skip to main  |
      skip to sidebar
          
        
          
        
I Lyrans måndagsutmaning Authors & Characters gäller det idag namnet Anna.
Författaren får bli Anna Maria Lenngren.
 
"Fru Lenngrens poesi är själv granris och blåklint, den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks."
Så karaktäriserade 1800-talpoeten Oscar Patric Sturzen - Becker
Anna Maria Lenngrens (1754 -1817) författarskap. 
Torkel Stålmarck,
 docent i litteraturvetenskap och en av våra främsta kännare av 
1700-talets litteratur, har tidigare skrivit  biografier om bl. a. 
Hedvig Charlotta Nordenflycht och Bellman.
Nu har biografin om Anna Maria Lenngren, Granris och blåklint, kommit.
Det är en saklig, sparsmakad bok som utgår från Anna Maria Lenngrens verk.
Författarinnan
 framstår som en klok, kvick  och företagsam kvinna som ändå kom att stå
 i skuggan av sin man, tidningsmannen Carl Peter Lenngren, och - 
Åldrandet var för AML ett problem som hon ofta återkom till i sin diktning.
Så t. ex. i Gubben från 1795:
Jag saknar all min forna kraft -
Min vän! jag nalkas ålderdomen;
Av hull och vador som jag haft
Vad är mig övrigt - endast stommen.
Och i Mor och dotter:
---
Än täck som mor och med sin dubbla haka
hon lämnar klokt de ungas tidsfördriv;
i dansen mer ej dunstar bort ett liv,
som helgat är åt hushåll, barn och maka. 
Fiktiv Anna: 
Anna Fekete, kriminalpolis och brottsutredare i Kati 
Hiekkapeltos  kriminalromaner. Kolibri är första romanen om henne. Anna är invandrare i 
Finland. Hon är ungrare och kommer från forna Jugoslavien. I Finland har
 hon också brodern Asko som befinner sig på glid. Anna är nyutbildad och
 får som sin partner den alkoholiserade, invandrarfientlige Esko. Andra boken om Anna Fekete, De försvarslösa, kom ett år senare 
 
 
 
            
        
          
        
          
        


"Fru Lenngrens poesi är själv granris och blåklint, den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks."
Så karaktäriserade 1800-talpoeten Oscar Patric Sturzen - Becker
Anna Maria Lenngrens (1754 -1817) författarskap.
Torkel Stålmarck, docent i litteraturvetenskap och en av våra främsta kännare av 1700-talets litteratur, har tidigare skrivit  biografier om bl. a. Hedvig Charlotta Nordenflycht och Bellman.
Nu har Anna Maria Lenngren. Granris och blåklint kommit.
Det är en saklig, sparsmakad bok som utgår från Anna Maria Lenngrens verk.
Författarinnan framstår som en klok, kvick  och företagsam kvinna som ändå kom att stå i skuggan av sin man, tidningsmannen Carl Peter Lenngren, och - förstås - Johan Henric Kellgren.
Men hon har i alla fall gått till eftervärlden. Jan Olov Ullén säger i
De bästa svenska dikterna att det alltid borde finnas pocketutgåvor av Anna Maria Lenngrens dikter att tillgå.
Men det finns det inte. Då får man söka antikvariskt.
Anna Maria Lenngren var också översättare. Och i Svenskt översättarlexikon finns en fyllig artikel om henne. Läs  HÄR.
Åldrandet var för AML ett problem som hon ofta återkom till i sin diktning.
Så t. ex. i Gubben från 1795:
Jag saknar all min forna kraft -
Min vän! jag nalkas ålderdomen;
Av hull och vador som jag haft
Vad är mig övrigt - endast stommen.
Och i Mor och dotter:
---
Än täck som mor och med sin dubbla haka
hon lämnar klokt de ungas tidsfördriv;
i dansen mer ej dunstar bort ett liv,
som helgat är åt hushåll, barn och maka.
HÄR finns Carina Burmans recension av Torkel Stålmarcks bok. Bl. a.