Långt bort där björkskogen drömmer,
famnad av månljus och sol
skogstjärnen fjärran sig gömmer,
blå, som en vårblyg viol.
Ständigt jag dit ville ila,
alltid jag där ville bo
och vid din strand finna vila,
smekt av din ljuvliga ro:
Vid ditt tysta vatten
vill jag för evigt bli kvar
och i sommarnatten
drömma om det, som var.
Där i nattens timmar
tråda små älvor sin dans;
stilla bland björkarna glimmar
junimånens glans.
//: Fjärran, där björkskogen drömmer
drömmen som aldrig jag glömmer
där är det näckrosen blommar,
drömvit, i stilla ro./
2. Varthän jag än ställde färden
långt bort i främmande land
fanns det blott en plats i världen
som med sin trollmakt mig band.
Dagarnas solljusa fägring och dina nätters mystär
blevo en leende hägring som jag i minnet höll kär.
Text Sven-Olof Sandberg, Musik Sven du Rietz
Inlägg
