GOTT NYTT ÅR

Årsredogörelse

På året sista dag är det väl på sin plats att summera läsåret.  Jag inser att det varit lättare om jag gjort månadssummering, men det har jag alltså inte gjort. Det blev lite jobbigare, men det gick. Böcker som jag påbörjat, men aldrig läst slut räknas inte.

Lästa böcker 2017: 87

Lästa noveller: 37

Roliga läsutmaningar av olika slag som jag deltagit i:

En smakebit på söndag - Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger
Tematrio - Lyrans noblesser
Veckans topplista - Johannas deckarhörna
Helgfrågan - Mias bokhörna
Olikhetsutmaningen - enligt O
Hett i hyllan (av och till) - Bokföring enligt Monika
Julkalenderbloggstafett - Sofies bokblogg

Kaosutmaning 2017 - Sofies bokblogg
Här saknas två punkter: Läs ett seriealbum och En bok du valde för bilderna
Klicka på bild i högra marginalen!

17 författare att återvända till - J M Holmström
Här saknas också två punkter, skrattretande nog två favoriter, nämligen Thomas Hardy och Virginia Woolf. 
Klicka på bild i högra marginalen!

Läs en novell II och Novellsudoku - Ugglan&Boken
Klara!

Kvinnliga nobelpristagare i litteratur - Koko på En kattslavs dagbok
Klart!

3 x 3 - Ugglan&Boken
En titel fattas, nämligen Charlotte Brontë, Villette

Stort tack till er som ordnar de här läsutmaningarna som får en att läsa romaner och noveller som annars inte blivit av.

Kåda

Modernista

Flickan Liv är navet i spänningsromanen Kåda av danska författaren Ane Riel. Hon bor tillsammans med mor och far på en ö uppe på en höjd kallad Hovedet. Fadern, den en gång så vackre unge mannen Jens Haarder, har dragit sig undan samhället mer och mer efter faderns död och broderns flykt från ön och familjen som kväver honom. Jens hustru Maria har tappat kontrollen över sin kropp efter sina graviditeter. Ingen håller efter varken hus eller gård. Det samlas oändliga mängder av saker både ute och inne. Jens tar med sin unga dotter på stöldräder om nätterna. Hon är tyst och snabb och skjuter pilbåge som Robin Hood. Liv älskar att vara med sin far. Han lär henne så mycket. Och han samlar kåda. Han visar Liv hur han lagt in en fluga i kåda. Liv älskar också att läsa högt för sin mor, som får allt svårare att lämna sitt sovrum. När det blir tal om att Liv ska börja skolan meddelar Jens Haarder  myndigheterna att flickan är försvunnen. Liv göms i en cistern. Allt blir mer och mer absurt. En riktigt känner hur huset gror igen. Och ute på gården skulle en inte våga ta ett steg för alla fällor och gropar som Jens Haarder gillrat och grävt. Hans galenskap växer. Ingen får ta något ifrån hans rike. Ingen ska lämna det. Han vet precis hur han ska förhindra det. Ane Riel fick Guldnyckeln för Kåda. Det är en mycket speciell spänningsroman med ett kongenialt omslag. Dessutom är den mycket välskriven. Rekommenderas!

Nadine Gordimer

Vera är sjutton år och bor med sina föräldrar i källarvåningen till det hus där modern arbetar. Sonen kommer att vara borta i ett och ett halvt år och därför hyrs hans rum ut. Hyresgästen är en stillsam ung man av annan hudfärg och helt andra sedvänjor. Han äter inte vissa saker, han dricker inte och han går inte på bio. Veras familj är färgad. Fadern är rockvaktmästare på en klubb och genom kontakter har han skaffat Vera ett bra arbete där hon hoppas avancera och få möjlighet till utlandsresor. Så börjar Nadine Gordimers novell Några föds till ljuva fröjder. Historien tar ordentligt fart efter det att den unge mannen hjälper Vera när hon kommer hem och är berusad och kräks. Hon skäms och han lägger lugnande sin hand på hennes. Därefter börjar Vera bli intresserad och den unge mannen, Rad, låter henne styra. Han är distanserad och återhållsam med uppgifter om sig själv. Här önskar jag att Veras föräldrar gripit in. De åser hjälplöst det hela, men Veras energiska förälskelse passiviserar dem. Vera är huvudlöst förälskad och självbevarelsedriften är helt satt ur spel. När hon upptäcker att hon är gravid ber hon Rad om ursäkt och säger att hon tänker göra abort. Rad säger nej, jag gifter mig med dig. Du är utvald. Och det är hon, men inte som hon tänkt sig. Rad säger att Vera måste åka till hans land och hälsa på hans föräldrar innan de gifter sig. Alla tycker att allt ordnar sig till det bästa. Särskilt Vera som är salig. Nadine Gordimer, som fick Nobelpriset i litteratur 1991, skildrar med psykologisk säkerhet den unga Veras förälskelse och Rads kyliga personlighet. Jag gillar hennes språk och sättet att bygga upp novellen fram emot det grymma slutet.Översättare är Else Lundgren. Albert Bonniers förlag 1992.

