Nytt bokmagasin!

FYRAHUNDRAFEMTIO
ett sprillans nytt bokmagasin på papper! Något mitt emellan Vi läser och Svensk Bokhandel läste jag någonstans. Och det ligger mycket i det. Lasse Winkler är ju chefredaktör till exempel efter att ha sagt upp sig från Svensk Bokhandel. I Fyrahundrafemtio skriver man om kommande två månaders bokutgivning. Utan recensioner och mera journalistiskt.  Utgivningen planeras bli sex nummer/år
Fyrahundrafemtio (vid 451 grader antänder papper) är betydligt roligare än man kan tro av omslaget. Tyvärr är det ibland även det intressanta svårläst. Små röda och vita bokstäver mot svart bakgrund är riktigt irriterande. Jag ville gärna läsa hela artikeln om Maggie O´Farrell utan problem. Genrekyrkogården är ett kul inslag. Efter en titt bakom kulisserna på världens största bokhandel Amason inför etableringen i Sverige blir man betänksam.
En rolig artikel - Pk i Gnesta - uppmärksammar det faktum att det är kvinnor som läser litteratur och om litteratur men att det är män som dominerar branschen. Riktigt fint är det också att redaktionen har koll på att det finns en massa läsecirklar. Kanske upptäcker de bokbloggarna också en vacker dag.
Ett bokindex avslutar de 90 sidorna.
Jag är försiktigt positv och landar förmodligen på en provprenumeration.


 

Ett sammanträffande

Av en ren händelse hamnade jag i filmen Midnight in Paris på någon kanal igår.  Jag fastnade för att någon sade Hemingway. Och minsann. In kommer Zelda och Scott Fitzgerald, Cole Porter, Gaugain, TS Eliot och Dali. Alla flockas de omkring Gertrude Stein. (Klokt av dem.). Kathy Bates är magnifik i rollen som Gertrude Stein.

Filmen är gjord av Woody Allen 2011. Eftersom han nöjer sig med att förekomma bakom kameran är filmen riktigt bra; en underhållande bagatell.

Gil Pender (Woody Allens alter ego) är en ung evigt pratande man som hoppas bli författare. Han befinner sig i Paris med sin rika fästmö och hennes föräldrar.  Den blonda bortskämda fästmön och Gil förväntas gifta sig inom kort.

Eftersom Åren i Paris av Paula McLain är nästa bok i vår läsecirkel tyckte jag att det var roligt att ha sett filmen. Åren i Paris handlar om Hemingway och hans första hustru Hadley. Hon finns inte med i Midnight in Paris, men miljön och tiden är ju där. Sedan kan man ju fylla på med Hemingways egen version A movable Feast om man vill. 

Experimentlusta

Jag har läst några böcker av Bengt Ohlsson tidigare och den jag tyckte bäst om var Gregorius.
Nu har jag läst den senaste, Swing, också. Den har roat mig mycket. Jag tror att den har roat Bengt Olsson också!  Bengt Ohlsson borrar sig ner i   kapillärerna på sina båda huvudpersoner, Hanna och Åke. De får vartannat kapitel.Hanna och Åke är medelålders med ett barn. De har bra arbeten och bor bra. Hanna är mera utåtriktad och vill göra nya saker, men Åke är ganska negativ och icke förändringsbenägen. Hanna har ett sätt att handskas med det så  det går ganska bra. Hannas väninna, Camilla, berättar om att det finns en swingerclub i stan som hon och hennes tröge man besökt. Hanna nämner det för Åke som är tveksam. Antingen gör de det tillsammans eller avstår de. Första kvällen händer inte mycket mera än att Åke ser sin Hanna uppvaktas av den köttige, ludne Robert. Roberts tjusiga hustru Monica kastar liderliga blickar på Åke. De har en omtumlande upplevelse i var sitt sovrum, men de berättar aldrig för varandra om dem; utan att säga så mycket om saken är de överens om att detta inte är något för dem. Bengt Ohlsson har gjort en undersökning av vad som kan hända i ett förhållande där den erotiska laddningen är borta. Författaren är milt överseende och stillsamt humoristisk. Jag gillar verkligen språket och det dramatiska bildspråket.
Swing blir nästa "snackis", tror jag. Tillsammans med Egenmäktigt förfarande, förstås.

Tack, koltrasten!

Härom dagen vacklade jag ut i ottan (05.15) för att hämta in tidningarna.
På trappan möttes jag av rena och klara toner från TV - masten på huset intill. Koltrasten. Jag blev stående i den tunna pyjamasen i kylan. På väg in slog mig en tanke. Någonstans har jag en bok som heter Koltrastens sång. Och det hade jag. Första delen av John Cowper Powys apokalyptiska roman Wolf Solent (1929). Den har jag försökt läsa flera gånger, men aldrig kommit så långt. Men - nu var tillfället det rätta. John Cowper Powys rör sig i samma landskap som Thomas Hardy, en annan favorit, nämligen Dorset.
Koltrastens sång är djupt fascinerande. Civilisationskritik, religionskritik - till och med själen har blivit materia. Wolf Solent vill helst leva i sin tanke - och fantasivärld. Efter att ha blivit avskedad som lärare i London har han nu fått ett besynnerligt arbete hos en egendomlig familj i ett mystiskt hus i West Country  där han tidigare tillbringat sin barndom. Wolf Solent förstår med en viss oro att hans företrädare har avgått med döden. Uppdraget gäller att skriva Dorsets historia i rabelaisk anda; Den gudomliga komedin i Dorset. När nu Wolf Solent återvänder till sin lantliga uppväxtmiljö vill han besöka faderns grav. Inte för att han hade haft mycket gemensamt med honom, men ändå. Modern betydde däremot allt. Man får många referenser till konst; naturbeskrivningarna är underbara, humorn är kärnfull liksom bildspråket.
Jag läser vidare i Koltrastens sång; väldigt nöjd med att äntligen ha kommit igång.  Andra delen av Wolf Solent heter Att uthärda eller fly. 
Wolf Solent kom på svenska första gången 1973 på Coeckelberghs förlag i översättning av Sven Erik Täckmark

