skip to main |
skip to sidebar
Mrs Burridge picklar gröna tomater. Hon har kvar många glasburkar sedan förra året och det är bra, för de har gått upp i pris. Maken, Frank, gillar att äta ostsmörgåsar med picklade gröna tomater när han tittar på TV. Han har blivit ganska rund om magen och när hon ser honom bakifrån tycker hon att han går som en gammal gubbe. Hon inser att deras tid tillsammans inte varar för evigt. Mrs Burridge är 51 år och hon planerar sin dag så att hon ska kunna vila ibland för hennes fötter svullnar. Hon gör listor över allt. Det är tjugo år sedan hon slutade att bry sig om vad som händer i omvärlden och hon kan inte tro på en välordnad framtid. Förhoppningsvis skaffar ingen av de tre döttrarna barn, för det är inte tider för det längre. Mrs Burridge har tagit för vana att stå på trappan med armarna i kors och spana ut över nejden. Något är på väg att hända, men hon vet inte vad eller när. Kanske har Jehovas vittnen rätt? De brukar knacka på ibland och hon köper alltid Vakttornet. Mrs Burridge förbereder sig för någon sorts apokalyps. Hon har gömt undan en av makens bössor, hon klär sig varmt och tar endast lättburna matvaror med sig och sig iväg. När det händer är en skickligt uppbyggd novell av Margaret Atwood. Den börjar nog så alldagligt men blir efter hand mer och mer orolig för att inte säga obehaglig. Är det frågan om ett sinnestillstånd; en fantasi eller föreligger verkligen det hot som mrs Burridge upplever? När det händer pekar fram emot Atwoods senare romaner. Och det är samma dova, kusliga stämning i den som i Tjänarinnans berättelse från 1985. Den här novellen passar in på punkt nr 18 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare som också är poet. Berättelsen ingår i Den berömde poetens grav och andra noveller. 1990
En gammal kvinna plockar in sin slitna tvätt ifrån strecket eftersom det kommit ett moln på himlen. Det sänker sig en tystnad över nejden och långt borta börjar ett tungt regn falla. Den gamla kvinnan börjar tillreda en enkel måltid mer av gammal vana än av hunger. Det kommer fram att hon är ensam och att hon saknar sin gamle man som givit sig iväg för att övervaka reparationer av ett hus som de fått av hans far. Det skulle ta tre veckor, men plötsligt blir det tre månader. Grannarna börja undra. Har han lämnat henne? En brorson kommer och säger att hennes man klagar över att hon gnatar på honom och att han aldrig får någon lugn och ro. Och att hennes mat är oätlig eftersom hon slutat använda både olja och ghee. Makens brev tyder också på att han njuter av friden där han bor intill ett Krishna - tempel. Matlagningen klarar han bra. Liksom den gången när den gamla kvinnan brutit benet och legat på sjukhus. Men hon vet ju bäst själv hur det såg ut i hemmet när hon kom tillbaka. Allt hade grott igen. Mer och mer kommer fram om deras gemensamma liv. De har en gemensam son och en sonson. Den gamle mannen kallar henne Mirus mamma. Och en upplever livet i gränden där den gamla kvinnan bor; ljudet av djuren, larmet från marknaden, lukterna. "Men vanorna som inarbetats under så många år är på något underligt sätt upprivna." Den gamla kvinnan glömmer att sprida kodynga för att binda dammet och att ta in vatten för natten. Också hon undrar om hon blivit övergiven för gott. Novellen heter Livet efter livet. Den är skriven av Anita Agnihotri och ingår i novell - och reportagesamlingen Dagar i Mahuldiha. Den här novellen passar på nr 30 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från Indien.