Sula

I det lilla samhället Bottom en bit uppför berget från det större samhället Medallion räknat bor några färgade familjer. I den mera bördiga trakten i dalen omkring floden bor de vita. I Bottom bor Eva Peace som en tid är gift med BoyBoy. När han lämnar henne har hon en dollar och några cent, fyra rödbetor och några morötter att föda sina tre barn med. Efter en tids funderingar offrar hon sitt ena ben under tåget för att få ut försäkringspengar. Evas dotter Hannah gifter sig som fjortonåring men flyttar snart tillbaka till sin mor efter det att hennes man dött. Hannahs dotter Sula blir god vän med Nel Wright som är i hennes egen ålder. De två är verkligen ett, trots att de kommer ur helt skilda miljöer. Vänskapen får sig en knäck när Sula några år senare tar Nels man ifrån henne. Utan att skänka en tanke åt Nel. Sula har varit försvunnen från Bottom under tio år och kommer tillbaka och beter sig som om ingenting hänt. Byborna hatar henne och ser henne som en häxa som för ont med sig. En följer tre generationer kvinnor i Toni Morrisons andra roman, Sula. Tiden omspänner åren mellan 1919 och 1965. Saker och ting rör på sig i samhället. Medallion och Bottom byter plats. De vita anlägger golfbana och bygger hus uppe i bergen och de svarta flyttar längre ner åt Medallion. Sula är en lättläst men lite obehaglig roman. Det finns ingen att sympatisera med. Jag undrar vad författaren vill ha sagt. Eva, Hannah och Sula lever utan män och det ses som onaturligt. Nel har efter avslutade studier gift sig och lever ett konventionellt liv. Kärleken är flyktig, men vänskap är något som består kan en utläsa med lite god vilja. Översättare är Mikael Mörling. Bokförlaget Trevi gav ut boken 1980. Toni Morrison fick Nobelpriset i litteratur 1993 med motiveringen ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Helgfrågan v. 52

Mia undrar hur bokåret 2017 varit.
Bonusfråga: Bästa julklappsboken

2017 har varit ett bra läsår. Så gott som allt jag läst har jag skrivit om på bloggen, som ju i första hand är min läsdagbok. Jag har också deltagit i en del läsutmaningar och det är alltid kul. En får så otroligt många lästips på andra bloggar. Och ibland är det roligt att i förväg bestämma sig för att läsa vissa böcker. Att sedan koppla på ett par IRL - läsecirklar ger ytterligare en dimension till läsandet.

Bästa julklappsboken: Hag - Seed av Margaret Atwood, som tycks ha kommit ut även på svenska. Då heter den Häxyngel. Hag - Seed är del i en serie där nu levande författare tar sig an verk av Shakespeare. Hag - Seed ska handla om Stormen.

Lessing och Diski

Ljuvaste dröm kom ut 2001 på svenska. Författaren Doris Lessing var då 82 år och en kan tänka sig att hon fått perspektiv på sitt liv. Romanen är till vissa delar självbiografisk. Romanens nav är den frånskilda Frances Lennox som lever i ett stort hus i London omgiven av två söner, svärmor och ett ständigt skiftande antal vinddrivna ungdomar. Ibland tittar hennes f. d. man, Johnny Lennox, in om inte annat så för att be om hjälp med sin nya fru och deras dotter. Han är en stor bluff som levt högt på sin charm och sin svada. Han är kommunisten som levt lyxliv och som påstår sig ha deltagit i spanska inbördeskriget. Frances bakar fiberrikt bröd och lagar nyttig mat till alla. Samtidigt skriver hon artiklar för en tidning för att få in lite pengar till det stora hushållet. En utav hennes söner har en skolkamrat som är väldigt illa ute och inte kan få hjälp av sina föräldrar. Kan hon möjligen få bo hos Frances? 15 år gammal kommer ännu en strulig flicka in i hushållet. Runt det stora matbordet diskuteras allt möjligt, som till exempel politik och sex. Ungdomarna berättar öppet att de själ friskt, kläder, böcker och allting. Det är deras sätt att undergräva kapitalismen. Och Frances är generös och tillåtande. Men kanske inte så moderlig. Jenny Diski har själv berättat om åren med Doris Lessing i sin bok Den sista resan. En kan nog konstatera att de båda damerna egentligen inte tyckte så väldigt mycket om varandra. Men de släppte aldrig kontakten. Jenny Diskis bok Den sista resan heter i original In gratitude. Hon påpekar att titeln också kan läsas som Ingratitude... Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur 2007 och det betecknar hon älskvärt som "en jävla katastrof" som har dränerat henne så totalt på energi att hon inte orkar skriva fler böcker. (Tala om ingratitude!)

Veckans topplista v. 52

Johannas deckarhörna: "Idag listar vi topp fem böcker vi ville läsa men inte hann med under 2017, och hoppas på att vi kanske kan plocka upp dem i ett tidigt skede av nästkommande år." Det var en lätt fråga. Precis vad en orkar med.

