Dimma

Dimma av Ragnar Jónasson är egentligen första delen i trilogin om kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir. Det är julafton 1987. Snön vräker ner utanför Erlas och Einars ödsligt belägna hus på östra Island. Einar är född på gården men Erla kommer från Reykjavik och hon vantrivs med isoleringen och mörkret. Hon har från första stund arbetat för att dottern Anna ska komma ut och bort. Just denna julafton kommer en främmande man till Erlas och Einars hem. Han säger sig ha varit på jakt med två kamrater men kommit ifrån dem i snöstormen. Erla är mycket misstänksam. En jägare utan bössa? I Alftanäs på västra Island förbereder kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir julaftonsfirande för sin man Jón, dottern Dimma och sin mor. Hulda ska arbeta på juldagen. Hon bävar för julafton med modern och den besvärliga tonårsdottern Dimma. Jón försöker släta över. Föga anar dessa arma personer hur denna dag ska sluta. Ragnar Jónassons miljöskildring är övertygande. Ödsligheten, snömassorna och isoleringen är påtaglig. Det psykologiska spelet mellan de tre i det ödsligt belägna huset är spännande. Erlas instinktiva misstro och Einars naiva välvilja och främlingens gåtfullhet utgör upptakten till en sorts triangeldrama. Plötsligt ändras det en tror sig se till något helt annat. Jag måste byta fot helt och hållet. Dimma har en stillsammare intrig och är mera koncentrerad både i tid och rum än Jónassons tidigare böcker i serien, Mörkret och Ön. Jag skulle gärna läsa mer av Ragnar Jónasson. Tyvärr är väl Hulda Hermannsdóttir pensionerad, men hon borde kunna få dispens?

Titel: Dimma
Författare: Ragnar Jónasson
Övers: Arvid Nordh
Förlag: Modernista
Tryckår: 2020
Antal sidor: 255

Lurad på konfekten

Jag förknippar ovillkorligen Sara Blædel med deckare och hade lånat Min fars hemlighet i tanke att den kunde bli påskekrim. Men Min fars hemlighet är snarast spänningslitteratur. Ett mord med ödesdigra konsekvenser finns visserligen med som sidohandling, men någon deckare är romanen inte. I centrum står danska Ilka Jensen. Hon har inte sett sin far på över trettio år. Han lämnade henne och hennes mor när Ilka var sju år och har sedan dess inte hörts av. Nu får Ilka veta att han är död och att hon finns med i hans testamente. Hon bestämmer sig för att fara till danskstaden Racine i Wisconsin där hennes far har levt och verkat. Hon vill framför allt veta något om faderns liv. Hon slår sig ner i sin fars lilla rum där hon tycker sig känna igen hans speciella doft. Arvet visar sig vara av det bekymmersamma slaget; en begravningsbyrå på ruinens brant, Jensens Funeral Home.  Och den kan inte läggas ner hur som helst. Ilka måste motvilligt ta itu med det praktiska arbetet. Artie, som är en av två anställda på byrån, kan det mesta på området. Det han inte kan känner syster Eileen, en nunna, till. Sara Blædel måste ha ansenliga kunskaper om hur det går till i begravningsbranchen för liksom Ilka får läsaren uppleva allt som kan tänkas tilldra sig på en begravningsbyrå. (somligt hoppade jag över.) Det visar sig att hon i likhet med sin far, är duktig på att tala med de sörjande. De talar ; hon lyssnar.  Sälja eller inte sälja, det är en av de frågor Ilka har att brottas med. Min fars hemlighet är flyhänt skriven och läsningen flyter lätt. Sidbredden är väldigt behaglig. En tar in hela stycken utan att flytta blicken. Miljön är onekligen både annorlunda och spännande, men framåt slutet blir jag orolig. Ska en någonsin få veta något om faderns historia? Det visar sig att Min fars hemlighet är första delen i en trilogi om Ilka Jensen, som är en ny huvudperson för Sara Blædel. Nästa del, Ilkas arv, kommer ut på svenska i juni. Idén till den här trilogin fick Sara Blædel när hennes föräldrar dog med tre dagars mellanrum och den älskade fastern efter sex veckor. Den unga, kvinnliga, kompetenta begravningsentreprenören Sara Blædel träffade på då gav henne uppslaget till en romanserie med en begravningsentreprenör som huvudperson. Ett tack går också till Karin Slaughter, som är en personlig vän. Jag kommer nog att läsa fortsättningen också.

Titel: Min fars hemlighet
Författare: Sara Blædel
Översättare: Jessica Hallén
Förlag: Polaris
Tryckår: 2020
Antal sidor: 411 sidor