Chinaza Agatha Okafor har blivit bortgift med Ofodile Emeka Udenwa. Chinazas morbror och moster har arrangerat det hela. Utan att konsultera Chinaza, förstås. Hon har så mycket att tacka dem för, det försummar de aldrig att påpeka för henne. Hon tackar lydigt, men tänker upproriskt på allt arbete hon uträttat åt dem. Den blivande maken är också nigerian men har utbildat sig till läkare i USA. Och han har ett hus. Chinaza får veta att hon blivit fint gift. Därför blir kulturkrocken så mycket större när de kommer från Lagos till New York. Huset är en sunkig lägenhet som i stort sett saknar möbler. Ofodile, som bytt namn till Dave Bell, är i själva verket AT - läkare. Chinaza, som hädanefter ska heta Agatha Bell, blir förfärad när hon upptäcker att Dave äter både pizza och hamburgare utanför hemmet. Lagar en hustru inte sin mans mat är hon snart av med honom. "Vaka alltid över din man som guldgåsens ägg," har moster Ada alltid tillhållit henne. Chinaza Agatha är en klipsk flicka som gärna hade studerat vidare på universitet. En ser allt med hennes ögon och lider med henne allteftersom hon uppdagar hur saker och ting verkligen ligger till. Hon packar sina få tillhörigheter och går till sin mera erfarna väninna Nia, som också är ifrån Afrika och har ett swahilinamn. Nia lovar att ordna arbete, men först måste Agatha ha ett arbetstillstånd. Stackars Chinaza har råkat i ett riktigt dilemma. Chimamanda Ngozi Adichie berättar i novellen Äktenskapsarrangörerna med humor och medkänsla om den unga kvinnan som är så utlämnad; först till inte speciellt kärleksfulla släktingar och sedan till en inte speciellt kärleksfull man. Hon har inga verktyg att hantera sin iråkade situation, men på något sätt har jag gott hopp om henne ändå. Det känns som om den här novellen borde ha blivit en roman. Så snart ville en inte släppa bekantskapen med Chinaza Agatha Okafor. Äktenskapsarrangörerna ingår i Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig. Novellen passar in på nr 29 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett yrke i titeln
"Ett tag efter det Göransson på allvar ringförlovat sig med Eugenia blev han en nästan ordentlig människa, och Eugenia å sin sida fick banklån och öppnade vitvaruaffär". Så inleds Eyvind Johnsons novell En tid av oro för Eugenia. Den ingår i novellsamlingen Än en gång kapten som kom ut 1934. Göransson är målare och han har lätt för att se lite väl djupt i glaset. Eugenia å sin sida har varit lite lätt på foten och till stor tröst för den lilla stadens ungkarlar. Den lilla staden har mycket att tala om. Ryktet går. Emil hette en man som Eugenia var förtjust i men han försvann till Amerika. Nu sägs det att han är på väg hem igen. Och det är nog sant för det är hans far som säger det. Eugenia börjar fantisera om återseendet. Någon i den lilla staden ser till att upplysa Göransson om Emils existens. Göransson, som samtidigt med nykterheten gripits av sedlighet för kärleks skull, har helt rättat sig efter Eugenias föreskrifter. Större delen av sin avlöning har han lämnat till Eugenia - eller Jenny, som hon kallas i dagligt tal. På lördagarna gick de på bio och om söndagarna tog de en promenad. Göransson fann stort behag i de nära nog äktenskapliga arrangemangen. På en punkt var Eugenia omedgörlig. Göransson får inte flytta in i vitvaruaffären förrän de blivit ordentligt gifta. Och nu ska Emil komma. Göransson blir så störd att han tar sig ett rus igen och en kylslagen promenad. När Emils tåg kommer finns han på perrongen liksom Eugenia och Emils far. En charmerande novell olikt allt jag läst av Eyvind Johnson tidigare. Den får komma in på plats nr nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett lyckligt slut
Den italienske nobelpristagaren Lugi Pirandello ( 1867 - 1936) började med att skriva poesi. Sedan blev det noveller som en sorts förstudier till dramatiken som är det han blivit mest känd för. Novellsamlingen Krukan blev mycket uppskattad när den kom. Jag har läst en liten finurlig novell ur den med en skickligt spunnen intrig. En vet varken ut eller in i Signora Frola och hennes måg signor Ponza. Vad är illusion och vad är verklighet? Befolkningen i staden Valdana vet inte heller hur de ska ställa sig. De får höra en version av historien av signora Frola och en annan av svärsonen signor Ponza. Det står klart för dem att antingen är signora Frola galen eller är det svärsonen. Damerna i Valdana brukar ha möten där signora Frola deltar. En vacker dag hinner signor Ponza före henne och berättar hur det egentligen ligger till. Damerna ser en liten fyrkantig, svartmuskig man med skägg och mycken svett i pannan och de låter honom berätta sin version av historien. Signora Frola har aldrig talat annat än gott om sin svärson trots att hon inte får träffa sin dotter. Det beror på hans stora kärlek till dottern, säger hon. Han vill helt enkelt ha henne för sig själv. De villrådiga stadsborna ser ofta signora Frola promenera med sin måg och han besöker henne så gott som dagligen. Vem av de två är galen? Vad är illusion och vad är verklighet. Fråga inte mig. Jag är lika villrådig som stadsborna i Valdana. Men jag undrar om det egentligen spelar någon roll. Möjligen för dottern som en inte får veta mycket om. Finns hon i livet kan en undra? Översättning: Catharina Wallström. Den här roliga novellen får komma in på plats nummer 26 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln.
