Arnold

Medan jag läste om Honorine Hermelin och de andra kvinnorna på Fogelstad stötte jag på Emilia Fogelklou också. Hon var där och föreläste och medverkade i tidskriften Tidevarvet. Emilia Fogelklou var teolog och översättare och höll föreläsningar i psykologi. Hon var mycket god vän med Elin Wägner och Klara Johansson, 1875 - 1948, litteraturkritiker och essäist. I min bokhylla står sedan länge Emilia Fogelklous roman Arnold från 1944. Nu var det äntligen alldeles rätt tid för den. Den kom i ny upplaga 2009 och då är den placerad bland biografierna vilket är helt rätt. Den handlar om Emilia Fogelklous man, Arnold Norlind, 1883 - 1929, docent i geografi och Danteöversättare. Han  skickade sina översättningar till EF och bad henne läsa. Jag blev lite förvånad över att den blyge tillbakadragne mannen utser en vilt främmande människa till sin läsare. Och i följebrevet använder han skrivningen "Du skall.." Åren går. Båda arbetar, forskar, föreläser, reser och skriver. Utöver allt detta skriver de dagbok och brev. En gång sammanstrålar de i Berlin och har några väldigt roliga dagar där. De är som två stora barn och funderar på att fortsätta till Italien i stället för att åka hem till sina respektive arbeten. Det är ingen omtumlande förälskelse från någondera hållet. Arnold Norlind har identitetsproblem. "Min kropp är man min själ är kvinna", skriver han. Men han har haft ett par förhållanden och är en gång nära att gifta sig med Flora som han vandrat i bergen med, men backar ur i sista minuten. Typiskt nog fortsätter flickan han sviker att vara hans vän och är glad över att ha honom som sin vän. Arnold Norlind var inte passionerad men innerlig. Han var en genuint god människa som aldrig framhävde sig själv; en ljusgestalt. Erik Hjalmar Linder säger om honom "...här talar en själ som i renhet och okuvlighet liknar en låga." Jag kom under läsningen att tänka på Idioten av Dostojevskij. Emilia Fogelklou och Arnold Norlind gifter sig1922 . Emilia är 44 år, fem år äldre än Arnold, men båda drömmer om barn. Även sedan Arnold fått veta att han har tuberkulos i strupen. Han får ett år på sig att leva. Men det blir sju. Och de båda makarna blir mästare på att leva i ögonblicket. Arnold arbetar mycket hårt. Han tror på viljans kraft. Vill man inte bli sjuk så blir man inte sjuk. Men när de ska flytta in i sitt lilla nötskal till hus i Jakobsberg överanstränger han sig med att bära alla bokkartonger som måste pulas in i huset. Redan som barn blev han vegetarian sedan ha sett hur familjen åt upp hans lekkamrat, ett litet lamm. Nu magrar han kolossalt men har förvånansvärt god kondition. Han gillar att röra på sig och trampar på jorden med lätta fötter; liksom tyngdlös. Emilia och Arnold känner sig fria i varandras närhet. Båda är mystiker och forskare. Under långa tider får inte Arnold säga något. Men han kan säga "Vov" utan att anstränga halsen, så det gör han. Emilia läser högt för honom. Mycken kommunikation är ordlös. Arnold känner på sig när Emilia är orolig och sorgsen om natten och plötsligt sitter han där vid hennes sängkant. När han blivit i stort sett helt sängbunden skriver han  det han kallar sitt "andliga testamente". Det lilla häftet fick titeln Från min veranda: meditationer. Senaste upplagan kom 2020. I min bokhylla finns också Emilia Fogelklou, människan och gärningen - en biografi skriven av Malin Bergman Andrews. Nu har jag umgåtts med det här överjordiska paret så länge att jag kommer att sakna dem. Nu ska jag läsa lite till i Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson där Emilia Fogelklou fått ett kapitel. Men -  vad läser jag sedan?

I sällskap med döden

I sällskap med döden är Ingvar Carlssons pandemibok. Han var 86 år när pandemin bröt ut 2019 och kände sig hotad; äldre man med hjärtmedicin. Men han beslöt sig för att i stället för att oroa sig skriva en bok om vad döden haft för betydelse i hans liv. Han berättar om tragiska händelser i faderns liv; den stora chocken när fadern dog av en hjärtattack när IC var tolv år gammal. Därefter får mamma Ida ta hand om hemmet och de tre barnen på sin låga lön som textilarbetare i Borås. Och det var inte tu tal om annat än att barnen skulle få utbildning. IC berättar om vännen och arbetskamraten Olof Palmes död; vännen Rajiv Ghandis död i en självmordsattack. Däremellan hinner han berätta om partipolitik, Ebbe Carlsson - affären, samarbete med Olof Johansson och Bengt Westerberg;om hur han efterträder sig själv som statsminister - en post som han för övrigt aldrig velat ha - ; om konsten att leva under bevakning; vänskapen med Willy Brandt; Estoniakatastrofen, överfallet på en kurdisk grupp som IC skulle ha ätit middag tillsammans med på en restaurang i Berlin. 1995 avgår IC som partiledare men upptäcker snart att hoten och otryggheten inte försvinner för att han lämnat det offentliga och politiska livet. Samma år mördas Israels premiärminister och IC:s partivän Yitzak Rabin under ett offentligt anförande när han argumenterar för att fredsprocessen med den arabiska sidan måste fortsätta. 1997 undkommer hustrun Ingrid och IC en mordbrand. Kvinnorna fick stå tillbaka mycket under Tage Erlanders tid som statsminister. Något lättare blev det under Olof Palme - tiden. Så småningom möter IC en klart lysande stjärna i 20 - årsåldern på ett SSU - läger där han lovat tala. Det är Anna Lindh som hållit ett uppmärksammat tal vid Palmes begravning. En människa kan mördas men inte idéer påpekade hon. Bristen på livvakter kostade senare AL livet under en shoppingrunda på NK. 2012 under en resa på Göta kanal kommer IC på sin socialt begåvade fru Ingrid med att berätta samma saker gång på gång och vara okoncentrerad. Minnesstörningarna smyger sig på. Förändringarna går långsamt och det dröjer fyra år innan en läkare konsulteras. Det var på 1950 - talet i Borås som Ingrid Melander meddelade IC att hon bestämt sig. De hörde ihop; Ingrid, grosshandlardottern och arbetargrabben och socialdemokraten IC. Med facit i hand inser IC att han borde haft större förståelse för sin hustrus situation. Hon skötte allt i hemmet och var en tillgång i IC:s arbete. Kritiken mot hennes sätt att klä sig tog henne ganska hårt, förstod maken först i efterhand. Kapitlet om hustrun var det svåraste att skriva, säger IC. Men han hoppas att han kan vara till hjälp för någon annan. IC varnar för det politiska tillståndet i Sverige och världen. Vi måste värna om demokratin. Och klimatet. Det gäller människans överlevnad. Jag tyckte riktigt mycket om den här lilla röda boken med en svart ros på omslaget. En snabb lektion i nutidshistoria. Personliga reflektioner. Fram träder människan bakom politikern Ingvar Carlsson.