Modernista

1. Elena Ferrante, Det förlorade barnet
2. Sigrid Combüchen, Sidonie & Nathalie 
3. Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv
4. Belinda Bauer, De vackra döda
5. Ane Riel, Kåda

Älskarinnorna

Älskarinnorna fick mig till en början att fnissa, vilja stryka under och läsa högt. Men allt eftersom läsningen fortskrider blir tonläget mycket annorlunda. Författarinnan Elfriede Jelinek, som fick Nobelpriset i litteratur 2004, är fylld av vitglödgat raseri. Hon är feminist och som sådan tar hon sina kvinnliga huvudpersoner, Paula och Brigitte, på allvar. Båda flickorna går som på räls. Hitta någon att gifta sig med, skaffa barn, hus och hem. Endast så uppnår en status och lycka. Paula är så målmedveten att hon är gravid redan vid femton. Brigitte ligger lite efter. Erich är vacker, korkad och bryr sig bara om motorer och sitt arbete i skogen. Paula är han relativt kallsinnig till. Heinz har ett bättre arbete än Erich och är måttligare med spriten. Båda paren gifter sig samtidigt. Föräldrarna motas ut och tvingas i en lägenhet i stan. Ja, när de nu inte hade förstånd på att krepera direkt för att ge plats åt de unga. Bymentaliteten gisslas. En förväntas göra på ett visst sätt och inte skilja sig ifrån mängden. Männen sliter ut sig i skogen, dricker och slår sina fruar. Och barn. Men - visst, landskapet är vackert. Paulas och Brigittes liv kommer att te sig helt olika. Paula är tanklös och har ingen vidare självbevarelsedrift. Elfriede Jelinek skriver korta meningar utan stora bokstäver efter punkt. Hon är elak, ironisk, bitsk och sardonisk i sin skildring av ett patriarkat där inte heller männen är särskilt lyckliga. I nobel prismotiveringen talas det om "språklig lidelse" och det är mycket väl uttryckt. Älskarinnorna är den sjunde romanen i serien Nobelklassiker. Huvudredaktör för serien är Horace Engdahl. Han har också skrivit förordet. Aimée Delblanc har översatt. Brombergs förlag 2008. 

Walesisk jul

Jul bland bergen

De kom över snön till brödets
renare snö, fumlade med det i sina grova
händer, fattade det med läpparna
likt djur, stirrade ned i den mörka kalken
där vinet glänste, kände det skarpt
mot tungan, skälvde som vid minnet
av en synd och hörde för ett ögonblick
kärleken skrika i hjärtats krubba.

De reste sig och återvände till sina magra
arrenden, som låg nakna i det ödsliga
decemberljuset. Deras horisont krympte
till den egna, steniga åkerlappen
med dess träd, där blåsten naglade fast
den förfärade kropp som inte hade bett
om att bli född.

R. S. Thomas, Ur Laboratories of the Spirit. 1975

R. S. Thomas var präst i en karg trakt av Wales. Medkänslan med de fattiga församlingsborna går som en röd tråd genom hans författarskap. 

Gösta Berlings saga

Nu har jag både sett och läst om Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöf blir aldrig utsliten. En häpnar vid varje läsning över en sådan fantastisk berättare hon är. Och alltid finns det något en glömt bort. Jag kom inte ihåg Klevenhüller, den tokige uppfinnaren, som flög en runda med sina egentillverkade vingar, men likt Ikaros kom för nära solen och störtade. (Nästa uppfinning satte eld på Ekeby för andra gången.) I somras köpte jag den vackra nyutgåvan av Gösta Berling med förord av ingen mindre än Ebba Witt - Brattström. Hon berättar om sitt tonårsmöte med Gösta Berling och om den fascination som följt henne genom åren. Gösta Berling är ständig sommarläsning för EWB. Tommy Berggren är en mycket trovärdig Gösta Berling och Margareta Krook är magnifik som majorskan på Ekeby i TV - serien från 1986. Elakheten lyser om Ingvar Kjellson som den lede brukspatron Sintram.  Harriet Andersson spelar den rika, hjärtlösa Märta Dohna. Majorskans man spelas av Ulf Johansson och en känner igen igen flera andra gamla fina skådespelare. Alla de unga damerna som i tur och ordning förälskar sig i den försupne prästen Gösta Berling som knappt hann upp i predikstolen förrän han raglade ner igen, blir alla mer eller mindre olyckliga för hans skull. De är beredda att offra sina liv för honom. Kavaljererna på Ekeby dricker och leker i början av romanen som en skock bångstyriga barn. Men innan berättelsen är över har åtminstone några av dem - med Gösta Berling i spetsen - vuxit i sina år och blivit ansvarstagande människor som sätter Ekeby på fötter och förbarmar sig över de svältande människorna. TV - serien följer boken väldigt väl men flyttar ibland om händelserna. Inspelningen är väldigt vacker med slädfärder i snöiga landskap, soliga sommarängar och fina interiörer från de vackra gårdarna. Allt som allt kändes det väldigt bra att förnya bekantskapen med Gösta Berling. Intressant att läsa och se parallellt.