Den förmögna familjen Sheridan ska ha Gardenparty och gläder sig mycket åt att dagen ser ut att bli strålande vacker. Herrn i huset och äldste sonen går förstås till kontoret, medan hustrun och de två döttrarna fladdrar omkring med olika göromål. Partytältet anländer och Laura, som är konstnärlig och gillar att äta ute, avdelas att instruera arbetarna. De ler mot Laura och hon tycker att de är så trevliga. En av dem kommenterar lite vasst när han förstår att Sheridans engagerat orkester också.
Mängder med rosa liljor anländer liksom gräddbakelserna från Godbers. Hushållerskan har gjort femton olika sorters sandwich och allt börjar komma på plats. Då når dem budet om en dödsolycka i något av de fattiga, gråbruna husen i närheten. Säkert en drucken arbetare, tycker mrs Sheridan, men Laura vill omedelbart ställa in festen. Hon blir motvilligt övertalad att ge med sig. Och när hon ser sig själv i spegeln i den svarta hatt med tusenskönor och långa svarta sammetsband som modern lånat henne tycker hon själv att hon är fin och att det vore roligt med fest. Själva festen ägnar inte Katherine Mansfield något intresse. Men sedan går Laura - på moderns förslag - ner till det fattiga huset med överbliven mat (smulor från den rikes bord) och blommor till sorgehuset. Klassindelningen är tydlig i alla avseenden. Det talas om "sådana där människor" och "folk ur den klassen". De fattiga människorna har sämre vanor, är fula och har det fult omkring sig och deras fallfärdiga kåkar skymmer till och med utsikten för Sheridans. "Själva röken som slingrade sig upp ur deras skorstenar var märkt av fattigdom." Könsrollsfördelningen är också klar. Mrs Sheridan hotar sina barn med att skvallra för pappa om de inte sköter sig. Mr Sheridan är sista instansen. Katherine Mansfield (1888 - 1923) föddes i Nya Zealand men flyttade som 20 - åring till London. Hon skrev psykologiska noveller med ett socialt budskap och hade tagit starkt intryck av Anton Tjechov. Fördomsfullheten och hjärtlösheten i den här novellen skildras mästerligt. Gardenparty ingår i novellsamlingen Främlingen som kom ut på svenska 1923
Gardenparty passar in på nr 22 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något grönt i titeln.
Clark är en ung man som bor i Boston. En dag får han ett brev ifrån sin farbror Howard som ber honom ta hand om sin faster Georgiana. Hon kommer ifrån Nebraska för att övervara en bouppteckning. Howard minns med värme den faster som hjälpt honom att lära latin och läsa Shakespeare. Eftersom hon också var mycket musikaliskt begåvad och arbetat som musiklärare lärde hon honom också spela på sin lilla kammarorgel. Men ödet drabbade faster Georgiana i form av en tio år yngre frisk och sund bondpojke i vilken hon blev störtförälskad. De rymde och mutade in ett nybygge i Red Willow County; långt ifrån all ära och redlighet. Det blev många barn och hårda år för faster. Arbetet förstörde rygg och händer och när hon nu kommer till Boston ser hon grotesk ut i sina illa medfarna, sotiga och omoderna kläder. " Hon hade glappande löständer och huden var gul som på en mongol av att ständigt utsättas för en skoningslös vind och det alkaliska vatten som garvar den mest genomskinliga hy till en sorts smidigt läder". Clark beslutar sig för att ge henne en musikalisk upplevelse som tack för allt hon gjort för honom. De ska gå på en Wagner - matiné. Clark undrar om hon fortfarande är öppen och mottaglig för musik. Willa Cather berättar ömsint och med psykologisk klarsyn om de djupa band som finns mellan Clark och hans faster i novellen En Wagner - matiné. Novellen finns med i Cathers första prosabok The Troll Garden 1905. Översättare: Harriet Alfons. Den här novellen får plats nr 17 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell där musik spelar en stor roll
