Ny radioföljetong 10/1

På måndag 10 januari börjar en ny radioföljetong. Chatarina Larsson läser Majgull Axelssons senaste roman Mitt liv och ditt. Så här står det på hemsidan:

"Märit växte upp i folkhemssverige tillsammans med en tvillingbror. Syskonen kom aldrig överens men nu är hon på väg tillbaka för att fira deras gemensamma 70-års dag.
På vägen hoppar hon plötsligt av tåget i Lund utan att riktigt själv förstå varför. Hon styr stegen mot Norra Kyrkogården. Här ligger Lars i en massgrav, en bror som familjen aldrig ville kännas vid. Lars var autistisk och skickades bort som tonåring, efter att hans mamma dött. Liksom många andra patienter som vårdades på Vipeholm, en anstalt för så kallade sinnesslöa, dog han en för tidig död."

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Det är rent obegripligt, men Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson står oläst i min hylla. Jag gillar ju henne och brukar läsa henne. Majgull Axelsson är dessutom väldigt sympatisk som människa. Is och vatten, vatten och is handlar om ett par faderlösa tvillingar från Landskrona, Elsie och Inez, som kommer att bli som främlingar för varandra. Syskonrelationer och banden mellan tvillingar är teman som brukar intressera Majgull Axelsson. Den här boken verkar vara en intressant familjehistoria. På Norstedts hemsida står det: "Is och vatten, vatten och is är en roman om en föräldralöshet som går i arv och om hur den som står allra närmast kan bli den mest främmande."

Vem var Malika?

Majgull Axelssons senaste roman Jag heter inte Miriam (Brombergs) är ett imponerande kraftprov.  Inte sedan Aprilhäxan har hon varit så bra. Majgull Axelsson är en fängslande berättare. I Jag heter inte Miriam utgår hon ifrån några verkliga personer och deras berättelser och Aneby, Jönköping och Nässjö samt Auschwitz och Ravensbrück som miljöer. De småländska orterna känner hon ju väl till och vad det gäller koncentrationslägren så gjorde hon studieresor. Och så har hon läst massor. Ändå har boken inte tagit mer än två och ett halvt år att skriva.
Malika är en romsk flicka i Auschwitz som tillskansar sig en död judisk flickas klänning och plötsligt blir hon en judisk flicka vars namn är Miriam. Och hon förstår att hon "bytt upp" sig. Romerna står väldigt lågt i kurs i lägret såväl som i samhället i övrigt. Miriam börjar alltå ljuga. Det fortsätter hon med under hela sitt liv. Av nödvändighet.
På sin åttiofemårsdag tänker Miriam tillbaka. Och det blir en dag av avslöjanden. Miriam är änka med en fosterson, svärdotter, barnbarnet Camilla och barnbarnsbarnet lille Sixten. Hon tänker på sin otroliga livsresa med tacksamhet men också med stor sorg. Hon har mist så många. Alla fantastiska kvinnor i lägren med vilkas hjälp hon överlevde; svenska Hanna som uppfostrade henne till en fin flicka och först och främst lillebror Didi som togs ifrån henne. Miriam har en otrolig förmåga att lyda, vara följsam och läraktig. Hur skulle hon annars ha överlevt? Hur orkar hon ensam bära tyngden av sitt förflutna genom hela livet. Kanske för att hon fick det hon aldrig trott att hon skulle få; ett hem, en man och ett barn. Visserligen var hon reservhustru och reservmamma, men i alla fall.
I år efter år lever hon med minnen som hon inte kan dela med någon annan. Vem vill lyssna på hennes lägerberättelser? Inte hennes man Olof i alla fall. Glöm och gå vidare! säger de aningslösa generationskamraterna. Vem skulle acceptera henne om hon avslöjade att hon är rom? Ingen. Dotterdottern Camilla uppmanar henne i alla fall att berätta. Och för Camilla berättar hon allt. Barnbarnet Camilla får ansvaret att föra Miriams berättelse vidare när hon är borta. 
Jag heter inte Miriam är en stark och viktig roman som många borde läsa. 

Kaosutmaning 2.0

Fädernas missgärningar

Majgull Axelssons senaste roman heter Moderspassion. Moderskap är ju en fråga man kan fundera över. Och moderspassion - är det något positivt eller negativt? Efter att ha tagit del av den här romanen vet jag inte riktigt. Vad skulle vara lagom? Hur mycket är det?
Minna - som är bokens egentliga huvudperson - är ensamstående mor till Sofia. Själv har hon under uppväxten funnit sin tillflykt hos sin moster Sally. Den alkoholiserade skådespelerskan Marguerite har en son som tar avstånd ifrån sina föräldrar. Anette, som arbetar på Minnas vägkrog, sviker sin dotter som morföräldrarna får ta hand om. Under en våldsam höststorm och en veritabel syndaflod i närheten av Arvika blir dessa människor sittande på Sallys Café & Restaurang utan att kunna ta sig därifrån. Och vi får ta del av deras livshistorier.
Hämnd är meningslöst. Det är sanningen som gäller. Dra fram allt i ljuset utan att rygga! Minna överger sitt mantra Bort! Undan! Väck! och når någon sorts försoning till slut.
Majgull Axelsson vet hur man berättar en historia och hennes språk är mycket njutbart. Moderspassion är man inte klar med när man slår ihop boken.
Nej, den får man fortsätta leva med. Som man gör med god litteratur.