Virginia Woolfs sista

1941 tog Virginia Woolf sitt liv. Innan hon steg ut i Ouse arbetade hon med slutversionen av det som skulle bli hennes sista bok, Between the Acts. Den gavs ut postumt. Between the Acts summerar VW:s syn på konsten mer än någon av hennes tidigare böcker. 
Between the Acts tilldrar sig en dag under 1939 vid ett årligt festspel på ett lantgods i England som gått i släkten Oliver i generationer. .  Between the Acts har ingen egentlig handling, men läsaren får ta del av de olika karaktärernas tankar . 
Den här utgåvan av Between the Acts ingår i serien Oxford World´s Classics. Det är en gedigen serie. Den börjar med ett förord, tätt följt av en omfattande introduktion. Sedan kommer Select Bibliography och A Chronology of Virginia Woolf. Efter Between the Acts kommer Explanatory Notes. Frank Kermode har gjort introduktionen och de förklarande noterna.
Det fina omslaget är en detalj av en större målning, A Berkshire Stream, av Dorothea Sharp
Man blir faktiskt glad av något så proffsigt - och snyggt - som den här boken!

Vi läser 2014:2

Nytt nummer av Vi läser.  Sigge Eklund pryder omslaget. Han fyller 40 i slutet av april på samma gång som hans senaste roman In i labyrinten kommer ut. Det är en spännings - och relationsroman.
"När vi formulerar oss skapar vi översikt och ser mönster, det spelar egentligen ingen roll om det är sant eller inte. Hela grejen är att orden ger människan sammanhang. Det låter banalt, men så är det."
Bra sagt av en man som varje kväll tar ett hett bad med en bok och ett anteckningsblock till hands. Jag tror att jag ska ge honom en chans.
Sara Lövenstam, Grejen med verb verkar oemotståndlig. Hon måste vara ett fynd för SFI där hon arbetar.
Victor Johansson, journalist i LA, presenterar Olivia Laing och hennes bok The Trip to Echo Springs: Why writers drink. Olivia Laing är själv dotter till en alkoholist och det är därför hon inte klarar av att ha med några kvinnliga författare i boken. Det kommer för nära.
Stoner kom ut 1965 och fick fina recensioner redan då. Nu har boken stora framgångar en andra gång. I Europa. I maj kommer den på svenska. 
Therese Eriksson, kulturskribent och litteraturkritiker, presenterar författaren John Williams, som deltog i andra världskriget och som aldrig blev kvitt sina skuldkänslor. Han var son till en bonde och skickades till Missouri för att studera jordbruk, men den engelska litteraturen kom emellan. Den blev hans stora kärlek. Ingen av hans fyra fruar kunde mäta sig med den. Läslistan växer.
Kulturskribenten Lina Kalmteg gör en fyllig intervju med Donna Tartt, " en lika skygg som välformulerad person". Donna Tartt tycker att det är viktigare att hon berör några få djupt än många ytligt. Internet är bra för research, men hon avskyr Facebook. Fortfarande kan det hända att hon får idéer till Den hemliga historien. Om Steglitsan tyckte jag  SÅ HÄR

Tematrio - Inledningar

LYRAN
har en kul utmaning denna veckan. Tre klassiska öppningsmeningar.

"Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.
Hur föga kända en sådan mans känslor eller avsikter må vara, då han gör sitt första inträde i en krets av grannar, är de kringboende familjerna så fast övertygade om denna sanning att han anses som en rättmätig egendom åt en eller annan av deras döttrar."
Så börjar Stolthet och fördom av Jane Austen.

"En grön jägarmössa klämde ihop övre delen av huvudet, som liknade en köttig ballong. De gröna öronlapparna svämmade över av stora öron, oklippt hår och de tunna borst som växte inne i själva öronen och stack ut åt båda sidorna likt körriktningsvisare som pekade åt två håll samtidigt. Tjocka, putande läppar framträdde under den buskiga svarta mustaschen och övergick i små veck i mungiporna, fulla av ogillande och smulor av potatischips. I skuggan av mössans gröna skärm tittade Ignatius J. Reillys högdragna blå och gula ögon ner på de andra som stod och väntade under klockan vid D. H. Holmes varuhus, och studerade folksamlingen, på spaning efter tecken på dålig klädsmak."
Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole inleds på detta oefterhärmlig sätt.

"Mrs Dalloway said she would buy the flowers herself.
For Lucy had her work cut out for her. The doors would be taken off their hinges; Rumpelmayer´s men were coming. And then, Thought Clarissa Dalloway, what a morning - fresh as if issued to children on a beach."
Detta är början på Mrs Dalloway av Virginia Woolf.

Konnichiwa Nippon! - Hej Japan!

Ett praktverk att njuta av som introduktion inför en resa till Japan. Eller också kan man sitta och minnas och  sucka och önska sig tillbaka om man redan varit där. Vill man ha fördjupning på olika områden får man söka vidare. 
En aldrig så liten litteraturlista hade inte varit fel.
Författarna Sara Alinder (foto) och Magnus Jonsson (text) säger i sitt förord att intresset för Japan växer och att de vill öka förståelsen för det fantastiska landet. Allt är förföriskt vackert; templen, trädgårdarna, lönnarna, körsbärsträden, baden, teceremonierna, stadsvyerna från Tokyo, kulturskatternas Kyoto, bergen och naturligtvis kalligrafin.
De har haft en japansk kvinna som ressällskap och tack vare henne och hennes familj kommit det japanska vardagslivet nära.
Sara Alinder och Magnus Jonsson gav ut Japan. Från Tokyo och Kyoto till geishor, trädgårdar och paradisstränder på HORISONT FÖRLAG 2011 
På samma förlag kom boken om Söderhavet som de gav u 2004.

