Helgfrågan Sommar v. 27 2024

Mia har bestämt sig för en Helgfråga Sommar där vi tipsar varandra om utflyktsmål, bra TV - serier, läsning, musik, mm.

Jag kan genast tipsa om en bok som jag har bingelyssnat på i nästan två dagar. Andnöd (länkat till Bokus) av Amy McCulloch. Jag läste nyligen om den på ett par bloggar och blev omedelbart intresserad och laddade ner den som e-ljudbok. Trots att jag inte var riktigt förtjust i uppläsaren har jag lyssnat varje vaken minut känns det som. Cecily Wong, journalist på fallrepet, ska bestiga världens åttonde högsta berg, Manaslu, 8 163 m ö h, för att få göra en intervju med en världsberömd bergsbestigare, Charles McVeigh, som klättrar utan rep och syrgas. Mycket står på spel för Cesily. Hon skriver för tidskriften Vildmarksäventyr och hennes chef gör ingen hemlighet av att hon egentligen inte tror att Cecily är rätt person för uppdraget. Cecily får inget betalt förrän hon presenterat sin artikel. Jo, resan, kanske. Cecily är orädd och egentligen ganska dumdristig ibland, men som regel tar hon sig ur de prekära situationen hon ställer till för sig själv. Amy McCulloch blev själv yngsta kanadensiska kvinna att ha bestigit Mansalu i Himalaya. Hon är en van klättrare och kan branschen vilket ju också framgår av berättelsen. Det blir mycken syrgas, kyla, storm, laviner is och snö och som om inte det vore nog rör sig en mördare i gruppen av mer eller mindre proffsiga bergsbestigare. Cecily hör tunga steg utanför sitt tält i natten och en speciell visslad melodi. Det är ohyggligt spännande. Jag uppskattar nog klättringen och alla fakta omkring den allra mest. Jag misstänker nästan alla männen i gruppen i tur och ordning för att vara mördaren och kanske tycker jag att det blev det några fnurror på tråden för mycket alldeles på slutet. Men det är petitesser och ska inte hindra någon från att läsa boken.

Titel: Andnöd

Författare: Amy McCulloch

Översättare: Gabriel Setterborg

Förlag: Modernista

Tryckår: 2024

Antal sidor: 389

Pilgrimer och vagabonder

En man, som så småningom  visar sig heta Olof, upptäcker att hans hustru Ann varit otrogen med  bäste vännen, Erik. Iris,Eriks hustru, tar det hela väldigt hårt.
Iris, är till sitt kynne mera lik Olof, som är tystlåten och tillbakadragen.
Ann och Erik är mera öppna och levnadsglada.
Denna otrohet är upptakten till Lennart Hagerfors nya roman 
Vägen till Khumbu.
Olof tar till storsläggan och ger sig hals över huvud iväg till Nepal och Mount Everest (Khumbu).
Väl där blir han mag - och höjdsjuk, drar sig aktivt undan andra resenärer och livet reduceras till det allra mest grundläggande; sova, äta, dricka, klättra. 
Jag kan tycka att det är rätt tänkt i princip även om Himalaya kanske är att ta i. Men den storslagna naturen, de stränga  vackra bergen, kylan, snön och stormarna ger det perspektiv på tillvaron som Olof så väl behöver. 
Otrohet eller inte. Bergens ande gör sitt och Olof känner i någon mån livet återvända.
Vägen till Khumbu varvar episoder från Olofs uppväxt och familjeliv med berättelsen om upplevelserna i bergen.
Det är oklart vad Olof har för avsikt med hustru och barn, men det är en annorlunda man som ger sig ifrån Himalaya. Och kanske tar han en tur över Kalifornien till sin nyfunna väninna, Kiwi, först.
Han lär vara mer än välkommen.
Det jag tycker allra mest om med Vägen till Khumbu är själva Khumbu; miljön, den mäktiga naturen, de rosa bergstopparna som sticker upp ovan molnen; vintern, isen, kylan ; när allt är  avskalat och handlar om ren överlevnad.

