En fördämning mot Stilla Havet

En fördämning mot Stilla Havet av Marguerite Duras är en av mina absoluta favoritromaner. Den bygger på författarens egen uppväxt tillsammans med mor och bror vid kanten av Stilla Havet eller Stora Oceanen. Modern förde år efter år en kamp mot världens största ocean som envisades med att svämma över hennes risodlingar. Hon är ensamförsörjare till barnen Suzanne och Joseph. Romanen, som kom ut 1950,  utspelar sig i Franska Indokina (numera Vietnam) under 30 - och 40 - talen. Så småningom dyker den rike kinesen herr Jo upp. Han förälskar sig i Suzanne och det gör livet lättare för hela familjen, som utnyttjar honom efter bästa förmåga. I en fördämning mot Stilla Havet  tog författaren vissa hänsyn till sin mor men det är borta när hon sedan skriver Älskaren 1984. Den fick hon Goncourt - priset för. En fördämning mot Stilla Havet är grundpelaren i Duras´författarskap. Det är en känslomässigt mycket stark roman som sätter djupa spår. Ett fantastiskt modersporträtt, en passionshistoria och en kolonialhistoria. Hon nominerade för den till Goncourt - priset för den, men troligen låg hennes kommunistiska sympatier i vägen.
Liv och verk hänger intimt samman när det gäller Marguerite Duras författarskap. För henne var litteraturen allra viktigast, även om det var på bekostnad av sanningen och livet. Det har sagts att hon använde sina romaner, skådespel och filmer för att ur olika speglar studera sig själv och att hon kom att identifiera sig starkt med sitt arbete att hon inte längre visste skillnaden mellan biografiska fakta och fiktion. 

Månadens språk är vietnamesiska 

Tisdagstrion v. 14: Grannar

Ugglans och Bokens Tisdagstrio gäller Grannar. Och det finns det ju gott om.

1. Grannarna av Fredrika Bremer kom ut 1937. Undertiteln är: Teckningar ur vardagslivet. Fransiska W(erner) skriver till Maria M från Rosenvik. Eller också skriver Bruno Mansfelt till Antonio de R. Till läsaren från ett fremmande fruntimmer är i regel kortare brev. Boken blev en publiksuccé. Den utspelar sig i Småland i trakterna kring Växjö och innehåller såväl vardagshistorier som dramatik och kärlek.

 2. Grannen av Buthler, Dag & Öhrlund, Dan (Jakob Colt. 4)
Huvudpersonen Christopher Silfverbielke är ondskan personifierad. Han snortar kokain och ägnar sig energiskt åt död och förödelse. Han har en anteckningsbok med en att - göra lista över sina "åtaganden". 
Silfverbielke är ute efter hämnd och upprensning. Det finns alldeles för mycket av öldrickande, rapande white trash i träningsbyxor här i världen.  Han är den granne ingen vill ha i sitt postnummerområde, står det utanpå boken. 
3. Våra främlingar. Novellix - novell av Lydia Davis 
Antingen kommer en själv som främling till en inbodd omgivning. Eller kommer någon annan till en samling okända grannar. Det gäller såväl villor som hyreshus. I villorna kan osämja uppstå på grund av olämpligt placerade komposthögar, kringspringande katter, felpacerade växter, rymningsbenägna hästar som trampar ner trädgårdar, hög ljudvolym, åverkan på egendom, hälsovådligt eldande i tunna nära tomtgränsen, och så vidare. Grannar i en trappuppgång behöver strängt taget aldrig se varandra om de har tillräckligt olika tider. Inte heller behöver en nödvändigtvis hälsa i hissen.

Bonus: Min granne Totoro

Utmaning: Authors & Characters

Lyrans måndagsutmaning Authors & Charcters v. 14: George

George Sand, som egentligen hette Aurore Dupin, var en för sin tid ovanlig kvinna. Hon klädde sig i manskläder, rökte cigarr och skrev om kvinnors kärlek. Balzac var övertygad om att hon var en man med en mans alla goda egenskaper och han grät ymnigt vid hennes begravning och utbrast: Jag begråter en dödlig och hälsar en odödlig!" George Sand levde tillsammans med pianisten och kompositören Chopin och om det kan en bland annat läsa i En vinter på Mallorca, något av det bästa George Sand skrivit.