Titel: I sällskap med döden

Författare; Ingvar Carlsson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2023

Antal sidor: 213

Solitär

"Någon borde forska på mig!" tyckte Annette Kullenberg. Och nu är det gjort. Solitär: en biografi om Annette Kullenberg skriven av Anna Hedenmo; en journalist  skriver om en annan. Annette Kullenberg var en skarpögd, orädd, gränslös kvinna som kunde vara mycket hänsynslös. Hon var äldst i en syskonskara på tre. De två övriga var Kerstin (Vinterhed) och Claes (Borgström). Storasyster kände sig hela tiden förbisedd av sin mamma som hon tyckte favoriserade småsyskonen. Den driftige fadern hade hon ett bättre förhållande med, men tyvärr fick hon se hur hennes älskade, mäktiga pappa förlorar allt och hamnar bland A- lagarna på en parkbänk. Själv gör hon sig ett namn som journalist; en modern journalist med nya idéer
som inspirerar många andra. Hon arbetar på SvD, Veckojournalen och Se. Hon åker omkring i världen och rapporterar och skriver reportage. Inte sällan åsamkar hon sina arbetsgivare höga kostnader. Hon och de andra kvinnorna på Aftonbladet skriver Dokumentet, en rapport om kvinnornas villkor på tidningen. AK skaffar sig ovänner och efter 25 år på Aftonbladet slutar hon efter ett gräl med Anders Gerdin, som ändrat i en artikel hon skrivit om prinsessan Madeleine och spriten. Utan att diskutera med AK, som naturligtvis gick i taket. Hennes bok Överklassen i Sverige väckte stor uppmärksamhet. Hon sviker med den sin egen klass. Hon skrev också romaner och en biografi om Marianne Höök, journalist, författare och översättare. Anna Hedenmo är sval, saklig och väl påläst. Ibland skymtar en viss beundran, vilket inte är mer än rätt, men hon väjer inte för de mindre smickrande dragen. Boken är intressant och väldigt lättläst; ett rejält hantverk. Anna Hedenmo har haft ett digert materiel att arbeta med och hon försöker välja så att hon hamnar så nära verkligheten som möjligt. Hade dock gärna sett några bilder som komplement.

Titel: Solitär: en biografi om Annette Kullenberg

Författare: Anna Hedenmo

Förlag: Mondial

Tryckår: 2023

Antal sidor: 205

Helgfrågan v. 26 2023: v.26 Skiljer sig mäns och kvinnors läsning åt?

Mias helgfråga v. 26: Skiljer sig mäns och kvinnors läsning åt?

Det är naturligtvis individuellt. Men om en skulle våga sig på en viss generalisering skulle jag nog säga att män läser flera facktidskrifter,  facklitteratur och spänningsromaner. Därmed inte sagt annat än att det finns de män som läser vanliga romaner om  relationer och släkthistoria. Likaså finns det massor av kvinnor som läser spänningsromaner av olika slag. Kanske tror jag inte att feel - good och romance är något som män ägnar sig åt. Fantasy läses nog av både män och kvinnor men jag undrar om det inte är en övervikt för män vad det gäller SF. Skräck och postapokalypser tror jag läses av båda könen. Just nu läser jag Slummen får sin hämnd. Pierre Schoris biografi om poeten och socialisten Carl Sandburg. Biografier läses troligtvis av både män och kvinnor.

En smakebit på søndag v. 4 2023

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

 "Hvad det är eget att ett helt folks nationalegendomlighet kan uttryckas i ett enda ... ord; närmast tänkte jag nu på svenskarnas lagom, medelmåttans, jämnlikhetens, utplattningens härskri: lagom snille, lagom poesi, lagom kraft, lagom tillgifvehet, allt är "lagom bäst". I kunskaper i talanger, i allt ett lagom. Är någon flicka t. ex. musikalisk så får hon kanske spela, men lagom, på det hon ej må anses som en artist; har hon håg att lära sig mera än vanliga pensum... får hon det sällan- ty lagom är ett så trefligt ord, så tillämpligt."