Bokbloggsjerka 21 - 24 mars

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?
Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.
Det frågar oss Annika på veckans BOKBLOGGSJERKA
Jag kan inte minnas att jag blivit tvingad att gå på teater någon gång. Men jag minns några pjäser som jag skulle kunna rekommendera.
The Mousetrap av Agatha Christie såg jag för många, många år sedan i London. Naturligtvis gjorde miljön sitt till upplevelsen. Denna fantastiska pjäs har gått kontinuerligt i London i 60 år. 
Idlaflickorna Kristina Lugns pjäs med systrarna Stina och Ylva Ekblad i rollerna som de två kvinnorna som vänder och vrider på sina minnen. Galghumoristiskt och sorgset; på pricken formulerat och poetiskt - som vanligt när det gäller Kristina Lugn. 
I LUSTHUSET, 1954, av Jane Auer Bowles, författare och dramatiker med ett ganska tragiskt liv, skildrar några kvinnors ganska destruktiva förhållanden; främlingsskap och förljugenhet. Den gick på Dramaten 2011 och just då var jag väldigt intresserad av Jane och hennes man författaren Paul Bowles, så det var spännande att se pjäsen.

Klovharun

Bilden är lånad från pellinge.net

Hösten 1964 påbörjades byggnationen av Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs koja på ön Klovharun i Pellinge skärgård. De får hjälp av mångsysslaren Brunström och Sjöblom som är mera motsträvig. Tuulikki är också mycket händig med trä; hennes far var timmerman. Tuulikki Pietilä har också god hand med all slags maskiner. I över tjugo är är sedan Harun deras sommarviste. Här lever och arbetar de, fiskar, planterar sin husrönn och vresrosor, umgås med katten Psipsina och måsen Pellura, som adopterat dem. Allt eftersom åren går  blir det besvärligare att fiska; det är inte så självklart att vid behov kunna klättra upp på taket. Havet börjar kännas mera hotfullt och skötseln av den gamla fina båten Victoria tynger. De inser att det är dags att lämna Harun.
Stugan donerades till Pelleinge hembygdsförening och används numera för uthyrning. I Anteckningar från en ö berättar Tove Jansson i ord och Tuulikki Pietilä i bild om sina år på ön. Tove Jansson drömde i hela sitt liv om ett ensamt liv på någon ö. Allra helst hade hon velat ha Kummelskär, men det lyckades hon aldrig med. Det förefaller ändå som om Harun var ett gott substitut.
Omslagsbilden är gjord av Signe Hammarsten Jansson, Tove Janssons mor, Ham. Anteckningar från en ö är alltigenom njutbar läsning. Tove Janssons formuleringskonst är absolut fantastisk.

Världspoesins dag

Idag firas Världspoesins dag.
Inte vet jag om det är därför som man i Svenskan kan läsa  en mycket intressant artikel om två så väsensskilda om än samtida författare som Karin Boye (1900 - 1941) och Artur Lundkvist (1906 - 1991). Trots alla olikheter har de mycket gemensamt. De tillhör båda vänstern - Karin Boye den intellektuella Clarté - överklassvänstern och Artur Lundkvist  "klasskampens autodidakter med proletär bakgrund". Artikelförfattaren, Barbro Gustafsson Rosenqvist, Uppsala Universitet,  har doktorerat på Karin Boye. I Att skapa en ny värld (1999) undersöks tre teman hos Karin Boye som inte tidigare undersökts; samhällsengagemanget, kvinnosakskampen och den djuppsykologiska kunskapen. Artur Lundkvist hade också kunskaper om djuppsykologi och var mycket Freud - orienterad medan Karin Boye också påverkats av Jung.
Båda hade rörelsen som ett tema. Lundkvist rörde sig utåt mot en utlevelse, medan Boyes rörelse ledde inåt mot inlevelse.  Artur Lundkvist förknippar man ju med primitivism och kraftfull livsbejakan. Vilddjuren som hos Boye hålls på avstånd med den tända elden som också ger värme och gemenskap tycker Lundkvist finns inom oss och ska släppas lösa. Detta och mycket annat skriver Barbro Gustafsson Rosenqvist om i sin understreckare

I rörelse
Den mätta dagen den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställetn, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ur Härdarna (1927)


(Jag vill skrika ut livets fröjd)
Jag vill skrika ut livets fröjd och skratta med en stark käft.
Jag vill ragla rusig, drucken av livsfröjdens överflöd.
Jag vill sjunga höga visor i tider då skörden är god och hjärtana överfulla

Jag vill mumla om alltings fåfänglighet i stunder av bitterhet och trötthet
mumla svårmodigt som en septembervind i regntyngda träd.

Jag vill smeka marken med min hand och komma den att blomma och utstråla ljus.

Jag vill dikta om dagar som ännu icke framfötts ur morgnarnas röda sköten.

