Driftens väg

Lise Tremblay från Québec  debuterade 1990 med den lilla romanen Hägern. Hennes åttonde roman har titeln Driftens väg (Rang de la Dérive); utgiven på Rámus förlag (den femte som översatts till svenska). Den innehåller berättelser om fem äldre kvinnor som ser tillbaka på sina liv. Alla har de blivit övergivna eller tvingats iväg. Alla har de också någon som gör något eller säger något som får dem att slutligen agera på något sätt. Alla känner skam. De är ensamma om den ovissa framtiden. Någon förbereder sig för att dö; en annan uppsöker kvinnan som hennes man övergav för hennes skull och får ett gott råd som hjälper henne på väg. En kvinna upptäcker att åren gått medan hon utöver sitt arbete ägnat tiden åt en rik och mäktig mans  nycker, sin sjuke far och den handikappade brodern. När fjällen äntligen faller från hennes ögon gör hon något storstilat som får henne att storgråtande åka till Montreal för att söka en lägenhet. Hon gråter över den kvinna hon blivit. Berättelserna handlar om klass, relationer, förhållandet stad/land, förr och nu. De är så skickligt berättade med ett kärvt språk som stämmer väl med de tuffa kvinnoödena. Bokomslag: Rödkindad flicka av Helene Schjerfbeck.

Titel: Driftens väg

Författare: Lise Tremblay

Översättare: Elin Svahn

Förlag: Rámus

Årtal: 2024

Antal sidor: 114

Paradis

2019 kom Sara Villius roman Madonna, som handlar om kvinnans olika roller som maka, mor, älskarinna, madonna och kropp. Det går ju inte så bra varken det ena eller det andra för romanens protagonist. Hon trivs inte med äktenskap och moderskap. I romanen Paradis möter oss ett äktenskap i upplösning. Det är den namnlösa kvinnan, som är författarinna, som berättar. Hon ser sin mans älskarinna köpa hennes senaste bok i bokhandeln. Makarna har väldigt dålig kontakt. Nu beslutar de sig för att hyra en liten lägenhet där föräldrarna ska turas om att bo. Barnen ska fortsätta att bo i huset med den fina trädgården som kvinnan älskat att plantera lökar i. Kvinnan längtar efter en självklar plats på jorden. Hon mår väldigt dåligt och går i gruppterapi där hon gråter sig igenom mötena. Hon släpar sig fram genom tillvaron. Men så plötsligt känner hon något annorlunda. På något sätt lyckas Sara Villius gestalta den så gott som omärkliga vändningen från den absoluta nattsvarta bottnen mot en liten, liten skiftning av ljus. Det är så bra gjort. Och det spills inga ord i onödan. Sara Villius är en författare helt i min smak.

Titel: Paradis

Författare: Sara Villius

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2022

Antal sidor: 198

Sniglar och snö

Agneta Pleijel har kommit fram till tredje och sista delen i sin självbiografiska romansvit om tre delar. Åtminstone är hon framme i nutid. Sniglar och snö är titeln. Hon berättar nu om åren som journalist, kritiker, författare, dramatiker, chefredaktör för Aftonbladets kultursida, rektor för Dramatiska institutet, resor, relationen med L som inte vill bli far men som i alla fall blir pappa till dottern Lina. De lever trots allt samman några år dock utan någon entusiasm från någondera hållet. Hon skriver om sina andliga föräldrar, chefredaktören på Aftonbladet Karl Vennberg och författaren Birgitta Trotzig. Hon arbetar hårt och tar det mesta ansvaret i hemmet och för dottern. Hon tycker inte själv att hon varit någon bra mamma. Och det tyckte nog inte dottern heller. I mogen ålder är förhållandet dem emellan gott. Agneta Pleijel berättar om sin osäkerhet och känsla av att inte duga. Hon berättar i första och tredje person och det fungerar bra. " Jag skriver om hon som inte är jag men som jag delar minnen med." Sanningen och uppriktigheten är viktig för henne och hon väjer inte för det svåra. Samtidigt kommer hon inte för nära. Hon tycker inte att hennes liv varit så märkvärdigt men det kan en ju inte hålla med henne om. Alla dessa spännande människor hon mött och samarbetat med; alla resor hon gjort. Agneta Pleijel har medlen att berätta om det som kan vara svårt att formulera. Och hon är modig. Inte minst när hon berättar om sitt livs stora kärlek, den elva år yngre polske Maceij Zaremba. Först, strax innan deras bröllop, meddelar han att han väntar barn med en kvinna i Polen. Några år senare berättar han att han även älskar en annan och yngre kvinna. Då rämnar hennes tillvaro. Men hon respekterar honom och han henne. Och de är uppriktiga mot varandra hela tiden. "Först när man har skrivit ner vad man upplevt tycks det bli verkligt på allvar. Det är min erfarenhet efter ett liv av skrivande." Medan jag läser hör jag Agneta Pleijels speciella röst. Och det känns som hon hon berättar bara för mig. Jag tror att jag vill läsa om de två första delarna Spådomen från 2015 och Doften av en man från 2017. Agneta Pleijel är en fantastisk författare.