Ur Tankebok av Ellen Key

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

" Men det är framför allt en annan sida hos Victoria Benedictsson som Key ger utrymme i sin biografi, nämligen hennes syn på arbete. Ernst Ahlgren "har förhärligat arbete öfverallt, men ingnstans så som i Fru Marianne, en bok som hon diktat mindre till kärlekens än till arbetsglädjens ära." En av de allra viktigaste händelserna i Benedictssons liv var när hon kunde iordningställa ett eget rum (man påminns på nytt om Virginia Woolfs uttryck): "Att ega ett värkligt skrifrum, ett rum med bokhyllor, hvilsoffa, matta och taklampa, men först och sist ett riktigt skrifbord, hade hos henne varit en så stor önskan, att dess uppfyllelse tycktes henne drömlikt härlig - för en tid."

Från sidan 291 i Ellen Key. En europeisk intellektuell av Ronny Ambjörnsson

Mitt stora vackra hat

Elisabeth Åsbrink har blåst nytt liv i Victoria Benedictsson, född Bruzelius. I timmar har jag njutit av hennes egen inläsning av Mitt stora vackra hat. En biografi över Victoria Benedictsson. Inte nog med att hon väcker nytt intresse för VB - hon stimulerar till vidare läsning av åtskilliga nordiska författare som figurerar omkring författaren från Hörby; Amelie Skram, Herman Bang, J P Jacobsen, Hans Jæger, Ola Hansson m. fl. Och naturligtvis vill en läsa mer om och av VB. I Åsbrinks biografi möter oss en kvinna i ett olyckligt äktenskap med fem styvbarn. Det äldsta av dem, Matti, blir hennes vän för livet. Samvaron med de övriga styvbarnen fungerar också bra. Men den egna dottern, som påminner om maken som hon inte älskar, får uppfostras hos mormor. Axel Lundegård, hennes 11 år yngre författarkollega och vän, förebrår henne hennes kyla. Hon borde reflekterat över att hon gift sig med den 30 år

äldre postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson, för att komma hemifrån sin egen svala mor och fadern Thure som definitivt satte stopp för hennes drömmar om att gå på Konstfack där hon fått en plats. VB avskyr över huvud taget Hörby och livet där. Hon vill vara författare bland författare i Köpenhamn och Paris och åker iväg så ofta hon kan. Hur kom en från Hörby till Köpenhamn på den tiden? Makarna delar på sig inom äktenskapet och VB får hyra ett par rum av maken. Han betalar inget uppehåll till henne och hon har ständigt ekonomiska bekymmer. Hennes goda vän Ellen Key hjälper henne ibland. Elisabeth Åsbrink berättar om vad som sker i omvärlden under den livliga andra hälften av 1800 - talet. VB sätts in i sitt sammanhang. Bland annat rasar den segslitna sedlighetsdebatten där många deltar med liv och lust. I Skåne bildar en handfull yngre författare gruppen Det unga Skåne. Den består av Victoria Benedictsson, Ola Hansson, Stella Kleve och Axel Lundegård. Stella Kleve är en pseudonym för den unga Mathilda Kruse från Sösdala. De vill föra det moderna samhället in i litteraturen. Som de två stora exponenterna för Det moderna genombrottet i Nordens litteratur räknas Strindberg och Victoria Benedictsson. VB skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren. VB:s egen kärlekshistoria med Georg Brandes framstår i ett nytt ljus. Den tycks präglas mycket av VB:s rädsla för sin egen sexualitet och Georg Brandes framstår som mindre av en förförare än åtminstone jag uppfattat honom. EÅ använder sig av många citat ut VB:s Stora boken 1-3. VB (1850 - 1888) skriver om allt och bland annat sina humörskiftningar. Hennes tankar rör sig ofta om döden och när en god vän skaffar henne morfin känner hon sig bättre till mods. Då har hon möjligheten att välja. Tror hon. I litteraturförteckningen har en goda möjligheter att välja vidareläsning. VB står så levande för mig att jag verkligen tänker fortsätta läsningen om och av. Kanske finns Fru Marianne kvar att se på Öppet arkiv. I alla fall finns både den och Pengar att köpa och låna liksom hennes folklivsskildringar från Skåne. Fredrik Böök har skrivit en biografi om VB liksom Margareta Sjögren - Olsson, Birgitta Holm, Lisbeth Larsson, Nina Björk, med flera. Material saknas inte. Synd att VB inte fick uppleva hur hennes berömmelse växte och den betydelse hon kom att få. Hon var ju faktiskt ganska karriärlysten mitt i all sin osäkerhet. En fantastisk inläsning av en mycket intressant biografi om en fascinerande kvinna och författare. Eller tvärtom, om VB fått säga det själv. Författare och kvinna.

Hjärtat

Jag hade inte läst så länge förrän jag tänkte att Daniel Bergman är sin fars son. Och sin mors. En viss kyla, som inte var så värst sympatisk, gjorde sig påmind. Men alltefter som jag läser vidare i biografin, Hjärtat, ändrar jag ståndpunkt. Det är helt förståeligt om Daniel Bergman har svårt med kärleken till sina föräldrar, Käbi Laretei och Ingmar Bergman. Dessa båda genier låter hela tiden sina karriärer gå före sonen. Käbei Laretei har en barnflicka vars främsta uppgift är att se till att sonen inte stör när hon spelar. Föräldrarna kallas inte mor och far eller mamma och pappa. De heter din farmor och din farfar i den bok han skriver som ett långt brev till sin dotter. Det markerar ett avståndstagande. En gång säger han helt sakligt till sin mor att han hatar henne. Hon tar det med fattning, men han kan se att det smärtar henne. Daniel Bergman har ALS och lider dessutom av ett hoppande hjärta. Han vet att han inte kommer att få uppleva dottern som vuxen. Därför väljer han att berätta för henne medan han orkar. Han förstår att dottern ibland är rädd för att vara ensam med honom ifall han skulle dö. Boken tilldrar sig på två plan och en får bakgrunden till hans situation och en del släkthistoria, det bergmanska arvet, som han tycker att dottern lyckligtvis har sluppit. Daniel Bergman känner sig ensam. "Precis så ensam som man blir när man aldrig har kunnat känna tillit. Aldrig litat på någon enda människa". Jag tycker mycket om Daniel Bergmans hantering av språket. Han har påtagligt lätt att uttrycka sig och man har en stark känsla av att han försöker vara rättvis. Boken är starkt berörande på olika sätt och av olika skäl. Daniel Bergmans halvsyster, Anna Bergman, kommer i vår ut med en biografi med titeln Jag och min skugga.

