En litteraturens outsider

Minnessten över Ola Hansson vid Rustgården

Författaren Ola Hansson (1860 - 1925) föddes i Hönsinge mellan Malmö och Ystad. Den skånska myllan har satt djupa spår hos honom liksom studierna i Lund. Ola Hansson kom dock att sluta sina dagar i en liten ort i närheten av Konstantinopel förmodligen i sviterna efter en blindtarmsinflammation. Han stoft fördes till Lund för gravsättning på Norra kyrkogården under stora hedersbetygelser. Han skrev såväl prosa som lyrik och arbetade som journalist på tidningen Nya Skåne i Malmö och Aftonbladet i Stockholm. I Tyskland hyllades han som essäist. Det första betydande diktverket var Notturno 1885. 1887 kom Sensitiva amorosa med en samling skissartade noveller. Den sablades ner av kritiken och Ola Hansson tog mycket illa vid sig. 
OH bodde utomlands i flera år; han och hustrun Laura Marholm reste omkring.
De utvecklade en folie à deux och missbrukade alkohol. Laura Marholm uppträdde på ett sätt som betecknades som samhällsfarligt så de blev utvisade ur Bayern på tre år.H:s sista större berättelse på prosa och den sista "slättbyhistorien", blev Rustgården (1910). Här beskriver han gårdens historia under flera hundra år och fem generationer av familjen. Rustgården kompletterar Resan hem som självbiografisk berättelse. Man anar hela tiden att det inte kommer att sluta så bra. Antalet bränder i det tättbebyggda lilla samhället med halmtäckta hus är påfallande högt. Dessutom sker ideliga delningar av gårdarna genom arvsskifte; bondsönerna söker sig till folkhögskolor och universitet så utvecklingen för den lilla byn är snarare en avveckling. Men jag blev ändå förtjust i Rustgården. Det är ett stycke kulturhistoria och språket fascinerar med en blandning av dialekt och danaismer. Och så är det det där med natur- och landskapsskildringen.
Men vissa delar av Rustgården ströks på inrådan av förlagsredaktören och en andra del kom aldrig ut på grund av Hanssons hätska utfall mot företeelser som han ansåg vara reaktionära. Ola Hansson var en outsider i svensk litteratur. 1907 fick han ett treårigt författarstipendium av Svenska akademien och det först utdelade Frödingstipendiet 1923 - 25.