Artur Lundkvist (1926) 

samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf

samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf

samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf

I sin doktorsavhandling behandlar Barbro Gustafsson Rosenqvist tre teman i Karin Boyes författarskap: samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. Dessa tre teman hos författarinnan har inte tidigare undersökts ingående. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.uLOfWerv.dpuf

I sin doktorsavhandling behandlar Barbro Gustafsson Rosenqvist tre teman i Karin Boyes författarskap: samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. Dessa tre teman hos författarinnan har inte tidigare undersökts ingående. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.uLOfWerv.dpuf

Ett sorgligt poem

Det har skrivits mycket om Esaias Tegnér (1782 -18496) genom tiderna. Jag minns romanen Din galne, men redlige Tegnér av Bengt Hallgren från 1972 till exempel. Titeln är ju anslående och är nästan exakt en formulering från avslutningen på ett brev som Tegnér skrev till sin hustru.
CHRISTINA SVENSSON, docent i litteraturvetenskap och idéhistoria vid Göteborgs Universitet med specialinriktning på den gustavianska tiden och romantiken, har sysslat en hel del med Esaias Tegnér och hans diktning. 
Den senaste boken heter Diktaren på dårhuset och handlar om Tegnérs "sjukdomsdiktning". 1840 fördes Tegnér under falska förespeglingar till ett sinnessjukhus i Schleswig av bekymrade släktingar. Tegnér led av melankoli, hypokondri och depression. Detta höll man tyst om länge och det var inte förrän på 1900 - talet som det blev allmänt bekant.
Under sin sjukdomstid skrev Tegnér en hel del men mycket höll inte alls den vanliga kvaliteten. Han skriver själv till Fredrika Bremer och klagar över sin bristande förmåga.
I tre kapitel i Diktaren på dårhuset diskuteras Tegnérs Mjältsjukan (1825), Den döde (1834), Porträttet (1840).  I dessa tre självbiografiska dikter visar Tegnér upp sig som melankolisk diktare.
Läs Carina Burmans inspirerande och fina recension  HÄR

Födelsedagstävling

Anna på bloggen
ANNAS BOKBORD 
fyller år idag. Grattis! Och det firar hon med en tävling.
Vinst: Little Bird of Heaven av Joyce Carol Oates.
Den har jag inte läst, så jag deltar i tävlingen.

Tematrio - Snyggingar

Lyrans TEMATRIO: Böcker med snygga omslag.

Den här boken är snygg även som sliten pocket. Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten. Hon sålde sina hemman i Sverige och flyttade till franska Finistère och odlade sin trädgård där. Hon var femtiofem år och hade fått nog av svensk byråkrati. Jag läste boken i första hand för att det fina omslaget lockade. Men det visade sig att jag tyckte mycket om innehållet också.
Omslag: Stefania Malmsten. Foto: Ola Bergengren

Lina Sjöberg (f. 1973) studerade  teologi när hon debuterade med Resa till Port Said 2005. Jag var väldigt förtjust i den bl. a. för sorgsna allvaret i den. En brevroman på olika tidsplan; tre kvinnor som har en man som gemensam nämnare. Omslag: Lisa Zachrisson.

2006 debuterade Martina Lowden (f. 1983) med den självbiografiska romanen Allt. En mycket originellt utfomad roman som renderade henne Katapultpriset. 19 - åriga M är huvudperson i romanen. Hon har hoppat av  psykologistudierna för att välja sin egen bildningsväg. Debuten väckte uppseende på kultursidorna och den utnämndes till generationsroman. Jag var mycket road av den.
Fotografier: Louise Andrén. Formgivning: Lars Sundh.

Vikingar i ny tappning

Vikingar - hur kul är det på en skala tänkte jag när jag köpte nya numret av litteraturtidningen Parnass som reslektyr. Men ack, så fel man kan ha! Här möter mig ett flertal jätteintressant artiklar om vikingarna ur nya synvinklar. David Borgström på SF - bokhandeln i Stockholm ger sin syn på vad som skiljer fantasyn från andra genrer och om vikingar i fantasy.
"Det finns inte mycket i vår traditionella uppfattning om vikingatiden som är korrekt!" slår professorn i historia Dick Harrison fast i sin artikel.
Thérese Tangen och Elin Järnemo skriver om Jan Fridegård (pseud. för Johan Fridolf Johansson) och hans trältrilogi, som jag älskade när jag var mycket ung. Trägudars land 1940, Gryningsfolket 1944 och Offerrök 1949.  Fridegårds trälar - vikingatidens arbetarklass är rubriken. Trälen Holme är huvudperson. Han kämpar för slavarnas frigörelse. Nya problem blir det när hans kvinna Ausi möter kristendomen och blir frälst. Holme är inte alls intresserad.
Kirsten Thisted skriver om  Vikingen i inuiternas sagor och Elin Järnemo intervjuar Karl Schultz om asatron idag.
Jämtlands nationalskald, Aksel Lindström, inspirerades av Frösöstenen i sin 
s. k.  Frösötrilogi där han beskriver hur kristendomen trängde ut asatron.  Det är inte bara vikingarnas mansvärld som beskrivs. Aksel Lindström tar även upp kvinnoförtrycket.  Den leende guden; Österhus brinner och Husfröjornas nycklar är titlarna i serien.
Detta är endast en del av innehållet i Parnass 2014:1

På stol nr 14

Det finns en massa kvinnor i min ålder
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fast de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp, galopp.
Det kanske inte är så löjligt i alla fall
att växtfärga.
Motion är också bra, inte minst för hjärnan.
Och att uttrycka sina känslor i keramik.
För då får man ju samtidigt en massa föremål                               
som ger hemmet en särprägel.
Något att vara stolt över.
Galopp, galopp
________________                                                   
Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.
Nu sover jag för första gången
med knäppta händer.
Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.
Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.