Titel: Hjärtat

Författare: Daniel Bergman

Förlag: Polaris

Tryckår: 2022

Antal sidor: 430

En smakebit på søndag v. 5 2022

"Skymningen faller tidigt över Bungehallen i Fårösund. Inte en enda turist så här års. Jag håller ett paket köttfärs i handen och läser om sista förbrukningsdag när en sjuksköterska ringer från Stockholms sjukhem:" Nu är det nog inte så långt kvar för din mamma. Jag ville meddela mig... ifall du ville komma." Lägger ner köttfärsen i vagnen och går mot de krossade tomaterna. "Jaha, tyvärr... Jag är på Gotland. Är min halvsyster informerad?" - "Ja, jag har ringt henne, hon är på väg hit." - "Tack. Tack för all hjälp. Hör gärna av dig när hon ... dött. Om du får möjlighet." 

Från sidan 13 i Hjärtat av Daniel Bergman

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Hannah Arendt

Hannah Arendt tysk - amerikansk professor i politisk teori och författare av judisk härkomst, föddes 1906 i Hannover och dog 1975 i New York. Ann Heberlein har skrivit en lättillgänglig och intresseväckande bok om henne med titeln Arendt: Om kärlek och ondska: biografi.  Hannah Arendt fick uppleva många uppbrott och flyttar under sitt liv. Först och främst 1933 från Hitlers Tyskland. Hon bosatte hon sig i Paris tillsammans med många andra tyska intellektuella. Hon fick då ta farväl utav sin berömde lärare och älskare i Marburg, filosofen Martin Heidegger, mest känd för sin bok Varat och tiden. Han var ca 20 år äldre än sin elev, men de kunde prata och diskutera. När Martin Heidegger sällade sig till nazisterna fick Hannah nog. I Heidelberg hade hon mött filosofen Karl Jaspers som blev en fadersgestalt för henne förutom att han var hennes lärare. I Paris träffade hon många av tidens kända, till exempel Walter Benjamin som blev en vän för livet. Han var en liten klen man som Hannah tog hand om. Båda var intresserade av sionismen. När nazisterna genomsökt WB:s hem och förstört hans bibliotek och pågående arbete tog han sitt liv. Hannah och hennes man hamnade i interneringsläger. Hannah hamnade i Gurs, ett läger för kvinnor i Pyrennéerna. Hennes misstänksamhet och vana vid att alltid vänta sig det värsta räddade henne många gånger. Vid krigsslutets början erbjöd vakterna i Gurs kvinnorna att få ge sig iväg. Ca 200 kvinnor, däribland Hannah, antog erbjudandet. Och de hade tur. Resten av kvinnorna överlämnades till tyskarna. Efter Paris blev det New York 1941 tillsammans med maken och själsfränden Heinrich Blücher. De hade ett bra liv tillsammans men Hannah fick lära sig att ha överseende med makens snedsprång. Hannah tyckte att Heinrich var hennes fyra väggar och när han dog 1970 blev hon alldeles vilsen. Hon hade gott om vänner som stöttade. Så till exempel Mary McCarthy som Hannah blivit mycket god vän med. Redan innan makens död hade hon återupptagit kontakten med Heidegger. Allt var förlåtet. Han måste ha varit hennes livs stora kärlek. Hannah tillämpade sin teoretiska metod att analysera och systematisera även i verkliga livet. Hon reste mycket och föreläste och deltog i möten. Hon bevakade också rättegången mot Eichmann och skrev boken Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem, 1963. Där skrev hon att Eichmann var en trist byråkrat som gjorde sitt jobb. Detta påstående väckte en våldsam debatt. Ville hon förminska ondskan? Ondskan bemöter en genom ansvarstagande, reflektion och förnuft enligt Hannah Arendt. Ansvarstagandet går som en röd tråd genom hela Hannahs liv. Hon talar om amor mundi - att älska världen; acceptera och förstå. Åldrande innebär ett främlingskap inför världen, den egna kroppen och sitt ansikte. Dödsångesten håller en stången genom minnet och tacksamheten. Jag har haft stor glädje av Arendt: om kärlek och ondska. Mycket har jag redan tillgodogjort mig och somligt vill jag gå vidare med. Lite eget intresse för filosofiska frågor krävs. Hannah Arendts krets av vänner och kolleger är väldigt inspirerande. En rolig episod är när den engelske poeten Wystan Hugh Auden efter Heinrichs död reser till New York och friar till Hannah. Auden hade varit gift med Erika Mann, Thomas Manns dotter, som dog 1969. Auden och Arendt var ju båda ensamma; varför inte slå sina påsar ihop? Hannah avböjde. Förskräckt. 1975 dör hon. Hennes hjärta har länge varit dåligt, och doktorn har tillhållit henne att sluta röka. Men Hannah Arendt tänker inte ändra sitt levnadssätt för hälsans skulle. Hon kunde inte skriva utan att röka. Och hon skriver för att förstå. Hon måste förstå.

