Äntligen har jag läst en novell till Ugglan&Bokens Novellsudoku 2017. Det blev Huset Ushers undergång av Edgar Alla Poe (1809 - 1849). Egentligen är Poes eget liv väl så spännande som den här egendomliga novellen. Språket är väldigt suggestivt med många ord som mörker, dimma, fasa, kusligt, dystert, abnorm skräck, förfall, vämjelse, iskyla, förstämning och ödslighet. En grips av samma dystra stämning som den ridande mannen, novellens jag - berättare, som närmar sig släkten Ushers gods, ditkallad av Roderick Usher, som han en gång varit vän med. Slottet omges av den otäck vallgrav som förefaller utsända ett kusligt sken. Usher har skrämts av sitt eget sinnestillstånd och skrivit till sin vän, som naturligtvis inte kan göra mycket mer än att förströ honom för stunden. Roderick Usher anser att han påverkats av stämningen i det förfallna, dystra huset, skräckens hemvist. I huset finns också Ushers tvillingsyster, Lady Madeleine, som är sjuk för att inte säga döende i en sjukdom som är "strikt kataleptiskt till sin natur". Detta kan möjligen förklara något av det som händer senare i berättelsen. Att huset Usher har nått vägs ände säger ju redan titeln men jag tänker inte avslöja hur det går till. Edgar Allan Poe påverkade många andra författare. Han dog redan vid 40 och det är inte riktigt känt av vad, men man gissar på alkohol, droger, kolera, rabies, självmord, tuberkulos och hjärtsjukdom. Det är inte heller känt var han ligger begravd.
Utomeuropeisk författare 2. Novellen handlar om vänskap.
Visar inlägg med etikett Edgar Allan Poe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Edgar Allan Poe. Visa alla inlägg
fredag 27 oktober 2017
lördag 22 november 2014
Bruno Keats Öijer
Bruno K Öijer är fantastisk på scenen. Det var andra gången jag såg och hörde honom live. Första gången var 2008 när han turnerade med Svart som silver. Konceptet kändes helt igen. I nära nog två timmar agerar Bruno K Öijer sina dikter ivrigt påhejad av en ovanligt blandad och entusiastisk publik. Och natten viskade Annabel Lee är titeln på den nya diktsamlingen efter en berömd dikt av av Edgar Allan Poe, som handlar om Poes ungdomskärlek. Utan koncept, ensam på scenen så när som på en ljusstake och en kanna vatten, hänför Bruno Keats Öijer auditoriet utan att förtröttas. Han slår in sig själv som en dirigent slår in en orkester. Det är viktigt med den musikaliska rytmen i varje dikt. Bruno K Öijer skriver helt utan varje form av skiljetecken. En bra intervju med honom finns i senaste numret av Vi läser, 2014:5.
Hänförda
ridån går upp
och inget rör sig
i två timmar ligger scenen
helt öde tyst och tom
innan ridån sakta sänks igen
alla reser sig hänförda
bänkrad efter bänkrad
och applåderna växer
vill aldrig ta slut
onsdag 21 april 2010
Edgar Allan Poe (1809 - 1849): en författare i tiden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)