Till jul

Ruin förlag

Vasilisa längtar efter sin dotter Jefimia som hon inte hört något från på fyra år. Hon och maken Peter vet inte ens om de har några barnbarn. Dag och natt tänker Vasilisa på dottern. Hur har hon det därborta i Petersburg dit hon och hennes man, Andrej Chrisanfytj, försvunnit efter giftermålet. Vasilisa tänker mycket, men har svårt att finna ord och hon kan inte skriva. Det kan däremot Jegor på värdshuset. Om han får betalt så klart. Efter en lång och krystad inledning kommer inte Vasilisa på något mera att säga, men Jegor skriver på egen hand delar av Militärhandboken. Vasilisa är misstänksam. Hon tycker att de skulle ha berättat om att säden inte räckt till jul och att de måst sälja kon. Peter hade varit sjuk och Vasilisa tror att han kanske inte kommer att leva så länge till. I Petersburg sitter Jefimia med de tre barnen. När hon får brevet brister hon i tårar över att bara få ett brev från hembyn oavsett vad det står. Hon vet precis vad Vasilisa menar. Jefimia vet inte att hennes man inte skickat

iväg något av de brev hon skrivit till sina föräldrar. Jefimia är så rädd för sin man, Andrej Chrisafytj ...

Till jul heter den här novellen som Anton Tjechov (1860 - 1904) skrivit.
Den är en europeisk novell som passar in på nr 5. Historisk tid 

Novellsudoku 2017

En kolerisk dödgrävare tillhörande spelmanssläkten Öster går omkring i Svartsjö socken i Värmland på själva julafton för att bjuda till julkalas. När det börjar mörkna hade han inte fatt tag i en enda människa som har lust att gå hemifrån på julafton. Dödgrävaren retar upp sig mer och mer. Skulle han inte vara fin nog att gå på julkalas hos? Han som har varit fältmusiker vid Värmlands Jägare och vid pensioneringen erbjudits arbetet som dödgrävare och kyrkvaktare. Hans hustru håller som bäst på att tillreda maten och han har köpt hem brännvin. Men så går han förbi Svartsjö kyrkogård och ser något vitt skymta i gräset. Det är en dödskalle och dödgrävaren bjuder småleende hem dödskallen "med en mjuk och flöjtande röst" som är olycksbådande vad det gäller dödgrävaren.  Anders Öster går hem och möts av hustrun som knäskurar förstugan. Han befaller henne att duka upp i sockenstugan.  Där är det redan skurat och golvet är bestrött med sjösand och hackat enris.  Bolla, hustrun, blir förfärad. Sockenstugan tillhör församlingen och är för henne nästan lika helig som kyrkan. Inte så länge jag lever, säger Bolla. Du kommer att mista tjänsten. Anders Öster vet inte till sig av vrede och när hustrun nästa gång ser upp tittar hon rakt in i en bössmynning. Hon kastar sig åt sidan och förstugan fylls med rök och eld. Bolla flyr rakt ut i natten förföljd av mannens kalla skratt.
Så berättar Selma Lagerlöf i novellen Dödskallen som först publicerades i Julstämning 1914 med titeln En underlig julgäst. Hur det hela slutar ska inte avslöjas här. Hela historien är berättad på ett sådan sätt att en hör brasan spraka och ser berätterskan i gungstolen omgiven av husets folk. Upplösningen
lär inte lämna något öga torrt. Novellen är utgiven av Novellix och passar i Ugglan & Bokens Novellsudoku 2017 i avdelningen Noveller skrivna av en svensk författare nr 3. Mer än 100 år gammal.