Titel: Sniglar och snö

Författare: Agneta Pleijel

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2023

Antal sidor: 356 sidor

Bröst & ägg. En sommarberättelse

Bröst & ägg av Mieko Kawakami liknar inget jag läst tidigare. Undertitel: En sommarberättelse. Och det är inte svårt att förstå att romanen väckt uppståndelse i hemlandet Japan. Berättelsen tilldrar sig i Tokyo och Osaka och handlar om kvinnor i olika åldrar och livssituationer. Huvudpersoner är Makiko, 39, värdinna på en bar; hennes syster Natsuko, 30, bokhandelsbiträde med författarambitioner som också är den som berättar och som bor i Tokyo; Midoriko, 12, dotter till Makiko. För tillfället talar inte Midoriko med sin mor. Hon skriver dagbok och oroar sig över att hon börjar få bröst, mens och hur barn blir till. Modern å sin sida tänker sig bröstförstoring något hon knappast har råd med. De lever i en värld som är männens. Kvinnorna är ofta ensamstående mödrar. Männen/papporna lyser med sin frånvaro. Kvinnorna upplever att de har det bättre utan dem. Nativiteten i Japan sjunker. Natsuko och hennes vänner diskuterar ofta barn eller inte barn. Sex kostar mer än det smakar. Bättre med assisterad befruktning. Ensamstående kvinnor får inte adoptera. IVF är förbehållet par. Natsuko börjar längta efter ett barn. Hon kan inte riktigt reda ut varför. Men hon vill möta sitt barn. Ouda, en donator med gott självförtroende, försäljarsvada och ovanligt hög spermiekoncentration i sin säd, erbjuder sina tjänster. Natsuko finner honom motbjudande och självbelåten. Donatorsbarnens rätt till sitt ursprung diskuteras mycket. Natsuko läser en bok där donatorsbarn intervjuats. Detta är ett egoistiskt vågspel och inte alls för barnets skull. Romanen tilldrar sig mellan 2008 och 2019. Det är en modern författare som skriver om ett modernt Japan. Mieko Kawakami började som popsångerska, bloggare och poet och kallas nu "en ikon för den yngre generationen" och har vunnit en rad priser. Naturligtvis chockerade hon det konservativa Japan, men nu översätts hon världen över. Bröd & ägg är mycket lättläst om än väldigt ordrik. Författaren vill inte kallas feminist, men visst är romanen feministisk. Mieko Kawakami har läxat upp Haruki Murakami för hans unkna kvinnosyn. En känner igen så mycket som är typiskt för Japan. De allmänna badhusen, karaoke, julskyltningen som börjar vid Halloween, jultårtorna, punktliga tåg, trånga utrymmen, Yamanote line, Shinkansen, izakayaställen och köerna framför varje tågdörr. Jag läser gärna mera från Mieko Kawakamis penna. Det finns inte heller någon anledning att klaga på Yukiko Dukes översättning rån japanskan.

Titel: Bröst & ägg. En sommarberättelse

Författare: Mieko Kawakami

Översättare: Yukiko Duke

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2022

Antal sidor: 519

Boknostalgi: The Dawning

I en dal mellan höga berg i Montenegro under inflytande av såväl ottomansk som österrikisk kultur ligger staden Plevlje. Där utspelar sig släkthistorien i The Dawning genom tre generationer från 1860-talet fram till Första Världskriget. Man följer människorna i vardag och fest, sorg och glädje, liv och död. Folkdräkter, folkseder och folkdanser beskrivs målande liksom frierier, äktenskapskon-
trakt, affärstransaktioner, arvsförfarande och allt som hör livet till. Författarinnan låter oss uppleva slåttern ur barnens synvinkel och det blir en livfull tilldragelse där man hör liarnas schvischande, känner doften av nyslaget hö och deltar i skördefolkets raster med matsäck, dryck och sång. Det råder stora skillnader mellan samhällsklasser, män och kvinnor, kristna och muslimer, landsbor och stadsbor, bönder och köpmän, öst och väst, gammalt och nytt. Kvinnornas liv engagerar och upprör. Särskilt de gifta kvinnornas. En svärdotter ska passa upp alla - inklusive barnen - från tidig morgon till sen kväll. Hon är totalt ofri och saknar alla rättigheter, men lyckas ibland med klokhet och list uppnå en viss ställning. Kvinnor föraktas och anses söndra. På samma gång klarar sig ingen utan dem. Men solidariteten mellan kvinnor oavsett klass, etnicitet, nationstillhörighet och religion är påtaglig. De delar varandras villkor som döttrar, hustrur och mödrar under hårda förhållanden. I familjen Kovic finns tre söner. Stevo, den äldste, är klok, politiskt och socialt intresserad och arbetar för ett serbiskt uppror för friheten. Janko, mellanbrodern, är en utåtriktad diplomatiskt begåvad man som umgås lika lätt med österrikare som turkar. Han är öppen för nyheter och vill att barnen ska få utbildning - även flickorna. Petko, lillebror, är konflikträdd (om det inte gäller att prygla hustrun) och utvecklas till en osympatisk lätting. Jelka, Jankos hustru, är inte av lika fin släkt som Janko själv vars släkt har mycket gamla anor. Jelka är den man sympatiserar allra mest med i berättelsen. Hon är intelligent, vacker och livfull och vinner den nya släktens tillgivenhet och förtroende. Genom människorna i och runt släkten Kovic levandegörs ett stycke av Balkans lika dramatiska som röriga och våldsamma historia.
Författarinnan Milka Basic Poderegin föddes i Plevlje 1904. The Dawning är hennes enda roman och den var tänkt att vara första delen i en trilogi. Men författarinnan dog i London 1971 och ligger begravd i Plevlje. Den starka närvarokänslan beror kanske av att berättelsen bär det självupplevdas prägel. Att under några dagar förflyttas i tid och rum till Balkan ca 1860 - 1914 har varit en djupt engagerande upplevelse. Ibland har jag associerat till Stilla flyter Don (Sjolochov) som ju till viss del utspelas vid samma tid fast i Ryssland. Jag läste boken första gången 2009 och jag får stor lust att läsa om den nu.