Detta är första och sista dikten i Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik av KRISTINA LUGN
Alba 1989

I huvudet på en 100 - åring

Tuula Karjalainens bok, Tove. Jansson. Arbeta och älska är en gedigen, nyutkommen biografi om den mångsidigt begåvade Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år. Den är lättillgänglig och njutbar och innehåller många fina illustrationer. Ju mer man läser desto mera intresserad blir man av att läsa mera av Tove Jansson. Hon var ju så mycket mera än de förtjusande Mumintroll som hon blivit världsberömd för. I Tove Janssons liv fanns ofta inga klara gränser mellan de olika konstnärsrollerna. Noveller och romaner, barnböcker, serier, bildkonst, grafik – hon växlade gärna uttryck, men hennes samtid hade svårt att acceptera henne som seriös konstnär efter de väldiga framgångarna med Mumintrollen. På lite avstånd är det naturligtvis lättare att få en helhetsbild  av henne.  Det hårda arbetet, originellt tänkande och den bländande fantasin  kännetecknade allt Tove Jansson företog sig. Arbeta och älska. Titelns programförklaring är densamma som Tove Jansson  valde som sitt motto och för ex libris. "Donandet", den anspråkslösa janssonska benämningen på den kreativa processen, var sammanlänkad med kärleken; till ursprungsfamiljen, vänner och älskare av bägge könen.
Inom den tätt sammanhållna familjen Jansson fanns spänningar  främst mellan pappan, Viktor Jansson, bildhuggare, som var nazistvän och anti­semit, och dottern. Efter att ha stridit i inbördeskriget 1918 hade Viktor Jansson, Faffan,  kommit hem till hustrun och 4-årig dotter som en förändrad, bitter man. Författaren beskriver honom närmast som en hustyrann. Redan i 20 - årsåldern gjorde Tove Jansson satirteckningar över Stalin och Hitler i tidskriften Garm. Trots att det inte alls var ofarligt. Konflikterna till trots bodde Tove hemma ännu vid 27 års ålder. Då uppmanade familjens läkare henne allvarligt henne att flytta. Modern var det allt överskuggande kärleken i Tove Janssons liv.
Tarja Karjalainen vinnlägger sig om att sätta in det på många sätt gränsöverskridande universalgeniet i ett kulturellt och ideologiskt sammanhang. Hon beskriver ingående de olika målande, skrivande, politiskt debatterande och filosoferande kretsar Jansson umgicks i och tog djupa intryck av. Inte minst väsentliga var teaterlegenden Vivica Bandler (Vifslan) och filosofen och politikern Atos Wirtanen (Snusmumriken), som hon hade långvariga kärleksrelationer med. Och Tuulikki Pietilä (Too-ticki), förstås, som uppträder först i Trollvinter, när Tove Jansson först träffat Tuulikki Pietilä.
Utöver allt arbete hann Tove Jansson också skriva brev. Varför hann så många driftiga, verksamma kvinnor skriva så många handskrivna brev förr i tiden? Och dagböcker? Det är och förblir en gåta.
Tuula Karjalainen tillhör de få som hittills fått ta del av Janssons korrespondens.
Utgivningen av Tove Janssons brev är planerad till hösten.

Nästa radioföljetong

Nästa radioföljetong blir Det tomma hemmet av  
Lidia Tjukovskaja. Senaste utgivning 2013.
Det tomma huset är titeln på den första svenska utgåvan som kom 1969.
Lidia Tjukovskaja (1907 - 1996) har skrivit en roman från den stora terrorns tid i Sovjetunionen.
Året är 1937 och Stalins skräckvälde är som värst. Lidia Tjukovskaja har egna erfarenheter av den här tiden och hon skildrar den enskilda lilla människans utsatthet i det obarmhärtiga samhällssystemet. Hennes roman är ett vittnesmål som skrevs 1939 - 40 i Leningrad. Länge hade hon den gömd hos andra människor och åren 1941 -44 tillbringade hon på annan ort. Genom ett under, säger hon, återförenades hon och hennes skrivbok. Den nya radioföljetongen börjar onsdagen den 19 mars. Uppläsare: Maria Hörnelius
Domen

Och ordet föll, tungt som sten,
på mitt ännu levande bröst.
Det gör ingenting, jag var ju beredd,
det går kanske över på något sätt.

I dag har jag mycket att göra -
jag måste döda alla minnen,
jag måste göra själen kall,
jag måste åter lära mig leva.

Om inte --- Sommarens heta sus
liksom en högtid utanför mitt fönster.
Jag har länge anat denna
ljusa dag och detta tomma hus. 

Ur Rekviem av Anna Achtmatova. Sommaren 1939

Bokläsare = Boksamlare?

Om man är bokläsare betyder då det att man per automatik är boksamlare? Så lyder Annikas fråga i veckans BOKBLOGGSJERKA. Det ligger nog i farans riktning, tror jag, som har väldigt svårt att kasta eller på annat sätt göra mig av med böcker men har desto lättare för att skaffa nya.  Jag vill ha tillgång till många böcker; jag vill slå upp; läsa om och umgås med mina böcker. Men jag måste inte äga varenda bok jag läser. Ibland lånar jag och läser först och köper sedan. Antikvariska böcker gillar jag; de som är lite tummade och nötta och kanske har en och annan kommentar i kanten. De har en historia och det är spännande att föreställa sig vem som haft dem tidigare. Denna veckan kan man också - om man har en himla tur - vinna en jättefin bokask från NILLAS HANDELSBOD  

Den här vill jag ha!

