En fördämning mot Stilla Havet

En fördämning mot Stilla Havet av Marguerite Duras är en av mina absoluta favoritromaner. Den bygger på författarens egen uppväxt tillsammans med mor och bror vid kanten av Stilla Havet eller Stora Oceanen. Modern förde år efter år en kamp mot världens största ocean som envisades med att svämma över hennes risodlingar. Hon är ensamförsörjare till barnen Suzanne och Joseph. Romanen, som kom ut 1950,  utspelar sig i Franska Indokina (numera Vietnam) under 30 - och 40 - talen. Så småningom dyker den rike kinesen herr Jo upp. Han förälskar sig i Suzanne och det gör livet lättare för hela familjen, som utnyttjar honom efter bästa förmåga. I en fördämning mot Stilla Havet  tog författaren vissa hänsyn till sin mor men det är borta när hon sedan skriver Älskaren 1984. Den fick hon Goncourt - priset för. En fördämning mot Stilla Havet är grundpelaren i Duras´författarskap. Det är en känslomässigt mycket stark roman som sätter djupa spår. Ett fantastiskt modersporträtt, en passionshistoria och en kolonialhistoria. Hon nominerade för den till Goncourt - priset för den, men troligen låg hennes kommunistiska sympatier i vägen.
Liv och verk hänger intimt samman när det gäller Marguerite Duras författarskap. För henne var litteraturen allra viktigast, även om det var på bekostnad av sanningen och livet. Det har sagts att hon använde sina romaner, skådespel och filmer för att ur olika speglar studera sig själv och att hon kom att identifiera sig starkt med sitt arbete att hon inte längre visste skillnaden mellan biografiska fakta och fiktion. 

Månadens språk är vietnamesiska 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR

"Mötet med herr Jo blev avgörande för var och en av dem. Ända från de första dagarna, så snart det blev uppenbart att han regelbundet skulle komma tillbaka till bungalowen, lät modern honom förstå att hon väntade på hans äktenskapsanbud. Herr Jo avböjde inte moderns enträgna invit. Han höll henne i ovisshet genom löften och i synnerhet genom diverse gåvor till Suzanne, allt medan han försökte dra fördel av denna frist, tack vare den gynnsamma roll som han sålunda trodde sig spela i deras ögon. Det första viktiga föremålet han gav henne, en månad efter deras möte, var en grammofon. Han skänkte den skenbart med lätthet, som en cigarett, men han försummade inte att tilltvinga sig något  ynnestbevis från Suzanne. Det var när han blev säker på att Suzanne aldrig skulle intressera sig enbart för hans person som han försökte begagna sig av sin förmögenhet och de möjligheter den gav honom, där den främsta av dessa möjligheter för honom uppenbarligen var att i deras fängelsevärld öppna den ljudande, befriande bräsch som en ny grammofon utgjorde. Den dagen gav herr Jo upp allt hopp om att bli älskad av Suzanne. Och, förutom det val han gjorde senare, beträffande diamanten, blev detta den enda stråle av klarsynthet som korsade hans bleka ansikte under den tid då han kände henne."

från sidan 61 i En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras. Modernisata 2014