Där vassen viker

I debutromanen Där vassen viker  av Linda Edgarsson befinner vi oss i Småland i slutet av 1800 - talet. Torpardottern Hilda är huvudpersonen i boken. Hon bor hemma hos sin mor Greta och systern Ida som redan fått ett oäkta barn. Tonen är kärv kvinnorna emellan och inte blir det bättre av att Hilda avvisar ett förmånligt frieri som kunde underlättat livet för dem alla. Hildas faster, Anna, ber Hilda komma och hjälpa henne i hushållet eftersom hon brutit armen. Fyra arbetskarlar i hushållet kräver sin kvinna. Hilda inställer sig motvilligt, men blir så småningom väldigt förtjust i fastern som är mycket lik Hildas far som hon älskat mycket. Hilda är vacker och tystlåten; redan drabbad av sorg i livet. Ganska snart kommer hon på kant med husbonden August på Sjölund. Han beter sig som en neanderthalare och alla fruktar hans vrede. Hilda börjar ganska snart fundera över Annas brutna arm. Sonen Erik är adopterad men antas vara den som ska ärva gården. Ingen vet om att han är adopterad. En följer det dagliga livet på gården med allt vad det innebär av sådd, skörd, skogsbruk och beroendet av vädrets makter. Samtidigt pågår en hopplös kamp för tillvaron i det fattiga torpet. De har inte kunnat betala arrendet på länge än mindre göra några dagsverken. Hilda möter sitt livs stora kärlek, men det blir en kärlekshistoria med många hinder. Där vassen viker är en fin roman som ger en bild av det småländska landskapet och av de människor, storbönder som torpare, som befolkar det. Författaren själv bor på en småländsk gård med man och tre barn och hon lånar av sin egen släkthistoria till romanen. Romanen får ett lika oväntat som hastigt slut. Men Lundens hjärta sägs vara en s. k. fristående fortsättning på Där vassen viker. Och den tänker jag läsa nu.

Titel: Där vassen viker

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Bookmark

Tryckår: 2022

Antal sidor: 408

Inläsare: Sara Sommerfeld

Matrix

Året är 1158. 17 - åriga Marie har av drottning Eleanor förvisats från hovet till ett avlägset beläget kloster. Hon är oäkting, för storvuxen och ful för att kunna räkna med att bli bortgift. Marie är inte glad. Kyla och smuts möter henne och i klostret undersöker man henne för att förvissa sig om att hon inte är en man. Den gamla odugliga, evigt sjungande abbedissan Emme är så gott som helt blind. De olika systrarna beskrivs skickligt. Rangordningen är tydlig och klar. Marie upptäcker snart att hon måste ta klostret vid handen och göra något åt den rådande ordningen. Det underlättas naturligtvis av att hon efterträder Emme som abbedissa. Med sunt förnuft, tålamod och list arbetar hon på att sätta klostret på fötter.  Marie vet var hon har sina systrar och känner deras styrkor och svagheter. Hon  lyckas stå emot hoten utifrån och upprättar sakta men säkert en värld i världen. Marie bygger en labyrint som gör det omöjligt för utifrån kommande att ta sig i närheten av klostret. Fåren får en stenmur omkring sig för att göra vargangrepp omöjliga. Hon har även byggt en inre mur omkring sitt allra sköraste. Med tiden får hon uppenbarelser som hon tecknar ner. Antalet nunnor växer och med dem ingifterna. En och annan korrodian ökar också klostrets rikedomar. I takt med klostrets tillväxt åldras Marie. Hennes makt tillväxer och hon tar sig alltfler friheter. Nunnornas mer eller mindre uttalade protester tystnar av sig själva. Men Marie lyckas aldrig lista ut vilken nunna som agerar spejare åt drottning Eleanor. Marie de France har en verklig förebild kring vilken Lauren Groff vävt en kvinnlig utopi. Av avsky för Trump - eran, säger hon. Matrix, livmoder, är titeln på Lauren Groffs sjätte roman. Språket förmedlar en känsla av tiden. Det är på en gång rått och poetiskt. Översättningen är säkerligen utmärkt även om jag inte tror att priorinnan Goda mer än en gång lyckades "skrämma skiten ur" tjänarinnorna. Matrix är en mycket läsvärd roman och Lauren Groff ett författarnamn att lägga på minnet. 

Titel: Matrix

Författare: Lauren Groff

Översättare: Bogg Johanna Karlsson

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 283

En smakebit på søndag

"Hon rider ensam ut ur skogen. Sjutton år gamma, i det kalla duggande marsregnet, Marie, som kommer från Frankrike. Året är 1158 och världen är utmärglad efter fastan. Påsken är snart här, den kommer tidigt i år. På fälten börjar utsädet räta på sig i den mörka, kalla jorden, redo att skjuta upp i den friare luften. För första gången ser hon klostret, blekt och avlägset på en höjd i denna blöta dalgång, där molnen har lyfts upp från  havet och vridits ut över bergen i oupphörligt regn. Under större delen av året är den här platsen idel smaragd och safir, fuktig grönska med ett myller av får, bofinkar och vattensalamandrar och späda svampar som buffat sig upp ur den bördiga jorden, men nu på senvintern är allting grått och fullt av skuggor".

