Jag kan föreställa mig hur förvånade ni kommer att bli över mitt brev. Ja, det är jag som skriver till er, er fördömde son, den som ni inte hört något från på sju år. Men oroa er för all del inte, jag kommer inte "med säcken full av gåvor", som man brukar säga. Tvärtom hoppas jag att detta brev kommer att förgifta er dag. Om ni ä förvånade så vill jag framhålla att jag också är det. Jag kan knappt tro att jag sitter här och skriver till er. När jag passerade fyrtioårsstrecket tidigare i år trodde jag att jag hade befriat mig från er. Jag hade suddat ut er. Men tydligen är det inte så, åtminstone inte enligt den psykiater jag går hos. Varje gång jag kommer till hans mottagning försöker han övertala mig att återuppta kontakten med er. Han påstår att mina chanser att tillfriskna skulle öka om jag beslutade mig för att göra det. Han säger att jag inte ska ringa, ta tåget eller flyget för att träffa er och omfamna er. Nej han har förstått att jag varken kan eller vill göra något sådant. Det enda han ber mig om är att skriva till er. Vad nu det ska tjäna till?"
Från sid. 13 - 14 i Du blir vuxen den dag du förlåter dina föräldrar av Gérard Salem
Inlägg