Systrarna

Systrarna är den första romanen jag läser av Anna Jörgensdotter. I förstone känns den övermäktig. Om jag förstår saken rätt så har den självbiografiska inslag. Huvudpersonen heter också Anna. Hon är också rödhårig och de är ungefär lika gamla. Många andra kvinnor nämns, såsom Sara Lidman, Kathy Acker, "en amerikansk författare med influenser från punken och postmodernismen och en vilja att provocera", Sonja Åkesson, Molly Johnsson, konstnären Ester Henning, Frida Kahlo och många flera. Anna Jörgensdotter berättar om kvinnliga anarkister som haft stor betydelse men som inte omnämns med namn ens. Hon har uppenbara problem med sina relationer. Hon blir lätt förälskad men har svårt att få det gensvar på den kommunikation hon vill ha. Männen kallas hundmannen, den nye, den nygamle och dylikt. Liksom Anna Jörgensdotter är romanens Anna född i Sandviken men bor i Gävle. Hon rör sig mellan olika platser och tider och ibland kan det hända att en tappar tråden. Hon åker runt och håller föredrag, men det ligger hon onödigt lågt med. Synd. Annars tar hon ut svängarna så en blir lätt åksjuk. Väninnan Adela och farmor har en särskild plats i Annas hjärta. Och barnen, förstås, som hon delar med deras far. Hon hade aldrig trott att hon kunde bli mamma, men hon anser sig vara en ganska god sådan. Bitvis lider hon av depressioner och panikångest, men det verkar vara hanterbart. Jag tänker att jag nog ska läsa något annat också av Anna Jörgensdotter så jag kan få en klarare bild av henne som författare.

Titel: Systrarna

Författare: Anna Jörgensdotter

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 329

En smakebit på søndag v. 28 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR.

"Uthungrade människor, raserade hus, enorma högar av tegel, murbruk och krossat glas är vad som möter Eugenie S när hon anländer  till Kiev. Dessutom en påträngande lukt av döda människor. Det är inte direkt vad hon väntat sig, även om hon vet att striderna om den ukrainska huvudstaden varit mycket hårda. Tyskt flyg har bombat sönder bebyggelsen och flera hundratusen sovjetiska soldater har, efter vd Eugenie hört, vallats iväg som tyskarnas fångar. För ett par dagar sedan lämnade hon sitt arbete som kindergartenfröken  för ett nytt uppdrag. Mer prestigefullt än det förra,  enligt Rikssäkerhetsöverstyrelsen, den myndighet som som skickade henne till Tysklands nya koloni, Reichskommissariat Ukraine. Hade hon något val? Troligtvis inte. I alla fall tackade hon ja. Eugenie är idealist, hon tror på det tyska erövringsprojektet. Framför allt tror hon på behovet av upplysning och socialisering. Det är där hon kan göra nytta. Kvinnor som hon, det ha Rikssäkerhetsöverstyrelsen övertygat henne om, ska vara "förbindelselänkar mellan frontens murbräckor och det gamla Tysklands pulserande hjärta och rika kultur". Genom dem ska Tyskland sträcka sig ut i världen, gro och grönska."    (Året är 1941)

Från sidan 99 i Glömda soldater. Kvinnorna i andra världskriget av Anna Larsdotter. Historiska media.

Hem

Karin Erlandssons roman Hem kom ut på  Schildts & Söderströms och Bokförlaget Forum, 2021. Den är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2022. Havet är vägen som för ut i världen och ibland leder sjöfararen hem. Det är själva förutsättningen för att leva på en ö. Man måste ständigt vara uppmärksam på havets rörelser, de svalkande vågorna kan i nästa ögonblick bli farliga och skrämmande. Författaren Karin Erlandsson har tidigare skrivit litteratur för barn och ungdomar och hon har också skrivit romaner av thrillerartad karaktär. Hem är en kollektivroman bestående av en rad kvinnoberättelser i novellform som berättar Ålands historia under sextusen år från stenåldern ur kvinnornas och barnens perspektiv. Kvinnorna stod för det dagliga, vardagliga medan männen oftast arbetade på sjön och var borta långa tider. Mycket ser likartat ut genom tiderna. Saknad, oro osäkerhet är kvinnans lott. Vad händer med relationerna och med barnen när  livet levs på håll? Hur blir det när mannen äntligen kommer hem? Känner man igen varandra? Det är en realistisk berättelse; det handlar om att uthärda och överleva. Den sortens liv har en träffat på hos flera andra åländska författare med Anni Blomqvist i spetsen. En får en känsla för sjöfartens betydelse för Åland. I ett sjömansbrev kan en läsa att det är viktigt att ha en kaffepanna och en fartygsandel. Allra först möter en Lia i Saltvik som levde på 800 - talet. Här finns sonen Ragnar som inte utvecklas som han ska. Lia vill inte se. Fadern Olof både ser och förstår. Så möter en kvinnor fån olika delar av Åland under olika århundraden. Sista berättelsen handlar om två kallskänkor på finlandsfärjan. Stella och Carolin delar ljuvt och lett. Då befinner vi oss på Ålands hav 2019. Karin Erlandsson känner väl till den miljö hon skildrar; Ålands historia; seder och bruk; redskap och språkliga egenheter. Hon skickar med en litteraturlista på slutet och riktar ett tack till svärfar som visat henne var vilka öar vikingarna kan tänkas ha passerat. 