Från sidan 11 i Matrix av Lauren Groff. Övers.: Bogg Johanna Karlsson. Bookmark förlag

En smakebit på søndag är en läsutmaning som drivs av den norska bokbloggen Betraktninger. Vi delar med oss av smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers. Fler smakebitar HÄR

De kapabla

Ojojoj, här blev det åka av.  Tala om torktumlare. Det hela börjar med en stillsam otrohetsaffär. Anna är gift med Magnus och har två barn, Siri och Sixten. Pojken utreds för autism. Enligt psykologen är han beroende av värme, kärlek och så få överraskningar som möjligt. Men visst, tycker Anna. Det får han. Märta och Johan är det andra paret i romanen. De är barnlösa och äktenskapet knakar i fogarna. Under en hemlig utflykt råkar Anna och Johan (de otrogna) köra ihjäl en kvinna. Deras sätt att hantera olyckan på är väl inte det allra smartaste. Och om de tror att ingen sett dem så har de alldeles fel. Folk kan vara till synes ganska knäppa men ändå lägga ihop två och två. Peter är en glädjedödare till lärare och han är mån om att saker och ting ska vara rättvisa. Tora, en tonåring med lila hår, och Peter får kontakt när de rastar sina hundar och Peter erkänner motvilligt att han tycker att det är roligt att dela sina tankar med henne. En läckande präst verkar inte ta sin uppgift på allvar. Berättelsen har ett driv och en undrar hela tiden hur det ska gå. Farten gör att en kanske inte riktigt hinner märka den grunda personskildringen. Intrigen är omsorgsfullt spunnen även om jag ibland vill  protestera mot handlingen: det här kan inte fungera. Språket är enkelt och lättflytande. Det finns två sympatiska personer i romanen och det är Siri och Sixten. Den kapabla. De tre sista meningarna i De kapabla får det att krypa i hårrötterna. 

Titel: De kapabla

Författare: Klas Ekman

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 365 sidor

Det som göms i snö

Så har även jag läst Carin Gerhardsen. Det gäller inte någon av de åtta romaner som utgör Hammarbyserien och som för övrigt ges ut i pocket nu. Sista delen i serien kom ut 2015 och nu efter tre år kommer en fristående psykologisk thriller med titeln Det som göms i snö på Bookmark förlag där Carin Gerhardsen för övrigt är delägare sedan 2009. Carin Gerhardsen ägnade sig som ung åt bollsport och musik; utbildade sig till matematiker; arbetade som IT - konsult för att nu skriva på heltid. I Det som göms i snö är det inte någon polis i händelsernas centrum. Nej, det ät de närmast inblandade som kommer till tals. Berättarperspektivet växlar. Romanen tilldrar sig på Gotland och kretsar kring en snöig ravin, en kurvig väg med blixthalka och två mötande bilar. Och så en mystisk bil som skymtar på en avfart. I första delen ägnar sig författaren åt att röra ihop det för läsaren. Jag bläddrar tillbaka flera gånger. I senare delen börjar en få rätsida på saker och ting och så småningom är jag ganska övertygad om vem som är skyldig. Jag har i alla fall tänkt tanken. Det som göms i snö är en välskriven spänningsroman med ett trovärdigt persongalleri. Jag gillar de små, vanliga människorna med sina vardagsproblem och ibland lite mer än triviala problem. Här finns också trofast vänskap bland samhällets utstötta. Eventuellt kommer jag också att läsa Carin Gerhardsens nästa bok.

Vit krysantemum

Två koreanska systrar, Hana och Emi, och deras livsöden  skildras i den internationellt uppmärksammade Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. De bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. En dag på stranden blir Hana tvungen att låta sig tillfångatas för att rädda sin nio år yngre syster. Året är 1943. Hana hamnar på en soldatbordell och blir s. k. trösterska. Hon lever ett förfärligt liv med usla boendeförhållanden, undermålig mat och ständig förnedring. Systerskapet mellan de olyckliga kvinnorna är det som håller dem uppe. Korpral Morimoto, som var den som tillfångatog Hana, är som besatt av henne. Så till den grad att han en dag hjälper henne att fly. Tillsammans med honom, förstås. Mer än sextio år senare möter läsaren Emi som genomlevt ett kärlekslöst äktenskap. Hon har en son och en dotter som bor i Seoul. Emi känner av åldern men fortsätter att dyka. Hon känner evig skuld för att systern offrat sig för henne. Och hon tänker hela tiden på Hana. Under flera år går hon med i en demonstration som kräver att Japan ber Sydkorea om ursäkt för de mer än 200 000 kvinnor som led i soldatbordellerna. 2011 avtäcks Fredsstatyn i Seoul vid kvinnornas tusende onsdagsdemonstration och Emi får syn på  den och hon är säker på att Hana stått modell för en av de avbildade kvinnorna. Hon svimmar av chocken och vaknar på ett sjukhus. I den här romanen berättas ett stycke modern historia. Japans ockupation av Korea; inbördeskriget i Korea som ledde till uppdelningen i Nord - och Sydkorea. Och så är det viktig kvinnohistoria. En läser som förhäxad; lider med de båda systrarna och deras mor och de andra tappra dykarkvinnorna som också överlever med hjälp av varandra. Jag förstår att den här romanen rönt stora framgångar runt omkring i världen. Bookmark förlag 2018. Översättning : Ylva Ståhlmarck.
Tack Violen för den här fina boken!