Fallet Sigrid Gillner

Eva F Dahlgren, journalist och författare har skrivit en fantastisk biografi om en märklig kvinna vid namn Sigrid Gillner, Fallet Sigrid Gillner. Hela sitt liv var hon idealist och kämpade för en idé. Hon föddes 1891 i Jönköping och dog 1975 i sitt älskade Felixtorp i Viken. Eva F Dahlgrens farfar, om vilken hon skrivit Farfar var rasbiolog, var den som kände Sigrid Gillner. Författaren såg som barn upp till dem båda, men överraskades som vuxen av deras politiska ryggsäckar. Sigrid Gillner var författaren som bodde i ett fint litet hus med halmtak och så ville flickan Eva också ha det. Efter Sigrid Gillner död fick hon komma in i huset i Viken och där fanns alla brev, dokument och dagböcker med uppgifter om Sigrid Gillners innehållsrika liv. Sigrid Gillner började sin bana som mycket aktiv socialdemokrat och blev så småningom riksdagsledamot. Hon var orädd och frispråkig och dagtingade inte med det hon tyckte var rätt. Tidigt agiterade hon för hälsolära och sexualupplysning i skolorna. Hon var vacker och hade karltycke. Hon ville gärna ha barn. Så småningom gifte hon sig med Sven Ringenson, socialdemokrat liksom hon. På bröllopsresan fick han påssjuka och där försvann drömmen om ett barn. Barnlösheten delade hon med en annan av sina stora förebilder, nämligen Ellen Key. Åren gick och Sigrid Gillner vände sig mot det som hände inom partitet; om oegentligheter som tystades ner och om partimedlemmar som skodde sig på politiken. Sigrid Gillner kom på andra tankar. Slut på första avdelningen som har rubriken Folket. Nästa del heter Eliten. Tidsmässigt är det nu 1938. Sigrid Gillner upptäcker att hon har flera åsikter som överensstämmer med Hitlers. Bland annat upphöjer hon  - liksom Hitler och Ellen Key - moderskapet. Ellen Key menar att fredstanken börjar i modersfamnen. SG fördömer skarpt antisemitismen men anser i likhet med så många andra kvinnor att Hitler är en duglig karl. Det var kvinnorna som bar fram Hitler i Tyskland. Sigrid Gillner skriver artiklar i Helsingborgs Dagblad som anses vara en brun tidning. Hon skriver böcker som kritiseras och ibland inte ens recenseras. Hon stämplas som nazist utan att någonsin ha varit det. Hennes man och hon kan inte bo ihop för de bara grälar om politik. För Sigrid Gillner finns inga mellanlägen. Allt är svart eller vitt. Antingen är en vän eller fiende. Men även fienderna får brev och böcker utav henne. Breven inled med "Kära fiende!" Många som varit hennes kritiker blir snabbt hennes vänner. Så småningom går det upp för henne att hon gått vilse. I likhet med Ingmar Bergman och partiledaren för Nationalsocialistiska arbetarepartiet,
Sven Olov Lindholm. Tredje avdelningen heter Gud. Sigrid Gillner har upptäckt katolicismen. Hon konverterar när lagen om religionsfrihet går igenom 1951. Hon bor nu i Viken permanent och grälar med grannarna om deras höns och hotellet i Viken för deras mat. Hennes syn försämras och hon dras med hosta sedan maken Sven flyttat ner och har börjat röka igen. Hon arbetar in i det sista nu som radiokrönikör. Eva F. Dahlgren har gjort ett fantastiskt arbete. Hon porträtterar en livfull, stridbar kvinna med ideal och idéer. Möjligen var hon politiskt naiv men hon stod upp för det hon trodde på och erkände när det blev fel. Eva F. Dahlgren fick Sigrid Gillners efterlämnade papper av olika slag i sin hand trettio år efter hennes död. Hon har kompletterat med intervjuer och naturligtvis läst alla Sigrid Gillners böcker. Hon har använt samma metod som Truman Capote använde i sin dokumentärroman Med kallt blod. Allt bygger på fakta även de gestaltade delarna. Fallet Sigrid Gillner är kvinnohistoria och svensk och tysk historia. Sigrid Gillners otroliga kontaktnät är mycket intressant och berättar också något om tiden och dess strömningar. Eva F. Dahlgren inser att det är svårt att läsa med dåtidens ögon när hon sitter med facit i hand. Ingen kan ha varit ärligare och rättvisare än hon. En intressant, lärorik och spännande biografi.

En smakebit på søndag

"Hon sitter vid fönstret. Ett mjukt morgonljus silar in genom den glesa gardinen.Grannarna står och pratar, pekar upp mot himlen. Vad tittar de på? Vad pratar de om? Hon öppnar försiktigt fönstret på glänt. Doften av syren väller in. Bedövar henne, påminner henne om Uppsala. Om livet. Hon sätter papper i skrivmaskinen. Nu ska den bli av. Boken om vad som hände i hennes liv, vad som gjorde henne vingklippt. Hon börjar:" Hela denna historia..." Nej. Hon backar, kryssar över, börjar om: "Mina syskon, som eicke fått del av detaljer eller namn - bara fått veta vad som bröt her mig - villejag skulle en gång när jag är borta få full klarhet." Hon sluter ögonen. Ska hon börja med Ellen Key och sommaren hos henne? Ellen Key hänger på väggen och tittar lugnt ner på henne från sitt svart - vita fotografi med dedikation. Eller ska hon börja med Hjalmar Branting? Kampen mot orättvisor och klassamhälle. En kamp som fördes med idealitet och offer. Brantings porträtt hänger bredvid Ellen Key. Hon tänker på hans begravning, då hon fick porträttet av Tage Erlander. Tage Erlander - hon blir het av ilska. Hon plockar fram hans brev och läser det återigen."
Från sidan 9 i Fallet Sigrid Gillner av Eva F Dahlgren

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att avslöja för mycket. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Enkelt och storslaget

