Blomsterdalen

                                                                                   Nordiska Rådets litteraturpris 2021 tilldelades grönländska Niviaq Korneliussen för romanen Blomsterdalen,

som trots den poetiska titeln är en mörk och förtvivlad roman som berör djupt. Den namnlösa protagonisten kommer från södra Grönland och har en älskad flickvän som heter Maliina och som även hennes föräldrar tycker mycket om. Den namnlösa beslutar trots det att åka till Århus i Danmark och studera antropologi. Det blir en kulturkrock och hon har svårt att finna sig tillrätta. Det grönländska raka och opolerade språket stöter danskarna. "Nu låter du som en dansk", är ett uttryck som används i Grönland när någon sagt något dumt. Studierna blir det inte mycket med. När Maliinas kusin begår självmord åker den namnlösa hem för att stötta. Kusinens föräldrar har flyttat in hos den namnlösas mor och far. Värmen i familjen är påtaglig och toleransen mot hbtqi - personer är överraskande. Självmord är ett stort problem på Grönland. Huvudpersonen funderar mycket över detta. Så många av hennes vänner har valt den utvägen. De som gjort självmordsförsök får vänta i månader på att få hjälp. När midnattssolen börjar lysa i juni ökar antalet självmord. Det är lättare att leva i mörkret. Utanförskap och längtan bort gör att vissa människor drar sig undan samhället och blir fjällgångare. De bosätter sig i någon grotta i fjällen och lever sina liv i ensamhet. Blomsterdalen är en begravningsplats vaktad av korpar och vilda hundar. Det finns inga namn på gravarna; endast nummer. All utsmyckning på gravarna är plastblommor som lyser grällt i snön. En får veta en del om livsstilen på Grönland; om den trögflytande sälsoppan med ris och lök och som efterrätt kråkbärspaj. Bananerna som flygs in från Island kostar 16 kr styck. Slamsugaren tömmer latrinen direkt ut i havet. Romanens protagonist mår inte särskilt bra och hennes kontakt med verkligheten släpper alltmer. Jag blev väldigt oroad och berörd av den här berättelsen. Stämningen är väldigt speciell och påminner om den i Kim Leines romaner. Det finns ett driv och en energi i Blomsterdalen som river en med sig även i de mörkaste avsnitten. 

Titel: Blomsterdalen

Författare: Niviaq Korneliussen

Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi

Förlag: Norsteds

Tryckår: 2023

Antal sidor: 285

Familjedrama

När jag lagt ifrån mig Vi kom över havet var det svårt att hitta något annat att läsa. Efter att förgäves ha plockat runt i läshögarna  styrde jag stegen mot bokhyllan och plockade fram Samuels bok (1981) av författaren och litteraturvetaren Sven Delblanc (1931 - 1992).
Det visade sig vara alldeles rätt. Samuels bok bygger på Delblancs morfars, Axel Nordfälts,  liv. 
Romanen är tung rent innehållsmässigt, men ändå mycket lättillgänglig rent språkligt. Delblanc är en mästare på träffsäkra bilder; ofta ganska elaka sådana. Stilen är aningen gammaltestamentlig, men den passar utmärkt i tid och miljö.
Pastor Samuel Eriksson har efter en tid i Amerika återvänt till Sverige och sitter nu som vikarierande ämbetsbiträde på Gotland i Fardhems, Linde och Lojsta pastorat. Hans amerikanska prästutbildning räcker inte till för en vanlig prästtjänst i Sverige. För det krävs ytterligare studier och det har Samuel inga möjligheter till. I Väse i Värmland sitter hustrun och två barn som måste försörjas. Norska hustrun Cecilia har han träffat på båten hem från Amerika. De bestämmer sig alltför hastigt i förälskelsens yra för att gifta sig med varandra. Ganska snart är de tämligen besvikna båda två. 
Men det är så dags. Året är 1895. Socialismen är på framväxt liksom frikyrkorörelsen. Samuel kommer i kontakt med bådadera. Hans håg står till att läsa och studera. Han är en vek drömmare medan Cecilia står - och måste stå - närmare den krassa verkligheten. Hur skulle barnen annars få mat i magen, kläder på kroppen och tak över huvudet.
Inte blir det mycket bättre när Samuel får en tjänst i Värmland och kan flytta hem. Inom kort har de en barnaskara på fem. Fattigdomen är skriande. Samuel måste ideligen förnedra sig och be om förskott, handlån och större lån. Två arv går förlorade genom att familjen har så stora skulder. Mycken orätt vederfars dem av feta präster som är ointresserade av religion och hårda bönder som bara tänker på att samla i ladorna. 
Samuel uppdagar att lärarna tjänar något mera än prästerna och snart slutar han som präst och börjar ett nytt liv som Mäster Samuel. Det säger sig självt att den fridsamme Samuel inte klarar av en bullrig skolklass. Aga vägrar han, trots påstötningar. Vägen bär bara på ett håll: utför. 
Abel, äldste sonen, får tidigt gå ut i tjänst för att dra sitt strå till stacken liksom Elin och den blott 9 - åriga Maria (som blir Delblancs mor). Abel är inte av rätta virket. Han älskar Stagnelius och vill också skriva dikter. Liksom för Samuel är livets villkor för hårda för den veke Abel. Liksom Samuel fadern han sig från verkligheten. Samuel dör även kroppsligen efter en trist slutförvaring år 1918. 
1982 fick Sven Delblanc Nordiska rådets litteraturpris för Samuels bok.
Den fortsättes av Samuels döttrar; Kanaans land och Maria ensam

Detta var min första titel i Topp - 100 - utmaningen! Ännu håller mina nyårslöften (mera lyrik, t. ex.) och utmaningar - hela 13 dagar in på nyåret!

Samernas nationaldag

Idag firar samerna i Sverige, Finland, Norge och Ryssland = Sameland sin nationaldag till minnet av den första samiska landsmötet i Trondheim 1917.

Den samiska flaggan invigdes vid samekonferensen  1986.

Samiskan är ett av de officiella minoritetsspråken i Sverige.

Skulle vilja dö

som jag levat

försvinna bland viddernas vindar

förvandlas till fåglarnas sång

Över Ádjagorsa svävar en fjällvråk

seglar med vinden

Nils - Aslak Valkeapää (1943 - 2001)

Nils - Aslak Valkeapää hade många strängar på sin lyra. Han lyfte fram jojken och moderniserade den; han målade  och han skrev dikter.

Vidderna inom mig kom ut 1987.

För diktsamlingen Solen, min far fick han Nordiska rådets litteraturpris 1991

 

 

Merethe Lindstrøm vann

Nordiska rådets litteraturpris 2012 delas ut ikväll
kl 19 på Islands Universitet i Reykjavik.
Priset delas ut för 50:e gången.
Och för första gången kommer vinnaren att vara närvarande.

De nominerade är dessa


Kan det vara dags för FLODTID av Katarina Frostenson?

Nej, det var det inte.

Det blev norska Merethe Lindstrøm som vann.

Läs mer om romanen Dager i stillhetens historie.