Titel: Hem

Författare: Karin Erlandsson

Förlag: Forum I Schildts & Söderström

Tryckår: 2021

Antal sidor: 272 sidor

Omslagsbild: Vägen hem Oljemåning (beskuren) av Jonas Wilén

Helenas hämnd

Helena Karlsdotter, eller som hon kom att heta, Helena av Skövde, sitter som mäktig änka på gården Hojum. Hon har    har två döttrar och två söner. Döttrarna börjar båda bli giftasmogna. Agnes, den äldsta, träffar på den unge, vackre Sten Haraldsson. De ser långt på varandra och det står klart för alla att tycke uppstått. Sten visar på alla satt att han är förtjust i Agnes och ger henne en gammal släktring och en liten svart hundvalp. Den yngre dottern, Ingrid, förälskar sig i Stens yngre bror Adam och de lovar varandra trohet. Det hela utspelar sig i mitten på 1100 - talet. När väl bröllopet är över visar Sten sitt rätta ansikte. Han slår Agnes för ingenting och hävdar att han har rätt att göra det. Trälarna ser allt detta liksom Varg, en man i hirden.  En följer livets gång på gården i helg och söcken; i glädje och sorg. Agnes  första barn kommer för tidigt och är en flicka. Sten ser till att hon blir utsatt i skogen. När Helena efter en tid uppdagar  hur hennes dotter har det åker hon till svärsonens gård, Grytom och hämtar hem henne. Men efter en tid, när Agnes mår bättre, hämtar Sten hem henne. Agnes vill gärna tro att Sten ångrat sig och blivit en bättre man. Men misshandeln fortsätter naturligtvis under försiktigare former och Agnes förlorar ett barn till. En son. Helena, Varg och Agnes bror Lars överlägger. Och naturligtvis driver Helena sin vilja igenom. "För dig kan jag döda, för dig kan jag dö" har Helena och hennes man Klas sagt till sina små nyfödda." Och det har hon i färskt minne. Det pris Helena får betala blir högt. I Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter finns inte så många tidsmarkörer och miljön är densamma mest hela tiden. Tyngdpunkten ligger på relationerna inom familjen. Detta är nummer fyra i Historiska Medias stafettserie Släkten. Romanen, som är lättläst och upprörande, är baserad på en legend.                                        

Folkets skönhet

Merete Pryds Helle, född 1965, började skriva noveller. Sedan har hon skrivit barnböcker, essäer och romaner. Hennes senaste roman, Folkets skönhet, har redan fått mängder av priser och lovordats i recensioner. Jag sällar mig till hyllningskören. Folkets skönhet är en släkthistoria. Tre generationer kvinnor där särskilt författarens mor, Marie, (som i verkligheten hette Doris) lyfts fram. Hon tillhörde en generation osedda kvinnor som hoppades mycket av livet men blev besvikna. Marie fick två döttrar varav den ena fick namnet Merete och det är författaren själv. Romanen bygger på berättelser ur den egna släktens historia, men den enda som behållit sitt verkliga namn är Merete. Föräldrarna har ännu inte läst boken och det bävar hon lite för. Mycket av det hon berättar har hon snappat upp i köket där hon satt liten och tyst i en vrå, glömd av de vuxna. Folkets skönhet uttrycker det som inte blev sagt; det som förtegs. Det är Marie en följer; hennes mor hemmafrun Martha, hennes far, takläggaren Carl och alla de många syskonen. De bor på en gård i Österskov på Langeland. Familjen är fattig och smockan hänger ständigt i luften. Far slår mest och han slår även mor, som i sin tur ger barnen örfilar. Smekningar är det ont om. Det är något man skäms för. Marie får ta arbete innan hon är konfirmerad och sedan flyttar hon hemifrån, vilket hon upplever som en lättnad. 18 år gammal gifter hon sig med den snygge, snälle Otto som studerar till ingenjör. Men Marie tappar med tiden lite av sin livsglädje. Klassresan är inte tillräcklig. Hon skulle vilja något annat och mer. Otto dyrkar fortfarande marken där hon går, och är ledsen för att Marie inte är glad. Några vänner från uppväxten hänger fortfarande med. Syskonen Kaj och Valdemar och deras fruar tillhör också umgänget. Men Marie finner inga vänner bland de andra fruarna i enfamiljshusen i förorten till Köpenhamn dit familjen flyttat. De blev som en slags invandrare i staden. Merete Pryds Helle säger att hennes roman är ett bidrag till nutidshistorien och kan ses som bakgrund till det som händer i Danmark nu. Det var viktigt för de outbildade föräldrarna att låta sina barn få höga utbildningar. Detta kom att fjärma dem från varandra. Författaren säger att hennes föräldrar har fått stå ut med mycket från hennes sida. Hon gjorde inte alls som de tänkt sig. Under en tid hade hon en kvinnlig partner, hon reste omkring mycket och bodde några år i Italien. Hon skilde sig ifrån sin man sedan 25 år och hittade omedelbart en man från Iran, nio år yngre än hon själv. Genom att skriva Folkets skönhet har Merete Pryds Helle kommit att förstå både sig själv och sina föräldrar bättre. Jag blev mycket förtjust i den här täta, välskrivna romanen som engagerade från första sidan till den sista. Urban Andersson har översatt. Folkets skönhet är utgiven på Albert Bonniers förlag 2018.