Marie - Louise Ekman gjorde det alla andra som råkar i samma situation borde göra. När hennes man skådespelaren Gösta Ekman hamnade på sjukhuset i Huddinge började hon skriva dagbok. Kanske är det svårt att veta från första början om det kommer att bli en långvarig sjukdomstid eller inte, men Marie - Louise Ekman bokför tiden november 2011 - mars - 2012. Dessa månader blir tämligen turbulenta för dem båda. Kasten mellan hopp och förtvivlan kan alla som haft någon svårt sjuk anhörig på sjukhus precis känna igen sig i. Marie - Louise Ekman far fram och tillbaka ut och in på sjukhuset. Hon för sin mans talan och tröstar honom när han är rädd och förvirrad. Utan den här dagboken hade tiden varit förlorad. Den hade aldrig gått att rekapitulera. Makarna Ekmans förhållande är innerligt kärleksfullt. Han vill helst att hon ska vara vid hans sida hela tiden. Hon saknar honom i hemmet. Marie - Louise Ekman skriver enkelt och kortfattat om deras dagar, "lilla Göstas" tillstånd, läkarnas utlåtanden, röntgen och andra behandlingar. Titeln på boken "Få se om hundarna är snälla ikväll..." syftar på Gösta Ekmans fasansfulla mardrömmar. Viss medicinering som är svår att undvara har sådana biverkningar. Det här är en storslagen och djupt mänsklig bok som man sträckläser. När Gösta Ekman sedan kommer hem läser de dagboken tillsammans och gråter. Nu gråter Marie - Louise Ekman ensam.
 

Lydia Wahlström

Om någon frågat mig vem Lydia Wahlström var för en tid sedan skulle jag inte kunnat säga någonting om henne mer än att jag kanske hade associerat till Fogelstadsgruppen. Men efter att ha läst Ingrid Pärletuns välskrivna skildring av Lydia Wahlströms liv och verk tycker jag nästan att jag känt henne. Hon var det inte särskilt välkomna sladdbarnet i en prästfamilj. Inte var hon söt heller. Det var inte mycken uppmuntran hon fick hemifrån men fadern hjälpte henne ändå

med pengar till många års studier. Konstigt nog verkade hon aldrig ha några problem med självförtroendet. Åtminstone inte utåt. (Hennes självbiografi har titeln Trotsig och försagd.) 
Bestörtningen när det visade sig att hon inte kunde bli präst som sin far var helt oförställd och hon önskade hon att hon fötts som man. Nu kom hon istället att ägna sig åt att verka för kvinnors rösträtt och tillgång till statliga tjänster. Hon doktorerade i historia och  undervisade under många år i Åhlinska skolan där hon också var studierektor. Många av hennes elever blev förälskade i sin stiliga lärare. Hon var yrkesmässigt aktiv i hela sitt liv men fick ändå tid för många amorösa äventyr med andra kvinnor, cykelsemestrar, kyrkliga möten, föreläsningar och flyttar. Och naturligtvis skriver hon brev. Dessa kvinnor i slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet tycks ha hunnit med allt. De många breven har varit en skattkista för Ingrid Pärletun. En mängd kända kvinnor finns med i den här biografin; Selma Lagerlöf, Klara Johanson, Karin Boye, Anita Nathorst, Emilia Fogelklou, Elsa Beskow och Ottilia Adelborg för att nämna några. Lydia Wahlström och ärkebiskop Nathan Söderblom delade en liberal syn på kristendomen. Gudstron följer Lydia Wahlström hela livet.
Ingrid Pärletun har lyckats med att få ett behagligt flyt i sin faktaspäckade framställning av Lydia Wahlströms fartfyllda liv och gärning. Energin och framåtandan är smittsam. Allt är väl underbyggt och Ingrid Pärletun har inte sparat någon möda. Författarens eget intresse spiller över på läsaren. I den  prologen berättar Ingrid Pärletun om ett möte med Lydia Wahlströms guddotter, Brita Mannerheim född Danell. Brita Mannerheims mor Anna Gustafson och Lydia Wahlström hade svurit varandra trohet för livet. Anna träffar emellertid Gideon Danell och de vill gifta sig. Det gör de också, men det blir mycket på Lydia Wahlströms villkor även om det sedan inte går som hon tänkt.
En sak förvånar mig. Under Lydia Wahlströms tid diskuteras moral och sedlighet. Men hur kan det komma sig att alla Lydia Wahlströms intima förbindelser med andra kvinnor aldrig ifrågasattes? Inte heller avslöjades personerna i Lydia Wahlströms två nyckelromaner, Daniel Malmbrink respektive Biskopen. 
Lydia Wahlström dog 1954. Hon hade stämt möte Bang, som hon tänkt skulle skriva hennes nekrolog. Ärlig skulle den vara; både bra och dåligt skulle finnas med. Oturligt nog hann de båda damerna inte träffas för Lydia Wahlström dog. Jag föreställer mig att det kunde blivit ett mycket intressant möte.  Ingrid Pärletuns biografi är ett djärvt tilltag, men jag tycker att hon lyckats utmärkt med att levandegöra kvinnosakskämpen, rösträttsarbetaren, författaren, läraren, rektorn, föreläsaren, vännen och den orädda politikern Lydia Wahlström som tidigt varnade för det som höll på att hända i Tyskland. Och hon redovisar omsorgsfullt de källor hon använt i kapitlet Lydia Wahlström i nytt ljus och naturligtvis också i en omfattande litteraturförteckning. Historiska media. 2018

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förlag

"I början av sommaren 2014, medan jag som bäst förberedde mig för sista året på gymnasiet, försvann två bönder från sina åkrar utanför Kocho. I ena stunden strosade männen fridfullt runt i skuggan av sina grova hemgjorda presenningar,  i den andra var de fångar i ett litet rum i en grannby som till övervägande delen beboddes av sunniaraber. Förutom fångarna tog kidnapparna med sig en höna och några av hönans kycklingar, vilket förbryllade oss. "De kanske bara var hungriga", sa vi till varandra, även om det knappast lugnade oss. Koch är namnet på den lilla by i norra Irak där jag föddes och fram till nyligen trodde att jag skulle leva återstoden av mitt liv, och så länge jag har levt har Kocho varit en yazidisk by." Från sidan 15 i Den sista flickan av Nadia Murad.

Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i söndagsutmaningen där vi delar med oss av det vi just  läser. Utan spoilers förstås. Fler smakebitar HÄR

Tidig europé

Biskop emeritus Jonas Jonson fick Svenska Akademiens stora pris 2015 för sin bok om ärkebiskop Nathan Söderblom, Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst, 2014.  Han berättar medryckande om ärkebiskop Nathan Söderblom som kom från Hälsingland, gjorde en raketkarriär, var en gudabenådad talare, bodde flera år i Frankrike och Leipzig, var mycket musikalisk, grundade Kyrkornas Världsråd,  predikade, skrev böcker, psalmer, dagbok och tusentals brev. Utöver att Nathan Söderblom var rikt begåvad var han också en social begåvning och hade en nästan manisk arbetskapacitet. Hans bekantskapskrets var enorm. Han kände författare och konstnärer och umgicks i alla samhällsklasser. Strindberg och familjen Zorn ingick i umgänget. Vid Kyrkornas Världsråds möte fanns den unge, språkkunnige Dag Hammarskjöld som tolk. Hammarskjöld var ofta gäst i det söderblomska hemmet och Nathan Söderbom påverkade honom mycket i arbetet i FN. Nathan Söderblom var tidigt en stor vän av ett enat Europa. Han hörde vapenskramlet redan 1912. Han sade sig vara fosterländsk men inte nationalist. 1930 fick han Nobels fredspris. Han hade träffat Alfred Nobel och hjälpt honom att formulera statuterna för Nobelpriset. Nathan Söderblom sparade sig inte på något sätt. Inte ens efter det att han fått besvär med hjärtat. Redan i 40 - årsåldern fick han magsår. Melankolin plågade honom, särskilt om morgnarnaHan sparade inte sin hustru, Anna, heller. Hon föder honom tolv barn, fyra flickor och åtta pojkar.  Ett par av barnen dog i samband med födelsen och två andra när de blivit några år. Modern blev naturligtvis utsliten av alla dessa barnsängar. Både hon och barnen saknade maken och fadern, som naturligtvis inte hade mycken tid till övers för familjen.  Flera av pojkarna strulade på olika sätt, men flickorna gifte sig alla med biskopar. Anna var obrottsligt lojal med sin man och följde med honom på resor och hjälpte honom i arbetet. Jonas Jonson har haft ett otroligt omfattande källmaterial att gå igenom, men det tynger inte på något sätt hans berättelse. En kan inte annat än att beundra en man som Nathan Söderblom som hann uträtta så mycket under sin relativt korta levnad. Han dog vid 65 års ålder 1931. Hustrun Anna levde ytterligare tjugo år. Verbum 2014

Mias helgfråga

MIAS helgfråga 


Vilket ämne läser du helst? Enligt bild ovan som kommer från Bokus.
Vilken är den bästa bok du läst inom det ämnet?

Svårt. Jag läser många olika ämnen. Först och främst skönlitteratur. Men jag är också väldigt förtjust i att läsa biografier om författare och naturligtvis också memoarer.  Och där finns det mycket att välja på. 

Jag väljer Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen. ACL:s liv blev kort och dramatiskt. Hon och alla hennes privilegierade väninnor levde bekvämt, men instängt och styrt av konvenansen. Hon visste tidigt att hon ville skriva. Det sågs inte med blida ögon av maken, häradsdomaren Gustaf Edgren, så hon fick vackert skriva under pseudonym. Svärföräldrarna tyckte att hon hade för mycket kunskaper och klädde sig för fint för att vara riktigt huslig. En tid ansågs hon jämte Strindberg vara de ledande författarna under det moderna genombrottet

Gare d´Austerlitz

Litteraturvetaren Per Arne Tjäder har just kommit ut med en bok om Patrick Modiano, Gare d´Austerlitz. En bok om Patrick Modiano på Daidalos förlag. Omslaget är en detal av en karta över Paris från 1937. Gare d´Austerlitz var ett av de svarta hålen i Paris under ockupationstiden enligt Patrick Modiano. Det var också där hans far greps utav Gestapo men släpptes lika snabbt efter ingripande av en mystisk man i en svart bil. Fadern, som var sefardisk jude,  hade sina förbindelser och lyckades ta sig igenom kriget med livet i behåll. Modern, som kom från Belgien, var dansös och skådespelerska och enligt Per Arne Tjäder lever hon fortfarande, 96 år gammal. Modianos första språk blev alltså flamländska. Per Arne Tjäder har skrivit en intressant och mycket lättillgänglig bok om årets nobelpristagare i litteratur. Han går igenom uppväxten, den dåliga relationen med föräldrarna, ungdomsåren med flickvännerna som vittnar om en komplicerad ung man besatt av detaljer och fakta. Patrick Modiano har alltid noterat i anteckningsböcker; adresser, namn, platser och annat. Hustrun, författaren Dominique Zehrfuss, kommer också ifrån svåra uppväxtförhållanden. Paret har två döttrar; den yngsta Marie är gift med en svensk musiker. Per Arne Tjäder går igenom romanerna; tecknar bakgrundsbilder, berättar om andra Modiano - forskare, vandrar på Modianos gator och följer intresserat de trådar som författaren lagt ut. Per Arne Tjäders egna intresse är medryckande. Det är spännande läsning. Liksom Modianos egna romaner som alltid har ett drag av deckare. Någon är försvunnen, andra söker, identiteterna växlar och vilseleder. Georges Simenon är också Modianos förebild. Självbiografiska teman vävs ofta in i berättelserna som är som symfonier av Haydn; korta variationer på samma tema, men alla är olika. Stamtavla är den mest självbiografiska av hans romaner.
Romanerna ska ses som delar i ett större bygge, säger Modiano.
Modiano har även skrivit barnböcker som illustrerats av hustrun.
Gare d´Austerlitz rekommenderas varmt.

