Expedition Kanchenjunga

Jag tyckte väldigt mycket om Michelle Pavers roman Evig natt. Skräckromaner är inte min favoritgenre, men Evig natt hade något speciellt. Därför blev jag jätteglad när jag hittade Expedition Kanchenjunga. Ett berg. En Expedition. Evig ondska av samma författare. Jag fick lära mig att efter Mount Everest och K2 är Kanchenjunga med sina 8 586 m världens tredje högsta berg. Den unge läkaren Stephen Pearce har i sista minuten anslutit till den grupp bergsbestigare som med utgångspunkt från Darjeeling tänker bestiga Kachenjunga. Det är han som är berättare; en ganska barnslig ung man utom när det kommer till yrkesutövningen. Året är 1935. Stephens äldre bror Christopher, Kits, är fideikommissarie, redan gift och med ett par barn. Sådan vill inte Stephen bli.  Det finns en rivalitet mellan de båda bröderna. De andra männen i gruppen är äldre men bland kulier och sherpas finns det också yngre män. Relationerna i gruppen är intressanta och kunde gärna utvecklats mer. Stephen har god kontakt med bärarna och tar deras trosföreställningar på allvar. De känner väl till expeditionen som gick före och som förlorade fem män. De har respekt för bergen och de förolyckades andar. Som vanligt upprättas basläger och flera andra mindre läger på högre nivåer. Stephen blir redan från början betänksam. Han har onda aningar. Och snart börjar han höra ljud som inte beror av vind, is eller laviner. Han ser en mörk skugga på långt håll och tror att han blivit tokig. Men Cedric, den lilla envisa hunden, ser och hör också. Att de väldiga bergstopparna inger fruktan och respekt är inte så konstigt. Det är väl skildrat. Kanchenjunga anses vara ett heligt berg. Själva toppen bör inte beträdas; det som finns där uppe ska inte störas. Det respekteras av ett flertal expeditioner som stannar ett par meter under toppen. Ända upp går en japansk expedition 1980. Men jag kan tycka att själva klättringsdelen i Expedition Kanchenjunga tyvärr inte lever. En får ingen känsla av höjd, is, kyla, ansträngning, höjdsjuka och det går för fort. Det är synd. Författaren är väl påläst och redovisar källor och jag tror att om romanen bearbetats en smula hade det kunnat bli en kolossalt spännande berättelse.

Titel: Expedition Kanchenjunga (Thin air)

Författare: Michelle Paver 

Översättare: Birgitta Gahrton

Förlag: Semic

Tryckår: 2016

Antal sidor: 255

Storslagen mardröm

"Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se, ansikte mot ansikte..."
----
"Vad händer om det inte är så? Vad händer om det inte finns något ljus, om allt bara är mörker? Vad händer om de döda inte vet mer än vi?"
----
"Att vara vid medvetande i en evig natt. Då skulle man be om glömska. Men ingen skulle kunna höra en"
Så filosoferar Jack Miller, 28, i sin dagbok där han sitter ensam i Gruhuken på Spetsbergen
i den mörka arktiska vintern.
De tre övriga expeditionsmedlemmarna har fallit ifrån på olika sätt.
Gruhuken är hemsökt. Och fruktat av långt mer erfarna män än de fyra ungdomliga, övermodiga och teoretiskt välutbildade ynglingar som entusiastiskt reser iväg och möter en verklighet som är mycket hårdare än de någonsin kunnat föreställa sig.
Jack är underdogen i sällskapet. För honom är resan ett välkommet avbrott i en trist vardag och en möjlighet till något annat.
Han fascineras av det storslaget ödsliga; skönheten i det obönhörliga; äktheten i grymheten: att döda eller dödas. Han tycker sig kunna andas med båda lungorna.
Evig natt: en arktisk spökhistoria av Michelle Paver.
Spökhistorier är inte min favoritgenre. Men Evig natt har jag läst med stort intresse.
Landskapsskildringen är fantastisk. Och beskrivningarna av ljuset, mörkret, norrskenet, solen, månen, de magiska vita nätterna, floran , faunan, den förrädiska väderleken, den kosmiska ensamheten, isen som pratar, de glupska slädhundarna som väsnas, o. s. v.
Jag märker att boken dröjer sig kvar. Jacks personlighet förändras liksom hans handstil. Han tappar greppet om tiden. Rutinerna och regelverket förfaller allteftersom skräcken invaderar honom. Vad är verkligt? Vad är hjärnspöken?
Och jag frågar mig om man inte kan läsa Evig natt allegoriskt också?
Michelle Paver är född i Malawi i Sydafrika. Hon har tidigare skrivit böckerna om Vargbröderna. Läs mer om henne och hennes författarskap HÄR

Bilden som föreställer Arktisk vallmo är lånad.