John Le Carrés mest välkända roman är Spionen som kom in från kylan. En minns den ensamme, dystre Richard Burton i rollen som den likaledes enstörige George Smiley. Om jag försöker läsa John le Carré dröjer det inte länge förrän jag har tappat bort mig. Filmerna klarar jag ganska bra. Men hur håller spionerna och kontraspionerna rätt på alla trådar? Hur klarar de att inte försäga sig? Hur vet de vem som är vän eller fiende? The Guardian beskriver Gorge Smiley så här: "a bit shabby, academic, basically loyal, and sceptical of the enthusiasms of his political masters." En internationell kontrast till James Bond

En smakebit på søndag

Från sidan 65 i Huldas hus av Anita Salomonsson. Miljön är Västerbotten

Varje söndag bjuder vi varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Mary Oliver, våtmarkspatrullerare

The Summer Day

Who made the world?
Who made the swan, and the black bear?
Who made the grasshopper?
This grasshopper, I mean-
the one who has flung herself out of the grass,
the one who is eating sugar out of my hand,
who is moving her jaws back and forth instead of up and down-
who is gazing around with her enormous and complicated eyes.
Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face.
Now she snaps her wings open, and floats away.
I don’t know exactly what a prayer is.
I do know how to pay attention, how to fall down
into the grass, how to kneel down in the grass,
how to be idle and blessed, how to stroll through the fields,
which is what I have been doing all day.
Tell me, what else should I have done?
Doesn’t everything die at last, and too soon?
Tell me, what is it you plan to do
with your one wild and precious life?

Ur New and selected Poems av Mary Oliver 1992

Ibland kan det vara lönt att vakna tidigt. Idag fick jag med en god stund Naturmorgon i P1 innan det var dags för Lundströms bokradio.  Döm om min förvåning när Mats Ottosson, programledare för Naturmorgon, brister uti en entusiastisk hyllning av en mycket känd amerikansk poet,  som inte finns översatt till svenska. Mary Oliver hette hon. Hon talar om vår plats "i alltings stora familj". Mary Oliver talar om vikten av uppmärksamhet i naturen. Hon promenerade sakta utan bestämt mål och hon hade alltid en anteckningsbok med sig. En gång fann hon sig utan penna i skogen vilket gjorde att hon gömde blyertspennor runt om i träden för att aldrig hamna i den situationen igen. Maxine Kumin kallade henne en våtmarkspatrullerare. Thoreau, som var en av Olivers förebilder, kallades en snöstormsinspektör.
Alex Luppens - Dale på Book Riot skriver så här:  "Much of Mary Oliver’s poetry has to do with walks she has taken in the woods, but there is always something else underneath—the idea that it is important to look at the world we live in to get an idea of who we are as humans within an ecosystem. Nature is central to Oliver’s idea of God."  Mary Oliver dog i januari 2019, 83 år gammal.

Fem en fredag v. 13

elisamatildas fem frågor:

1. När var första gången du gick på bio?
Jag var inte gammal när pappa tog med mig på boxningsfilmen Gentleman Jim.
Det är en romantiserad biografi om boxaren James J. Corbetts liv. Han spelas av Errol Flynn. Det var stort att gå på bio med pappa. Det var första och sista gången.

2. När var första gången du gick på zoo?
Tror att det var på mellanstadiet när vi var på skolresa till Köpenhamn

3. När var första gången du köpte en cd-skiva?
Ingen aning.

4. När var första gången du åkte skidor?
På mellanstadiet på skolans gymnastiktimmar på vintern.

5. När var första gången du använde internet?
När internet kom till biblioteken. Det är alltså väldigt länge sedan.

Helgfrågan v. 13

Just här just nu hjälpt Mia med Helgfrågan. 

Om du skulle skriva en roman, i vilken genre skulle det vara? Skulle du skriva i eget namn eller under pseudonym?

Det skulle inte vara en deckare, inte feelgood, inte romance, inte fantasy, inte SF, inte skräck, inte dystopi, inte nyckelroman, inte brevroman, möjligen dagboksroman, inte äventyrsroman, inte kärleksroman, historisk roman.

Nej, det fick bli en roman om en människas liv, hennes tankar om livet, hennes önskningar, hennes relationer, hennes vardag, hennes studier och yrkesval. En kvinnoskildring, helt enkelt; i mötet med världen  och vad som rör sig inuti kvinnan. Det blir en roman på ca 200 sidor,

Nej, jag publicerar under pseudonymen Felicia Ormstad.

Bonusfrågan då? 

På söndag byter vi till sommartid. Längtar du till sommaren?