Madrid har varit belägrat i två år. Gatorna är översållade av lera och splitter. Alla är trötta, hungriga och överretade. En man i läderrock är på väg hem från censurbyrån och slinker in på baren Chicote för en snabbdrink för att komma undan regnet. Där är smockfullt med folk, mestadels andra män i läderrockar. De sjunger; ljudnivån är hög och cigarettröken tät. Mannen, som är författare, får en stol och slår sig ner vid ett bord tillsammans med en skvallrig tysk, som arbetar vid censuren. En ful storväxt kvinna - "livet är mycket kort och fula kvinnor är mycket långa" - och hennes manliga sällskap slår sig ner vid samma bord och alla bommar cigaretter av författaren . Efter en stund kommer en civilklädd man in i baren, valsar runt mellan borden och börjar skjuta med en vattenpistol på kyparna som hövligt ber honom sluta. Det gör han inte. Tre handfasta män slår honom över munnen och kastar ut honom och vattenpistolen på gatan. Men den blodige mannen kommer idiotiskt nog in i baren igen och så går det som det går. Våldet ligger tätt under ytan och det ena ger det andra. Nästa dag talar barägaren med författaren om mannen med vattenpistolen och liknar honom vid en fladdrande fjäril; " - den missförstådda glädjen som kommer i kontakt med det dödsallvar som alltid finns här". Han hittar på titeln Fjärilen och stridsvagnen åt författaren och är mycket nöjd med den. Han tycker att det är underbart att han sitter där tillsammans med en författare och skapar litteratur. Jag ser mannen med vattenpistolen som en symbol för Madrid och motståndsrörelsen. Mannen visar sig ha ett syndikatskort i fickan. Stridsvagnen symboliserar naturligtvis spanska inbördeskriget eller vilket krig som helst. Miljön är väldigt macho och brutal. En slår först och frågar sedan. Eller inte alls. Redan i första meningen får en onda aningar "censurbyrån". Och alla dessa läderrockar, den flödande katalanska spriten och bristen på kvinnor och civilister.
Ur "I vår tid", (Bonniers 1967), översättning Mårten Edlund och Thorsten Jonsson. Fjärilen och stridsvagnen passar in på plats nr 38 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något som kan flyga i titeln.
Far och son har kvalitetstid tillsammans varje söndagseftermiddag när fadern är ledig. De vandrar längs järnvägen ut i skogen för att lyssna på fågelsången. Sonen är tio år och beundrar sin store, trygge far, som är järnvägstjänsteman. Han hälsar på lokförarna på tågen; han kollar signaler och semaforer; ansvarsfull även under ledig tid. Solen skiner, fåglarna sjunger och blommorna blommar. Det doftar från nyutslagna björkar, ljung, tjära, mandelblom och vagnsmörja. Far och son njuter av samvaron. De kommer fram till ån och far
pekar ut var man bäst kunde meta abborre när han var pojke. De fördriver åtskillig tid vid ån och snart börjar det skymma och det är dags att vända om. Mor väntar med maten. Men nu är allt annorlunda. Mörkret ter sig hotfullt och skuggorna skrämmande. Telefonstolparna är spöklika och banvallarna tycks slutta ner mot farliga djup. Plötsligt möter de ett framrusande helt nersläckt tåg. Lokförarens bleka, orörliga ansikte avtecknar sig i skenet från den flammande kolelden. Far vet att det inte skulle gå något tåg här vid den här tiden. Sonen förundras över faderns orubbliga lugn och trygghet. Vi har ju Gud, säger fadern trosvisst. Det hjälper inte. Någonstans inom sig vet sonen att för honom kommer livet att innebära oro och ångest. Den här novellen andas svensk försommar, svensk natur och en finstämd, innerlig samvaro mellan far och son. Med enkla ord skapar författaren en berättelse som skänker läsaren en stark närvarokänsla. Far och jag publicerades i Onda sagor 1924. Författare är Pär Lagerkvist.Den här novellen passar in på plats nr 7 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn
I Jonas Karlssons väldigt korta novell En liten röd prydnadssak ryms en hel värld. Det är han och hon och två barn. Marktjänsten ska delas någorlunda jämt är det tänkt. Detta tillåter sig läsaren att tvivla på. Han och hon anpassar sina arbetstider efter varandras och möts på trappan i princip. Nu är han hemma. Han borde diska, städa sovrummet och skruva ihop och sätta undan en förarglig liten prydnadssak som blivit stående på hallbordet sedan jul. Vilket ska han ta först? Vilket blir hon gladast över att få gjort? Allt kan han inte hinna. Kanske bra att diska lite och sedan ta itu med prydnadssaken? Många stora och svåra beslut att ta. Och förresten borde blöjpåsarna stoppas i soptunnan och tvättmaskinen sättas igång. Tiden går obevekligt. Ett kort utsnitt ur en vardag som många kan känna igen sig i. Jonas Karlsson har fångat situationen väldigt väl och med glimten i ögat.
Den här novellen passar på plats nr 2 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något rött i titeln.