Värsting i litteraturen

Ida Bäckmann föddes 1867 i Åmål som dotter till en målarmästare. Hon utbildade sig till lärarinna och arbetade som sådan i Säffle och Åhus. Senare sadlade hon om och blev reporter och världsresenär vilket kom att uppmärksammas av såväl litteraturkritikern Klara Johanson som Elin Wägner. Men det var som stalker till Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf som Ida Bäckmann blev känd. Redan som ung hade hon fäst sig vid Gustaf Fröding och under hans hospitalstid var hon en trägen besökare som till och med erbjöd äktenskap för att höja hans anseende. Frödings syster Cecilia och Ida B blev också vänner för en tid, men det gick över i sin motsats. Efter Frödings bortgång 1911 blev Selma Lagerlöf föremål för Ida Beckmanns envetna uppvaktning. För en tid fungerar det och Selma Lagerlöf uppmuntrar Ida Beckmann att skriva en bok om Gustaf Fröding. 1913 kommer den ut och blir totalt nersablad. Cecilia Fröding blir  upprörd. Ida Bäckmann får inget stöd av Selma Lagerlöf heller. Resorna i Afrika, Sydamerika och Ryssland dokumenterar hon också. Två självbiografiska böcker om Röpecka skrev hon tidigt. Ida Bäckmann var rödhårig och beskrivs som ful och kort. Jag tror att hon var en väldigt besvärlig människa, men hon var också djupt tragisk. Hon var den umbärliga - även i sitt eget liv. Hon levde genom andra trots att hon egentligen var en pionjär med sina tidiga resor.  Hon var inte viktigast för någon. Inte vet man riktigt heller vad som var sant och inte. Ida Bäckmann friserade sin verklighet efter eget gottfinnande. Hon klippte och klistrade. Ida Bäckmanns liv kan man läsa om i Sigrid Combüchens biografi Den umbärliga.
Ida Bäckmann flyttar till en liten gård, Himmer, där hon och hennes kamrat missionären Stina Sahlin bedriver hönseri. Stina träffar emellertid prosten Pettersson, ett ungdomssvärmeri, och det utbryter en dramatisk dragkamp mellan Ida Bäckmann och prosten om Stina Sahlin! Det vill sig inte bättre än att prosten Pettersson avlider och Ida B och änkan Stina kan flytta in i den bekväma prästgården för att avnjuta den senares nådaår. Ida B dog 1950
Sigrid Combüchens biografi om Ida Bäckmann nyanserar bilden av en litteraturens värsting. Sigrid Combüchen gör det inkännande och humoristiskt. Man läser Den umbärliga som man läser en roman. Några bilder hade inte varit fel. Inte heller en litteraturförteckning och ett register.

En man och hans två kvinnor

Erik Wästberg är en skicklig journalist, författare och sällskapsmänniska; beundrad i alla läger inte minst av sonen Per Wästberg. Han var det enda utav barnen som blev ordmänniska i faderns efterföljd, men han säger sig aldrig ha känt av någon press utan betraktade fadern som en förebild och inspirationskälla. Efter faderns för tidiga död 1954, 49 år gammal, tänker PW att han borde sett tecknen på faderns förestående bortgång under besöket strax innan i New York där PW studerade. Det var så mycket han ville ha frågat och sagt.  En tid efter faderns död uppdagar Per Wästberg att Margot Hirsch, syster, svägerska och moster och under sjutton år varit Erik Wästbergs älskarinna. Det kommer som en total överraskning. PW känner att han får omvärdera hela sin barndom så som den skildras i De hemliga rummen. När moster Margot är 84 år och så smått börjar tappa minnet går hon med på att tala om det som hon tigit om i alla år. För första och sista gången. Hon tycker att Eriks son har rätt att få veta. Han frågar varsamt ut henne. Margot är sparsam med upplysningarna men svarar på frågor och är ändå mer öppen än hon någonsin tidigare varit. Per Wästberg minns henne som en glad och harmonisk moster, sekreterare åt EW och sin syster Gretas stöd. Vad visste Greta? Förmodligen blundade hon. Fullständig öppenhet mellan makarna var inget prioriterat. De hade mycket luft emellan sig. Erik inledde  förbindelsen med Margot med en våldtäkt. Margot var då 17 år och mycket oerfaren. Erik var nästan dubbelt så gammal och tvåbarnsfar. Trots det konstaterar Per Wästberg att hans far var mosterns livs stora kärlek, även om hon hade ytterligare relationer efter EW:s död. Erik och Margot. En kärlekshistoria är titeln på Per Wästbergs femte memoardel där han berättar om faderns och mosterns hemliga kärlek. Svalt och behärskat. Outtalat. Hemligt. Snyggt, polerat och välordnat. Inga scener; ingen svartsjuka. En oklanderlig fasad. Borgerskapets diskreta charm. Jag får en ingivelse att läsa om Om man håller sig i solen av Per Wästbergs dotter Johanna Ekström.
PW är som vanligt en storartad stilist. Han lyckas i ord fånga svåråtkomliga känslor och stämningar. Språket är vackert och lätt att läsa. Men jag hejdar mig ofta för att läsa om speciellt pregnanta formuleringar och tänkvärda meningar. PW är också en fin stockholmsskildrare. Jag läser honom mycket gärna.