Bokbloggsjerka 15 - 18 april

I Annikas
BOKBLOGGSJERKA 15 - 18 april ställs frågan:
"Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?"
Mitt enkla svar är att jag gärna läser biografier och memoarer av alla slag och allra helst om de på något sätt berör litteratur. Jag läser gärna memoarer i skönlitterär form. Men - i likhet med många av författarna - är jag lite skeptisk till hur minnet fungerar. Någon har sagt att en har de minnen en behöver och

att minnena förändras över tid. Alla som har syskon vet hur det fungerar med barndomsminnen. Ibland undrar en om en har vuxit upp i samma familj över huvud taget. Vem har då tolkningsföreträde? (Om någon tror att det är äldsta barnet så kan jag av erfarenhet upplysa om att det är fel. Likaväl som att de yngre syskonen tagit av en skridskor, skidor och böcker så lägger de också beslag på ens minnen genom att helt enkelt dissa dem. Totalt!) Dagböcker och brev är ju också en form av memoarer och där har jag en favorit i den ungerske författaren Sándor Márais, Dagbok 1984-1989, som är något av det vackraste jag läst. Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg är också en väldigt vacker roman på självbiografisk grund. Så finns det ju massor av utmärkta biografier över författare; Fredrika Bremer av Carina Burman; Sanningens vägar; Monica Lauritzens biografi om Anne - Charlotte Leffler, Ulla Isakssons och Erik - Hjalmar Linders stora Elin Wägner - biografi; Olof Lagercrantz Strindbergs - biografi, och så vidare. Ett inlägg om AUTOFIKTION.

Samantha Ellis´hjältinnor

Den irakisk - judiska dramatikern och författaren Samantha Ellis fick en rolig idé. Hon skulle återknyta bekantskapen med sin ungdoms hjältinnor för att se vilka som fortfarande kunde passera som hjältinnor. Lite farligt också, så klart. Men Samantha Ellis läser om Den lilla sjöjungfrun, Anne på Grönkulla, Borta med vinden, Lace, Dockornas dal, Glaskupan, Svindlande höjder, Stolthet och fördom med flera. Och det resulterar i boken Mina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket. Det börjar i fyraårsåldern med H.C. Andersens Den lilla sjöjungfrun. Sedan kommer Anne på Grönkulla. Flora Poste i Cold Comfort Farm av Stella Gibbons var hennes första humoristiska hjältinna; föräldralös och charmlös och utan pojkvän. Men Flora Poste tänker praktiskt och vill bli en sådan författarinna som Jane Austen med ett eget varmt och prydligt rum. Lucy Honeysuckle i Ett rum med utsikt blir Samantha Ellis´hjältinna i tjugoårsåldern när hon tänkte sig ett konstnärsliv Hon försöker efterlikna Helena Bonham Carter i filmen och anlägger en fågelbofrisyr och far till Florens. Det som händer är att hon kommer in på dramatikerbanan. Så fortsätter det i en mycket personlig odyssé genom många års engagerad läsning. Samantha Ellis jämför hjältinnorna och blandar även in sin dramatik. Det finns ett rejält register och en rolig litteraturförteckning som lätt leder till vidare läsning. Alla verkliga boknördar kommer att älska Mina hjältinnor. Men vad betyder "...att läsa för mycket"? Går det?
Extra bonus: Recept på milk punch och Nora Ephrons recept på masafan, irakisk - judiska marsipan.
Läs en INTERVJU med Samantha Ellis i DN
LINA KALMTEG  är inte helt nöjd, men nästan.

Kaosutmaning 2015

Att vara husjungfru på Mårbacka

Matts Nilssons mor Alma Göransson var husjungfru hos Selma Lagerlöf på Mårbacka mellan 1925 och 1931. Hon berättade sina minnen för sonen som också använt sig av Selam Lagerlöfs korrespondens när han skrivit boken Alma På Mårbacka. Selma Lagerlöfs husjungfru 1925 - 1931. I köket härskade under denna tid den humörstyrda husföreståndarinnan Ellen Lundgren över såväl Aga - spis, diskbänk i koppar och allt annat. Hon var känd för sin matlagning och sina utsökta bakverk. Receptboken hade alla tillträde till och Alma Göransson skrev av i svarta anteckningsböcker med vaxdukspärmar.  I Alma på Mårbacka finns ett tjugotal av recepten med. Boken skildrar vardagen i författarinnans liv. Hon står på toppen av sitt författarskap och har vunnit folkets kärlek. Men hon är också entreprenör och kämpar för att få sin gård att bära sig. Bl. a. saluförde hon skrädmjöl (ett havremjöl). Ibland bröts vardagslunken av fest. Till exempel fyllde Selma Lagerlöf 70 under den här tiden och firades med pompa och ståt. 
Alma på Mårbacka är fint illustrerad. Det finns en personförteckning (utan sidhänvisningar visserligen) och en källförteckning i urval.
Matts Nilsson bor i Östra Ämtervik och är ordförande i Föreningen Värmlandslitteratur. Votum förlag

Arma Märta Söderberg!