Helgfrågan v. 51

Mias helgfråga v. 51:

Vilken bok/böcker tänker du läsa i jul?

Bonusfråga: Hur firar ni jul?

Jag tänker läsa Thoreaus dagbok, noveller av Nadine Gordimer och en roman av Toni Morrison. Eller också blir det att jag läser någon helt oväntad julklappsbok? Kanske blir en eller annan barnbok också, vad vet jag.

Hur vi firar jul? Ja, det vet en aldrig riktigt säkert. Granen kommer in på morgonen dagen före julafton och kläs av sonen. Skinkan griljeras och det blir en smakbit på kvällen. På julafton brukar vi äta julbord ca kl 14. Evt finns det

någon som vill se Kalle Anka, men det brukar bli att vi äter länge och dricker

kaffe på det. Därefter blir det äntligen någon form av julklappsutdelning. Tomten är lynnig på de här breddgraderna. Inte sällan har han utlyst strejk. Tomtefacket kräver reglerad arbetstid och betalda arbetskläder. Sedan läser alla i sina julklappsböcker långt utåt natten. Juldagen går någon i julottan, men de allra flesta tar det mycket, mycket lugnt. 

Vad ska jag läsa nu då?

etta förlag. (Sekwa)

Separationen av Katie Kitamura tog mig helt oväntat med storm. Jag visste inget om författaren och tyckte inte att romanens omslag är särskilt lockande. Men - så började jag läsa och fastnade direkt. Romanens namnlösa berättarjag är en kvinna i trettioårsåldern. Hon och hennes man sedan fem år, Christopher, har separerat. Av någon anledning vill han inte att de ska berätta det för någon. Därför blir det lite besvärligt för hustrun när svärmor ringer och undrar varför inte hennes son svarar när hon ringer. Christopher har åkt till Grekland för att göra research för en ny bok.  Du får åka ner och söka upp upp honom, säger svärmor. Och svärdottern åker. Hon känner en viss egen oro också. Visserligen har han varit notoriskt otrogen och det visar sig att svärmor är fullt på det klara med vad hennes son går för därvidlag. Väl i den lilla avlägset belägna grekiska byn finner berättarjaget att ingen sett till Christopher på flera dagar. Och när hon börjar göra försiktiga undersökningar förstår hon genast att att Christopher haft flera kvinnoaffärer på stället. Svärföräldrarna anländer. De har aldrig haft någon god relation till sin svärdotter, men nu drar de åt samma håll. Där tror jag att det är lämpligt att dra ett streck för att inte förstöra något för någon. Det som jag blev särskilt förtjust i är författarens språk och det kyligt återhållsamma sättet att skildra allt som händer. Kitamuras protagonist är en god iakttagare och har förmågan att skapa kontakter. Hon är översättare till yrket och van att hålla sig i bakgrunden. Anonymiteten förstärks av att en aldrig får något grepp om hur hon ser ut och att hon är så sval i sina reaktioner. Spänningen håller sig in i det sista. Separationen får en att fundera över hur väl äkta makar egentligen känner varandra. Känner en någonsin en annan människa? Hur handskas Mark och Isabella, svärföräldrarna, med sitt åldrande? Och , ja, hur gick det sedan? Läs!
Översättare: Marianne Tufvesson. etta förlag 2017

Veckans topplista v. 51 - Önskelista

Johannas deckarhörna: Veckans topplista: Böcker på min önskelista till tomten

1. Sigrid Combüchen, Sidonie & Nathalie: från Limhamn till Lofoten

2. Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv

Norstedts

3. Celia B. Dackenberg, Kulturkoftor: Livet, konsten och saker att sticka

Natur&Kultur

4. Peter Handberg, Jag ville leva på djupet (Henry David Thoreau)
    Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837 - 1861.

5. Jul i litteraturen: en klassisk julantologi och Juldagar: 12 berättelser och 12   festmåltider för 12 dagar av Jeanette Winterson

Min systers lov

Min systers lov

Min syster skriver inte dikter
och kommer väl aldrig att börja skriva dikter.
Det har hon efter mamma som inte skrev dikter
och efter pappa som inte heller skrev dikter.
Under min systers tak känner jag mig trygg:
min systers man skulle aldrig i livet skriva dikter.
Och även om det låter maniskt och tjatigt
sysslar ingen i släkten med att skriva dikter.

I min systers lådor fanns inga gamla dikter,
i handväskan inga nyskrivna alster.
Och när min syster bjuder på middag, då vet jag
att det inte är i avsikt att deklamera för mig.
Hennes soppor är superba utan någon baktanke,
och kaffet spills inte ut över någons manus.

I många familjer skriver ingen dikter,
men gör de det är det sällan bara en som gör det.
Stundom forsar poesin genom släktledskaskader,
och det bildar virvlar som hotar sammanhållningen.

