Jord av järn, himmel av koppar

 








Yasar Kemal föddes 1923 i en by i Anatolien, Turkiet, av kurdiska föräldrar. Han är romanförfattare och aktiv debattör för yttrandefrihet. Efter trakasserier och mordhot i Turkiet sökte han skydd i Sverige.  1977 tilldelades han Stig Dagerman-pris för att han har använt språket som en "väg till varaktig fred och frihet".  Samma år  fick han de tyska bokhandlarnas fredspris för sin kamp för mänskliga rättigheter. Hans verk är översatta till över 40 språk. Kemal var omåttligt populär både i hemlandet och utomlands. Ingen vågade röra honom för att han var så känd. Men han dog utan att ha fått skriva en enda roman på sitt modersmål, kurdiskan. En missad nobelpristagare helt klart. Jord av järn himmel av koppar kom ut 1974 på Gidlunds förlag och i översättning av Tora Palm. Den är fristående fortsättning på Bomullsvägen och fortsättes av Gräset som aldrig dör. Den lilla bondbyn Yalak lider svårt av den hårda vintern och bristen på mat. Bomullsplockningen slog fel förra året och människorna kan inte betala sina skulder till handlaren i staden. De väntar på att han ska komma och kräva sin rätt. De gör sig de hemskaste föreställningar, ryktena går, allt uppförstoras och till slut vet ingen vad som är sant och inte. Byns ledare, Sefer, kommer på att alla ska gömma undan sina tillgångar. Alla gör som han säger - utom Tashbash som hela tiden håller huvudet kallt och lugnt ser tiden an. En bybo får en uppenbarelse och ser Tashbash komma med sju glödande eldklot dansande bakom sig som ystra föl. (Grönt är islams färg.) Tashbash antar ett helgons gestalt och Sefer, byledaren, känner sin ställning hotad. Tashbash uppsöks av människor från när och fjärran för att få hjälp med plågor av alla slag. Folket vet inte vilken herre de ska hålla sig till. Språket är enkelt och mycket mustigt och vitalt. Tonen mellan byborna är rå, men det tycks inte betyda så mycket. De flesta namn har adjektivattribut, Magre Mehmet, Mjölige Muslu, Gamle Halil och Fläckige Kemal. Här finns mycket av folkligt berättande. Kemal har stor kännedom om livsbetingelserna för det folk han berättar om. Turkiska är Månadens språk i Ugglans&Bokens läsutmaning med samma namn. Dessutom passar romanen in på nr 37. Läs en bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslagsbilden i Fröken Christinas Kaosutmaning.                     

Hibakusha, de radioaktivas art

1959 kom The Flowers of Hiroshima ut för första gången och översattes sedan till 39 språk. Det förstår en. På svenska kom Hiroshimas blommor 1961,  i översättning av Tora Palm på Gidlunds förlag. Svenska Edith Toll, gift med amerikanen Ira Morris, skrev den efter att ha tagit del av sonens upplevelser i Hiroshima strax efter det att atombomben (pikadon, den vita blixten) fällts 6 augusti 1945. Edita Morris skildrar överlevande som bor i ett eget område, ärrade till kropp och själ. Den övriga befolkningen undviker dem. De överlevande har svårt att få arbete och ingen vill gifta sig med dem. Fjorton år efter katastrofen kommer en ung, blåögd och renhjärtad amerikan, Sam Willoughby till Hiroshima i affärer. Han träffar Yuka och hennes familj och sympatin är ömsesidig. Trots de kulturella skillnaderna förstår de varandra på ett djupt mänskligt plan och unge Sam har vett att respektera de japanska traditionerna. Efter hand förstår han mer och mer av vad som döljer sig under vida ärmar och övrig klädnad. En del är tydligt på grund av kala huvuden eller saknade kroppsdelar. Annat sitter inuti människorna och kan aldrig utplånas. Yuka-sans man, Fumio, drabbas plötsligt av "sjukan" och hamnar på sjukhus. Hela kroppen förtvinar medan ansiktet sväller upp. Forskning visar att barnen till offren för atombomben kan födas med missbildningar och att de även kan föra de skadliga generna vidare. Detta drabbar Yuka-sans bräckliga lillasyster, Ohatsu. Modern kastade sig i floden som en brinnande fackla efter det att hon lämnat baby Ohatsu på stranden. I floden flyter ständigt färska blommor. Det är den enda grav de efterlevande har att gå till. Yuka-san är en gladlynt och spontan kvinna som det är lätt att ta till sig. Hon inviger Sam - san i alla ceremonier och sedvänjor som är självklara för en japan. Han är en villig och förtjust lärjunge. Så småningom får han också ta del av sådant som familjen vanligen döljer. Hiroshimas blommor är mycket lärorik läsning om hur atombomben drabbade de vanliga människorna.
Romanen belönades 1963  med Albert Schweitzers fredspris. Som första kvinna i världen blev författaren utnämnd till hedersmedborgare i Hiroshima.
Läs mer om Edita Morris och hennes arbete för atombombes offer HÄR

Kaosutmaning 2015