Nej, jag vill ha ordentlig vår först                                                       ¨

Gift

Sällan har allt - text, uppläsare, musik - stämt så väl  som i  radioföljetongen Gift av Tove Ditlevsen; i uppläsning av Kristina Törnqvist. Ninni Holmquist har gjort den nya översättningen. Tove Ditlevsen är oförtjänt bortglömd i Sverige, men i Danmark har hon aldrig fallit i glömska. Gift handlar om författarinnans tre äktenskap och drogmissbruket. Favoritdrogen var petidin och hennes tredje äktenskap med den galne läkaren Carl Ryberg berodde uteslutande på hans tillgång till petidin. Det första äktenskapet med den mycket äldre Viggo F Møller erbjöd bara en tillflykt i livet. Sen kom den romantiske studenten Ebbe Munk och till sist den ögonblickliga och största kärleken Victor Andreasen, redaktör för Extrabladet. Tove Ditlevsen ristar sin text med glödstift. Orden är enkla och skoningslösa. Hon urskuldar sig inte, ber inte om ursäkt och använder riktiga namn. Hon kan inte förstå vad det är för fel med  privatlivet och varför en inte skulle kunna tala om det? "Vad är det med privatlivet som är så hemskt, att det inte får komma ut. Vad är det då som försiggår där?" Tove Ditlevsen får en att uppleva drogernas förödande makt. Hon offrar allt för en spruta petidin. Hon ljuger, förfalskar och glömmer sina barn. Näst efter drogerna kommer skrivandet. Det är viktigt för henne. Redan som 5 - åring var hon klar över att det var författare hon skulle bli. Hon skriver romaner, noveller och lyrik, som hon tycker är det viktigaste.  Romanerna Barndom, Ungdom, Gift och Vilhelms rum är självbiografiska. Man har gjort ett barn illa var den roman hon slog igenom med 1941. Tove Ditlevsens författarskap och dess betydelse för dansk litteratur har liknats vid Kerstin Thorvalls för den svenska litteraturen.  Hon har också kopplats till kvinnorörelsen och arbetarlitteraturen. 1976 dog Tove Ditlevsen för egen hand. Jag lyssnade förhäxad till radioföljetongen; de flesta avsnitten två gånger. Sedan lånade jag boken också för att läsa Vigdis Hjorths inledning. Hon avslöjar att Victor Andreasen hade ett kort förhållande med Tove Ditlevsens äldsta dotter. Tove Ditlevsens fjärde, bästa och längsta äktenskap skildras i hennes sista roman Vilhelms rum.

Gift passar in på nr 31 Läs en bok du endast lyssnar på i Mias Kaosutmaning.

Tisdagstrion v. 13: Böcker det känns som om alla har läst utom jag

Ugglan & Boken: Böcker det känns som om alla har läst utom jag

1. Harry Potter - böckerna av J K Rowling; förutom del 1, Harry Potter and the philosopher´s stone, som jag hörde i uppläsning av Stephen Fry

2. Sagan om ringen av Tolkien. Böckerna kom jag inte igenom. Men filmerna har jag sett med ett visst nöje

3. Fredrik Backmans böcker. Fast jag har sett filmen om den tragiske änkemannen Ove

Utmaning: Authors & Characters v. 13

Lyrans Authors & Characters: Camilla

Camilla Collett föddes med 1813 med efternamnet Wergeland. Som gift kom hon att heta Collett. Hon var feminist och författare. Mest känd är hon för Amtmannens döttrar. Det är den första psykologiska romanen i Norge och den kom att influera många andra. Hennes stora förebild var George Sand. Camilla Collett dog 1895.

Den första svenska utgåvan, Vass egg,  i översättning av Maud Steen på Jentas förlag kom 2006. 2014 kom en nyöversättning av Rebecca Alsberg på Modernista förlag med titeln Vassa föremål. Den trasiga journalisten Camille Preaker återvänder till sin hemstad Wind Gap i Missouri för att rapportera om ett par nyligen begångna flickmord för sin tidning Chicago Daily Post. 