Miss Hawkins har verkligen sett sig om i världen. Hon har arbetat på kabaret över hela Europa, hon har dansat, druckit champagne och låtit sig uppvaktas av rika män och mottagit oräkneliga giftermålsanbud. Men nu har åldern satt stopp för det livet - hon har fyllt femtiofem, gubevars - och hon ägnar sig åt att sköta en liten park i London. Trädgårdsskötsel har alltid intresserat henne och i Beirut fick hon en gång tillfälle att anlägga en stor rosenträdgård. En morgon får hon en chock. Det står ett tält i hennes trädgård! En ung kenyan har inte hittat nattlogi och helt enkelt hoppat över stängslet och slagit sig ner i miss Hawkins trädgård. Han avvisas obevekligen. Men nästa dag står han där och ber om ursäkt. Han börjar hjälpa henne med trädgårdsarbetet. Han bjuder henne på teater och där har de ett gemensamt intresse. Han har kommit till London för att studera teaterkunskap. Miss Hawkins och den unge mannen blir vänner och när han meddelar att han måste lämna sitt eländiga boende i Notting Hill Gate bjuder hon in honom att flytta in i sin lägenheten. Miss Hawkins är upprymd och förväntansfull. Hon tar sig några glas vin och blir berusad. Dagen efter kommer eftertankens kranka blekhet. Vad har hon gjort? Förutom att nästan dricka upp det spanska vinet hon skulle haft till att koka njuren och de små champinjonerna i. Hon erinrar sig alla gånger hon blivit sviken och besviken tidigare i livet och hon minns fiaskot vid sitt sista uppträdande. Miss Hawkins är vid lunchtid alldeles ifrån sig. Vid tretiden är hon rädd... Den här novellen, som börjar nog så stillsamt, arbetar sig sakta men säkert upp till ett crescendo.Miss Hawkins sinnesrörelse, kasten mellan hopp och förtvivlan skildras väldigt inkännande. Hennes avsteg från den vanliga inrutade vardagslunken och de återhållsamma levnadsreglerna innebär kolossala omvälvningar i hennes inre.
Berättelsen om Miss Hawkins har titeln Julrosor. Författare är Edna O´Brien. Jag sätter den på plats nr 32 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell som tilldrar sig i en huvudstad.
Ambrose Bierce är ett författarnamn jag känner väl till utan att kunna placera det. Men nu har jag läst en novell av honom samt kollat lite fakta. Han räknas som arvtagare till Edgar Allan Poe fast mera svartsynt och cynisk och med en speciell humor. Han var det tionde av inalles tretton barn och bodde med familjen i Ohio. Hemmet var starkt religiöst. Bierce avskydde hela sin familj med undantag för en bror. Som journalist åkte han till Mexiko under inbördeskriget 1913 och avhördes aldrig mera. Bierce har inspirerat andra författare som Joseph Heller och Ernest Hemingway. Ibland räknas han som en tidig surrealist. Redan anslaget till novellen Halpin Fraysers död är olycksbådande: "I en skog en mörk midsommarnatt vaknade en man upp ur en drömlös sömn...". Han säger ett kvinnonamn: "Catherine Larue" av ingen anledning alls. Trots att han fryser och ligger obekvämt somnar han om igen. Och nu är han inte drömlös längre. Han drömmer de mest hårresande drömmar; han känner skuld för något han inte vet vad det är. Och han vet att han måste sona detta något. Halpin föddes i Nashville, Tennesse, i en rik familj. Hans problem är att han har en moders hela uppmärksamhet och en faders totala försummelse. Modern - Kate, som han kallar henne - är mer som en flickvän. Här börjar en nog fundera på Oidipus - komplexet. När sonen meddelar modern att han tänker åka till Kalifornien bleknar hon, men vad kan hon göra. Hon har haft en illavarslande dröm, men sonen väljer att tolka den välvilligt. Halpin ger sig iväg. I San Fransisco blir han shanghajad, men fartyget går i kvav och först efter sex år blir besättningen räddad. Modern har naturligtvis inte suttit sysslolös under all denna tid. Deras vägar kommer att korsas igen men på vilket sätt kunde ingen utav dem förutse. Eller någon annan heller. Och absolut inte den skärrade läsaren. Halpin Fraysers död är en psykologisk spökhistoria med en mycket välspunnen intrig. Den är mycket kuslig och på något sätt alldeles logisk mitt i allt det spöklika och övernaturliga. Bierce är väldigt skicklig på att skapa obehagliga stämningar. Jag gillar språket med den ironiska tonen och det omsorgsfulla sättet att berätta som väl rimmar med innehållet.