Min syster ägnar sig åt hyggligt talad prosa.
Hennes hela författarskap är semestervykorten
med texter som lovar samma sak varje år:
att när hon kommer hem
ska hon berätta
allting,
alltsammans

Ur Dikter 1945 - 2002 av Wislawa Szymborska

Påminnelse!

Ugglan&boken påminner: Vi börjar närma oss målgången i Novellsudoku 2017, den läsutmaning som jag haft under hösten (och som pågår året ut). Dessutom är det snart jul, så vad passar då bättre än en utlottning?
Bokpaketet är inspirerat av novellsudokut, men utlottningen är öppen även för dig som inte deltagit i utmaningen.
Så skriv en rad i Ugglan&bokens kommentarsfält om du vill vinna Tove Janssons Noveller och 200 sudoku. Om du delar inlägget om utlottningen i sociala medier eller skriver om utlottningen på din egen blogg, får du en extra lott. Om du deltagit i Novellsudokut får du naturligtvis också en extra lott (du behöver inte ha läst alla noveller). Sista dagen att svara är 17 december.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Det började med ett telefonsamtal ifrån Isabella (svärmor). Hon ville veta var

etta förlag

Christopher höll hus, och jag hamnade i den pinsamma belägenheten att behöva  säga att jag inte visste. I hennes öron måste det ha låtit osannolikt. Jag berättade inte att Christopheroch jag hade separerat ett halvår tidigare och att jag inte hade pratat med honom på närmare en månad. Hon tyckte att det var obegripligt att jag inte kunde tala om var Christopher befann sig, och hennes reaktion var avvaktande men inte helt överraskad, vilket på ett sätt gjorde det hela värre.  Jag kände mig både förödmjukad och olustig, två känslor som alltid har kännetecknat mitt förhållande till Isabella och Mark. Detta trots att Christopher brukade säga att jag hade exakt samma effekt på dem, att jag borde försöka att inte vara så reserverad, det kunde alltför lätt tolkas som arrogans." från sidan 7 i Separationen av Katie Kitamura. Etta förlag 2017. I översättning av Marianne Tufvesson. Fler smakebitar HÄR.

Julkalenderbloggstafett lucka 17

Igår kunde vi läsa om Camilla Davidsson i lucka 16 i Mias bokhörna. Lucka 18 står Klimakteriehäxan för i Sofies Julkalenderbloggstafett. Bland det bästa jag har i min bokhylla är Ett helt liv av den österrikiske författaren Robert Seethaler.  Den avskalade enkelhet med vilken författaren beskriver den sin huvudpersons, den redbare Andreas Eggers liv, gör ett djupt intryck. Trots hälta och ordkarghet  har Andreas aldrig några problem med försörjningen. Han är stark som en oxe och inte rädd för att arbeta. Hans kunskaper om bergen skaffar honom också arbetstillfällen. Andreas Egger deltar i krigets slutskede och efter år i ryskt fångläger kommer han hem och får pension som krigsveteran. Sina sista år tillbringar han i ett övergivet stall. Han är oberoende och känner sig fullständigt lycklig. Alplandskapets alla skiftningar och dagrar beskrivs måleriskt. Robert Seethaler lyfter fram storheten i det lilla livet som levs ärligt och redbart. Andreas Egger gör sin plikt, är noggrann och ansvarsfull och skor sig aldrig på andra. Han var en stor liten människa om än något förvirrad i en tid som sprungit förbi honom. Det ligger något tidlöst över den här romanen; något storslaget och enkelt.

Kvinnliga pionjärer

Populär historia 2007:2 är ett specialnummer om Kvinnliga pionjärer. På omslagsbilden syns några av de mest kända kvinnorna, Agnes von Krusenstierna, Jenny Lind, Selma Lagerlöf, Elin Wägner, och Kata Dalström. Men där finns några kvinnor jag aldrig hört talas om, till exempel Lisa Fonssagrives  (1911 - 1992) från Uddevalla som var en superkändis inom modevärlden för att sedan gå över till att bli konstnär. Efter det att  hon lämnat modevärlden köpte hon sina kläder i en liten affär i Ljungskile. Under sin storhetstid i Paris blev hon fotograferad bland annat när hon hoppade fallskärm i en pyjamas från Schiaparelli och högklackade skor! En annan äventyrlig för mig okänd kvinna var Mathilda Strömberg Hamilton (1864 - 1935) som kom till Indien som missionär 1894. Hon kom att resa mycket i Asien och upprördes av kvinnornas villkor överlag. Hon fäste sig speciellt vi Indien och öppnade en affär i Stockholm där hon sålde indiska varor. Hon var nyfiken och vetgirig och kom att gifta sig två gånger. Hennes liv slutade i tragik. Hon blev tvångsintagen på Beckomberga och ansågs vara manodepressiv. Hon hade rykte om sig att vara stökig, orenlig och snusig. Mathilda tyckte att snuset hjälpte henne att klara tankarna. Mathilda Strömberg Hamilton ligger begravd i en omärkt grav på Lidingö kyrkogård. Maria Sofia Andersson föddes utanför Lidköping. Hon var 16 år när hon åkte till USA. Där kom hon sedan att bli en av den amerikanska fackföreningsrörelsens viktigaste förkämpar. Karolina Widerström (1856 - 1949) fick sin läkarlegitimation 1888 som första kvinnliga läkare. Hon kom att ägna sig åt gynekologi och sexualupplysning. Hon var medlem i Folkpartiet och stöttade Karin Koch som blev Sveriges första kvinnliga statsråd. O, forna tiders kvinnor, så fantastiska ni var!