En smakebit på søndag

"Som åttaåring hade Chanda Devi en gång frågat sin mor: "Mamma, hur föds bebisar?" Hennes mor blev röd i ansiktet. Hon tillrättavisade sin dotter och förbjöd henne att någonsin upprepa frågan, och framför allt inte inför hennes far. Chanda Devis mor, som kände sig bekymrad och rådvill, besökte baba på flodbanken för att få vägledning. Det här hände då han fortfarande ansågs ung, bara 102 år gammal. "Baba", sa hon efter att ha överlämnat frukt och blommor, " min lilla dotter ställer så chockerande frågor. Häromdagen ... Hur ska jag säga? Att bara att upprepa hennes fråga tycker jag är genant." Hon rättade till sin sari så att den täckte håret och såg sig om för att vara säker på att ingen tjuvlyssnade. "Hur barn föds frågade hon mig. Som mor kan jag inte ge upp hoppet om henne. Men vem kommer att vilja gifta sig med henne, baba, om hon fortsätter att ställa sådana frågor?" Baba var helt upptagen med att arrangera blommorna och frukterna i storleksordning. En tagetes visade sig vara större än ett äpple. Det fick honom att le. "Beti", svarade han," det här är Kali Yuga, ondskans och osedlighetens era. Det enda män och kvinnor behöver göra för att få barn är att hålla varandra i  handen, så stark är Kamas förblindande makt! Det kommer en tid" - hans ögon vidgade sig och rösten darrade av profetians kraft - " då flickor och pojkar håller varandra i hand innan de ingår äktenskap. Helt öppet kommer de att hålla många olika pojkar och flickor i handen. Så att alla kan se!"

Från sidorna 13 - 14 i Längtans latituder av Shubhangi Swarup

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

Fler smakebitar HÄR

Världspoesidagen 2020

Världspoesidagen 21 mars

"När vi drabbas av sorg, när vi fylls av tvivel, när vi går igenom livskriser, då är det poesin vi vänder oss till för tröst, stöd och hjälp att förstå". Instiftades av UNESCO 1999.

Der brænder et lys i natten,
det brænder alene for dig,
og puster jeg til det,
så flammer det op
og flammer alene for dig.
men ånder jeg stille
og ånder jeg tyst,
blir lystet pludselig mere
end lyst og brænder dybt i mit eget bryst,
alene for dig.

Tove Ditlevsen

Fem en fredag v. 12

elisamatildas fem en fredag:

1. Vad väntade du senast på?
Att promenaden skulle ta slut. Att promenera mållöst är det tråkigaste jag vet.

2.Är du den som får vänta eller blir väntad på?
Jag är alltid i god tid vad det än gäller. Behöver ställtid.

3. Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
Då går jag över. För det mesta. Om det är väldigt tomt.

4. Låter du folk gå före dig i en kö?
Om jag har en full varukorg och den som står efter mig har en liten vara eller två så kan jag vara ädelmodig och låta vederbörande gå före. Annars inte.

5. Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
Ibland förväntar jag mig kö och då väntar jag snällt. Men om jag sitter där och väntar och finner att jag plötsligt är bortkopplad

Helgfrågan v. 12

Mias helgfråga kommer från Evelina.

Hur gör du för att hitta motivation och inspiration till att läsa

Om jag behöver söka motivation och inspiration för att läsa så är jag sjuk. Jag har alltid lust att läsa

Bonusfråga: Har du någon favoritmusik du lyssnar på samtidigt som du läser?

Tallsus och havsbrus. Ingen musik. Tall på taket i Gion i Japan

Onsdagsomslag v. 12: Glädje

Boklystens ämne för omslagsonsdag v. 12 är påpassligt nog: Glädje
Just nu ville jag helst vara i en blommande, doftande rosenträdgård med tillhörande snygg och kunnig hortonom. Själv skulle jag ha en stor, fin hatt; lång, svepande klänning samt en vid korg på armen och en chic sekatör, som jag då och då skulle göra ett litet välriktat klipp med.

Rosen: kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högardh - Ihr, författare, konstvetare och skribent och Lars - Åke Gustafsson, Nordens främste kännare av rosor och ledare för en nationell inventering av  äldre kulturrosor i Sverige inom POM (Programmet för odlad mångfald). Norstedts 2014.
Tillsammans har de gjort den här fullständigt ljuvliga boken om rosen. Den låter sig inte beskrivas. Den måste ses. Bildmaterialet är så överdådigt att man ibland tycker sig känna dofter. Vi får veta att släktet Rosa är det största växtsläktet. Kina har den äldsta roskulturen och den största artrikedomen. Rosen som symbol med ett budskap, rosen i konsten, rosen i parfymindustrin, olika slag av rosor, rosen i textilmönster, rosor i svenska krus, tips på rosenträdgårdar att besöka i Sverige och övriga Europa, litteraturförteckning och register - allt ryms. A Thing of Beauty is a Joy for ever. Särskilt för en rosamatör.

