Veckans mening v. 14 2025

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord bjuder på en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening som fått oss att stanna upp av någon speciell orsak.  Min Veckans mening v. 14 kommer från en krönika i dagens lokalblad: "Man måste bära sin sorg i armarna, man måste härma dem som orkar, dem som fortsätter ändå". Skriven av artisten Jonathan Johansson.

Fem en fredag v. 14 2025: Slumpmässigt

elisamatilda: Fem en fredag v. 14: Slumpmässigt  

1. Vad är något du alltid tappar bort, oavsett hur noggrann du är? Det kan vara så att det är glasögonen
2. Vad är något som alltid gör din dag lite bättre? Altanfrukost
3. Vilken pinsam situation rodnar du fortfarande över? Det vill jag inte ens tänka på än mindre skriva om
4. Vad är det första du gör på morgonen, innan du ens vaknat till? Tittar på klockan
5. Vilket språk skulle du vilja kunna? Japanska, förstås!

Middlemarch

Nu tog den slut. Många sidor var det och jag har njutit av dem alla. George Eliots klassiker Middlemarch. En studie i lantligt småstadsliv med dess myller av människor, fina naturbeskrivningar, djupa människokännedom, humor och ironi. På ett tidigt stadium gjorde jag en personförteckning som jag sedan haft stor nytta av. Handlingen tilldrar sig på 1830 - talet men boken skrevs 1871 - 72. Det är en tid av stora förändringar i landet. Parlamentsreformen dyker upp överallt, järnvägen gör sitt intåg, klassamhället börjar så smått luckras upp, kvinnans ställning förändras. Romanen är full av liv. Middlemarch är ett fiktivt samhälle och livet utspelar sig i stort längs dess huvudgata. Tebjudningarna spelar stor roll. Under dem dryftas det senaste nytt. Bokens huvudperson är den föräldralösa Dorothea Brooke som tillsammans med sin yngre syster Celia bor hos farbrodern mr Brooke. Han är en godmodig, inte speciellt begåvad man som, om en får tro honom själv, varit med om det mesta. Dorothea är en god människa som styrs av sina känslor. Hon vill uträtta något som har någon betydelse. Det tror hon att hon får göra som äkta maka och assistent åt den lärde mr Casaubon som anser sig hålla på med ett banbrytande verk med titeln Nyckeln till alla mytologier. Ganska snart inser Dorothea att hon hoppat i galen tunna. Mr Casaubon är inte så nöjd heller och det anses att äktenskapet var vitt. Syster Celia visste precis hur det skulle gå. Hon avskydde sin svåger från första stund. Men å andra sidan fick hon en av Dorotheas beundrare som äkta man. En annan man som också höll på med något banbrytande inom sitt gebit, läkarkonsten, var den unge doktor Tertius Lydgate. Sin begåvning till trots lyckas han gifta sig med en vacker, ytlig kvinna, Rosamund Vincy, som styr honom med järnhand utan att han märker det. Hon är en sådan kvinna som hela tiden agerar som om hon var iakttagen. En sort för sig är unga Mary Garth. Det är en rejäl tös med mycket karaktär och sunt förnuft. Hon är kär i Rosamunds spelevink till bror, Fred Vincy, och han i henne. Men det blir inget av med det förrän han skaffat sig en försörjning. Mary är obeveklig därvidlag. Jag tycker om nästan alla människorna i Middlemarch med sina fel och brister. Den iskalle mr Casaubon har jag däremot riktigt svårt för och Raffles, som är en illvillig man som starkt påminner om Sméagol i Sagan om ringen. Bankiren Nicholas Bulstrode är egentligen en ful fisk med en del skumma affärer i ryggsäcken, men jag kan förlåta honom för att han gör sin fru Harriet så lycklig. De båda håller varandra högt och deras äktenskap är av det slaget som nästan inte finns. Det finns mycket mer att säga om den här fantastiska klassikern. Och en del av det ska avverkas på lördag när vi ska ha läsecirkel.

Titel: Middlemarch

Författare: George Eliot

Översättare: Hans - Jacob Nilsson

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 2024

Antal sidor: 981
 

Veckans kulturfråga v. 14 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 14: Vilka kulturella verk ger dig vårkänslor?

Moldau av Bedrich Smetana  skildrar floden med början i dess källor. Symfonisk dikt som är en del av Mitt fosterland. Våren har alltid inneburit bäckar och vatten för mig. Lekte mycket med barkbåtar (och kottar skulle barnen lagt till.) 

En vårvintervisa

"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.

Text: Gustaf Fröding
Musik: Torgny Björk

Våren av Edvard Grieg har en viss släktskap med Moldau. På samma gång är den väldigt nordisk i sitt tilltal.

Tisdagstrion v. 14 2025: Lurendrejeri och skämt

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 14: Lurendrejeri och skämt. Inte min starkaste gren, men jag får gräva i blogg och minne.

1. Snöstormen av Vladimir Sorokin minns jag från Radioföljetongen där Rolf Lassgård läste. Jag bara älskade den. Och jag blir fortfarande på gott humör när jag erinrar mig den, 11 år senare. Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier. Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Deras äventyr är fullständigt obetalbara.

 

2. Volvo lastvagnar av Erlend Loe minns jag som väldigt rolig. Det är länge sedan jag läste den och jag hade valt den helt och hållet för titelns skull. Jag blev lite överraskad övefr hur bra jag tyckte att den var.

3. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole har jag läst mer än en gång. Den absurda humorn passar inte alla har jag förstått, men jag tycker att den är hilarious. Författarens liv är däremot ganska tragiskt och det lägger en viss sordin på glädjen. Modern gav ut hans bok postumt efter det att han tagit livet av sig vid 32 års ålder. Ignatius J. Reilly, arbetssökande och huvudperson i Dumskallarnas sammansvärjning är intelligent men lat. Platsen är New Orleans och tiden 1960-talet. Ignatius J. Reilly är 30 år, men har ännu inte kommit sig för att flytta hemifrån.