"Man ser saker två gånger, den första och den sista. Allt däremellan är vana och rutin. Det är blindhet. Jag stod på Andra Långgatan och min fru, som sedan fem minuter var min före detta fru, sträckte fram handen till avsked. Det var en underlig gest mellan två människor som älskat varandra i minst tjugo år. Jag tog emot hennes smala hand och såg på henne, denna sista gång. I hennes hjärtformade ansikte var de runda, klara ögonen som vanligt markerade med svart. Det korta platta håret var fortfarande nästan lika blont som det en gång hade varit på naturlig väg, i öronen satt små silverringar. Kring hennes nätta mun liksom kring ögonen, syntes fina rynkor. Naturligtvis. Precis som det fanns rynkor kring min mun och mina ögon. Så här var det: jag på henne och skälvde till, precis som allra första gången hon spände blicken i mig."
Från sidan 7 i Göteborgs schamaner av Johan Nilsson
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en bjuder varandra på smakebitar utav det en just läser. Naturligtvis utan spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR
Visar inlägg med etikett Johan Nilsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Johan Nilsson. Visa alla inlägg
söndag 12 januari 2020
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)