Tisdagstrion: Roliga böcker

Ugglans & Bokens tisdagstrio handlar om roliga böcker med anledning av  Internationella glädjedagen den 20 mars

Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier. Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. En snöstorm gör det svårt att följa vägen; självgångaren skadar en mede på några besynnerliga pyramider som sticker upp ur snötäcket. De tvingas söka hjälp hos en pytteliten, ilsken mjölnare som dricker vodka ur en fingerborg. Hustrun är desto yppigare och hon bjuder på té och husrum. Snöstormen av Vladimir Sorokin är en hejdlöst rolig roman.

Uno i mammas mage av Sara Gimbergsson är en minimalistisk, humoristisk och pedagogisk liten bok för till exempel någon liten som ska få ett syskon. Rakt på sak om babyn som får näring av mamma, suger på tummen, dansar och sjunger med mamma, simmar omkring i mammas mage som mamma simmar i badhuset. Till slut blir stugan för trång och babyn och mamma får hjälpas åt och skaffa babyn större lägenhet.

Ignatius O´Reilley i Dumskallarnas sammansvärjning är bara för mycket. Han beskrivs så här: "En grön jägarmössa klämde ihop övre delen av huvudet, som liknade en köttig ballong. De gröna öronlapparna svämmade över av stora öron, oklippt hår och de tunna borst som växte inne i själva öronen och stack ut åt båda sidorna likt körriktningsvisare som pekade åt två håll samtidigt. Tjocka, putande läppar framträdde under den buskiga svarta mustaschen och övergick i små veck i mungiporna, fulla av ogillande och smulor av potatischips." Boken gavs ut av modern efter författaren John Kennedy Tooles död.

Utmaning: Authors & Characters

 Lyran önskar den här veckan en fiktiv och en verklig Karl

Barfotaprästen Karl - Artur Ekenstedt i Selma Lagerlöfs trilogi om Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld och Anna Svärd.

Karl - Owe Knausgård är en favorit.
Jag gillar hans Min kamp - böcker om stort och smått, barn och fru avbrutna av essäer om olika ämnen

Fler svar: HÄR

En smakebit på søndag

" Deras mor lagade en kopp te i köket och deras far, kyrkoherde i St Simon - St Judes församling, cyklade genom de regniga gatorna i Dynmouth på en 1937 års Rudge som en församlingsmedlem hade testamenterat till honom. Hans långa och gängliga gestalt gjorde ett imponerande intryck. Håretvar grånat i förtid och ansiktet verkade asketiskt tills det lystes upp av ett leende mot dem han mötte och hälsade på. Medan han pliktskyldigast gjorde sina sedvanliga onsdagsbesök  hos församlingens sjuka hoppades han att Lavinia inte hade det alltför besvärligt med tvillingarna, instängd som hon var den här regniga . Han tänkte på sin hustru när han pratade med den gamla sinnesförvirrade miss Trimm som var förkyld och med lilla Sharon  Lines som stod på dialysbehandling. Innan tvillingarna föddes hade de väntat i nästan nio år på att få barn - de hade mycket att vara tacksamma för men det var svårt att trösta en kvinna som hade förlorat ett barn och aldrig mer fick bli gravid. Lavinia intalade sig att det inte fanns någon grund för den förtvivlan hon ibland kände, men ändå kunde hon inte göra sig fri från den. Hon var inte längre den hon hade varit."

Från sidan 23 i Färdvägar som ingår i Irländska tragedier av William Trevor.

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Astridterese på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Vuxna människor

40 - åriga Ida upptäcker att hon mer och mer börjar tänka på barn. Snart är hon för gammal. Vill hon leva ensam i hela sitt liv? Hennes förhållanden har inte inbjudit till famljebildning. I den lilla sparsmakade romanen av norska Marie Aubert, Vuxna människor, följer vi Ida under en kort men avgörande tid i livet. Ida lever ett bekvämt liv som arkitekt. Hennes yngre syster Marthe är gift med Kristoffer och har bonusbarnet Olea. Nu sammanstrålar de i familjens sommarstuga vid havet. Där är också deras mamma och hennes sambo med anledning av moderns födelsedag. Rivaliteten mellan systrarna är ganska uppenbar. Och när Marthe avslöjar att hon är gravid blir stämningen inte bättre, precis. Ida och Kristoffer upplever en våt kväll och Kristoffer avslöjar i fyllan och villan att han egentligen inte vill ha det här barnet. Ida gör försök att få sina ägg frysta för att kunna använda vid senare tillfälle. Med eller utan pappa. Sommarstugan blir också föremål för diskussion. Idas ensamhet och sårbarhet gör att en känner empati för henne trots att om hon inte är helt sympatisk. Lillasyster Marthe förefaller ganska barnslig och det är hon som har moderns öra. Föräldrarna var skilda och när fadern dog hade Ida inte träffat honom på två år. Kanske hade Ida haft en bundsförvant i honom? Marie Aubert föddes 1979 och hon debuterade 2016 med novellsamlingen Får jag följa med dig hem. Den kommer på svenska i juli 2020. Jag ser fram emot den.

