Höstens dagar
Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är skönt att somna utan önskan
mätt på blommorna och trött på grönskan
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dessfingrar äro obegripligt kalla
i sina drömmar överallt den ser
hur vita flingor oupphörligt falla
Idag kom jag plötsligt att tänka på Edith Södergran. (Det brukar jag inte
göra). I hyllan hittar jag romanen Edith av Ernst Brunner. Oläst.
Alldeles intill står Till fots genom solsystemen. Ediths Södergrans expressionism, Ernst Brunner avhandling om Edith Södergran. Dags för ett nytt projekt?