 

Far och dotter

Huvudperson i Laurence Tardieus självbiografiska roman Sorgens förvirring är Laurence, 37,  en dotter som beslutar sig för att skriva sanningen om sin far. Trots att han uttryckligen - givetvis utan att höja rösten - råder henne att avstå.
Familjen, mor, far , två döttrar och en son, bor i ett mycket homogent, välbeställt område i 16:e arrondissementet i Paris. Alla umgås i samma kretsar och framtiden är helt utstakad för barnen.
Modern, som kommer från en helt annan miljö och kultur, protesterar. Hennes barn ska få gå och dansa med vem de vill. I ett slag förändras situationen totalt för familjen. Fadern ställs inför rätta anklagad för korruption. Modern får en cancer som har ett galopperande förlopp. Hon ber Laurence att skriva en bok som klargör förhållandet kring faderns orättvisa dom. Hon är helt övertygad om faderns oskuld. Dottern brottas med sanningen och sin kärlek till fadern. Året är 2000. Skammen kommer inte förrän flera år efteråt.
Laurence Tardieu kritiserar den samhällsklass hon själv tillhör. Hjärta, känsla, passion lämnas därhän. Pengar, platser och ägande är det viktiga. Fadern talar om diskretion, måttfullhet och värnandet av anseendet. Han har varit ansvarig för vattendistributionen i Frankrike och Storbritannien och haft en mycket högt uppsatt position och han säger till Laurence att hon inte förstår reglerna och koderna inom företagsvärlden. Hennes värld består av ord och det hon åstadkommer med sina böcker är enbart förvirring. Två livshållningar i total kollision. Och ändå är de så lika varandra, far och dotter.
Laurence Tardieu är född 1972; fadern 1941. 
Jag tycker mycket om den här boken som HANNELE tipsat om

 Kaosutmaning 2.0

Tematrio - Naturen

Lyrans uppgift denna veckan handlar om naturen. 
Läs mer om det HÄR

Haruki Murakami, Kafka på stranden  海辺のカフカ
En läsupplevelse, tyckte alla i bokcirkeln när vi läste den någon gång 2009. Alla hade gått in i Murakamis magiska värld utan att tveka. Talande katter och flygande fiskar avskräckte ingen. Här finns parallella verkligheter, drömmar och en gräns mot andra sidan. 

Stig Dagerman, De dömdas ö
Den är skriven 1946 på Strindbergs Kymmendö och handlar om fem män och två kvinnor strandade på en ö i oceanen utan mat och vatten. I djungeln möts de av vilda djur och andra fasor. De dömdas ö räknas som det märkligaste Dagerman skrivit. Olof Lagercrantz säger till och med det bästa.
2010 kom den i nyutgåva med förord av ingen mindre än Le Clézio.

Öken (1984) av Nobelpristagaren i litteratur 2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio (1940). Öken var författarens stora genombrott. Romanen skildrar den arabiske pojken Nour på flykt i öknen undan fransmännen. Många år senare flyr nomadflickan Lalla från ett tvångsäktenskap till Marseille. Både Nour och Lalla känner stark hemkänsla i öknen.

HBTQ i St. Petersburg

Absolut noll har renderat sin upphovskvinna, Anna Fock, Katapultpriset och Borås Tidnings debutantpris. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St. Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner. De lever ut sin sexualitet öppet, men försöker att inte provocera poliser och fotbollshuliganer. Här finns klassklyftor, utanförskap men också omtanke och sammanhållning.
Hiv - smittan sprids och folk dör i aids.  Polisen är våldsam och korrupt. St. Petersburg är mänskligt kallt. Absolut noll är också berättelsen om slutet på en underbar vänskap,nämligen den mellan Nikita och hans nästanbror Vasilij.
Anna Fock skrev sin bok på två månader. Hon har läst ryska och intresserar sig för rysk kultur, men har aldrig varit i Ryssland. Och idén hade hon innan de ryska antigaylagarna började diskuteras. Troligen blir det fler böcker som utspelas i Ryssland, men inte i HBTQ - miljö. Jag läste Absolut noll i ett svep. Språket flyter lätt och unge Nikitas göranden och låtanden intresserar och oroar. St. Petersburg är svinkallt och snön vräker ner, men Nikitas ytterkläder lämnar mycket övrigt att önska. Många gånger tror jag att han ska dö i en snödriva.

Kaosutmaning 2.0

Sarenström och tusenskönan

Det behövs bara att solen skiner och en liten tusensköna slår ut så gör jag genast gemensam sak med Hannu Sarenström i Trädgårdsvisioner. Gyllene stunder och glömda misslyckanden. Prisma 2009.
Ganska snart kommer min trädgård att se ut som hans. Jag behöver bara få ordning på rabatterna, sätta lökväxter i lunden och skogsblommor i skogen, fixa till lite efter klassiska ideal, blanda violett med silvervitt, sätta blommor och gräs på prärien och ta vara på de gamla som går igen.
Kapitlet om animaliska trädgårdsfiender hoppar jag över.
Men det överdådiga bildmaterialet kan ingen motstå.

Man ska aldrig säga never...

Annika säger så här om veckas bokbloggsjerka:
Inspirationen till veckans jerka är hämtad från The Guardianas artikel Which books will never be on your shelves?

Läs hur Bokbloggsjerkan går till  HÄR
Det var inte lätt. Men om jag tänker efter vilka slags böcker   jag inte skulle köpa och vilka böcker som inte finns i mina hyllor så är det skräck, vampyrhistorier, SF och fantasy.
Men om jag till exempel skulle få en bok ur någon av ovanstående genrer i present så skulle jag i alla fall ge den en chans. Och sedan skulle den antagligen få en plats i min bokhylla.. 

