New Forest

Igår hade vi läsecirkelmöte i en koloniträdgård i Malmö. Under äppelträden diskuterades New Forest av den begåvade danska författaren Josefine Klougart. Nära nog 700 s. ren njutning. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning. Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia. Naturen har stor betydelse i New Forest; men det är ingen romantisk föreställning om den. Hästar och hundar är viktiga djur liksom rävar och fåglar. Den namnlösa författaren är den som berättar. Läsaren möter en flicka, en medelålders ogift och barnlös författare som reser omkring mycket och tar ett utdraget och vankelmodigt avsked av sin pojkvän. Den tredje huvudkaraktären är den gamla kvinnan som motvilligt skiljs från sin man genom döden. Tre olika tidsplan och skeenden glider ut och in i varandra. Är det en och samma kvinna det rör sig om? Romanen är lättläst men kan inte forceras. Det finns så mycket att reflektera över. New Forest är det bästa jag läst på mycket länge. Josefine Klougart förtjänar verkligen beteckningen Nordens Virginia Woolf.

Titel: New Forest

Författare: Josefine Klougart

Översättare: Johanne Lykke Holm

Förlag: Albet Bonniers förlag

Tryckår: 2019

Antal sidor: 680 sidor
 

Regn

Novellix

Josefine Klougarts lilla Novellix - novell har fått namnet Regn. Det handlar också om ett envist regnande. Pölar svämmar över , åarna växer till sjöar och sjöarna växer till ännu större sjöar. Snart stiger vattnet uppåt björkarnas stammar så att lövverket ser ut som om det famnade något. En bonde ror ut till sina får som finns på en ö. Han ger dem mat och sedan skär han halsen av ett får, ser till att allt blod rinner ut och ror därifrån. Tankarna går till apokalyps, syndaflod och offerriter.  En flicka kommer gående i vattnet och ber om hjälp med sin bror som slagit i hakan. Har inte tid säger grannen, men lämnar ändå lite anvisningar. Pojken åker skridskor och råkar köra av en finger på sin syster. Det blir blodförgiftning och flickan dör. Pappan sitter varje dag vid hennes grav och pojken går dit med täcken. I köket serverar mamman en främmande man vaniljkransar och sedan försvinner de.  Gården förfaller; djuren i ladugården dör av svält och vanvård. Men pojken och hans far skördar och dukar varje kväll till mamman ifall hon skulle komma tillbaka. Katten får hennes ranson på morgonen. Novellen är uppbyggd i tablåer. Det är sorgliga tablåer berättade med ett drömmande vackert, lite högtidligt språk som suger in en i berättelsen, drar ner tempot men tvingar en vidare. 
Översättning: Johanne Lykke Holm