www.bergsocken.se

Elin Wägners knyppeldyna




Traskalas på Lädja Norregård. Läs mer om Svenska trasmattor HÄR

Berg-veckan 2011 inleddes i lördags i strålande sol, hastigt åskregn och mera sol.
Det kändes som om alla i Berg och Lädja var på fötter. Hantverksutställningar, mopedrally med flygande start från Caltexmacken i Berg, våfflor, pannkakor med kardemumma, ostkaka, fårost, kalvdans, lammkorv, trasmattor, trädgård, trevliga samtal, vacker natur OCH oklippta vägkanter - så vackra! Det fanns till och med mogna smultron.
På Elin Wägners Lilla Björka fanns en utställning med Siri Derkerts modeteckningar och en historik över hennes otroliga liv.
Det var ingen svårighet att fördriva hela dagen med olika begivenheter och egentligen borde man ha varit med hela veckan. Bergveckan är ett arangemang av föreningar och engagerade privatpersoner. Jag var där för tredje året och jag hoppas att det nu är tradition.
En liten varning utfärdas dock för kartan på baksidan av programmet.
Man inbillar sig gärna att det är gångavstånd mellan de olika programpunkterna. Det är det inte. Såvida man inte är beredd på långpromenad, förstås.

K2 på liv och död

Att se ubåtsfilmer och läsa böcker om bergsbestigning är bland det mest spännande man kan göra. Aldrig skulle jag våga vare sig det ena eller det andra.
För Fredrik Sträng, 32, äventyrare och dokumentärfilmare, började bergsklättringen i Kilsbergen i Närke. Därefter blev det Kebnekaise och nu senast i august 2008 K2, världens näst högsta, vackraste och farligaste berg. Däremellan klättrade han 2006 de sju högsta topparna på sju kontinenter under mindre än sju månader.
Boken K2 på liv och död handlar om den ödesdigra klättringen mot K2:s topp och vad som hände när elva personer fick sätta livet till på grund av dåligt väder, slarv, obetänksamhet, äregirighet och oförsiktighet. Fredrik Sträng kan konsten att låta förnuftet råda hellre än att riskera livet för att nå en topp. Till exempel K2:s. Han vände om i tid. Magkänslan är något en klättrare ska lita på och man ska inte chansa. Vet man att man bör vara uppe på K2:s topp senaste klockan två på dagen för att hinna klättra ner innan det blir mörkt så ska man rätta sig efter det. Även om det innebär att det bara blir ett s. sk. toppförsök. Och det är under klättringen neråt de flesta olyckorna sker.
Det är mycket spännande att läsa om klättrarnas ”vardag”, hur de kastas mellan hetta och iskyla, strålande sol och svart natt. Ishackor, rep och bambustavar är livsviktiga för överlevnaden. Det är inte frågan om att leva på berget. Det handlar om överlevnad. Allt beskrivs detaljerat och närvarokänslan är påtaglig. Vätskebrist, syrebrist och överhettning påverkar koncentrationsförmågan. En av klättrarna testar sig med sudoku för att se hur den kognitiva förmågan påverkas beroende på höjden över havet.
Stark nedkylning och förfrysning är också något som förekommer. En kraftigt nedkyld person som ska tinas upp får stark smärtlindring eftersom det är en smärtsam process.
Mathållningen är intressant. Alla har olika idéer om vad som är nyttigt att äta för just dem. Men på hög höjd fungerar inte kroppen och matsmältningen som vanligt. Över huvud taget så träder de olika deltagarnas personligheter fram på ett mycket tydligt sätt – på gott och ont.
Fredrik Sträng har kritiserats för att han påpekat hur äregirighet och kommersialisering påverkar klättrarna på K2 och driver dem till onödigt chanstagande. Lokala höghöjdssherpas saknar kvalifikationer men de är i starkt behov av pengarna.

Vad driver då människor att riskera liv och lem i de oländiga bergen? Och frysa och fara illa?

-Livslust och dödsångest får mig att fortsätta äventyren, säger Fredrik Sträng.

Livslust och dödslängtan låter det väl snarare som.