"Jag är människa, intet mänskligt är mig främmande" (Terentius)

Modig modernist på kvinnodagen

Rut Hillarp (1914 - 2003) föddes i en mycket religiös familj - modern var evangelist och fadern var verksam inom Missionsförsamlingen - gifte sig med en av sina gymnasielärare  och flyttade till Stockholm vid 18 års ålder. Det varade inte länge. Den dynamiske rumänske diplomaten Michail Livada kom emellan. Rut Hillarp åkte till Paris och umgicks med författare, musiker och konstnärer och utnyttjade det kulturella livet till fullo. 1946 - samma år som fyrtiotalsmodernismen i Sverige fick sitt stora genombrott - debuterade Rut Hillarp med diktsamlingen Solens brunn. Mottagandet var inte alldeles lysande.1948 kommer den andra diktsamlingen Dina händers ekon och 1950 den tredje, Båge av väntan.
Den första romanen Blodförmörkelse. Lyrisk historia (Livada är mannen i den tvåstämmiga texten) gav hon ut på eget förlag och 1954 kommer hennes andra roman Sindhia som blir hennes verkliga genombrott. I denna figurerar den stora kärleken i hennes liv, författaren Sivar Arnér. Sindhia utforskar både Paris och kärleken. Det är en lyrisk och skarpsinnig undersökning av hur män och kvinnor interagerar i ett förhållande; vem som har makten, vem som älskar mest, vem som är trogen, o.s.v. Sindhia kom i ny utgåva 2000. Rut Hillarp experimenterade också med smalfilm under 50-talet. 
De vita händerna blev årets smalfilm 1950. Det är en tolkning av Tristan och Isolde som hon gjorde tillsammans med Michail Livada.Tre diktsamlingar, Spegling under jorden, Penelopes väv, Strand för Isolde (1982 - 1991)har undertiteln: dikter och fotografiska bilder. Rut Hillarp har illustrerat med sina egna bilder. Hon använder sig mycket av dubbelexponering gärna ansikten i landskap.
Antikens myter och medeltida sagor, träd, hav, natt är ofta använda motiv. Rut Hillarp har kallats den kvinnliga erotikens besjungare. Hon betraktar sig själv som ett erotiskt geni och förebrår Arnér att han inte bär vittne om detta.
Allt handlar om kärlek. Men det är ingen enkel eller självklar kärlek hon beskriver. Rut Hillarp går på djupet, problematiserar och de masochistiska inslagen är påfallande.
Rut Hillarp skrev också dagbok. Och hastigt skrivna brev som raskt kastades på lådan var ofta ett sätt för henne att befria sig från det som tryckte henne.
Hon var också översättare och en mycket uppskattad gymnasielärare.
Hennes texter kräver en viss motprestation av läsaren, men de ger rik utdelning. Rut Hillarp är en mycket intressant författare som får stort utrymme i Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Men i Den svenska litteraturen (utg. av Lars Lönnroth och Sverker Göransson) får hon inte ens plats bland fyrtiotalisterna utan placeras under den diffusa titeln Kvinnokamp och kvinnolitteratur med bilden (från Arberarrörelsens arkiv) som syns överst och en bildtext. Det är allt.
Den understa bilden är tagen under tiden i Paris av Mihail Levada. 

Pristagare

Sveriges radios romanpris 2014 tilldelades sympatiske, välskrivande Kjell Westö för romanen Hägring 38. 50 000 fick han. Priset delades ut på Uppsala stadsbibliotek i närvaro av författaren, som berättade och snällt besvarade frågor. Han gillar att resa runt och tala med läsare om sina böcker. Han delar med sig av sin syn på livet och ofta får han livsberättelser tillbaka.
Hägring 38 tilldrar sig i det Helsingfors Kjell Westö känner så väl och som han hyser en hatkärlek till. Han behöver en faktisk miljö åt sina realistiska romaner. Hägring 38 skildrar en tidsepok med ett mörknande Europa. Det kan påminna obehagligt om nutiden, säger Kjell Westö. Två ensamma människor - helt fiktiva - är huvudpersoner. Kjell Westö debuterade som 20 - åring med en diktsamling. Sedan har det blivit romaner och noveller. Vad det gäller noveller är förebilden den argentinske författaren Julio Cortázar, som föddes i Bryssel 1914 och dog i Paris 1984. Göran Tunström är en annan förebild.
Nästa roman, som blir en samtidsroman, är på gång.

Anna Fock har tidigare fått Katapultpriset för sin roman Absolut noll. Nu har hon också fått Borås Tidnings debutantpris på 100 000 kronor!
Romanen handlar om några hbtq - personer i St. Petersburg. De ligger i luven på såväl polis som fotbollshuliganer. Juryns motivering "för en roman som livfullt skildrar mänsklig värme och kyla och visar hur stark fiktionens kraft kan vara." Anna Fock fick idén till romanen när hon läste ryska vid Göteborgs Universitet. Hon är född 1984 och är verksam som översättare. Man kan bara önska lycka till!

Påtvingade böcker

HELENA
undrar i     

vilka böcker vi tvingades läsa i skolan.
Rysande minns jag två titlar: Nässlorna blomma av Harry Martinson

Det tog bra många år innan jag hämtade mig från skolläsningen. Martinsons lyrik läste jag hela tiden däremot.
 
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf. Det var inte heller någon höjdare. Och den har jag aldrig läst om. Men - det är ju inte för sent!

Däremot älskade jag Det blåser på månen av Eric Linklater.

Ny radioföljetong startar idag

Den nya radioföljetongen är
En lång vinter av den irländske författaren Colm Tóibín från Dublin. Den  tilldrar sig i en bergsby i Pyrenéerna och grundar sig på en sann berättelse som Tóibín hörde under någon av sina många vistelser i Spanien. Romanen är egentligen en långnovell som ingick i  novellsamlingen Mothers and Sons från 2006. En lång vinter är en mörk berättelse från 50 - talet; ödesmättad som en grekisk tragedi och ett familjedrama. Nio avsnitt blir det.
Erik Andersson har översatt.; Norstedts 2012.
Läs vad jag tyckte när boken var ny  HÄR

Adjö, pojkar!

