Helena von Zweigbergk live

Foto: AnnaLena Ahlström

Helena von Zweigbergk är journalist och författare. Vi som lyssnar på radioprogrammet Spanarna känner igen henne därifrån. Hon har också varit programledare för Oförnuft och känsla och varit med i - och vunnit - På spåret.
Helena von Zweigberg började sin författarbana med deckare med fängelseprästen Ingrid Carlberg som huvudkaraktär. Detta som ett utslag av Liza Marklund - effekten. Alla förlag vill ha sin egen Liza. Norstedts ville att HvZ skulle bli deras Liza. HvZ kände sig snart låst av deckarformen och ville skriva en realistisk kärleksroman. Tusen skärvor tillit kom ut 2005 och blev en flop. Därefter har det blivit vardags- och relationsromaner, t. ex. de om Anna och Mats som börjar med Ur vulkanens mun  (2008) och fortsättes av  Anna och Mats bor inte här längre (2011). Än klappar hjärtan kom ut 2013. Vill du veta vad jag tyckte om dem, klicka på respektive länk! Helena von Zweigbergk berättar att Ur vulkanens mun används i familjeterapiutbildningen. Den handlar om en katastrofal semesterresa till Sicilien. Anna och Mats försöker lappa ihop sitt förhållande och de stackars barnen tassar omkring som på nålar. Anna och Mats bor inte här längre är fortsättningen på Ur vulkanens mun. Anna och Mats får berätta omväxlande. I första delen var det Anna som berättade. Därefter kände HvZ att hon ville lämna de klaustrofobiska kammarspelen och skriva något bredare, typ Anna Karenina, med många människor, många livsöden. Några favoritförfattare är Selma Lagerlöf, Coetzee och Tolstoj. När HvZ ska skriva stänger hon in sig i sitt arbetsrum och lyssnar på musik medan hon skriver. Hon försöker göra sitt arbete så likt vilket annat arbete som helst. För närvarande håller hon på med ett projekt hon varken får eller vill tala om, men något är på gång. Och om något år kommer hennes fyra deckare i ny, lätt friserad utgåva. 

Varats ofrånkomliga ensamhet

Helena von Zweigbergk är en klok kvinna. Som författare är hon mästare på att dissekera relationer.  Av alla slag och ända in i kapillärerna. Relationer mellan makar, mellan syskon, mellan systrar, mellan mor och dotter, mellan föräldrar och barn.
I Än klappar hjärtan har vi de tre systrarna Astrid - äldst, duktig, vällyckad med snäll man och tre barn; Sandra - inte så lyckad varken i yrkeslivet eller i sin relation med Per som räknar sig som Konstnär med stort K och dricker för mycket, ett barn; Lena - yngst och äventyrligast, arbetar som designer och reser mycket, inga barn. Kerstin är mor till dem alla. Hans, som var far till dem alla, var en good enough far men en dålig äkta man.
När vi möter dem står de alla inför smärtsamma livskriser. Astrid, som återsett sin ungdomskärlek, Michael, finner till sin bestörtning att den trogne maken Henrik inte längre är nöjd med smulorna.
Sandra inser att Pers stora kärlek är Konsten; det har aldrig varit hon. Lena drabbas av en elakartad cancer och tynar bort inför den lamslagna familjens ögon. Särskilt drabbar det naturligtvis Kerstin som själv krymper och åldras av att behöva se sitt barn lida. Det är som om navelsträngen dras åt andra hållet, uttrycker Helena von Zweigbergk det. Lena drar Kerstin med sig.
Allt ställs på sin spets i dödens närhet. Alla rannsakar sina hjärtan och njurar och försöker tala med varandra om saker som de hållit - eller tror sig ha hållit - hemliga för de andra. Svek och tillkortakommanden dras fram i ljuset. Inte vet jag om det blir så mycket bättre för det. Jag tycker att alla är så ensamma i sin sorg över att livet blivit som det blev. Visst finns det ljuspunkter i deras liv, men grundkänslan är ett vemod.