Vuxna människor passar in på nr 10 i Mias Kaosutmaning, Läs en bok som tilldrar sig på sommaren

Titel: Vuxna människor
Orig:s titel: Voksne mennesker
Författare: Marie Aubert
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 2020 
Antal sidor: 110

Fem en fredag v. 11: Hamstring

elisamatilda: Fem en fredag

1. Vad är något du alltid ser till att ha hemma?
Kaffe, ägg 

2. Vad behöver du fylla på med i skafferiet?
Väldigt mycket 

3. Har du gjort några extra inköp med anledning av Coronaviruset?
Nej. Men jag har tänkt att jag ska göra det. 

4. Hur handlar du vanligtvis din mat?
Vi gör inga veckomatsedlar. Men vi försöker planera 2 - 3 dagar i taget i alla fall

5. Vilken vara är oersättlig om den skulle vara slut?
Toalettpapper, kaffe, tandcrême

Helgfrågan v. 11

Mias helgfråga v. 11

Nämn en bok som gjort stort intryck på dig.

Många böcker har gjort stort intryck på mig och på olika sätt, t. ex.

Dödstvätterskan av Sara Omar
Danska Sara Omar kommer ifrån Kurdistan och hennes roman bygger på egna och andra kvinnors upplevelser. Flickan Frmesk är den röda tråden i berättelsen. Hennes mor, Kubar, har tvingats gifta sig med den omänskligt våldsamme Anwar, som inte behandlar henne som en människa. När hon då föder en späd liten flicka åt honom med en vit tofs på huvudet blir han rasande och vill helst göra sig av med flickan. Mormor Gawhar, dödstvätterskan, är en klok kvinna och tar hand om dotterdottern. 

Grymma april av Ismail Kadaré tilldrar sig i Albanien och handlar om den unge Gjorg Berisha, 26 år, som vet att han måste döda en man för att hämnas mordet på sin bror. Det är en hederssak. Han  lyder under bergsbornas sedvanerätt, den s. k. kanun, som kräver blodshämnd. Denna vendetta har pågått i sjuttio år. Det är länge sedan jag läste den här boken, men jag minns  att jag blev väldigt tagen av berättelsen och av det vackra, ödesmättade språket; klart och strängt.


Bonusfråga: Finns det något du skulle vilja bli bättre på?
Svar: Ja, massor! Det mesta! Tala japanska, köra bil, laga mat, spela piano, osv

Tisdagstrion: Asien

Ugglans & Bokens tisdagstrio har v. 11 ämnet tre böcker om Asien.
                                    1.
Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Flanagan belönades med Bookerpriset för Den smala vägen mot norr

 2. 

I Tystnaden (1966) av Shusaku Endo (1923 - 1966) skildras hur några unga portugisiska jesuitpräster åkte till Japan för att bistå de kristna bröderna efter det att en legendarisk missionär förefaller ha försvunnit. De unga prästerna är förtröstansfulla och vid gott mod. De är beredda att lida för sin tro. Men de är inte beredda på den realitet som möter dem. De är inte välsedda; de tillfångatas ofta och torteras. Detta är förfärliga scener som blir särskilt tydliga i den likaledes storslagna filmen. 
3.

Fantasyromanen Över näktergalens golv av Lian Hearn är förlagd till ett fiktivt landskap i Japan under medeltiden.   Klanerna ligger i strid med varandra; man slåss med svärd och kniv och döden är vida att föredra framför vanära. Unge Tomasu lever i en undanskymd by bland de s. k. gömda,  ett fridsamt folk som ber böner till en osynlig gud i en förbjuden religion. Plötsligt störs lugnet i byn då den grymmaste och makthungrigaste av klanledarna, Iida Sumagu, hemsöker byn med sina krigare och dödar allt i sin väg, bl. a. Tomasus mor och systrar. Tomasu själv räddas av en maskerad man, som sedan adopterar honom och ger honom namnet Otori Takeo. Över näktergalens golv är första delen i serien om klanen Otori.