Låt den fjärde gå fri

Majken E Johansson, född 1921, var kanslist innan hon slutade sitt arbete för att skriva romanen om Kaja, Låt den fjärde gå fri, 1988. Kaja sitter på ålderdomshemmet och minns och berättar för sin senila väninna Dora som svarar bort - i - tok, men är vänlig och följsam. Kaja hade det inte lätt som barn. Hennes mor, "stackars Anna" var lätt efterbliven och fick Kaja alldeles för ung. Moster Elin fick ta hand om Kaja. När det blev kärvt i hushållet lämnades Kaja över till det barnlösa paret Olivia och Bernt. Kaja avskydde lukten i deras hus och längtade oavbrutet "hem". Kaja träffar Erik som ser bra ut och är ett gott gifte. När hon blir gravid är hon inte orolig. Det är ju hon och Erik. Så blir det inte. Det blir Kaja och den glade spelevinken John, som inte har ett öre på fickan. Kajas dotter Erika har lämnats till moster Elin. Kaja har svårt att fördra sin dotter och saknar henne inte. John har svårt att få arbete och ibland har Kaja inte mat för dagen till sina barn utan måste gå på tiggarstråt. De numera vuxna barnens minnen blandas med Kajas. Äldsta dottern Harriet hackar hela tiden i moderns lever. Hon minns bara oförrätter och brist på kärlek och ställer modern till svars. Johns familj och förhållandet till dem berättas det också om. Om Kaja har svårt att älska någon så är hon också en människa som det är svårt att älska. Hon är bittert besviken på livet och vad det inte gav henne. Hon är skoningslös mot sig själv men också mot andra. Det oäkta barnet, Erika, håller sig undan men skickar bilder på sig själv som sexton år och på sin dotter och dotterdotter. Kaja funderar mycket på den ordlösa hälsningen. Jag funderar mycket på titeln. Kan det vara en önskan om att den fjärde generationen  inte ska föda oäkta barn i unga år? Hur som helst blev jag gripen av romanen. Den känns äkta; Kajas verklighet sådan den framstod i Kajas upplevelse; en partsinlaga.

Helgfrågan v. 5

Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning?
undrar Mia i sin Helgfråga
Ganska lätt faktiskt. Jag väntar på Agnes Lidbecks andra bok Förlåten där hon fortsätter att utforska vad det är att vara kvinna idag. Det började hon med i Finna sig, 2017.

 Bonusfrågan: Hur vill du ha det omkring dig när du läser: Tyst

Finna sig

Agnes Lidbecks debutroman Finna sig handlar om Anna, Jens och i någon mån om deras två barn Harry och Hedda. Annas äldre  intellektuelle älskare, kulturmannen Ivan med det intressanta själslivet, kommer in i ett senare skede. Finna sig är indelad i tre delar precis som en kvinnas liv är indelat i tre stadier; moderns, makans och vårdarens. Varje kapitel börjar med en "teoretisk" inledning och sedan följer en praktisk utveckling av teorierna. En kan lugnt säga att Anna inte finner sig tillrätta i någondera av sina roller. Hon spelar ett spel; iscensätter sig själv och gör som hon antar att en ska göra. Romanen börjar med ett vi. Vi väntar barn. Vi föder barn. Men sedan blir det mindre och mindre ett vi. Snart har Jens väldigt många resor till Oslo och Anna söker bekräftelse utanför äktenskapet. Med Ivan måste Anna spela en roll i andra färger. Ivan vill ha en dämpad, sober färgskala och en förfinad kropp. Han förklarar samtiden och politiken för Anna som är ung nog att tro på honom. Anna begår misstaget att tro att Ivan är lika intresserad av hennes själsliv som av sitt eget.
När Ivan börjar tröttna på Anna känner hon det som ett drag kring tårna. I sista delen av boken närmar sig Anna självutplåning. Luften har gått ur henne på något sätt. Det som jag i de två tidigare delarna tyckte vara cyniskt och kyligt beräknande och som hon verkligen hade haft nytta av här, har till större delen försvunnit. Hon är väldigt ensam och försvarslös. Men hon spelar fortfarande en roll. För att inte spoila något säger jag inter mer om den här delen. Jag tycker mycket om språket och stilen i Finna sig. Men här finns en kyla som ibland är avskräckande. Det gäller mest i mammadelen. Jag tycker inte att barnen ska behöva plocka undan legobitarna innan de har plockat fram dem. Men på det hela taget är detta en imponerande debut. Det passar sig nog inte i sammanhanget, men jag skulle vilja veta vad som kommer att hända med Anna i fortsättningen. Det är liksom inget kvar av hennes identitet. Under läsningen associerar jag till både Lena Andersson och Kristina Sandberg. En annan Anna som hade svårt med sina roller är ju Anna Karenina. Det ska bli intressant att läsa Agnes Lidbecks nästa bok.

