - 1979) skrev romanen Det forsømte forår 1940; på svenska Den lyckliga tiden. Vår danska läsecirkel har (hög)läst den och även sett filmatiseringen från 1992. Vi var väldigt förtjusta i både bok och film. Som vanligt faller ju en del detaljer bort i filmversionen, men persongalleriet var väl besatt; skolmiljön väl skildrad och blandningen av pojkarnas upproriska påhitt och lärarnas godtyckliga maktutövning gör att en ovillkorligen hamnar i elevernas läger. Lärarna delar ut örfilar, förolämpar, förnedrar och delar ut dåliga betyg helt utan spärrar. De framställs som en hop kufar som stelnat i sina former och som det är svårt att sympatisera med. De är exponenter för ett förtryckande samhälle där individen ska stöpas i en viss form. Bokens persongalleri är mera omsorgsfullt utmejslat och vi uppskattade mycket de träffsäkra beskrivningarna av karaktärerna. Filmpersonerna känns brutalare på något sätt. Komiken är också direktare i filmen liksom de sadistiska dragen hos lärarna. Inte så att eleverna inte kunde vara elaka både mot varandra och framför allt lärarna. Men - de var ju helt maktlösa. Inte desto mindre inträffar ett dödsfall, som inte alls var så enkelt som det kunde se ut. Hela historien inramas av ett skoljubileum vilket gör att en också får veta vad det har blivit av klassen. 176 sidor liten bok som innehåller en värld! På lättläst danska. Och 90 minuter film som fångar från första stund till sista minuten. 

Det andra Heimat

Heimat. Eine deutsche Chronik handlar om den lilla fiktiva byn Schabbach  under hela 1900 - talet, berättad genom lika människors levnadsöden. Den visades i svensk television 2005.  Nu hittade jag Die andere Heimat. Chronik einer Sehnsucht; gjord 2013 av samme Edgar Reitz som gjorde Heimat. Den är ingen direkt fortsättning på Heimat, men en känner igen ett och annat till exempel Schabach. Tidsmässigt tilldrar den sig tidigare än Heimat. Den tar avstamp 1842. Huvudperson är den unge Jakob, son till en smed, som har föga förståelse för sonens läslust. Långsamt, svartvitt, underbart.

Vofför blev det på detta viset?

Lyrans TEMATRIO:
Berätta om tre böcker som ni inte läste klart, vad fick er att besluta att avsluta?

1. Mästaren och Margarita Michail Bulgakovs klassiker som ständigt kommer i nya utgåvor. Hur många gånger har jag inte försökt läsa, lyssna och se? Jag tror att det är något med själva inledningen som inte fångar mig. En kan bara hoppas att den kommer i pocket för då kan vi välja att läsa den i läsecirkeln.
2. Så blir det nu med Väggen av Marlene Haushofer som jag också försökt läsa många gånger men alltid otåligt lagt ifrån mig. Ännu en klassiker som inte förmådde fånga. Det är något med tonen, stämningen, eller jag vet inte vad. Det kan ju inte vara fel tillfälle varenda gång. Nu ska den i alla fall läsas i läsecirkeln så nu blir det gjort. Med kniven på strupen.
3. Don Quijote de la Mancha av Miguel de Cervantes Saavedra; en tredje oläst klassiker. I sin helhet i alla fall. Någon gång under litteraturstudierna läste vi någon del, men det var ganska tråkigt, och det bidrar väl till att jag aldrig lyckats läsa Don Quijote i sin helhet. Det kändes som om den inte angick mig.

En smakebit på søndag

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers!

"Agda vaknade först och gick ut på bron i bara linnet, det var så tidigt att ingen var i farten och kunde se henne. Hon var frestad sätta sig på trappan och kamma ut flätan i det mjuka solljuset. Men Nils måste väckas. Hon slickade på pekfingret och sträckte upp det i luften. Den tycktes stå precis stilla, men om ett litet tag kände hon ändå en aldrig så liten svalka på södersidan. Hon for in och tog tag i mannen. - "Vaken Nisj! Det är det grannaste väder du kan tänk dej! Klocka jer fem. Häv dej opp nu! He jer lugnt som i grava." - "Jag är så trött. Låt mej vara." - "Hör du inte va ja säj," gick hon an. "Det blåser int så pass att ett grässtrå röres." Hon lämnade honom och gick till spisen för att tända. När man har en omtänksam karl som snickar kanor om kvällen och sätter dem oppi vrån att torka å bli fina över natten är det ingen konst att vara hustru om morron och få fräs på spisen och pannan." 
sid. 15 i Tjärdalen av Sara Lidman. Fler smakebitar HÄR