Inte för att jag tror att Märta Söderberg (1871 - 1932) var helt lätt att leva tillsammans med, men ingen människa förtjänar den behandling hon utsattes för. Av sin man, Hjalmar Söderberg,  sedan tio år tillbaka, av sin halvbror och förmyndare Alban Keyser, av Hjalmar Söderbergs syster Frida, av Hjalmar Söderbergs hushållerska Elisabeth Andersson, av fru Lisen Bonnier och av många läkare och psykiatriker. Märta Abenius kom från en fin och förmögen familj som senare kom på obestånd. Märta hade en svår reumatism, hon hade svårt att handskas med pigorna i huset och hon var ingen husmor över huvud taget. Hennes sorg och förtvivlan när maken sade upp sig i äktenskapet kallades hysteri. Det var ju en vanlig beteckning på kvinnor som föll ur ramen vid den här tiden. Men att förklara henne sinnessjuk och därtill imbecill var en felbedömning från psykiatrin anser författarna Johan Cullberg och Björn Sahlin i sin bok Märta och Hjalmar Söderberg. En äktenskapskatastrof Natur & Kultur 2014. De har tagit del av journaler från olika sjukhus, inrättningar och asyler som Märta skickades runt till under tjugo års tid. Hon hade allt och alla emot sig men ingen som förde hennes talan - inte ens hennes egen advokat. Hjalmar Söderberg hade sedan länge älskarinnan Emilie Voss och deras gemensamma dotter Betty i Danmark. Emilie krävde underhåll och det fick hon. Hjalmar Söderberg klagade över de dyra räkningarna för hustruns sjukhusvistelser, men glömde bort att de egna krognotorna betingade högre belopp. Allt detta medan han satt hos älskarinnan och sedermera hustru nummer två i Danmark och skrev sin fina delvis självbiografiska roman Den allvarsamma leken. Den innehåller upplevelser ifrån ett tidigare kärleksförhållande med Maria von Platen under åren 1902 till 1906. Hon anses vara förebild till Lydia Stille i Den allvarsamma leken, Helga Gregorius i Doktor Glas och Gertrud i Gertrud. Hjalmar Söderberg träffade Maria von Platen medan Märta Söderberg gick gravid med yngste sonen Mikael. Makarna Söderberg hade tre barn; Dora född 1899, Tom född 1900 och Mikael född 1903. Märta Söderberg skildes långa tider ifrån barnen som hon ansågs inte kunna sköta trots att hon stred för att få träffa dem. I högsta grad upprörande läsning. Men så bra att Märta Söderberg äntligen lyfts fram! Hon får stå som exponent för alla kvinnor i hennes situation som var och förblir okända. Det finns en gedigen litteraturlista för den som vill fördjupa sig i Hjalmar Söderbergs författarskap, medicinska, psykiatriska och juridiska källor samt inte minst otryckt material.

Vem var Dagmar Lange?

Jag visste inte så mycket om Sveriges svar på Agatha Christie, vår första deckardrottning Maria Lang, Dagmar Lange, när jag satte igång att läsa 
Maria Lang. Vår första deckardrottning av 
Lena Lundgren och Lisbet Wikner.  Nu har jag fått veta en del om den krävande divan och författaren Dagmar Lange som hatade Strindberg och älskade Wagner; som var en utmärkt, engagerad lärare; sedermera lektor vid Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm. Hon undervisade i svenska och historia och fann ett stort nöje i att leda unga människor till klassikerna. Dagmar Langes doktorsavhandling handlade om den homosexuelle filosofen Pontus Wikner. Hennes första deckare, Mördaren ljuger inte ensam hade också ett homosexuellt motiv och Maria Lang låter huvudpersonen leverera ett försvarstal för den samkönade kärleken. Det spekulerades mycket om Dagmar Langes egen sexuella läggning, men hon lär ha förklarat att ingen kunde leva med henne som hade så speciella vanor och älskade tystnad och ensamhet. Hon hade gjort dag till natt och när hon satt i Nora och skrev om somrarna ville hon inte ha något sällskap. Men när det blev dags för kräftskiva i augusti ringde hon sina vänner och meddelade: "Nu vill jag umgås!" Dagmar Lange föddes 1914 och dog 1991. Med obegripligt stora skulder! Tiden gick och att hon inte var med på tåget. Hon stelnade som människa och drog sig undan. Hennes 42 deckare glömdes mer och mer. Nora stad hade inte ens lust att bekosta en staty av henne så då gjorde konstnären det själv. Deltagandet vid hennes begravning var beklämmande litet. Många självklara personer fanns inte där. Men gott och väl 20 år senare börjar man komma ihåg igen. Norstedts ger ut några av Maria Langs deckare igen och Mördaren ljuger inte ensam blir film. Nora stad anordnar stadsvandringar med besök på de olika brottsplatserna.
Jag har lärt mig en hel del om Maria Lang under läsningen, men jag undrar ändå: Vem var Dagmar Lange? Jag kanske ska läsa självbiografin Vem är du? : Dagmar Lange eller Maria Lang?