Hemsökelsen på Hill House

Jag måste säga att jag hade lite problem med Hemsökelsen på Hill House (1959) av Shirley Jackson (1916 - 1965). Det stora huset som stått obebott i åttio år med alla dörrar, rum och vindlande korridorer har alla förutsättningar att bjuda på något riktigt kusligt. Forskaren dr Montague har för avsikt att undersöka husets hemligheter och har engagerat tre unga assistenter, Eleanor, Theodora och Luke som ska hjälpa honom att göra iakttagelser. Och visst händer det underliga saker i huset. Alla ser och hör. Men Eleanor, som stulit sin systers bil för att komma till Hill House, ser och hör mer än de andra. Hon är skör och har levt ett liv som sköterska åt sin mor och sedan fått flytta in i en skrubb hos sin syster. Hushållerskan på Hill House, den orubbliga mrs Dudley, lagar mat åt dem, men är noga med att försvinna ifrån huset före mörkrets inbrott. Det mesta är alldeles vardagligt och förefaller helt normalt. Men nätterna är hotfulla och huset känns inte vänligt. Det upplever de alla. Jag tycker att den ampra mrs Montague kommer in i bilden som en frisk fläkt och i hennes kölvatten vännen Arthur som tagit ledigt ifrån sin rektorstjänst. Det som stör mig i berättelsen är allt pratandet. Alla pratar och pratar och skämtar och jag tänker på Spöket på Canterville av Oscar Wilde. Där pratades det och skämtades och det stackars spöket togs inte på allvar. Eleanor är den som sticker ut. Och hon vill inte åka hem. Jag gissar ett en skulle kunna göra någon sorts psykologisk analys av Eleanor och Hill House, men vid denna första läsning föll jag - mycket till min häpnad - inte för Hill House. Men det har bl. a. Joyce Carol Oates och Stephen King och många andra gjort.  Jag tänker i alla fall fortsätta med Vi har alltid bott på slottet. Shirley Jackson är fascinerande som person och hon levde ett märkligt liv tillsammans med sin man kritikern Stanley Hyman.

Helgfrågan v. 50

Mias helgfråga: Hur rimmar man på bok? eller kan man tänka sig att det är en deckare, roman eller fantasybok.

Bonusfråga

Vad ska ni hitta på så här sista hela helgen innan jul?

Alla ska få en bok i julklapp av mig. Men jag brukar inte rimma och gör det inte heller i år.

Bonusfrågan: I helgen ska jag baka ett speciellt julbröd (Anna Bergenström), göra halloumibiffar och sätta ut ljusslingorna i ljungen i fönsterlådorna. Och så ska jag gå på två konserter; en på lördagen och en på söndagen. Kanske skriver jag några julkort också.

Veckans utmaning - Är katten det ultimata bokdjuret?

Är katten det ultimata bokdjuret? undrar Kulturkollo den här veckan.
Svar: Nej, säger jag. Det är hunden. Jag tolkar uppgiften på mitt sätt och
hoppas att det inte blir alldeles fel.

Milou

Några bokhundar:

Buck i Jack Londons roman Skriet från Vildmarken

bullterriern i Den otroliga vandringen av Sheila Burnford

Barbro Lindgrens lata bullterrier Rosa

Håkan Nessers filosofiska ridgeback Norton

Odysseus Argos

Kerstin Ekmans bok Hunden om en hundvalp som blir
ensam i den stora skogen under en hel vinter

Arthur Conan Doyles hemska hund i novellen Baskervilles hund

Astrid Lindgrens lurviga Båtsman i Vi på Saltkråkan

Milou i Tintin - albumen av Hergé

Terriern Minton i Lucy Dillons romaner

Tim i Fem - böckerna av Enid Blyton

Lassie i Eric Knights bok Lassie på äventyr

Pongo och Perdita i De hundraen dalmatinerna av Dodie Smith 

Bullerbybarnens Svipp 

Montmorency i Tre män i en båt av Jerome K. Jerome

Flush av Virginia Woolf, berättelsen om Elizabeth Barret Brownings cockerspaniel!

Veckans topplista v. 50 - Röda bokomslag

Idag vill jag se era finaste bokomslag där rött är den dominerande färgen, säger Johanna om Veckans topplista. Jag har valt rött som framträdande färg mera.
Och det blev med anknytning till jul.