Otrohet på 1800 - talet

I sekelskiftet mellan 18 - och 1900 - talen fanns det en massa intressanta kvinnor på olika håll i världen som skrev om kvinnors förhållanden och om kvinnor som bröt med sociala konventioner. En som blev utfryst av sin samtid och avbröt sitt författarskap när hon stod på toppen var Kate Chopin från St. Louis (1850 - 1904) i amerikanska södern. Hon skrev noveller från början och fick allt som oftast ändra i dem för att inte stöta sig med samtiden. När hennes roman, The awakening, kom ut 1899 kritiserades den så hårt att författaren slutade skriva. 1969 skrev den norske litteraturvetaren Per Seyersted en biografi om Kate Chopin och därmed fick hennes författarskap nytt liv. Uppvaknandet har kallats en amerikansk Madame Bovary (1857) och det finns helt klart ett släktskap. En kommer också att tänka på Anna Karenina. Uppvaknandet handlar om Edna Pontellier, en ung kvinna som lever ett gott liv med man och två söner. Familjen  är välbeställd och när romanen tar sin början befinner de sig på sommarnöje på ön Grand Isle söder om New Orleans. Här har de många vänner och Edna umgås särskilt med en ung man vid namn Robert - med sin mans goda minne. Edna är inte särskilt moderlig av sig och hushållsgöromålen i det stora huset och de sociala förpliktelserna intresserar henne inte. Men hon målar. Hon inser att hon inte är någon stor konstnär, men hon finner ändå nöje i arbetet och får också en del sålt. Vi 28 års ålder lär hon sig simma. Hon upptäcker också sin egen sinnlighet. Det är inte mycken glöd i hennes äktenskap och hon inser vad hon gått miste om. Hon känner att hon vill bryta upp från sitt konventionella liv. Hennes nära väninna madame Ratignolle är en trevlig kvinna, men hon går helt upp i sin mor- och hustruroll. En annan väninna är den ensamma, sträva mademoiselle Reisz som helt lever för sin musik. Hon är pianist. Edna Pontellier är fascinerad av hennes oberoende. Edna Pontellier vidtar mått och steg för att åstadkomma förändring. Hon kommer en bit på väg, men får betala ett högt pris. Uppvaknandet är en intressant, varm och livfull roman som känns helt fräsch och modern. Kate Chopin är en god iakttagare och en skicklig människo - och miljöskildrare. Jag tycker till och med att hon har en viss spefull humor. Inte konstigt att The Awakening ständigt kommer ut i nya upplagor. Uppvaknandet kom på svenska i Margareta Lundgrens översättning på Forum 1977. Hans - Roland Johnsson är forskare i franska vid Stockholms universitet. Han har bl. a. skrivit två intressanta understreckare som berör Kate Chopin:  
1800 - talets farliga förbindelser
och
Intresset för Kate Chopin vaknade sent

Gånglåt

Elin Olofssons tredje roman, Gånglåt, W&W 2016, handlar om olika slag av relationer. Ibland blir det rentav en relation för mycket, kan jag tycka. Någonstans i Jämtland ligger släktgården Gärningsberg. Gun - Britt och Sture förvaltar den. Gun - Britt har tagit ut förtidspension för att kunna sköta gården. Just den här midsommaren finns deras dotter Jenny där för att hjälpa sin moster, artisten Salida, att skriva sin biografi. Sonja som blev Sonia som blev Salida är den syster som tog sig ut i stora världen för att leva kändisliv. Nu är hennes stjärna i dalande och hon återvänder till Gärningsberg, som hon har stora planer för; planer som ingen annan intressent känner till. Gun - Britt hyr ut stugor och har kaffeservering, men affärerna går inte särskilt bra. Till gården kommer också kusinen Nancybeth, som gift sig rikt, men nu blivit lämnad av sin man. Det är kvinnorna som är de framträdande karaktärerna i den här romanen. Många starka känslor får utlopp; det rotas i lådor på vinden och det rörs om i det förflutna. Det är inga vackra scener, som spelas upp, men det behöver vädras. Inte för att det hjälper upp förhållandet mellan till exempel Sonia och hennes son, precis, men de befäster sina ställningar. Jag gillar skildringen av  den jämtländska landsbygden och det finns många träffsäkra iakttagelser och smarta formuleringar i Gånglåt. Men jag lider av misshandeln av personliga pronomina. Släkthistorien hade varit fullkomligt tillräcklig; det hade inte behövts ytterligare relationsproblem. Jag tänker också läsa debutromanen Då tänker jag på Sigrid från 2013. Det förefaller som om vissa av personerna i Gånglåt finns i den också.

