Ett år av vila och avkoppling

Ottessa Moshfeghs senaste roman Ett år av vila och avkoppling skildrar en namnlös kvinna som bestämmer sig för att under ett år hoppa av ekorrhjulets krav på prestationer och göra absolut ingenting. Hon önskar sig "ett varande bortom hyperproduktiviteten." Men det sker med hjälp av droger så det är inte vilken sömn som helst. Chemical hibernation kallas det. Kvinnan måste dock släpa sig till närmaste närköp för två muggar kaffe med sex sockerbitar i varje; hon måste ta taxi till sin psykiater dr Tuttle, som har minst lika många minnesluckor som sin patient och som - enligt min mening - snarast borde skiljas från sitt ämbete. Dessutom är ju besök på apoteket en nödvändighet. Men däremellan kan kvinnan sova i tre dygn med hjälp av läkemedlet infermiterol. Sopnedkastet och den trogna väninnan Reva, som har tuggummi och träning som terapi, är hennes enda kontakt med yttervärlden. Hon ser Reva som "ett parfymerat töcken i fåtöljen."Kvinnan är ung, lång, slank, blond och vacker trots att hon missköter sig så katastrofalt. Den bristande kontakten med modern - the mother wound - går vidare i generationer och ger upphov till tomhet och sorg i livet. Kvinnans egen mor krossade valium och stoppade i nappflaskan. Familjen har mist sin betydelse och vi har också mist kontakten med den största modersarketypen, det vill säga  moder jord. Då och då knäpper kvinnan upp en spjäla i persiennen för att se hur vädret är. Ibland ser hon moln "som drev omkring i höjden som skrynkliga lakan; ibland ibland är luften arg och våt. Ottessa Moshfegh själv trivs inte om hon inte arbetar.  Hon är uppvuxen i Boston, har en kroatisk mor och en judisk far. Båda föddes i Iran och båda är klassiskt skolade musiker. OM arbetar nu med en ny roman och filmmanus. Ett år av vila och avkoppling är en intressant roman som kritiserar företeelser i tiden. Den är välskriven och roande om än bitvis ganska förfärlig. Bildspråket uppskattar jag mycket. Att en arbetsmyra som författaren själv har kommit på att skriva en roman om en absolut improduktiv kvinna är lita anmärkningsvärt i sig. Jag var också mycket förtjust i den unga, utsatta kvinnan Eileen i Moshfeghs debutroman med samma namn. Hoppas att Moshfeghs nya roman snart är klar.

Titel: Ett år av vila och avkoppling
Författare: Ottessa Moshfegh
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Modernista
Tryckår: 2019
Antal sidor: 221
Omslag: Porträtt av en ung kvinna i vitt av Jacques - Louis David ca 1798

Ett år av vila och avkoppling passar in på nr 30 i Mias Kaosutmaning Läs en bok någon rekommenderat till dig

En smakebit på søndag

"Varje gång jag vaknade, oavsett tid på dygnet, släpade jag mig ut genom den ljusa marmorfoajén längst ner i huset och gick längs kvarteretoch runt hörnet till minilivset som låg där och aldrig stängde. Jag köpte två stora koppar kapffe med gräddeoch sex sockerbitar var, svepte den första i hissen tillbaka till lägenheten och smuttade sedan långsamt på den andra medan jag såg på film och åt djurkex och knaprade trazodon och zolpidem och nembutal tills jag somande igen. På det sättet tappade jag greppet om tiden. Dagarna gick. Veckorna. Några månader gick. När tanken slog mig beställde jag hämtmat från thairestaurangen tvärs över gatan, eller en tonfisksallad från ett ställe på första avenyen. När jag vaknade hade jag telefonsvararmeddelanden från skönhetssalonger eller spa - anläggningar som bekräftade bokningar jag hade gjort i sömen. Jag ringde alltid tillbaka och avbokade, vilket jag hatade att göra eftersom jag hatade att prata med människor."
Från sidan 9 i Ottessa Moshfegh, Ett år av vila och avkoppling

Söndagens läsutmaning En smakebit på søndag handhas idag av Astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi lämnar smakebitar av det vi just läser. Utan spolers förstås. Fler smakebitar HÄR