Den här novellen får komma på sista plats, det vill säga nr 40 i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell II: Läs en novell som är den första i en novellsamling.
Alla gratulerar madame Aubain till en husa som Félicité och det med all rätt. Félicité har haft en eländig barndom och kommer av en slump i tjänst hos madame Aubain när denna egentligen behöver en kokerska. Félicité har en olycklig kärlekshistoria bakom sig, hon är ganska oansenlig, " den ständigt lågmälda framtoningen, den upprätta hållningen och de försynta rörelserna gjorde att hon påminde om en träfigur, som på något sätt fungerade mekaniskt." Félicité stiger upp tidigt på morgonen för att gå i mässan och sedan arbetar hon till sena kvällen. Madame Aubain har två barn, Paul och Virginie, som Félicité avgudar. När de försvinner hemifrån tar hon en systerson under sina vingars beskydd. När hon sedan mister honom också kommer hon att ägna sig åt hemlösa, immigranter, kolerasjuka och soldater. Det som till slut återstår för Félicité att slösa sin kärlek på är papegojan Loulou. Allt blir smalare och trängre för den ensamma Félicité. Hon mister det ena efter det andra. Hennes fysiska utrymme decimeras. Mor Simon ser till att hon får lite mat och att det kommer en doktor när Félicité får lunginflammation. Félicités död blir ett religiöst crescendo som innehåller musik, doften av rökelse och en magnifik uppenbarelse från ovan. Det är något av vad Ett enkelt hjärta av Gustave Flaubert handlar om. Realistiskt, detaljrikt och fantastiskt åskådligt berättar författaren sin historia om Félicité. Det är också här vi möter den blå tvålen (som dessutom är fyrkantig) som Sara Danius valde som titel till sin bok om den franska realismen.
Ett enkelt hjärta placerar jag på plats nr 19 Läs en novell som är skriven på 1800 - talet i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novll II
Hon borde ha dragit redan minuterna innan vigseln på rådhuset när han hånade hennes festfrisyr. Men hon var tjugo och i fjärde månaden och han var ändå ganska snygg. Två flickor får de. Han kör tvätt i hela sitt liv och hon arbetar inom vården och utbildar sig trots makens protester till undersköterska. Och så sköter hon naturligtvis hemmet och barnen exemplariskt. Själv gör han ingenting trots att han vantrivs med sitt arbete. Jo, han sparar idogt. De har skilda ekonomier och delar på allt oavsett inkomst. Hon vill handla mat med kvalitet. Han lägger tillbaka och väljer Euro Shopper. Hon hjälper sina flickor ekonomiskt och köper saker åt barnbarnen. Hon sparar inte ett öre. Så bär det sig inte bättre än att hon blir utbränd. Kroppen vägrar. När hon efter flera år av sjukskrivning blir utförsäkrad och söker hjälp förklarar handläggaren att hennes man har skyldighet enligt lag att försörja henne. Han har blivit avtalspensionär och ligger på soffan och tittar på TV och grubblar över sitt misslyckade liv. När hon kommer hem och lägger ett utdrag ur äktenskapsbalken framför honom förklarar han att det inte är något han bryr sig om. "Man får min själ inget gratis. Man måste göra sig förtjänt. Anstränga sig lite. Som han har gjort hela livet..." Hans lösning på det hela är rena slaget i solarplexus både för henne och läsaren. Ann Heberlein skildrar skoningslöst ett grått och kärlekslöst äktenskap som går på slentrian och gammal vana. Hon är en i grunden positiv natur och försöker tänka sig att det har varit lite bra ibland. Han tycker att hon fortfarande har fina ben, bröst och rumpa. Omslaget är gjort av Kristina Lidström. Jag placerar den här novellen på plats nr 35 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med en siffra i titeln.
