Majgull Axelssons senaste roman heter Moderspassion. Moderskap är ju en fråga man kan fundera över. Och moderspassion - är det något positivt eller negativt? Efter att ha tagit del av den här romanen vet jag inte riktigt. Vad skulle vara lagom? Hur mycket är det?
Minna - som är bokens egentliga huvudperson - är ensamstående mor till Sofia. Själv har hon under uppväxten funnit sin tillflykt hos sin moster Sally. Den alkoholiserade skådespelerskan Marguerite har en son som tar avstånd ifrån sina föräldrar. Anette, som arbetar på Minnas vägkrog, sviker sin dotter som morföräldrarna får ta hand om. Under en våldsam höststorm och en veritabel syndaflod i närheten av Arvika blir dessa människor sittande på Sallys Café & Restaurang utan att kunna ta sig därifrån. Och vi får ta del av deras livshistorier.
Hämnd är meningslöst. Det är sanningen som gäller. Dra fram allt i ljuset utan att rygga! Minna överger sitt mantra Bort! Undan! Väck! och når någon sorts försoning till slut.
Majgull Axelsson vet hur man berättar en historia och hennes språk är mycket njutbart. Moderspassion är man inte klar med när man slår ihop boken.
Nej, den får man fortsätta leva med. Som man gör med god litteratur.
Inlägg