Bakre raden: A merry Christmas & other Christmas Stories av Louisa May Alcott.
Berättelser i juletid i urval av Ylva Lindh
Christmas at Thompson Hall & other Christmas Stories av Anthony Trollope
Främre raden: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan
Mistlar och mord. Fyra julmysterier av P D James

Tematrio - Ungdomsböcker

Var gränserna går mellan böcker för äldre barn, ungdomar, unga vuxna och "gamla" vuxna har jag inte så noga koll på, men många med mig gillar ju att läsa ungdomsböcker, oasvsett vilken ålder man råkar ha. Berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar! uppmanar Lyran. Jag läser ofta s. k. vuxenböcker och tänker att det här är en utmärkt ungdomsbok så det blir tre böcker av det slaget.
1. Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. En fantastisk historielektion från Stockholm på mitten av 1800 - talet. Hur såg staden ut? Hur levde man? Vad arbetade man med? Hur var arbetsvillkoren? Hur hade barnen det? Hur var kvinnornas villkor? Läsaren följer den unge Henning Nilsson som kommer från landet och som så småningom träffar Lotten och bildar familj. Genom att följa dem i deras  liv upplever en tiden, miljön och historien.
2. Vargarnas historia av Emily Fridlund handlar om 15 - åriga Linda som lever i en dysfunktionell familj i norra Minnesota. Hon är mobbad i skolan och trivs bäst i skog och mark och med djur. En dag möter hon en ung kvinna och hennes lille son. Emily finner ett sammanhang där hon känner sig hemma. Hon tillbringar mycken tid med den lille pojken, Paul. Med tiden blir hon mera tveksam och anar att det finns något som inte är som det borde vara ...
3. Just nu är jag här av Isabelle Ståhl passar bra för den lite äldre ungdomen. Isabelle Ståhl ville skriva en bok för Tinder - generationen för det tyckte hon saknades. Hennes huvudperson Elise glider omkring i tillvaron och känner mest leda. Hennes enda och bästa väninna har just fått en pojkvän och försvunnit ut i kulissen. Just nu är jag här handlar mycket om relationer; eller åtminstone om bristen på dem. En generationsroman har den kallats.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger har hand om En smakebit på søndag. Vi uppmanas att bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

MiMA förlag

"Eleanor Vance var trettiotvå år gammal när hon kom till Hill House. Nu när hennes mor dött var hennes syster den enda person i världen som hon verkligen hatade. Hon ogillade sin svåger och sin femåriga systerdotter, och hon hade inga vänner. Detta berodde huvudsakligen på de elva år hon hade använt till att ta hand om sin invalidiserade mor; det hon hade fått ut av dem var en ganska god sköterskeutbildning, och ögon som tårades i starkt solljus. Hon kunde inte påminna sig att hon någonsin varit lycklig sedan hon blev vuxen; åren med modern hade byggts upp på ett hängivet sätt kring små samvetskval och små förebråelser, ständig trötthet och oändlig förtvivlan. Trots att hon aldrig någonsin hade velat bli reserverad och blyg, hade hon tillbringat så lång tid för sig själv, utan någon att tala med, utan någon att älska, att det var svårt för henne att ens i förbigående prata med någon utan att vara självmedveten och tafatt söka efter ord."  Från sid. 15 - 16 i Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson. Översättning: Inger Edelfeldt. "Ett mästerverk av gotisk spänning" enligt Joyce Carol Oates. Stephen King: En av 1900 - talets viktigaste skräckromaner.  Fler smakebitar HÄR

Novellsudoku 2017

Noveller skrivna av en svensk författare (eller som utspelar sig i Sverige):

1. Färg i titeln

2. Av en kvinnlig författare  
    Klasar färdiga att falla av Britt Edwall

3. Mer än hundra år gammal
   Dödskallen av Selma Lagerlöf

4. Något ätbart i titeln

5. Utgiven 2017
    Knackningar av Johan Theorin

6. En titel utan ett "s"

7. Skriven i första person (alltså i jag-form)
    Lukten av underjord av Camilla Prell - Weichl
8. Minst fyra ord i titeln

9. Tonårig huvudperson

Noveller skrivna av en europeisk författare (eller som utspelar sig i Europa):

1. Ingår i en debutnovellsamling 
    Flackland av Herta Müller

2. Lånad  på bibliotek

3. Handlar om att resa

4. Endast ett ord i titeln
    Ekorren av Tove Jansson

5. Utspelar sig i historisk tid
    Till jul av Anton Tjechov

6. Personnamn i titeln

7. Handlar om något du brinner för
    Det mänskliga anspråket  av Ali Smith

8. Med en namnlös berättare

9. Av en manlig författare 

Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa):

