Hon dansade en sommar

1917 gav Edith Wharton (1862 - 1937) ut det som enligt Marilyn French är hennes bästa roman, nämligen Summer. Den tilldrar sig i North Dormer, en liten trist by i Berkshire Mountains i Massachusetts. Huvudperson är den unga föräldralösa Charity Royall som under några lyckliga sommarmånader upplever en kärlekshistoria med Lucius Harney. Han kommer från en annan samhällsklass och vistas tillfälligt i North Dormer för att dokumentera gammal arkitektur. Charity är väl medveten om sitt ringa ursprung. Och hon vet vad som förväntas av en kvinna i det samhälle hon lever i. Den sociala kontrollen är stenhård. Edith Wharton kände till Freud och hans teorier och det är tydligt i Summer. Charity upptäcker sin sexualitet och lever ut den. Lucius förhållande till Charity är mera komplicerat. Det som är tillåtet för en man är otänkbart för en kvinna.
En man kan roa sig med en kvinna som Charity. Men han gifter sig med någon annan. Summer innehåller intressanta iakttagelser av mänskliga relationer i ett samhälle där klasstillhörighet betyder allt.
Miljöskildringen är utmärkt särskilt naturbeskrivningarna.
Summer slutar med att träden börjar fälla sina löv. Hösten är på väg. Men kanske kommer det nya vårar?
Jag får lust att läsa Edith Whartons självbiografi
A Backward Glance.


LÄS Summer på Wikisource

Alldeles oförtjänt bortglömd

Jane Sydney Auer Bowles föddes i en judisk familj 1917 i New York. På grund av en ridolycka där hon skadade ett knä blev hon så småningom lam i benet. Hon gick i skola i Schweiz och när hon kom tillbaka till New York gifte hon sig 1938 med kompositören Paul Bowles.
Jane Bowles hade börjat skriva men det gick långsamt. Hon gav ut en roman, Two serious ladies 1943 och en pjäs, In the Summer House
som också spelades på Broadway 1953.
Utöver det skrev hon noveller.
That´s it.
Uppmuntrad av hennes framgångar började Paul Bowles också skriva. Och han var snabbare vilket stressade hustrun ytterligare.
1948 bodde de båda i Tanger i Marocko och umgicks i avant-gardistiska kretsar. Jane Bowles hade problem med humörsvängningar och sprit. När hon var 40 fick hon en stroke. Det hela slutade tragiskt på ett sjukhem i Malaga 1973.
Två allvarligt sinnade damer kom ut på svenska 1967 i översättning av Eva Thomson - Roos.
Den liknar ingenting annat och låter sig svårligen beskrivas. Den måste läsas.
De två allvarligt sinnade damerna är Christina Goering, välbeställd men egendomlig ungmö och mrs Copperfield, prydlig hustru som visar sig ha oanade talanger för äventyr. Christina Goering har bestämt sig för att göra en omvälvande förändring i sitt liv och därefter bejaka allt som händer. Frieda Copperfield har nog inte tänkt så mycket på saken. Det bara blir så.
De båda damerna liksom byter plats med sig själva på något sätt. Ibland vill man bara ropa Nej! Nej! Nej! Men de skulle inte ha lyssnat i alla fall.
Jane Bowles skriver intelligent och konstnärligt; med ironi och dyster humor.
Jag förstår att Truman Capote och Tennessee Williams och flera andra stora författare i tiden beundrade Janer Bowles.

Nu hoppas jag bara att jag får se Jane Bowles´enda pjäs In the Summer House som har premiär på Dramaten den 25 /2! Läs mer HÄR