Hjalmar och Maria

Bure Holmbäck, litteraturhistoriker och radioman f. 1923 var den som 1985 tog initiativet tillHjalmar Söderbergsällskapet

Bure Holmbäck har ägnat större delen av sitt liv åt Söderbergstudier.

1969 kom doktorsavhandlingen Det lekfulla allvaret;

Flanören och vattenvärlden 1987 och

Hjalmar Söderberg, Ett författarliv 1988.

Kurt Mälarstedt, journalist och författare född 1939 har också intresserat sig för Hjalmar Söderberg och på så sätt kommit i kontakt med Maria von Platen.

Maria von Platen och Hjalmar Söderberg hade en relation 1902 - 1906. Det var hon som tog första steget genom de beundrarbrev hon skickade.

2006 kom Kurt Mälarstedts biografi Ett liv på egna villkor - om Maria von Platen  ut.

I skuggan av männen

Jag blir alltid så glad när jag läser Carina Burmans recensioner.
Hon förmedlar sin lust i och till läsandet.
Dagens understreckare handlar om två nyutkomna biografier om två starka kvinnor som stod i skuggan av sina äkta män och andra män omkring dem.
Anna Maria Lenngren (1754 - 1817) hade hela det manliga litterära etablissemanget, sin man Carl Peter Lenngren och den gemensamme vännen skalden Johan Henric Kellgren som överskuggade henne.
Litteraturvetaren Torkel Stålmarcks biografi har titeln: Anna Maria Lenngren.
Med den underbara undertiteln: Granris och blåklint.
(Det var så hennes poesi doftade enligt 1800-talsskalden Oscar Patric Sturzen-Becker.)

Den andra biografin handlar om Sophie Creutz (1752 - 1824), finsk adelsdam som levde i skuggan av sin mycket berömde farbror Gustaf Philip Creutz, sin koleriske, lågadlige äkta man Lars Glansenstierna och sin älskare officeren och kvinnokarlen Göran Sprengtporten.
Kirsi Vaino - Korhonen har skrivit Sophie Creutz och hennes tid. Adelsliv i Finland på 1700 - talet.

HÄR finns hela understreckaren

Regnvädersfilm

Portrait of a Marriage är titeln på Nigel Nicolsons bok om sina föräldrars märkliga äktenskap. Modern, författaren Vita Sackville-West var gift med diplomaten, parlamentsledamoten och författaren Harold Nicolson. Framför allt handlar boken om moderns passionerade förhållande med Violet Trefusis. Vänskapen med Virginia Woolf kommer också med på ett hörn i slutet av boken. Nigel Nicolson baserar sin berättelse på moderns efterlämnade papper. Både modern och fadern hade många kärlekshistorier vid sidan av äktenskapet företrädesvis med personer av samma kön. Men de var varandras bästa vänner och de var viktigast i världen för varandra.
Portrait of a Marriage ligger till grund för en TV-serie med samma namn som BBC gjorde 1990. Den finns på DVD och är en alldeles fascinerande film.
Som vanligt är engelsmännen duktiga på att välja rätt skådespelare. I det här fallet är Janet McTeer som Vita Sackville - West och David Haig som Harold Nicolson rent porträttlika.
I filmen figurerar inte Virginia Woolf alls. Nigel Nicholson har däremot ägnat henne en hel biografi.

Blind jul

Julhelg. Alla teman är uttömda.
Ändå är hjärtat alltid berett
att ta emot ännu en snöflinga
som kan uppenbara ett mönster.

Kärleken knackar på med frostiga
fingrar. Jag tittar ut och skälver
i skuggan av en så väldig Gud, ur stånd
att upptäcka barnet i allt det vita.

24 december 1995 recenserar en entusiastisk Ingemar Leckius den walesiske prästen och poeten
R. S. Thomas diktsamling No Truce with the Furies och beskriver honom som "något av vresig profet och ömsint fåraherde på samma gång".
R. S. Thomas älskade naturen och var en ivrig fågelskådare. Han kritiserade konsumtionssamhället, men är för den skull ingen misantrop.
Själsfränden framför andra var Sören Kierkegaard
Som pensionär har han återvänt till sin barndoms ö Holy Island längst ut i nordvästra Wales.
R(onald) S(tuart) Thomas har i olika omgångar nämnts i nobelprissammanhang, men när Seamus Heaney fick priset 1996 blev det för sent för den då 82-årige Thomas, som dog 2000.

2007 skrev den walesiske journalisten och författaren
Byron Rogers The Man who went into the West: The Life of R. S. Thomas.