1. Utspelar sig under sommaren

2. Handlar om vänskap
    Huset Ushers undergång av Edgar Alla Poe

3. Djur i titeln

4. Handlar om fest/firande

5. Verb i titeln

6. I stadsmiljö
    Vänner av Donald Keene

7. Siffra i titeln

8. Av en författare du aldrig tidigare läst
    Äkta makar av Mariko Koike

9. Köpt på antikvariat
   Alice Munro, På fri fot

Flackland

Den tolfte och sista novellen i Ugglan&Bokens novellsudoku passar in på nr 1 i den europeiska delen. En debutnovellsamling. Jag har med stor förtjusning läst titelnovellen i Herta Müllers Flackland. Den kom ut 1982, men censuren ställde till stor skada i texten. 1984 kom den ut i oavkortad form. Herta Müller bodde som en av ca 300 000 tyskar i en del av Rumänien som kallades Banatet.  I delar av Banatet bodde tyskar från Schwaben och Sachen. Flickan i Flackland bor i en liten by som heter Nitchidorf där man jämt stötte på väggar och staket. Folket styrs av stark social kontroll och tradition. Gråt och smeksamheter tolereras inte, men däremot örfilar och hårda slag. Männen super och kvinnorna går för att gråta hos de döda för att lätta på trycket. Ibland är byn rädd för sitt eget folk. Djuren behandlas grymt. Flickan lever i en egen värld med drömmar och fantasier. Tidvis är drömmarna mardrömmar. Hon iakttar de vuxna och livet i byn. Hon funderar över döden och föräldrarnas förhållande till varandra. Barnen ska vara tacksamma. Ibland får flickan kamma sin far och sätta band och rosetter i håret på honom. Men om hon rör hans ansikte får han ett raserianfall. Flickan iakttar  hur kvinnorna åldras. "När de har åldrats färdigt liknar de männen och beslutar sig då för att dö." Ibland klipper flickans mor hennes fingernaglar så kort att hon inte kan gå ordentligt utan tycker sig gå på händerna. Hon kan inte tala och tänka heller med så korta naglar. Det hela berättas ur barnets perspektiv och med barnets fantasi. Bildspråket är Müllers eget liksom den associativa berättartekniken. Motiveringen till Nobelpriset är bra "... med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hon hemlöshetens landskap". Tidigare läst Hjärtdjur.

Helgfrågan v. 49

Mia undrar i sin helgfråga vad vi önskar oss i julklapp.
I Bonusfrågan undrar hon om vi har några favoriträtter på julbordet.

På första frågan svarar jag: The rough guide to Japan samt De hängda hundarna av Jens Henrik Jensen. Har förstått att han är något särskilt.
Bonusfrågan är lätt besvarad: Julskinka, Janson och Brantevikssill.
Brantevikssill kan även inhandlas i Svenska affären i Barnes, London

Knackningar

Molly är pensionär. Det är trist. Särskilt som bästa väninnan Judith är död och Molly har fått flytta till en billig, tråkig lägenhet i utkanten av staden. Slut mad danserna och männen som bjöd på drinkar.
En ung flicka vaknar upp i ett mörkt rum klätt med skumplast. Hon vet inte alls hur hon kommit dit, men hon minns att hon heter Sara. Så småningom kommer hon ihåg hon hur hon lockats till Sverige av Sebastian och Grace under förespegling att hon skulle få träffa chefen för ett skivbolag. Men naturligtvis rörde sig om helt andra saker. Sara lyckades fly, men råkade ur askan i elden. Så är upptakten till Johan Theorins Novellix - novell Knackningar. Han låter Molly och Sara berätta växelvis; precis lagom mycket för att hela tiden öka på spänningen på båda hållen. Sara lyckas treva sig fram till ett hörn i rummet där hon hittar en liten springa och så småningom lyckas klämma ut sin hand. Och så börjar hon knacka. Molly hör de där knackningarna. Hon ringer polisen, som avfärdar henne som kontaktsökande och uppmanar henne att tala med grannarna. Det gör hon, men de tre männen håller henne för lite knäpp. Molly hör plötsligt att knackningarna är ett nödrop, ett SOS. Det är nu jag börjar bli nervös för slutet, men Johan Theorin får till en elegant upplösning i ett läge som verkar förtvivlat. 
Den här novellen passar in på en svensk författare 5. Utgiven 2017   

Okänd soldat

Grattis Finland!

SR: "För att fira Finlands 100-års jubileum har regissören Aku Louhimies slagit på stort med en nyregisserad version av den finska klassikern Okänd soldat.
Förutom att det är landets dyraste filmproduktion genom tiderna har filmen varit en stor publiksuccé i Finland med över 200 000 biobesökare sedan premiären för knappt en vecka sen."

Filmen tar lite mer än  tre timmar (spelfilmen som visas på biograferna är kortare). Vår nordiska läsecirkel har sett den. Filmen handlar om fortsättningskriget ur några frontsoldaters perspektiv. Okänd soldat bygger på Väinö Linnas roman med samma namn. Den är helt fantastisk och visar fram hela det hopplöst meningslösa med krig.  Alla är förlorare. Alla lider; kyla, hunger, skador, rädsla, hemlängtan och död. Även på hemmafronten lider människor.