Charlotte McConaghys förra bok Den sista migrationen fick jättefina recensioner och jag tyckte fantastiskt mycket om den. Hennes andra bok, När vargarna kom, handlar om att återinföra vargar i de skotska högländerna för att återupprätta balansen i ekosystemet, i något som kallas Cairngorms vargprojekt. Landet översvämmas av hjortar, herbivorer. Inti Flynn är den som ska göra det. Inte ensam utan tillsammans med några biologer. Planeten tillhör inte oss. Vi måste minska vårt avtryck. Inti Flynn "lider" av spegelberöringssynestesi, det vill säga att hon känner det andra känner. Hon är otroligt ömsint vad det gäller att ta hand om tvillingsystern Aggie, som blivit stum efter en traumatisk upplevelse. Vargarna är Intis skötebarn och hon får också många tillfällen att ta strid för dem. Inflytelserika jordägande män är hennes motståndare. Den skotske polisen Duncan är en sympatisk man som får mig att associera till Elly Griffiths karaktär Harry Nelson. Inti och Duncan dras förstås till varandra, men förhållandet - om det nu är ett sådant - är verkligen inte friktionsfritt. En man försvinner. Boskap rivs av vargar. Vargar skjuts av ilskna jordägare. Intis förälskade beskrivningar av de olika vargarna kan får vilken vargmotståndare som helst att byta sida. Hon älskar verkligen dessa fruktade djur men hon har respekt för dem. Romanen rör sig på två tidsplan. Ett då i Alaska och ett nu i de skotska högländerna. Det är svårt att värja sig mot den här boken. Den har ett driv och en har svårt att släppa den. Inti är en ganska gåtfull kvinna. Hon påminner på något sätt om sina vargar. Romanen är spännande och har på samma gång ett budskap. Jag blev inte besviken på Charlotte McConaghys andra roman även om jag kan tycka att Den sista migrationen hade ett högre konstnärligt värde.
Titel: När vargarna kom
Författaren: Charlotte McConaghy
Översättare: Carina Jansson
Förlag: Lavendar Lit
Tryckår: 2021
Antal sidor: 362 s.
Inlägg
