bjuder för första gången på en intervju med en debutant. Viktor Andersson, född 1989 i Linköping, debuterade tidigare i år med en romanen Hon. En relationsroman på Modernista förlag. Det var inte förrän i sena tonåren som läsandet och skrivandet tog fart, berättar Viktor Andersson. Då var det poptexter som satte honom på spåret. Han ville bli popstjärna vid den tiden. Viktor Andersson skriver på sin dator, men gör hela tiden anteckningar för hand. De fina anteckningsböcker han skaffat för ändamålet vill han inte förstöra med sitt klotter. Brev för eftersändning av post är bra att anteckna på, påstår han. Hon tog ungefär två år att skriva. Viktor Andersson nämner Hjalmar Söderberg, Vilhelm Moberg och Willy Kyrklund är svenska författare han inspirerats av. Ett par citat av Hjalmar Gullberg finns med i Hon. Viktor Andersson tycker om det svenska språket; även dialekter som hos Torgny Lindgren och PO Enquist. Hon handlar om en brusten relation. Den manlige kontrahenten heter Viktor - nej, det rör sig inte om autofiktion - och den kvinnliga får man aldrig veta namnet på. Viktor har helt enkelt glömt bort det. Allt annat kommer han ihåg och hoppas på att hågkomsterna ska leda fram till flickvännens namn. För att minnas måste man glömma, sa Slas. Viktor säger att han gillar sina romankaraktärer. Visserligen är Viktor inte riktigt pålitlig som berättare och han sviker flickvännens förtroende genom att läsa hennes dagbok visserligen för att förstå henne bättre, men i alla fall ett sviket förtroende.
Viktor Andersson säger att han är en känslig person, som har svårt att läsa kritiska recensioner. De yngre kritikerna är mest kritiska medan de lite äldre tycker att Hon är en bra början. Den varsamme intervjuaren Mats Almegård noterar att Viktor Andersson är prydligt klädd. Viktor Andersson gillar kostym och slips och ägnar mycken tid åt sitt klädval. Att ha det snyggt och städat i skrivarlyan är också viktigt.
Som +1 väljer Viktor Andersson efter moget övervägande stumfilmen Sunrise. A Song of two Humans av regissören F. W. Murnau från 1927.
Bra val av Modernista. Bra val av Mats Almegård. Varför inte ge en ung författare med potential en puff i rätt riktning? Om lite drygt en månad kommer nästa program i serien.
Inlägg