Idag lästes det 35:e och sista avsnittet av radioföljetongen 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar av Martin Shibbyes och Johan Perssons reportage från upplevelserna i diktaturens Etiopien. Den har redan utnämnts till en reportageklassiker.
Det går fort ibland.
438 dagar berättar om det dramatiska tillfångatagande i Ogadenprovinsen i diktaturens Etiopien, vistelsen i det beryktade Kalityfängelset i Addis Abeba, domen på 11 års fängelse och det diplomatiska spelet för ett frisläppande. Trots att vi alla vet hur det slutade, är ”438 dagar” oupphörligt spännande. Det är en text som går oändligt mycket djupare än de löpsedlar vi sett och de presskonferenser vi hört.
Martin Schibbye läser sina egna texter och i stället för Johan Perssons röst hör vi skådespelaren Martin Wallströms.
Den här boken var jag mycket skeptisk till. Aldrig hade jag köpt eller lånat den. Men uppläsningen med två olika röster var väldigt lyckad och den jag har lyssnat med stort intresse.
Men - idag tog den slut. Efter avslutad uppläsning fick också lyssna till en kort  intervju  där Persson och Schibbye berättade att det var svårare än väntat att anpassa sig efter frigivningen och boken. De är fysiskt fria, men ångesten, osäkerheten och rädslan lever kvar. Det blev en form av avprogrammering och sedan en post - bok - avprogrammering. De tänker mycket på kamraterna som sitter kvar i fängelset och om skräcken att bli bortglömd. De har wallraffat i fängelset. Det var nog så lätt att komma in men betydligt värre att komma ut.
Sicken tur att de hade papper och penna i fångenskapen!

Förlag: Filter 2013; Offside/Filter heter bokförlaget
Uppläsare: Martin Schibbye och Martin Wallström
Musik: Beväpna dig med vingar med Joakim Thåström
Inspelat av Lasse Ljungman Jansson på Visuellt ljud för Storyside
Mixning: Sven Nordström
Producent: Kerstin Wixe

Kaosutmaning 2.0

Tematrio - Bokrea

Veckans TEMATRIO

handlar bokrea. Lyran ber oss nämna tre fynd vi gjort på årets eller något annat års bokrea.
Jag har redan skrivit om mina reaköp i år, men idag hittade jag minsann en bok till, nämligen:

Rut Hillarp. Poet och erotiskt geni (1914 - 2003) skriven av eleven och sedermera vännen Birgitta Holm. Rut Hillarp debuterade 1946 och räknades till modernisterna. Allt vad hon skriver handlar om förhållandet kvinna - man. Och hon skriver på ett sådant sätt som ingen gjort tidigare. Rut Hillarp omgav sig alltid med mängder av män. Hennes stora kärlek är den svenske författaren Sivar Arnér. Rut Hillarp är en engagerad och omtyckt gymnasielärare i svenska, engelska och dramatik; hon fotograferar och gör experimentfilm.

En katedral av färgat glas. Shelley, Byron Keats och deras epok. Urval och presentation av Gunnar Harding.
De tre stora 1800 - talspoeterna verkar under romantikens storhetstid. Deras privata levnadsöden är äventyrliga. I boken finns också med några av deras främsta dikter i nytolkningar. Den fina omslagsbilden heter Det förtrollade slottet av Claude Lorraine. Troligen inköpt efter 2005?

Ulla Torpes doktorsavhandling heter 
Orden och jorden. Undertitel: En studie i Selma Lagerlöfs roman Liljecronas hem. Liljecronas hem är en lite förbisedd roman, men Ulla Torpe visar att här finns många typiska Lagerlöf - motiv och gestalter som tidigare inte uppmärksammats. Ulla Torpe vill inordna Lagerlöf i ledet av kvinnor som utvecklar idéer om kvinno - och miljöfrågor.
Köpt någon gång på tidigt 2000 - tal.

Arkan Asaad live

Att läsa Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad är lärorikt på många sätt men det efterlämnar en hel del frågor.
Att lyssna till författaren rätar ut en del av frågetecknen. Och i nästa bok, Blodrödare än röd, som kommer ut i augusti i år får man troligtvis ytterligare förklaringar.
Den självbiografiska romanen Stjärnlösa nätter handlar mycket om Amàr och hans Far och deras kraftmätning. Amàr tvingas av familj och släkt att gifta sig med sin kusin Amina. 
Det är förfärligt att läsa om den utfrysning som drabbar unge Amàr, 19 år, när han försöker protestera. Och den arma flickan som får sitta i flera år i Syrien och vänta på uppehållstillstånd i Sverige. Irak har ingen svenska ambassad och därför får Amina bo i ett litet rum i Syrien med ett litet kök och försöka hålla modet uppe. Enda förströelsen är ett dagligt besök på grönsakstorget. 
Migrationsverket i Solna avslöjar de rätta förhållandena för Amàrs familj och den krutdurk Amàr suttit på under flera år exploderar. Allt faller samman och det blir för tungt för honom. Livet är inte längre värt att leva.

Stjärnlösa nätter slutar ganska abrupt och det står klart att fortsättning följer, vilket ju också Arkan Asaad bekräftar.
Man förstår inte riktigt hur Amàr och hans familj ska kunna förlåta och glömma. Amàr/Arkan hävdade sin rätt och vann sin frihet, men till vilket pris? Amàrs far tycks ha glömt alla sina stränga krav och genomgått en metamorfos. Gift er med vem ni vill, säger han, utbilda er till det ni vill! Allt enligt Arkan Asaad, som nu har fått faderns erkännande och till och med får sitta i dennes ubåt till fåtölj.
Vad ska man tro?