Hon borde ha dragit redan minuterna innan vigseln på rådhuset när han hånade hennes festfrisyr. Men hon var tjugo och i fjärde månaden och han var ändå ganska snygg. Två flickor får de. Han kör tvätt i hela sitt liv och hon arbetar inom vården och utbildar sig trots makens protester till undersköterska. Och så sköter hon naturligtvis hemmet och barnen exemplariskt. Själv gör han ingenting trots att han vantrivs med sitt arbete. Jo, han sparar idogt. De har skilda ekonomier och delar på allt oavsett inkomst. Hon vill handla mat med kvalitet. Han lägger tillbaka och väljer Euro Shopper. Hon hjälper sina flickor ekonomiskt och köper saker åt barnbarnen. Hon sparar inte ett öre. Så bär det sig inte bättre än att hon blir utbränd. Kroppen vägrar. När hon efter flera år av sjukskrivning blir utförsäkrad och söker hjälp förklarar handläggaren att hennes man har skyldighet enligt lag att försörja henne. Han har blivit avtalspensionär och ligger på soffan och tittar på TV och grubblar över sitt misslyckade liv. När hon kommer hem och lägger ett utdrag ur äktenskapsbalken framför honom förklarar han att det inte är något han bryr sig om. "Man får min själ inget gratis. Man måste göra sig förtjänt. Anstränga sig lite. Som han har gjort hela livet..." Hans lösning på det hela är rena slaget i solarplexus både för henne och läsaren. Ann Heberlein skildrar skoningslöst ett grått och kärlekslöst äktenskap som går på slentrian och gammal vana. Hon är en i grunden positiv natur och försöker tänka sig att det har varit lite bra ibland. Han tycker att hon fortfarande har fina ben, bröst och rumpa. Omslaget är gjort av Kristina Lidström. Jag placerar den här novellen på plats nr 35 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med en siffra i titeln.
Visar inlägg med etikett Fas 3. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fas 3. Visa alla inlägg
lördag 13 maj 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)