Kvinnors röster

Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet,  har skrivit en bok om svensk historia från slutet av 1700 - talet till mitten av 1900 - talet. Det gör hon genom att berätta om 13 kvinnor ur olika samhällsskikt och levnadsförhållanden från norr till söder i Sverige.  Kvinnors röster. Livsöden från det moderna Sveriges framväxt, Historiska Media 2016. Vi möter kvinnor som gifter upp sig, kvinnor som inte gifter sig, kvinnor som föder utomäktenskapliga barn, vilket är straffbart under en tid. Vi möter dugliga, företagsamma kvinnor som trots motstånd och svårigheter gör något av sina liv. De sköter gårdar, utbildar sig och engagerar sig politiskt. Någon vandrar omkring och samlar folksagor. Gemensamt är kanske att de inte håller sig riktigt inom ramarna. Flera av dem lever i kärleksfulla förhållanden vilket brevväxling och dagböcker vittnar om. Det dör en del barn under den här tiden och de sörjs djup av båda föräldrarna. Man får veta mycket om tillståndet i landet; om hur man rustar till bröllop och begravning; hur tjänstefolket har det och hur totalt oreglerade en guvernants arbetstider och arbetsuppgifter var. Ibland tänker jag att jag skulle vilja veta mera om flera av kvinnorna. Några av dem finns tidigare med i författarens avhandling "Fruar och mamseller. Kvinnor inom sydsvensk borgerlighet 1790-1870". Den mest kända utav kvinnorna är Lina Sandell Berg, psalmförfattaren, som trots sin sjuklighet gjorde en märklig karriär i Stockholm inom EFS. Hon gifte sig till och med - om än motvilligt - med den vänlige grosshandlaren Oscar Berg. Det blev ett lyckligt äktenskap och ett framgångsrikt samarbete. En stor sorg var det dödfödda flickebarnet som samtiden inte visste något om. Ewa Wigström, som lämnade man och barn och vandrade omkring och samlade folksagor i sydsverige, är föremål för litteraturvetaren Maria Ehrenbergs doktorsavhandling Sagans förvandlingar. Eva Wigström som sagosamlare och sagoförfattare. En personlig favorit är statardottern, den "besvärliga" folkskollärarinnan Ebba Asp - Andersson (1892 - 1983) som i hela sitt liv var mycket samhälleligt intresserad och som inte var rädd att säga sitt hjärtas mening. Hon var politiskt engagerad och en sten i skon för många manliga kolleger. Ebba Asp - Andersson var en fantastisk kämpe i hela sitt liv. Platsregister, sakregister och naturligtvis en fyllig förteckning över källor och litteratur som kan användas för vidareläsning.
Jag är mycket förtjust i den här boken som är ett intressant och njutbart sätt att läsa historia på.

Intressant boksläpp

I torsdags var det boksläpp på Historiska Media i Lund. Eva - Helen Ulvros´ och hennes senaste bok Kvinnors röster. Livsöden från det moderna Sveriges framväxt var ämnet för kvällen.  Erik Osvalds, vd och förlagschef, och professor Ulvros från historiska institutionen i Lund började diskutera boken för två år sedan. Historia lär man sig smidigast genom att ta del av enskilda människoöden.  13 kvinnor från 17 - 18- och 1900 - talen ur olika samhällsklasser möter oss i boken som bygger på brev, dagböcker, memoarer och intervjuer. Några av kvinnorna finns med i författarens doktorsavhandling Fruar och mamseller. Kvinnor inom sydsvensk borgerlighet, men de flesta är "nya". Eva Helen Ulvros berättade om några av kvinnorna och en blir bara full av beundran. Hur orkade, kunde och vågade de? Somliga lyckades bra andra inte. Jag ser fram emot att läsa boken. Mer om den senare.

En framgångssaga med feministiska förtecken

Katolska kyrkan har inlett sitt jubelår med temat barmhärtighet. Elisabeth Hesselblad blev s.k. vördnadsvärd 1991; heligförklarades år 2000 av påven Johannes Paulus och nu uppgraderas hon till helgon av påven Franciscus. Det är 642 år sedan Heliga Birgitta blev helgon och nu är det dags för Sverige att få sitt andra andra helgon. Elisabeth Hesselblad föddes 1870 i Fåglavik i Herrljunga och dog 1957 i Rom i Birgittahuset, där hon själv väckt nytt liv i Birgittaordern. "Hon är verkligen en förebild på konkret barmhärtighet. Mitt under den tyska ockupationen av Rom gömde hon flera judar i klostret på Piazza Farnese och ordnade där en provisorisk synagoga. Staten Israel har tillerkänt henne – som en av få svenskar – utmärkelsen Righteous among the Nations", skriver katolska kyrkan i Sverige, i ett pressmeddelande. För att få bli helgon ska man ha utfört ett mirakel, något som inte kan förklaras medicinskt. Elisabeth Hesselblad botade en cancwrsjuk pojke på Kuba och en rullstolsbunden kvinna i Mexiko. Det var under en vistelse i USA där hon arbetade som sjuksköterska som Elisabeth Hesselblad konverterade till katolicismen. Birgittasystrarna finns i ett femtiotal kloster runtom i världen och i Sverige bl. a. i Falun, Vadstena, Djursholm och Åbo. "En framgångssaga med feministiska tecken", kallar Arne Lapidus i Expressen Elisabeth Hesselblads historia. Det är säkert en mycket bra karaktäristik för om jag förstått saken rätt var Elisabeth Hesselblad lika skicklig på att hantera maktens män som föregångaren Heliga Birgitta. 
Läs mer i: Kallad till helighet (saliga Elisabeth Hesselblad) utgiven av Birgittasystrarna i Djursholm och Falun. 2000