Karl och Ester har varit gifta i tre år. De har en liten son. Nu har de varit åtskilda i hela två månader och Ester har lämnat bort sonen, städat lägenheten förberett allt för Karls hemkonst. De ska ha några timmar på tu man hand och återkoppla. Ester är ingen skönhet direkt, men ändå ungdomlig och med sydländska färger. Karl är högrest och stilig. Ester har förbjudit pigan att öppna dörren när det ringer. Det ska hon göra själv. De äter, dricker champagne och samtalar livligt och kommer så småningom in på "gamla tider". Om inte jag hade friat hade du gjort det då, undrar Karl? Aldrig i livet, försäkrar Ester uppbragt. Karl tycker att det är onödigt att kvinnorna spelar ett spel fastän de är lika kära som männen. "Inte på samma sätt", bedyrar Ester och nu börjar hon bli arg. "Det där du säger är ju att nedsätta hela vårt kön!" Karl tycker att det är bättre att vara uppriktig än att spela komedi. Och därmed är stämningen förstörd. Resten av måltiden är det väldigt tyst. Karl är trött efter resan och går till sitt sovrum. Ester väntar och väntar i sin mjuka morgonrock, men ingen kommer. Hon smyger sig till att kika genom nyckelhålet och ser Karl stå lutad mot väggen framför fönstret. Hans smärta, manliga gestalt med de breda axlarna får henne att fundera över hur vacker en mansgestalt kan vara. Suck! Har hon varit alltför grälsjuk? Ester vacklar. Mer avslöjar jag inte. Den här novellen är tidstypisk. Kvinnornas erotiska känslor kunde en inte tala om. Men novellen är sinnlig. Ester är väldigt mycket kvinna och Karl en mycket manlig man. Karl påstår att han tycker att de är lika, men jag undrar i alla fall vad han hade tycket om Ester friat? Samhällets oskrivna regler var väl så bindande som någonsin några skrivna.
Novellen placerar jag på nr 8 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från samma landskap som du bor i.
I Australien berättar: Drömtidens framtid utgiven av Bokförlaget Tranan har jag läst många fina noveller. Nitton stycken ingår i samlingen. En författare som jag tänker läsa mera av är David Malouf. "Hans synnerligen personliga stil kännetecknas av distinkta och livfulla personporträtt" står det i författarpresentationen. Han har nordafrikansk bakgrund och är homosexuell och har känt av hur det är att konfronteras med ett homogent samhälle. Novellen Den där slinkan handlar om Clay McHugh, en äldre kvinna, som lärt sig överlevnadsteknik i Europa mellan krigen. "Som man bäddar får man ligga", resonerar hon. En möter henne när hon är på väg att i mycket god tid ta sig till sin billiga plats i en konsertsal. Hon ser sin väninna Eleanor som sitter på parkett och de utbyter små vinkningar. "Den där Clay McHugh, ogift och omgärdad med moln av lockelse" har haft ett äventyrligt liv. Hon har nu satsat allt på en fin bostad och lever på svältgränsen, men försöker hålla god min utåt och uppträder med stil. Hon inser att hon håller på att bli gammal, men innan hon blir som mormor som steg upp klockan fem på morgonen för att baka scones till folk som varit döda i trettio år, ska hon ta de där pillren. Clay väntar på att en viss person ska inta sin plats nere i salongen och får häftig hjärtklappning när hon ser en helt annan person inta hans plats. I pausen får hon veta vad som hänt, blir hjälpt till en taxi och åker hem. "Hon la sin kropp på sängen: det slappa köttet på hennes armar och lår, den skrynkliga magen, huvudet och fötterna och händerna var fulla med fläckar, fläckar av mörker som skulle sprida sig. Nu ligger jag i den säng jag har bäddat, sa hon till sig själv, det är så de kommer att hitta mig." Tro för all del inte att Clay McHugh tänker dö. Jag gillar verkligen den här gamla damen och hennes upphovsman. Ett helt liv ryms i den korta novellen som berättas med humor och värme. Den där slinkan passar inpå plats nr 36 Läs en novell som utspelar sig i Australien i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell. II.
Horace Engdahl växte upp i Karlskrona. I Minnen av en stad berättar han om den stad som på 50 - talet var hans och som är det Karlskrona han fortfarande minns som den vackraste och lyckligaste staden; en blandning av idyll och äventyr. Han berättar fram dofter, ljud och färger. Han berättar samtidigt ett stycke av stadens egen historia. Cykeln var frihetsredskapet framför andra. Cigarraffärerna var spännande ställen med en speciell doft där man kunde hitta filmisar , godis och blädderblock. För smygrökarna var cigarraffären ett viktigt ställe. Bakom disken stod alltid en knipslug, misstänksam gubbe. Havet satte sin prägel på staden och pojkens uppväxt. Fadern var sjöofficer. Efter en hård storm kunde ålarna flyta med de vita bukarna upp i vattnet mellan Pantarholmen och Långö efter det att de bultats ihjäl i sjögången. "Det sorgligaste som hände mig under dessa år var att jag förlorade två framtänder i underkäken. Rocken hade kommit till stan och jag råkade i slagsmål med en skolkamrat om vem som var störst. Tommy Steele eller Elvis Presley. Jag höll på Tommy, så jag förtjänade stryk." Det har han fullständigt rätt i, om ni frågar mig. Lite vemodigt, humoristiskt och förälskat berättar Horace Engdahl om sin uppväxtstad. Den här berättelsen passar in på plats nr 11 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II där huvudpersonen är förälskad.
