En berättande poet

Bilden är lånad

Den amerikanske poeten Louis Simpson gick ur tiden förra veckan.

Han föddes på Jamaica 1923 och flyttade som sjuttonåring till USA.
Hela sitt liv kom han att skriva utifrån ett utanförskap; inte hemma varken här eller där. Simpson skrev lyrik och undervisade i litteratur.

1964 fick han Pulitzerpriset för sin fjärde diktsamling 

All the End of the open Road.

Louis Simpson företrädde den s. k. berättande poesin som kommit tillbaka i USA under de dynamiska 1950 - och 60-talen.

På svenska finns Kaviar på begravningen. Berättande dikter i översättning av Stewe Claeson på Ordfronts förlag 1998. Den innehåller dikter från 1971 till 1998. Lyriken från debuten 1949 och fram till 1971 har presenterats på annat håll, bland annat i Poesi från USA.

Kaviar på begravningen  

                                                                        Detta är byn där klockaren

                                                                        åt upp all kaviaren på 

                                                                        begravningen.

                                                                        Tjechov: Ravinen

På hemväg från kyrkogården

diskuterade man begravningen

och predikan: " En sådan tröst för familjen."

De trängdes i vardagsrummet.

Det var varmt och gästerna började bli högljudda.

Klockaren hamnade intill en assiett

full med kaviar. Han tog en

hel sked. Så en till.

Plötsligt märkte han

att alla iakttog honom,

undergången stirrade honom i ansiktet.

Han bleknade. Sen försökte han skämta bort det -

man kan lika gärna bli hängd för ett får

som för ett lamm, och så vidare.

Han såg tillbaka på dem med bister min

och tog en full sked till,

och en till. Han åt upp alltsammans.

Nästa morgon hade man sett honom på stationen

när han köpte biljett till Kurovskoye,

en by som liknar vår, fast mindre.

Mördaren är död

Ja, inte går det upp mot
Rönndruvan glöder.
Men Stewe Claeson betyder alltid njutbar läsning. I
Mördaren är död känner sig läsaren lite osäker. Bara titeln kan ju få en att undra. Undertitel: Roman om ett brott och om Hallands söner.
Johannes Halland har sex söner. De är alla medelålders när de möts för att begrava sin far. Författarens språkrör är den näst äldste sonen Jens.
Han reflekterar över sina föräldrar, syskonen och förhållandena inom familjen med utgångspunkt i Tolstojs berömda ord om att alla lyckliga familjer är lika varandra medan de olyckliga är olyckliga på olika sätt. Känner familjemedlemmar varandra? Är de sex bröderna varandras närmaste bara för att de är bröder. "Vad är det jag ska känna eller tänka eller göra bara för att du råkar vara min bror?"
tänker Martin. ..."Släkt är en tunn fernissa."
Liksom i Mordet på Halland av danska Pia Juul kommer själva brottet i andra hand.
Mördaren är död och Mordet på Halland är så tillvida inga vanliga deckare.
Miljön är Skåne. Dödsannonsen finns i Sydsvenskan och Nordvästra Skånes Tidningar. Jens inspekterar vägbygge utan för Hässleholm.
Tidsmarkörerna anger att det hela utspelar sig 2009.
Visst är det spännande med det hemliga skrinet och faderns efterlämnade brev.
Och visst är det så att barn inte tror att föräldrarna haft något liv som inte föregått familjelivet. Egentligen är varje människa en ö. Vemodigt, men sant.