Frankenstein och feminismen

I lördags, den 18 juni, var det precis 200 år sedan Mary Shelley, dotter till två filosofer, feministen Mary Wollstonecraft och ateisten och anarkisten William Godwin, fick idén till romanen om Frankensteins monster. Det var egentligen lord Byron som initierade det hela genom att uppmana några av sina vänner att skriva var sin spökhistoria. Den enda som nappade var Mary Shelley. I en intressant och elegant formulerad understreckare i SvD i lördags skriver Merete Mazzarella om romanen Frankenstein och Mary Shelley. Båda har blivit vantolkade och illa behandlade i olika skeden av dessa 200 år. Vem var det egentliga monstret? Upphovsmannen eller hans skapelse? Varför såg man inte romanens uppbyggnad eller tolkade budskapen rätt? Hur kunde Frankenstein få sättas upp som teater och spelas säsong efter säsong på olika scener utan att Mary Shelley tillfrågats eller eller än mindre erbjudits ersättning? Percy Shelley var lärjunge till Marys far, William Godwin. Shelleys hustru hette Harriet. Mary rymde med Shelley och styvsystern Claire, som också var kär i Shelley, följde med av bara farten. Claire blev sedan ihop med Byron, som visserligen inte brydde sig om henne, men i alla fall lyckades göra henne gravid. Shelley hade en idé om ett kollektiv bestående av honom, Harriet, Mary, Claire och Marys halvsyster Fanny. Han bjöd också ut Mary till sina vänner. Harriet dränkte sig och Fanny tog gift. När Claires och Byrons dotter föddes såg Byron till att dottern sattes i kloster. Där dog hon ett par år senare. Mary och Percy Shelley fick tre barn som dog. De måste leva i exil i Italien för Shelleys radikala idéer. Mary Shelley har tagit mycket stoff ur sitt eget liv till Frankenstein. Till exempel hade Frankenstein och Percy Shelley många drag gemensamt. Hon ifrågasätter den enögda tron på förnuftet, teknisk utveckling och människans sätt att laborera med naturen. 
Själens nattsida: om Mary Shelley och hennes Frankenstein är titeln på en bok av Merete Mazzarella. Bokförlaget Atlantis 2014.

Mad, bad and dangerous to know

"Mad, bad, and dangerous to know". Så karaktäriserade Lady Lamb, hustru till Sir Percival Lamb,  Lord Byron. I likhet med många andra kvinnor, gifta som ogifta" var hon villig att offra en hel del för honom. Nu var det så att hon egentlige  älskade sin man väldigt mycket så valet blir ett smärtsamt dilemma för henne. I Mannen, hustrun & Lord Byron (1912) berättar Mathilda Malinng hela historien om paret Lamb och Lord Byron.
George Gordon Byron föddes 1788 i London och dog 1824 i Grekland. Fadern dog när George var tre år. Modern var milt uttryckt ambivalent och sonen hatade henne. Hans stora sorg i livet var klumpfoten. Den gjorde att han tog sig bäst upp på häst eller simmande. Lord Byron hann med det otroliga under sitt korta liv.  Genom ett par oväntade dödsfall i familjen kom han i åtnjutande av såväl titeln baron som familjeförmögenheten. Under sin tidiga ungdom reste han runt i Europa i två år.  1812 när Lord Byron är 24 år gammal kommer de två första delarna av Childe Harold´s Pilgrimage ut och Lord Byron blir berömd över en natt. En poetisk reseskildring var något nytt. Lord Byron blev vår första moderna celebritet. Senare kommer två delar reseberättelser till. Han reser i Spanien, Portugal, Belgien, Schweiz, Grekland och Italien. Han besöker krigshärdar (Waterloo, t. ex.);han beskriver respektive länders seder och bruk och han berättar om alla sina exotiska äventyr. Vart han än kommer blir det uppståndelse.  Till slut ger Lord Byron också upp försöket att övertyga läsarna om att Childe Harold inte var lika med Lord Byron. Lord Byron, Keats och Shelley var de tre stora romantikerna.  Gunnar Harding skriver väldigt bra om Childe Harold´s Pilgrimage i En katedral av färgat glas.
Den lilla läckra boken i grönt och guld på bilden har jag hittat på något loppis dock icke i år.