Marie - Louise Kaschnitz var officersdotter, född i Karlsruhe 1901. Hon skrev ett par romaner på 30 -talet men ägnade sig helt åt författarskap efter kriget. Hon fick en rad priser och dog sedan i Rom 1974. Novellen Den tjocka flickan är kort men gör ett starkt intryck. Jag läste den två gånger för att få ihop det hela. En kvinna sitter vid sitt skrivbord och ska äta en bit mat innan hon ska ge sig iväg. In kommer en trulig flicka i tolvårsåldern. Kvinnan brukar låna ut böcker åt ungdomar någon dag i veckan. Idag var inte en sådan dag. Men kvinnan anar att det är äta flickan vill. Hon äter som en larv. Hon ser ut som en larv. Hon är iförd lodenrock och en vit ylleklänning med hög krage. Kvinnan kan verkligen inte tycka om den här fula, tjocka flickan. Flickan ska åka skridskor, men hon går inte till den upplysta isen utan drar sig till kanten på stranden vid ångbåtsbryggan. Kvinnan följer efter. Ute på isen svävar en smärt gestalt som gör piruetter farligt nära där isen håller på att gå upp. Den tjocka flickan faller naturligtvis i isvattnet och måste försöka ta sig upp på bryggan. Hon sliter och i månskenet ser kvinnan hur den tjocka flickan genomgår en förvandling. Kvinnan går hem till sitt skrivbord och här börjar läsaren förstå vad berättelsen egentligen rört sig om. En stark novell som platsar på punkt nr. 13 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. II Läs en novell av en tysk författare.
 |
| Albert Bonniers förlag |
|
|
Förra veckans sista radionovell hade titeln Om ett träd och är skriven av Arne Dahl. En kvinna i fertil ålder har efter en skilsmässa bosatt sig i ett ensligt beläget torp. Hon är trött på stadslivet och de urbana kraven och på att försöka vara lyckad. Allt kändes som dekoration och utsmyckning - maken också. Och runt dem rörde sig en legion av zombies. Om ett träd faller i skogen och ingen hör det åstadkommer det då något ljud, frågar hon sig. I och med att hon reducerar yttervärlden återupptäcker hon sin själ. Rymden inom oss upplever vi som det största hotet. Sin egen själ upplever hon som snöpt. En hopknycklad själ låter när den vecklar ut sig. Hennes lilla torp i skogen har en underbar trädgård där skymningen rinner in. Mörkret är ursprungligt och kompakt. Men i vargtimmen kommer ljuden; hasandet, knarrandet, gnyendet och till sist det värsta av dem alla som sågande i metall. Kommer de utifrån eller inifrån? Är det någon som vill ut? Eller in? Kvinnan skriver. Och hon skriver allra bäst i vargtimmen. Hon är på väg att återerövra sin handstil och hon har lämnat instagramblicken. Hon känner att det händer något med henne. Jag läser Om ett träd som en allegori. En helt magisk novell som jag har lyssnat på flera gånger. I utmärkt uppläsning av Saskia Husberg.
Om ett träd passar på punkt nr 10. Läs en novell som utspelar sig på hösten i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. II
Charlotte Brontës novellfragment Emma gjorde mig väldigt snopen och lurad på konfekten eftersom slutet hänger helt i luften. Jag vet att det är ett fragment, men i alla fall. Läsningen fick mig att gå upp i varv av indignation och empati. Lite hämnd/upprättelse hade suttit fint. Jag förmodar att den miss Fitzgibbon, som kommer till flickskolan Fuchsia Lodge och en av fröknarna Wilcox, är densamma som titelns Emma. Emma är en ocharmig grå liten flicka. Miss Wilcox, som inte direkt utmärker sig för någon medkänsla eller finkänslighet, anstränger sig för att ha fördrag med flickan eftersom skolan så väl behöver elevavgiften. Hon låter sig imponeras av mr Conan Fitzgibbon Esq. och Emmas eleganta garderob. Hon utgår ifrån att hon har att göra med fint och förmöget folk. Miss Fitzgibbon åtnjuter vissa favörer - i enlighet mr Fitzgibbons krav - som gör att skolkamraterna ser snett på henne. Berättelsen är så fint skriven och rent principiellt tror jag att den har bäring än idag. Den arma lilla Emma går en oviss framtid till mötes. På vad sätt säger jag inte. Läs själv! Den här novellen platsar på punkt nr 1 Läs en novell som är utgiven 2016 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. II
Inlägg
