Helgfrågan v. 5

Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning?
undrar Mia i sin Helgfråga
Ganska lätt faktiskt. Jag väntar på Agnes Lidbecks andra bok Förlåten där hon fortsätter att utforska vad det är att vara kvinna idag. Det började hon med i Finna sig, 2017.

 Bonusfrågan: Hur vill du ha det omkring dig när du läser: Tyst

Finna sig

Agnes Lidbecks debutroman Finna sig handlar om Anna, Jens och i någon mån om deras två barn Harry och Hedda. Annas äldre  intellektuelle älskare, kulturmannen Ivan med det intressanta själslivet, kommer in i ett senare skede. Finna sig är indelad i tre delar precis som en kvinnas liv är indelat i tre stadier; moderns, makans och vårdarens. Varje kapitel börjar med en "teoretisk" inledning och sedan följer en praktisk utveckling av teorierna. En kan lugnt säga att Anna inte finner sig tillrätta i någondera av sina roller. Hon spelar ett spel; iscensätter sig själv och gör som hon antar att en ska göra. Romanen börjar med ett vi. Vi väntar barn. Vi föder barn. Men sedan blir det mindre och mindre ett vi. Snart har Jens väldigt många resor till Oslo och Anna söker bekräftelse utanför äktenskapet. Med Ivan måste Anna spela en roll i andra färger. Ivan vill ha en dämpad, sober färgskala och en förfinad kropp. Han förklarar samtiden och politiken för Anna som är ung nog att tro på honom. Anna begår misstaget att tro att Ivan är lika intresserad av hennes själsliv som av sitt eget.
När Ivan börjar tröttna på Anna känner hon det som ett drag kring tårna. I sista delen av boken närmar sig Anna självutplåning. Luften har gått ur henne på något sätt. Det som jag i de två tidigare delarna tyckte vara cyniskt och kyligt beräknande och som hon verkligen hade haft nytta av här, har till större delen försvunnit. Hon är väldigt ensam och försvarslös. Men hon spelar fortfarande en roll. För att inte spoila något säger jag inter mer om den här delen. Jag tycker mycket om språket och stilen i Finna sig. Men här finns en kyla som ibland är avskräckande. Det gäller mest i mammadelen. Jag tycker inte att barnen ska behöva plocka undan legobitarna innan de har plockat fram dem. Men på det hela taget är detta en imponerande debut. Det passar sig nog inte i sammanhanget, men jag skulle vilja veta vad som kommer att hända med Anna i fortsättningen. Det är liksom inget kvar av hennes identitet. Under läsningen associerar jag till både Lena Andersson och Kristina Sandberg. En annan Anna som hade svårt med sina roller är ju Anna Karenina. Det ska bli intressant att läsa Agnes Lidbecks nästa bok.