Moder Elisabeth av Marguerite Tjäder. 1977
 

Nora Webster

Nora Webster i romanen med samma namn av Colm Tóibín är en kvinna på några och fyrtio. Hon bor i Wexford i Irland med sina fyra barn. Som nybliven änka utsätts hon för vänners och bekantas närgångna och välmenta intresse. Staden är liten. Rykten färdas snabbt. Nora är känslig för vad folk ska säga. Till exempel när hon färgar håret och går ut i sin röda kappa. Är det förenligt med änketillvaron? Hennes döde man var en högt uppskattad lärare och kollega. Nora känner att omgivningens (i synnnerhet männens) syn på henne förändras när hon inte längre har Maurice, mannen, vid sin sida. Nu har Nora att fatta rader av beslut, tänka på ekonomin, motvilligt skaffa ett arbete och ta hand om sina barn. När hon gifte sig slutade hon utan saknad sitt arbete. Ett liv som hemmafru upplevde hon som höjden av frihet. Nora Webster har aldrig gillat sin mamma, men hon anar att de är ganska lika. Inte minst musikaliteten delar de, men Nora sjöng aldrig medan modern fanns i livet. Nu tar hon igen skadan. Steg för steg inrättar hon sig i livet som änka. Hon tar strid för sin känslige son Donal och oroar sig för sin politiskt intresserade dotter Aine. Hon deltar i demonstrationerna i Derry 1972, den blodiga söndagen, dock utan att komma till skada. Konflikterna katoliker/protestanter är ständigt närvarande. Romanen Nora Webster omspänner tre år. Den tar sin början i slutet av 60 - talet och slutar med att Noras systrar tar saken i egna händer och rensar ut Maurices kläder som någon sorts symbolhandling. En läser gärna romanen om Nora Webster. En kliver in i hennes liv och tar del av det och gläds med henne för varje steg hon tar framåt. Det är ett stillsamt kvinnoliv men fullt av vardagsdramatik. Några gånger flyger det för mig att det märks att boken är skriven av en man. Inte på något negativt sätt men som en skillnad. 
Översättare: Erik Andersson
Norstedts förlag

Moa M och Sanna Lundell

 Som väldigt ung hittade jag en bok med den lockande titeln Den osynlige älskaren i föräldrarnas bokhylla. Moa Martinson hette författaren. Romanen kom ut 1943. Det jag läste var första delen i serien om unga Betty som kommer till skogstorpet Tallbo. Hon är gravid. Fader är den vackre flottaren Fredrik som våldfört sig på flickan som han kände måste bli hans. I torpet bor också Fritz, Fredriks yngre bror, och deras far.  Torpet är smutsigt och förfallet. Betty har inte haft något val. Hennes mor har erbjudit sig att ta hand om barnet medan Betty arbetar, men Betty avböjer. Hon står ut med allt utom att skiljas ifrån sitt barn. Och den verklighet som möter henne innebär slit, spritmissbruk och våld. Bröderna slåss och Fredrik bär hand på Betty. Vid nitton års ålder har Betty två söner. Hon har putsat, fejat, tvättat och målat. Det lilla torpet är prydligt och skinande rent. Betty bakar och syr och finner utvägar att skaffa pengar till mat eftersom männen ofta är borta i månader utan att ha lämnat något bidrag till hushållet. Hon skaffar egna bundsförvanter och flyr in i sin egen drömvärld när det blir för svårt. Det bor en vit iller under byrån; en räv vaktar i skogsbrynet och i skogen finns en jättestor tjäder som en god kraft. När jag nu läser om Den osynlige älskaren undrar jag hur föräldrarna kunde låta sin vackra, begåvade dotter kasta bort sig på Fredrik. De var statare och hade naturligtvis inte stora möjligheter att påverka, men de kunde ha försökt. Modern var ganska förtjust i Fredrik medan den tystlåtne fadern är mera realistisk. Jag fokuserar naturligtvis på helt andra saker när jag nu läser om som mera vuxen.
Och jag tycker att Den osynlige älskaren håller för omläsning sjuttiotvå år efter utgivningen. Övriga delar i serien: Du är den enda, Klockor vid sidenvägen och Hemligheten.
Att lyssna på dagens Sommar kändes som en intressant fortsättning på den kvinnohistoria jag nyss avslutat. Sanna Lundell står för det absolut bästa Sommar hittills. Hon berättar om sin barndom som präglades av ett alkoholmissbruk man inte talade om. Hon berättar om sin egen personliga utveckling över äktenskapet med Willie Craaford och den smärtsamma skilsmässan till hennes oerhörda glädje över moderskapet. Hennes funderingar om den heterosexuella tvåsamheten är klarsynta och välformulerade. Två böcker som betytt mycket för henne är Det kallas kärlek : en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par av Carin Holmberg och Flodhästen i vardagsrummet : om medberoende och om mötet med barnet inom oss av Tommy Hellsten.
Jag tror att Moa Martinson och Sanna Lundell hade haft en hel del att tala om.